Lugn på landet?

Denna morgon på landet liknar ingen vanlig ”på landet morgon,” hör hur en tung motor jobbar sig närmare huset, slambilen backar upp på uppfarten. Vid köksbordet sitter maken och pratar via skype med jobbet, själv vinglar jag upp och tänker att det nog är bäst att dra på sig kläderna. I källare dunkar och smäller det, han använder spett för att få loss det med vatten uppmjukade, kakliknande bajsresterna från förrförra husägaren.

Sånt fattar jag aldrig, hur man köper ett nytt system, en förbränningstoa och inte river ut de gamla resterna från mulltoan i källaren, den tar stor plats. För mig är det som om vi skulle behålla förbränningstoan när vi bytte till vattentoa, trångt om saligheten på toaletten, med två toaletter och rester av en tredje i källaren. 🙂

Sen knackar det på dörren och mannen undrar om han ”får vara så fräck att han ber om en kopp kaffe lite senare?” Självklart, men lite ovant att jag inte ens hinner bjuda på det, utan att han frågar, han kom ju nyss. När han senare kom in tvättade han så klart sina händer och sa att han kastar handduken på golvet, bra, tack för det. Jo, jag får lite inre skak i kroppen, här sitter jag med min  bacillskräck, inte utan anledning med sänkt immunförsvar.  Nu satt ”bajsmannen” i skinnfåtöljen med kaffe i näven och fatet med makens frukostsmörgåsar antog gästen var till honom och tog för sig. Det gjorde inget, men kände att det är en sån här människa ”med fräckhet kan man komma långt.” Om han hade väntat två sekunder hade maken erbjudit honom smörgåsar.

Sen skurade maken av handfatet i badrummet, avslutade med ytsprit, vilket han också använde på bordet och fåtöljen där gästen hade suttit. Men så här gör vi inte efter vanliga gästers besök hahaha!

Fick min första giktattack i en stortå igår, värsta värken, så koncentrerat, satt i  sidan av stortån, där knölen av felaktiga skor kan bildas. Fy tusan så obehagligt, fattade inte först vad det var, men sen slog det mig att många njurtransplanterade får gikt, har ju läst om det många gånger i vårt forum. Tursamt nog har jag Alvedon 665 mg kvar, den sort som förbjöds för folk missbrukade den. Sov lugnt senare under natten, så det satt bara i halva natten.

Så ringer mobilen och sonen undrar om jag är kvar på landet? Han har fått ett jobb på ett företag i ”lilla byhålan” på landet. ”Ska jobba där i 2-3 veckor, jag och arbetskompisen kommer på lunch imorgon,” sa han. Samma tid som nästa hantverkare ska dyka upp och börja såga ner den nu tomma mulltoatanken. Sonen lagar ju självklart maten i sitt hus till sig själv och kompisen framöver, han om någon har inget som helst problem med matlagning, så blir det nog resten av tiden han ska arbeta här. Men dyker han upp, så är det bara kul att bjuda på mat.

Men plötsligt hör vi två bildörrar slå igen, då kommer sonen och arbetskompisen, de har varit och kollat på jobbet. Lugnt på landet? 🙂

Jag får åka med maken till Ica idag och handla köttfärs, tänkte göra en chili con carne, som bara är att värma imorgon.

Tjing!