Oftast skriver jag här och flyttar det till Facebook, men idag gjorde jag tvärt om.
Tänk vilken kvävande ångest jag fick av att ta bort två vänner, som vänner. Inte för att de inte är vänner längre, utan för att de har dött. Det blir verkligen konstigheter i facebooksvärlden när vänner går vidare, fyra gånger har jag tagit bort kära vänner, samma vånda varje gång.
Det känns så märkligt varje gång jag går in till vännens sida och anhöriga skriver om sin sorg och saknad, födelsedagar och alla högtider de firar, då skrivs längtansfulla kommentarer om den de saknar och jag blir så sorgsen.
Maken gräver upp, flyttar på hallonbuskarna, dottern seglar i Skärgården med ett tjejgäng, sonen med familj är på Grönan, jag sittligger i soffan som vanligt.
Olika falla ödets lotter … pratade med T som var på besök igår. Vi fixade favoritlunchen fiskbullar, han valde vanlig vit sås, ratade senapssmak eller tomat. Vi kunde konstatera att farmor visste man alltid var man hade, i soffan i stan eller på landet och så skrattade vi.
Innan vi åkte till landet körde vi ner till sonens familj, W 3-år är ju fullständigt galen i Pippi, så hon fick en Pippiperuk av mig. Hon blev så otroligt lycklig, tittade på sin spegelbild i portfönstret, vi träffades utanför porten och sen skrek hon rakt ut och sa självmant ”Tack Farmor!”
Det var stort även för mig, den lilla Pippiungen är en blyg viol som jag sällan går rakt på, kramar eller försöker lyfta upp i knät. Det gör jag för den delen aldrig med barn som är ”aviga”. Hon är inte det minsta blyg, om hon får vara ifred och komma när det passar. Då kan jag både få henne i knät plötsligt, eller en go kram.
Här på landet har hon som de andra ungarna börjat komma in till mig ensam. Himla gulligt, kliver in ropar på farmor, pratar några ord, sen ett tydligt Mamma! Så pinnar benen iväg till mamma igen, hon lär nog också sitta i skinnfåtöljen och lösa världsproblem med farmor vad det lider.
Nu ska jag dra igång min dag.
Livsglimtar 
Fy, så tråkigt att behöva ta bort vänner som gått bort. Jag turen att ha kontakt med kusiner som är mycket äldre än mig. Jag kommer att sakna dem oerhört när de inte är kvar.
Önskar att jag haft en farmor eller mormor som var som du. Men farmor var redan död när jag föddes, cancer i magen och mormor var en kärv finsk/rysk kvinna som man inte kramade eller pratade livets allvar med. Men hon var duktig på att pyssla med olika saker som att klä askar med olika tyger,virkningar eller snäckor och stenar. Fast det gjorde hon när hon var själv. Jag ska skriva om dem i min blogg.
Varenda unge skulle ha tillgång till en eller flera äldre person, släkt eller ej. Det är ju dubbelt gott, både för barnet och den äldre.
Jag funderar ofta på vad vi ska prata om nästa gång vi ses och om jag har hört något spännande som jag tror att han skulle tycka är intressant att prata om. När vi hade en period när döden var mycket på tapeten så letade jag upp ett program från Indien där de bränner sina döda på bål vid floden. Det var spännande att prata om hur olika vi ser på döden och den döda kroppen beroende på land och religion. Finns massor att prata om medans vi fikar.
Sist han var här skrattade han till och sa att ingen har en farmor som mig i skolan. Tror det dels beror på att många föräldrar till barnen, har fått dem sent i livet och då blir deras föräldrar mycket äldre och kanske till och med är döda. Sen finns det väl en ”knasighet” i mitt raka prat om allt i livet, men tänker att det blev bra människor av mina ungar, så barnbarnen lär nog också överleva mig.
Tråkigt med din karga mormor, hon skulle nog själv mått bra av att krama dig och varit nära i kontakten med dig.
Kram
Så härligt att läsa om dina stunder med T och så rätt du har.
❤
Ja, det är sorgligt när man behöver plocka bort vänner på Facebook av den anledningen.
Så roligt att pippiperuken blev uppskattad. Visst är det mysigt att umgås med barnbarnen. Vi har ju ”bara” ett men det är kvalitetstid. När det gäller barn ska man inte tvinga på sig kramar utan det ska komma spontant så att det blir bra. Mysigt att de kan titta in spontant så till er.
De spontana besöken är oftast bara mysiga, men fördelar de sig under dagen kan jag bli rätt trött. 🙂