Rörigt

Igår som ni vet var det städning, mobilen ringde och en byggnadskille ringde och kunde vara utanför min port om två minuter, var jag hemma? Ja, klart jag kommer ner … öppnar ytterdörren och ut ur hissen kliver en kollega till min Lina som städar. Jag blev rädd hoppade till och så skrattade vi gott, hon var också från Litauen och pratade utmärkt engelska, vilket Lina inte alls gör. Så jag åker ner och träffar byggnadskillen.

Jag har inte skrivit ett ord om detta vad jag minns, för jag tror inte på det förrän det är klart. Så här är det, ni som läser mig minns säkert all yrsel, svimmar nästan, flåsandet, hjärtklappning och ingen ork att gå längre sträckor, som jag har gnällt över i många år. Sista jag var till min goa husläkare, så pratade vi om allt jag inte kan göra, eller vågar göra och att jag har köpt en rullator som skänkt en del ny frihet. Så min läkare bestämmer att det är, nog nu, jag fick en remiss till en scooter, med ett litet garage utanför min port, där den kan stå och ladda och ha lite värme när vintern kommer. Jag fick göra en del tester och lämna blod, det jag lider av kallas dysautonomi och frekventa blodtrycksfall. POTS kan man också kika på om man vill veta mer.

Jag har haft besök av Rehabpersonal och en från kommun som släpade runt med mig i källargången fram och tillbaka både utanför på baksidan och inne i källargången, han hittade inte och inte jag heller. Han ville klämma in mig med scooter i cykelrummet, men det är skyddsrummet vid krig, har höga trösklar, tung dörr, och sen ännu en tung dörr ut på baksidan. Det kommer inte gå, det vet jag som ju köpte en begagnad scooter, som jag inte kunde använda. Jag fick knappt in den i hissen, öppna hissdörren fyra gånger och fyra gånger porten för en tur ute, jag blev helt galet slut. Den som minns, det slutade med att jag satt i trappen och inte fick scooter varken ut eller in i hissen. En byggjobbare dök tursamt upp och hjälpte mig, då grät jag när jag kom hem, helt slut och sen dess har jag aldrig använt den scootern, på grund av tunga hissdörren och porten samtidigt som jag ska manövrera den tunga scootern.

Så där dyker denna kille upp och har redan sett en utmärkt placering av det lilla garaget, till vänster om min port om man står utanför och tittar mot huset. Han behövde 1.70 och det såg han direkt var det passade, placeras mellan portfönstret och grannens fönster, ingen blir skymd. Så nu kommer han skicka fakturan till kommun och sen vem som pratar med fastighetsägaren, som ju också måste godta, har jag ingen aning om. Jag var tveksam till byggkillen, men han sa ”sånt här gör jag hela dagarna, inga problem”. Jag kände mig mest som ett stort frågetecken, blir det som han säger, är det som att vinna högsta vinsten. Det finns en massa andra hinder som jag kan berätta om ifall det inte blir som byggkillen säger.

Hahaha, nu lägger ett fartyg, Disney Magic ut som spelar första noterna i, ”Ser du stjärnan i det blå”. Det blåser som sjutton idag, men är varmt, måsarna vimlar runt båten som ska gå, de hoppas väl på uppvirvlad småfisk eller kanske utkastade rester från båten. Men jag vet faktiskt inte varför sjöfågel alltid omringar båtar som kommer och går?

Så igår efter byggkillen fick jag möjlighet att prata med min duktiga Lina, som städar så fint, via hennes kollega som tolkade. Det kändes så himla bra, rosa den som rosas ska och berätta, varför det ser ut som det gör här hemma, ni vet mitt syrum, numera skräprum med lådor som ska packas upp, sorteras upp. Tavlor stående på golvet, ja ni vet själva när allt varit nerpackat. Det tar tid och det har jag, men orken …. jäkla skämt.

Så idag kom RehabEmma  som också ringde igår och bokade möte till 10-tiden, henne har jag all kontakt med och hon satte upp en sittbänk över badkaret, så att jag slipper stå och hålla handen eller armbågen i väggen hela tiden. Hon pratade igen, om jag inte behöver ha en rullator inomhus, men jag har ju stolar att sätta mig på strategiskt placerade och golvet kan jag alltid lägga mig på om det inte går att stå/sitta längre.

Men sen idag slog det kroppsliga galenskapen till, det var mycket för mig på två dagar. Så jag orkade äta brunch, sen har jag sovit resten av dagen. En sån dag, när jag till och med drömmer om att jag inte kan öppna ögonen. Konstigt, upprepande dröm vid dessa tillfällen.

Men nu ringde jag till maken och tyckte vi skulle äta sushi till middag, jag vill ha Makirullar, futomaki lax, krabba, gurka och avokado.

Nu tar det slut på ord för denna gång.

Fridens