Det luddiga vita har grånat

Känner mig som ett barn som väntar på tomten, den förlösande stunden när regnet äntligen kommer, har inte kommit, hittills inte en droppe, bara sol och vita luddiga sommarmoln.     … Nu har det kommit mörka moln … Jippi!

Jag njuter denna första ensamma vecka, efter fem veckors semester, disträ har fått en ny innebörd för mig. Jag börjar och slutar mest hela tiden med ”att göra saker” men blir liksom aldrig klar.

En hög med tidningar om LCHF utrensad då tänkte jag, vem känner jag som skulle bli glad för dessa? Idag skrev Lotta om sin omstart med LCHF och jag om min VK, Aftonbladets Viktklubb. Så nu löste sig den tidningshögen, den går till dig Lotta. jag bara älskar att få tidningar och så klart att ge mina egna vidare. Förr, då var vi ett gäng här i området som släpade/bytte tidningar med varandra. Precis lika kul som alla andra saker vi bytte med varandra, gardiner jag tröttnat på, barnkläder, vuxenkläder, sängar till ungarna, vi släpade våra prylar fram och tillbaka. Den tiden kämpa och stök, var själva höjdpunkten på livet, inte fattade jag det då. Sån tur att vi har fått barnbarn så jag bara kan njuta, slippa stöket och kämpandet att få ihop tillvaron.

Till och med skrivandet blir stört av mitt ofokuserade sinne, under tiden dessa rader skrivs, reser jag mig, lägger LCHF tidningarna i en kasse, maken ringer, tycker mig höra åska, tittar länge på grävskopan som liksom äter sig in i cisternen som låter som åska över vattnet, eller är det åska? Kaffe, måste ha en kopp java mitt i allt, dagens intag 500 kalorier är en av de där 5:2 dagarna, en slags fasta. Min frukost/lunch bestod av 1 sardin i tomatsås, 2 kokta ägg, en nästan genomskinligt tunn brödskiva, av mitt igår bakade surdegsbröd med mjukost, mjukosten som jag bara visade för den där flortunna skivan.

Vill man bli fin, får man lida pin, sa mamma under uppväxten, när jag skulle sova med papiljotter i hela skallen och klagade på att det gjorde ont. Funderar över om män någonsin har lidit pin så mycket som vi flickor, kvinnor gjort genom tiderna?

Jag tycker synd om flickor som växer upp nu i fläskläppade eran med allt så långt från naturligt man kan komma. Snacket om att man duger som man är eller den vackra insidan som räknas, släng dig i väggen, förljugna ord. Varför skulle unga mitt i sin blomning behöva fläskläppar, botox, plastikbröst, nya skinkor, nya näsor, lösfransar långa nog att möta hårfästet, hårdsminkade dygnet runt. Nej, det är för sorgligt, så tror de att de är vackra. Undrar vad de ska ta till när de blir äldre, vill de se ut som många äldre opererade kvinnor och även män i och för sig nu för tiden gör?

Nu ringde fastighetsskötare, skulle komma och fixa en läckande kran i badrummet.

Så tjing tjong för idag!

6 reaktioner till “Det luddiga vita har grånat

  1. Visst är det rådande skönhetsidealet sorgligt för som du skriver så kommer man inte långt med den inre skönheten. I klassen som jag släppte i våras (en åk 6) fanns det flera normalviktiga flickor som höll diet för att de tyckte de var tjocka. Jag tror att dagens mammor måste prata mindre om dieter och bantning så att flickorna inte får med sig det hemifrån också.

    5:2 körde jag ett tag men var totalt utmattad när jag arbetade och det var en ”svältdag” så jag lade projektet på hyllan. Nu testar jag med sunt förnuft och ser hur långt det räcker och om det räcker…

    1. Nja, förnuftet vågar jag inte lita på längre. Du vet, transplantation, kortison och andra sjukbesvär som gör att jag inte rör mig som förväntat. Det sätter sig på kroppen, fetma, så jäkla tråkigt.
      Så svårt just det du skriver om, jag tänkte faktiskt häromdagen att det har aldrig mina barn hört något om i uppväxten, ordet banta. Jag var ju snarare väldigt mager, tills jag slutade röka vid 30+, första 15-kilona var ju klädsamt, det tyckte alla, så pass smal var jag. Sen kröp det vidare tills jag blev sjuk och numera handlar det om fetma. Jag kämpar vidare och du, de här 500-kaloridagarna, de är hemska, men jag har ju inget jobb, det underlättar nog.

  2. Tycker nog att vi alla borde duga som vi är o liksom du, tycker jag det är sorgligt med unga som har så dåligt självförtroende att de måste forma om sig konstgjort. Det är ju det som finns innanför som räknas! Har det ett samband med att vi fjärmas från det naturliga, alla skall trängas i höghus i förorter o landsbygden ödeläggs. Sedan är det hype att en gång åka till närmaste skogsdunge (park kanske)… ingen naturlig kontakt med det jordnära…Kanske bondförnuftet så småningom tar över igen, får man hoppas!

    1. Ja, visst är det sorgligt och i spåren hänger flickor, kvinnor i en ökad statistik på alla psykmottagningar. Tro sjutton de mår dåligt, när de hela uppväxten matas med allt skräp om hur vi ska vara och se ut, inte för det ett dugg gott med sig. Vi duger aldrig som vi är.

  3. Nu fick jag svälja och kände att jag fick en grimas när jag läste om sardinen till frukost 🙂 Det är inte min melodi. Pappa bara älskade det så jag är uppväxt med doften/lukten.

    Ja gu’bevars vad jag är tacksam för att jag växte upp på 70-talet. Har haft samma tanke som du, hur skall dessa plasticpadding-folket se ut när de blir äldre och även de som tatuerar sig typ överallt. Men då kanske de som avlägsnar tatueringar får högkonjunktur .

    VK ja… denna helgen fick glufsmonstret luft under vingarna men jag skall försöka vika in dem igen. Vingklippa f*nstyget kanske? Tror dock att jag måste sparka liv i motionsmasken. Bli starkare i kroppen så tror jag att det blir lättare att fixa maten. Så har det varit de perioder jag får fart på motionen. Börjar med Zumban den 6/9 så då blir det i alla fall fart på kilona en gång i veckan. Såg på TV4 i morse där det kors i taket var en fyllig tjej med och pratade om träning. De sa att träna var att specialisera sig på något specifikt – typ tävlingssport. Annars är det motion. Visst ligger det olika tyngd i orden. Jag skall iväg och träna på gymmet vs Jag skall iväg och motionera på gymmet

    Fat but fit – det satsar jag på 🙂 /Kramen

    1. Hahaha underbart fat but fit! Det tog så otroligt många år att inse att motion i den form jag älskar, slita med maskiner på gym inte funkar med min knäppa kropp. Snarare en kombination av att jag vill så jäkla mycket och tar i för kung och fosterland, bara för det är så roligt. Då får kroppen spunk och säckar ihop total, då blir jag liggandes. Men tack o lov verkar det funka med VK inte kul alla gånger med fastedagarna, men det funkar än så länge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s