Jagstark är viktigt

En sista eftersläntrande tomatplanta som vi fick av dottern, nu börjar den få tomater.

Jag känner mig bestulen på en hel vecka, vart tar de vägen alla veckor, de är banne mig värre än sockor som går upp i rök i tvättmaskinen.

Idag har T varit här och vi har som vanligt pratar om livet, det bra och det som beter sig hopplöst mot var och en av oss, då och då. Jag har berättat om grooming, vad det betyder och var man kan möta sånt. Känns inte kul att behöva tala om att världen inte är bara god, tids nog kommer han uppleva motståndet livet bjuder, besvikelser och hela baletten som behövs för att bli vuxen. Nja, alla upplevelser behövs inte, men det blir som det blir.

Jag pratar mycket om att vara jagstark, det där som är vi, lyssna inåt och känna in magkänslan när något känns konstigt. Att våga lyssna på sig själv, våga stå upp, vara obekväm, om jag så är ensam om tanken, och den i sig inte skadar någon. Idag får små pojkar lära sig att se sig över axeln och springa av bara helsicke, när nya grupperingar hotar. Jag har inte ord för ilskan jag känner över all oro vuxna kommer behöva ha för sina barn i nutid. Han har redan mött elakheten från äldre skitungar vid rampen de åker på.

Ett gäng stjärnögda i vårt land tror ju alltid att allt är lögn och förbannad dikt, eller rasism, när jag och andra är förbannade över landets tillstånd. Till och med gammelmedia har ju tvingats berätta dygnet runt, om en del av allt som händer. Läser man lite mer vågat, alternativmedia och utlandspress, så får man mer av verkligheten än man klarar av att smälta.

Det är ju våra barn och barnbarn som kommer få stor påverkan i sina liv, inte sjutton kan vi sitta här då och blunda, mumla och brunsmeta alla som ser mer klarögt. Vi den äldre generationen kommer klara oss med nöd och näppe. De äldsta av de äldre har ännu den bästa pensionen, om man bortser från mig och resten av oss sk fattigpensionärer. Vi slipper den dåliga skolan, hoten under hela uppväxten, alla indragningar i alla samhällets led, bara vi håller oss friska nog och inte behöver bo på ett boende, utarmas det som varit självklar för oss. Våra barn får inte det fina land att växa upp i som vi fick, vi tvingas lämna över eländes, elände i ett längre perspektiv. En ren mardröm.

Men nu ska här packas, jag ska njuta av stugan, tystnaden, trädens sus och att sova som klubbad, vilket jag ofta gör där. Sen ska vi plocka tomaterna på vår stooora odling 🙂 och hämta upp mer potatis ur jorden.

Fridens på er alla, ha en skön helg. ❤