Ammo hit och dit

GötaPetter, nu e kröppen bra slak. Här har mest skuttats upp och ner, dessa ungar är ju för roliga. Så superbra de uppför sig, när vi slipper päronen. Det var utlovad  korvstroganoff som fick höga betyg av beställaren, som slevade in med glatt flin och ris får de nog aldrig hemma, för pappan gillar inte ris. Konstigt kan sånt verkligen gå i arv, jag gillade inte ris som yngre, men det ändrade sig. Att sen sonen ska härma mig är ju bra onödigt, när jag redan har testat och kommit på  att ris är gott. Så ris var också en höjdare att få bjuda på.

Det badades, skummet flödade och plötsligt hade jag tre vitskäggiga män i badkaret. Igår var det W som i Wilma som fick fullständigt skrattfnatt där i blötan, själv satt jag i nya sängen och bäddade nytt. Hon skrattade så gott att jag var tvungen att titta på henne. Det där barnskrattet som är så äkta och livsfarligt smittsamt, plötsligt satt jag där med kuddar och örngott och skrattade själv, åt hennes underbara glädje. Minns hennes yngre bror som när han första gången badade i vårt badkar med skum, för några år sedan, skrattade så ljuvligt och så länge att jag inte trodde det var sant.

Sen var det lite känsligt med lillfia, hon var så trött att tårar och lite hysteri fick fatt i henne. Jag tog henne i hand och vi knatade in i lekrummet medans jag sa att ”vi kunde läsa saga.” Jo, se då gick det bra och hon visste precis vilken bok hon ville höra. Sen la vi oss i den nyköpta sängen som doftade så gott med nybäddade lakan. Boken hon valt fattade hon inte mycket av, jag pekade på bilderna och läste lite mumlande sida upp och ner. Snart hörde jag att  andningen blev långsam och tyngre, vågade inte sluta mumla, utan fortsatte, tills jag kunde snegla ner på henne. Hon sov den mätta, nyfikade och framförallt nybadades goda sömn, hon var helt slut av dagens spänning i allt nytt. Vi har passat henne hemma hos henne, men detta var första gången hon sov över hos oss. Båda grabbarna har sovit hos oss, båda är av släkten ”sover som klubbade sälar” så aldrig har vi oroat oss för dem. Men lillfia är en blygare mammagris och verkar lite mer obalanserad, menar när hon kopplar på tårflödet och munnen som ett runt O när vrålet kommer, bara så där knäppa med fingrarna.

Krokodiltårar sa vi om ungarna ibland när de grät, en gråt som inte var äkta, en gråt för att få en fördel oftast. Men det var inte krokodiltårar igår utan mer trötthet och lite osäkerhet tror jag.

Imorse charmade farfar dem med bästa frukosten, bäryogurt, müsli, smörgåsar med rökt skinka. Farmor var som vanligt sist på bollen vid frukosttid, men de är ju vana vid mig och min sena entré på förmiddagen. Tänk att det finns småfolk som blir så lyckliga när jag kommer lufsande, Ammo, Ammo ropar hon lilla lintottan, asså farmor är ett besvärligt ord att få till. Min dotters dotter kallar sin farmor för min titel mormor, för farmor är bra knepigt även för henne.

Sen har det bara runnit på, pottbesök, törstiga, sugna, mellanmål, lunch och sen de yngsta ut med farfar. Av en händelse mötte de sina päron på väg att hämta dem, men se det gillades inte, sura miner minst sagt. De fick gå och handla en vända först och så fick de komma lite senare, medan jag förberedde ungarna på att snart blir ni hämtade av mamma och pappa. Som förälder skulle jag bli glad om mina ungar inte ville gå hem från barnvakten, då vet man att de har haft det bra. Fast det nog kan kännas i hjärtat när man ska hämta dem och de visar sura miner. Men det gick över och hem gick de glada och säkert nöjda med allt.

Trevlig helg som gick för snabbt, T tyckte att vi  börja om från det att vi kom och hämtade dem i lördags. Japp glasskiosken var öppen och glassen var god tyckte vi alla.

Fridens