Nu ska vi se, efter ultraljud konstaterade röntgenläkaren att det var något väldigt ovanligt, om jag fattade rätt, hade det blivit en cysta på slemsäcken, som brast och fyllde upp vaden. Så nu är han på väg hem, tack och lov ingen propp.
Jag känner mig helt slut, hur sansad jag än försöker att vara, så gnagde det i mig av oron. Men vi har ännu våra nya utseenden kvar, mitt öga skrämmer säkert folk. Jag minns en gång när maken fick ett rött öga, jag kunde inte titta på honom på flera dagar, för jag tyckte det såg så äckligt ut. Hans vad är ju lättare att gömma i byxorna.
Vi sover ännu en natt på landet och tar oss hem imorgon, kanske svänger vi in till mamma med fruktpåsen.
Kan ni tänka att Frasse satt vid ytterdörren igår och väntade på husse, det var första gången han gjorde så. Antar att vår, min oro, påverkade honom att vänta på ett annat vis.
Det känns som om en kyla svepte förbi, med fara för allt jag håller kär.
Tacksam sitter jag ensam ännu en stund i soffan, sen kommer han hem och vi kan fortsätta vårt liv.
Det lilla, lilla sköra livet
Livsglimtar 
Men kära nån vad det tjorvat ihop sig 💕 Frasse har hittat sin flock så de väntar. Röda ögat är bekant. Det kan se riktigt hemskt ut. Skrämde några jag med 😊 Jag hade kortisondroppar ett tag och kärlen poppade titt som tätt. Hoppas att det lugnar ner sig för er nu. Ta hand om sig. Kram
❤
❤
Så skönt att det inte var någon propp …
Kram
Kan bara hålla med! ❤
Så skönt att det inte var någon propp.
Nu får ni krya på er efter bästa förmåga!
Tacksam var ordet för dagen. Kram
Mycket skönt att läsa att det inte var en propp. Roligt att Frasse fäst sig vid er nu. Men för tusan ditt öga passar ju väldigt bra när det snart är Halloween. Bara ut och skräm slag på buset. Kram
Var in Ica på landet och pratade med damen i kassan, hon var trevligt pratsjuk och vi snackade på. Kom på när jag gick ut från Ica, då slog det mig att hon måste ha undrat vad det var med mitt öga. 🙂
😂😂😄
Oj! Här hinner det hända en massa saker medan undertecknad befinner sig nån helt annanstans. Undrar just var, hemomkring har jag i alla fall varit rent fysiskt.
Skönt det inte var nåt värre i alla fall, men kan tänka mig att det kan göra ont. I varje fall kännas obehagligt.
Ont har han, jag har sagt åt honom att ta värktablett, men hur är män funtade när det gäller sjukdom och mediciner? 🙂
Jaha, du har varit hemma men någon annanstans …
Mediterat iväg eller sovit som en stock?
Kram på dig!
Ja se män. Dom är som dom är, även med variationer.
Jo fysiskt har jag varit hemma som vanligt, bortsett från stunderna och timmarna med vänner. Men hemma har jag inte fått gjort ett skapandes grand. Fixar mat och tvätt, men i övrigt är det lathet som dominerar. men kanske ska kalla det för vilar. Låter bättre åtminstone.
Har väl i och för sig rätt till det efter stress, högt blodtryck och TIA. Mår oändligt mycket bättre nu, men som sagt. Får fortfarande inte mycket gjort här hemma.
Men åtminstone ute och rör på mig mig en del, och började till och med gå på gym igen. Lite för tätt mellan de första två gångerna bara. Huvva! Hehe.
Och längtar efter skrivflytet igen, som jag vet jag har nånstans där inombords.
Får väl starta med kommentarer åtminstone… hmm…
Känner igen det där att inte få så mycket gjort. Flyt med du, ta det lugnt och låt din kropp komma tillbaka i sin egen takt. Jag känner ofta att jag behöver de där dagarna utan ett dugg, men så svårt att få till. Som helgens oro som ännu sitter i min kropp, ur slag och orkeslös. Måndagen gick bort, kom hem till stan igår och kommer på att jag har veterinärbesök kl 15 idag och T min grabb kommer också någongång under dagen, han har höstlov. Den här dagen när jag har noll krut i kroppen, det är som vanligt bara att spotta upp sig. StorKram
Har en stark känsla av att det inte är/vara TIAN i sig själv som är eller var problemet. Det var en utlösande faktor, en varning – men även en gåva som vände det hela. Jag blev fri, inte minst från det akuta. Problemen, om nu det är rätt benämning, ligger säkerligen längre bak i tiden eftersom jag fortfarande känner spänningar som jag inte kan härleda till tiden direkt före TIAN. Alltså allt körandet. Det bara var som det var och blev som det blev.
Ett, är att jag måste lära mig att säga Stopp och Nej. Inte bara vara den snälla tysta som ställer upp och tror att hon måste det bara för att hon varit så dålig tidigare i livet. Dålig = inte motsvarat andras förväntningar och krav.
Jaja! Bättre sent än aldrig, och tänkte följa Bergalotts råd om att skriva om mig själv i tredje person, se mig själv utifrån, såsom både hon och Beskrivarblogg gör ibland.
Känns som ett bra råd.
Jag känner så väl igen det där med svårigheten att säga ja och nej, inte anpassa mig till vad andra vill/behöver. Jag har blivit bättre genom åren, men tid tar det. Tror på att skriva oavsett form, leta dig fram till ditt eget utlopp i text, bara bra. Kram
Det jag egentligen vet, men ändå inte alltid gör. Såväl när det gäller att säga stopp och nej, som att skriva oavsett hur och vad det blir.
😁👍
Bra!
😀