Jag är lite eljest idag, precis som ugglan som inte heller hänger med.
Jösses, en dag när jag får ligga som jag har bäddat.
Ibland blir jag så trött på mig själv, blir ni det också på er själva ibland?
Varannan tisdag har jag städning och vad gör jag då? Jo, jag bokar in fotvård kl 15.00 på fel tisdag, idiot som jag är.
Så optimisten i mig berättar att jag hinner ner, fixa fötterna och hem igen, innan Lina har städat klart.
Sen mailar Lina och frågar om hon får komma tidigare? Så klart hon får, men det är nu jag inser att mitt tidsschema blir väldigt fel. Jag har ingen extranyckel och vill inte lämna dörren olåst, det ska man ge sjutton i nu för tiden.
Jag pratar med Lina och hon stackarn städar snabbare än vanligt, så vi kunde gå lite före tre. Så dåligt samvete jag fick/har, kramar om henne och lovar att jag dels ska skaffa en extranyckel, så hon kan låsa om sig när hon går, om jag är borta och sen bara putta in nyckeln i brevlådan.
Fötterna fixar Laura och jag drar mig och Rulle till Ica, längtar efter deras cappuccino med vardags-bouquet, som det står så tjusigt på muggen, för du tror väl inte att jag kan stava till det där konstiga ordet? Handlar också en hederlig ost och skinkmacka. Tänker när jag är på Ica att jag skulle handla lite. Lägger upp de tre varorna och plastkassen på bandet, betalar och går.
Går halvvägs hem, sätter mig på en bänk och börjar äta, jag känner hur luften inte sipprar ur mig utan fullständigt rinner ur mig. Jag är fysiskt så trött och som om inte det räcker, sänker sig hjärndimman över det lilla som rört sig i skallen. Mitt i en tugga inser jag att varorna och plastpåsen ligger kvar på bandet i affären. Men jag har betalt, 1 rätt i alla fall, suck!
Jag ringer maken som först får åka till Willys och handla och sen kvasta in på Ica, höra om mina varor är omhändertagna? Asså, vad gjorde jag utan honom?
Det hela handlar om att jag har varit stressad hela dagen för hur jag skulle få ihop det hela, när jag sen slappnar av på Ica, då rasslar kropp och knopp bara ihop.
Sen går jag hem och njuter av hur fint denna fantastiska Lina har städat. Sätter mig i soffan och ser något färgglatt i fruktskålen som jag inte känner igen. Där har Lina lagt en näve chokladpraliner till mig, ååå om ni visste hur rörd jag blev av hennes kärleksfulla omsorg.
Sen tänker jag på mitt möte med Bergalott i fredags, som fick en stor kasse med målarmaterial, dukar, penslar, färg, värd en redig summa pengar. Men se så tänker jag oftast inte, det bara låg här hemma och hon skulle börja måla i olja igen, kändes så självklart att ge henne materialet, när vi nu skulle träffas. Men hon sa, ska du ge bort allt detta, hon vet ju vad det kostar och reagerade. Men klart jag gav bort det, jag får alltid igen det från någon annan i min värld på något vis. Som med Linas chokladpraliner, sånt sätter jag stort värde på i mitt liv. Så oväntat!
Så själen brister ut i sång, en sån dag tackar jag för. ❤
Livsglimtar 
Delad glädje är dubbel glädje så jag skulle bli glad av att målargrejerna kom till användning. En enkel omtanke med pralinerna men samtidigt en gest som betyder så mycket!
Kan bara hålla med, två praliner åt jag upp fast det inte ingick i min diet. Resten fick maken order att äta upp vilket inte var svårt att göra. 🙂
Kunde jag så skulle jag lägga in ett foto på alla penslarna som står i två byttor på målarbänken. Men du, jag kanske målar en tavla och i sommarstugan kanske den kan få plats iaf 😉 Vet inte dina pretentioner på vägg(kv)alster förstås 😀
Puss och kram och Innerligt tack ❤
Jag ser hur penslarna trängs på din bänk, lusten att sätta igång är bra för kreativiteten, måendet får en skjuts upp, upp! Jag skulle bli väldigt glad av en tavla i storstugan, hahaha storstuga, låter som rymd av stor kaliber. Hela vårt hus är 40 kvm stooort va 🙂 Tur att vi har en lika stor källare att klämma in allt i.
BamseKram ❤ och tack själv för all energi du bjöd på och boken, varken din eller Margaretas har jag börjat läsa ännu. Tjing!