Idag startar rättegången mot de poliser som sköt den mongolida killen.
Sorgligt allt som skedde.
Mamman har ideligen fått tv-tid att ösa ur sig om det hela. Denna osmakliga lust även SVT nu för tiden har, att känslomässigt tränga sig på, för att förstärka en persons sorg eller ilska över någon de har upplevt som orättvist. SVT visar vems sida de har tagit, vem som minsann har rätt.
Andra, poliserna i detta fall, skulle se vad det var för person som riktade ett vapen mot dem.
Andra skulle ta ansvar för att hon och maken lät ett barn med vuxet utseende springa ute med ett leksaksvapen mitt i natten.
Ett barn som inte pratade och var på en treårings nivå.
Känner ni någon som låter sina treåringar springa ute ensamma om nätterna?
Ansvarsfrågor är så märkliga nu för tiden. Allt är alltid någon annans ansvar, vad det än gäller.
Självklart hoppas jag att poliserna frias.
Sen kan jag känna starkt för föräldrarnas sorg, tragedi.
Poliserna har mitt hjärta.
När de inte skjuter är det fel, när de skjuter är det fel. Vi har en samhällsbild idag som varken poliser eller medborgare någonsin i vårt land haft tidigare.
För bara några år sedan blev inte poliser lurade in i bakhåll. Blev inte stenade, misshandlade, hotade, skjutna på, utsatta för handgranater, sprängmedel osv.
Dålig lön, usel organisation, de utsätts för livsfaror varje pass, för få för att utföra sitt jobb, de äldre med kunskap slutar.
Hur i hela friden kan folk i vårt land kräva så galet mycket av så få modiga kvinnor och män? De som ska ta hand om allt det där, vi andra är skiträdda för att hamna i.
Tänker folk någonsin på allt dessa poliser tvingas kliva in i? Att de ofta på några sekunder ska hinna avgöra om de eller andra är hotade till livet. Kliva in i sargade familjer med knarkande, supande, misshandlande utåtagerande föräldrar, med barn som har ett helvete att växa upp.
Där polisen agerar psykologer, lugnet i stormen, tar hand om mycket misskötta barn. Hem som är som en stinkande soptipp med sprutor, flaskor, skit överallt, med tomt kylskåp och små barn i nerkissade, nerbajsade blöjor, med tomma magar och noll kärlek och trygghet.
De ska in till psyksjuka som agerar hotfullt, de ska prata, lugna, sköta om, ta hand om.
Alla dessa fyllefester där det slåss, hotas och misshandlas, dödas.
Alla dessa nya klankrigare som drar ihop i stora gäng som slåss mot varanda med tillhyggen, knivar. Som om de inte kostar oss, samhället enorma summor, utan att de blir kriminella, skadade kräver de dyr intensivvård.
Allt poliserna ständigt får ta hand om i varje stad, mindre samhälle av invandrad kriminalitet och inhemsk dito. Det skjuts, knivas, misshandlas och ständigt ska våra poliser räcka till, göra rätt med bråkdelen av en sekunds tänkande.
Knarkuppgörelser.
Hot av alla slag mot oss vanliga, rån, misshandel, våldtäkt, åldringsrån, rån mot barn, vuxna och ungdomar.
Förstår inte folk hur förändrat samhället har blivit?
Livsglimtar 
Ett inlägg som jag faktiskt vill skriva under på. Vi ”vanliga” människor har inte en susning om vad en polis får möta i sitt arbete. Vi vill inte ens göra oss det besväret att använda lite fantasi om hur deras veklighet ser ut. Främst beroende av lathet och invaggade i en rofylld och säker värld OCH ren dumhet. Dessutom den s.k. integritetslagen som värnar om att vi inte ska behöva veta något om eländet.
Vem ropar vi på när vi själva behöver hjälp? Har sett på tv när det ringer in folk till larmcentralen. Det mest befängda jag såg/hörde när en person ringer in och har brutit sin långa förlängda nagel. Det var i England och tror nu inte att någon av mina landsmän gör likadant. Men, vem vet?
Så – Ge blanka f-n i att köpa leksaksvapen till barn! Ett råd som de flesta struntar i. Pang Pang 😦
Jag jobbade som civilanställd på Kronoberg hos polisen och fick lära mig mycket och läsa ännu mer. Det finns rötägg överallt, men jag har stor respekt för polisen och allt skitgöra de gör för oss. Alla dessa kvinnor och män med stark känsla och vilja i att hjälpa andra. Synd bara att staten inte har samma lust och vilja att stå på polisens sida. Vet inte om politikerna fattar vad de håller på att rasera, en stat utan fungerande polis, är ju dömd att gå under.
Folk är nog lika korkade här som i England och ringer polisen om en massa strunt precis som de ringer ambulans som om de vore taxi.
Du har verkligen satt ord på mina tankar. Kan verkligen skriva under på detta inlägg. Kram
Kram 🙂
🤣
Vi har oftast ingen aning om vad polisen tvinga se och möta men man kan konstatera att det är en tuff situation för många av dem. Därför begriper jag inte hur ungdomsgäng kan hindra polis och brandkår i deras viktiga arbete. I stora staden är det inte ovanligt med stenkastning vid en utryckning. Helt galet 😦
Media bör självklart inte välja sida utan rapportera opartiskt för än är ingen dömd. Själv förvånades jag mycket över att SVT bestämde sig för att direktsända den mördade Englas begravning i TV… Men vi tycker alla olika…
Där håller jag med dig, jag gillar inte när nyheterna smetar in sig i känslokladd. Det är osmakligt och de ska låta folk vara ifred i stunder som detta. Opartiska nyheter har de svårt för, tråkigt nog.
”Förstår inte folk hur förändrat samhället har blivit?”
Kanske inte, eller, kanske ännu värre, bryr sig inte 😢
Dina ord får mig skakig, om det är så finns det ingen framtid värd namnet för oss och vårt land. Det skrämmer vettet ur mig, våra barn och barnbarn, det är de som mina tankar alltid går till.
Kan bara skriva under på det du skriver. Man har ju sett framför sig några polisherrar som sakligt sitter där på rättegången och så får man höra den kvinnliga polisen som tömde magasinet. Den ångest som hon är i och får leva med resten av livet… tyckte ärligt synd om henne. Det är så lätt att döma och allt vinklas som medierna tycker att det skall vinklas, gotta närgånget åt känslor och annat. Sensationslystnad. Och det mest provocerande ord jag känner till i dessa sammanhang – hur känns det? – Gha! Alla kan bli reportrar numera, ställ den frågan och låt intervjuoffret göra jobbet.