Nyp

En strålande höstdag med nyp i luften, 3 grader känns väldigt svalt minsann, fåglarna har fått mitt överblivna bröd, längre tur ut än så, blir det inte. Jag håller mig inne, är ännu inte pigg, men maken som ständigt är pigg på en ny dag, har redan gett sig iväg för att gör sitt på områdets städdag.

Själv konstaterar jag att de flesta sommargrannar håller sig i stan, så fort det är städdag. Det är nya tider, annat kan jag inte säga, det här solidariskt gemensamma görandet i ett stugområde, verkar mest skötas av den äldre generationens män och så några av de som kommer efter. Men det visar med tydlighet samma mönster som resten av samhället, det är alltid någon annan som har skyldighet att sköta om något, vad det än månne vara, så krackelerat har även vårt samhälle blivit.

Med ett suckande inre minns jag vem jag var, när jag var mig själv. Jag var grannen i höghuset som satte lapp i entrén om en gemensam städdag, som vi skulle avsluta med grillning. Jag hade pratat med förvaltaren och fått säckar och plockare till låns, de var nog överraskade, för hur ofta bryr sig folk som bor i hyreshus om sin omgivning, mer än att förvänta sig att någon annan alltid tar hand om allt.

Men vi var ett större gäng som satte igång, trevligt var det och vädret var med oss. Andra grannar som kom på väg hem, tyckte det var ett bra intiativ, åter andra talade om att det där hade andra betalt för att göra. Alla dessa glädjedödande latmaskar som inte kunde inse att vi hade det trevligt. Grillkorv skänkte en familj till oss alla, då de själv inte var hemma och hjälpte till, men tyckte idén var utmärkt.

När jag tänker efter inser jag att de flesta från det huset som var med då, de lite äldre inte finns kvar idag. Jag lånade vid annat tillfälle en sån där skräpplockare själv och gick efter huset vi nu bor i. Då kom en kärring och pekade utanför hennes port, där fanns det massor av skräp, på sidan av huset. Ni ska inte tro att hon såg mig, jag var bara någon som skulle ta hand om skiten. Då sa jag åt henne att hon kunde hjälpa till själv, då jag bara var en granne som plockade upp efter andra. Hon såg bra dum ut och stöp iväg snabbt.

Jag plockade dels för att jag vill ha det fint där jag bor, men också för att röra lite på mig, jag var njursviktig och orkade inte så mycket. Var lagom att gå med en plastpåse i min egen takt, kunde sluta när jag inte orkade mer och var nära min egen port. Jag har läst att andra i nutid motionerar med en plastpåse och plockare i näven samtidigt som de promenerar/springer sin runda. Sånt gör mig lycklig och jag saknar allt jag skulle ha velat göra om jag hade orkat.

Det blåser idag och höstens löv virvlar i kaskader förbi mitt fönster ner på altan och vidare på marken, nu kommer min tid, den svala tid jag trivs med.