Känns passande idag att sitta i stugan och lyssna på regnets trummande på taket. I fredags var jag på äventyr, så stugans vilsamma varande passar mig så bra idag.
Igår var jag på min första lansering av en bok, Margareta från Beskrivarblogg kom ut med sin bok om spelmissbruk. Halva dagen pysslade jag om mig själv, till och med sminkade mig, vilket kändes ovant. Packade till ”landetväskan” samtidigt, för maken skulle hämta mig i stan, när det var klart.
Tog en taxi in till Östermalmsgatan och slog koden till porten, den pampiga modellen av port från förr, med redig entré, jag tog till höger som det stod på en skylt, var bara att följa sorlet in i minglet. Kände så tydligt att jag har lagt av mig all vana att mingla med andra okända. Stod där, satt där med min tunga Klas Ohlssonkasse med målarmaterial till Bergalott som ännu inte dykt upp. Sökte upp rummet där Margareta febrilt skrev sin autograf och hälsning till alla som köpt boken. I dörren möttes vi för första gången och sjuttsingen kände hon inte igen mig, vi har ju aldrig sett IRL tidigare. Jag har ju ingen bild på mig själv här inne, så det var märkligt. Margareta har ju bild på sig själv på bloggen, så jag kände igen henne och för den delen var hon med på TV4 Före fem kvällen innan, intervjuad på grund av boken.
Margareta hade fullt upp med alla sina gäster och jag hamnade ett tag i vad jag tänkte som släktrummet, där satt hennes två trevliga systrar och annan släkt rann in och ut ur rummet. Sen var det samling i ett större rum och olika personen talade om spelmissbruk och Margareta sa väl valda ord.
Jag undrade så vart min vän Bergalott tagit vägen, jag tittade på alla kvinnor, de i min ålder, en kvinna med käpp fick mig att tänka, nu har hon kommit. Men nix, det var en annan med smärtor av kanske artros. Så det blev lite ensamt och jag lyssnade rätt mycket på de som stod och minglade framför mig. Prat om manus, förlag och lite namndroppande, själv har jag aldrig varit i närheten av bokbranschen, så det var lite spännande att tjuvlyssna.
Sen klev det sprakande solskenet in och min stora Klas Ohlssonkasse avslöjade mig. Här var Bergalott äntligen, precis som du sa Angeli, Bergalott och jag är lika i sättet. Mun gick oavbrutet på oss och skrattet låg aldrig långt borta, det var ett härligt möte.Vi pratade och pratade, en kort stund fick vi låna Margareta, men hon hade så fullt upp och jag såg hur hennes hjärna gick på högtryck, för att hinna med allt och alla. Hon klarade sig så fint, fast pressen var stort på henne. ❤
Sen satt jag och Bergalott på en soffa vid brandstationen, vi klev över lite kraftiga kedjor som väl skulle föreställa staket. Där satt vi och pratade i 170 för tiden var knapp, maken kom och vi körde ner Bergalott mot stationen och hennes tåg hem.
Det här att träffa vänner härifrån bloggen är verkligen en gåva, tänk att aldrig ha setts och när man väl ses, så känns det som om man känner varandra och det gör vi ju faktiskt, vi som skriver, bjuder på våra liv och tankar. Jag har mött flera bloggvänner IRL genom åren och alla har varit som jag hade tänkt mig, goa och härliga vänner.
Nu vill jag tacka dig Margareta för att jag fick möjlighet att delta, det var både spännande och trevligt.
Livsglimtar 
Så roligt att träffa bloggvänner. Ännu roligare att du orkade alltihop. Kram
Det var en perfekt dag för mig, tog taxi dit, allt för att göra det så lätt for mig själv som möjligt. Känner mig lycklig när jag får en härlig dag med bra mående.
🤣
Vad kul med en sån träff!
Verkligen, precis som att du dyker in och hälsar på. Stor Kram!
Vilka härliga möten det blev! Jag har träffat en del bloggvänner IRL men aldrig blivit besviken.
Så vacker bild du valde till ditt inlägg!
Håller med – det är väl helt enkelt så att kaka söker maka eller hur i hundan det gamla uttrycket nu är. Det är genom det skrivna ordet allt avgörs. Ingenting är så avslöjande. Det är som att öppna en bok och redan genom de första sidorna veta om man vill fortsätta eller inte.
Måste få framföra mitt varma tack till maken din som så beredvillig körde mig ner mot Centralen. Väskan/dramaten hade ju begåvats med allehanda attiraljer som pannåer, ritblock, dukar, färg och ett otroligt antal penslar OCH en dator som Margareta ville avvara för att min gamla dito har tolv år på nacken och behöver skrämmas lite för att inte krascha med allt sitt innehåll.
Har genom åren mött många irl genom datorns förtjänst. Somliga fastande och finns fortfarande kvar och flera har gått ur tiden. Genom bloggandet har nya kommit och gott – lika där, somliga stannar och då blir det som det blir – ett förskräckligt pladdrande för att hinna med så mycket som möjligt, som igår då vi satt på bänken och väntade. Vi fick en alldeles för kort stund förstås men sådant går att åtgärda.
Kram och tack för ALLT ❤ (nu ska jag sova och i morgon ge mig ut med nya bilen) 😀
Så det blev en bil, grattis! Det var ett härligt mötte med prat i kvadrat. ❤
Känner igen första mötes beskrivningen av Bergalott 🙂 Jag hade förmånen att träffa henne förra året. Stora famnen och härligt smalande – om stort som smått.
Så härligt att du orkade med äventyret, det är så underbart att ibland få komma iväg. Att, om så bara för en kort stund, få känna att man är ”normal”. Sedan att kroppen emellanåt skickar saltade räkningar för dylika utflykter, det får en ta.
Kram ❤
Denna gång har jag bara mått bra och känner mig så glad för det. Så roligt att även du har träffat Bergalott, där fick jag en energikick.
Så lätt att glömma att man behöver komma ut och träffa andra ibland.
❤ Kram
Tack vännen för att du kom – inte förrän nu har jag haft tillfälle att läsa din blogg – glad att mötas! Bergalott (eller A-lott som jag kallar henne) är en god vän – och fin att möta. Vi kanske kan ses alla tre en annan gång, utan alla andra trevliga människor! Kram.
Du om någon har verkligen haft fullt upp i många dagar nu, det var verkligen så roligt att träffas och att träffas alla tre ser jag fram emot. Landa nu i allt som har hänt och ta det lugnt så gott det går. Kram