Jag behöver verkligen bara vara några dagar men ibland får jag inte till det. Gårdagens morgon segade jag mig upp och tänkte att jag drar täcket över skallen igen. Men detta var ju dagen allt skulle ske, det är väl märkligt med vissa dagar, spelar ingen roll hur jag planerar, allt kommer i alla fall att dra ihop sig på en gång.
Beskrivarbloggens bok Free Spin lämnade jag vidare till min vän som verkligen haft problem med spelandet, hon kommer ha mer nytta av boken än jag. Hon kom farande på sin elscooter mot mig, när jag var ute på hundpromenaden, glad blev hon över boken. Ps Hon tyckte att bilden på boken var läcker.
Boken var lättläst och fast jag aldrig själv drabbats av speljävulen, var det inte svårt att ta till sig själva beroendeproblematiken. Fast samtidigt är det just det som är så svårt att förstå. Hur totalt en människa kan förändras på så många olika sätt, bränna sina broar så totalt, på många vis samma resa som ett drogberoende. Gör allt för sitt beroende, ljuger, förskingrar anhörigs pengar och tillit.
Sen den tunga resan tillbaka, självföraktet, alla tankar och ”drogen” som ännu drar så pass att man får återfall i spelandet, fast man lovat andra och säker svurit inför sig själv tusen gånger att nu är det nog.
Det jag tyckte bäst om i boken var det öppenhjärtliga om kärleken, längtan och lusten. Den svåra vägen tillbaka till mannen och sorgen när han plötsligt bara dör, då när allt äntligen löst upp sig, mot det fina slut vi alla som läser boken så gärna önskar dem.
Men nu gör boken gott hos min vän och hennes många vänner som hon hjälper mot spelberoende.
Fortsättningsvis på gårdagen kom T vid tvåtiden, han har höstlov och tillbringar dagarna på fritids, igår åkte de skridskor på förmiddagen. Han ville så gärna komma till mig, för på torsdag åker han till Bryssel med min sons frus fostermamma och ett gäng sugna på pommes frites. 🙂
Vi har bjuda ungarna med familj på middag på lördag och ska tidigare svänga ner till kyrkogården, tända ljus och minnas våra saknade. Jag blir ju alltid lika sorgsen och vill kasta mig in och ut från kyrkogården i en fart, tror jag känner in den mäktiga våg av sorg och saknas som alla besökare vibrerar ut.
Så T kommer vara i Bryssel och även dottern vår blir bortrest, men resten kommer hit. Vi blir nio personer och jag ska bjuda på en väldigt manlig klassisk rätt som kallas Reuben. Rostade surdegsbröd rejäla skivor appenzeller ost, surkål, sötstark senap och kokt oxbringa. Serveras med saltgurka, chilisås och pommes frites. Egentligen rostat surdegsbröd med ost som smälter ner av ugnsvärmen efter rostning, på med surkål, avsvalnat kött, bre senap, lägg ihop två bröd, kläm ihop, dela i två halvor serveras med det som står där uppe. Ungarna ska få något annat till pommes friten.
Åter till gårdagen … tar tid det här. Vi hade tid till veterinären kl 15.00 och hon undersökte Frasse och skulle ge en spruta som han kommer få först idag då hon hade slut på den sort han har fått tidigare. Allt var bra med Frasse och hon tyckte han var väldigt fin, så snart ska han och jag tillbaka och få sprutan. Hon har sin mottagning tvärs över gatan två hus bort, passar perfekt.
Maken köpte med sig Sushi till middag igår och det var gott.
Äntligen verkar jag klar med gårdagen.
Livsglimtar 
Reuben lät smaski’ å god 😊
Det tycker jag också, har beställt köttet i god tid. 🙂
Jag har nöjt mig med en pickenickestek eller vad 17 det heter. Matlådor nerfrysta till 5 måltider. Blir väl lite tjatigt men Bamse dreglar förnöjt. 😀
Bra gjort med boken. Du beskriver den fint och nu har den hamnat i goda händer. Så är det meningen.
Kraaaam ❤
Bamse är en klok vovve, vet vad som är gott. Här har vi proppfullt i frysen, så fullt att jag knappt kan öppna lådorna, undrar vad jag har där inne? Ett vet jag, där finns små påsar med svamp, men det blir det ju ingen hel middag av.
Ja, boken ville jag ju både skriva något om och dela med mig av, tog ett tag innan jag läste den och din har jag inte läst än. Men det kommer var så säker, det har varit deckarsuget som har vunnit i kampen om vad som ska läsas. ❤
Ibland blir det långt när man tycker sig ha mycket att dela med sig av. Kram
🙂
Jag tycker det låter väldigt gott det där, Reuben. Inte utan att man blir hungrig. Ah! Det kanske är dags med nåt litet kvällsmål ändå, men kan väl skylla på Reuben.
Läser just Free Spin, men lånade den på biblioteket. Har ca 70 sidor kvar, sen ska jag också få ner några ord om den. Tipsade om den i min torsdagsgrupp i eftermiddags, men vet inte om nån nappade. Däremot så pratade vi ett tag om beroende.
Bra att prata om just beroende, de flesta av oss har något. Jag fd rökare= beroende som jag lyckades avsluta. Värre med nattätandet, det är nog mitt problem, nästan omöjligt vissa nätter att låta bli. Eftersom jag är nattuggla och har svårt att somna trots sömntablett, gör ätandet att jag äntligen kan somna, också ett slags beroende.
Verkligen!
Jag har också varit rökare och det tog sin tid innan jag lyckades sluta helt.
Levde med ångest i många år och då var det mat som gällde. Det är inte så påträngande nu längre, men ibland händer det att känslan kommer tillbaka och jag stoppar nåt i munnen. Men har slutat äta bananer på nätterna, och måste inte längre äta frukost direkt när jag vaknar.
Gick väl upp en 25-30 kg nånting under de åren. Kommer inte riktigt ihåg längre, inte heller hur många år det var frågan om. men ganska många, även om ångesten dämpades successivt. Minst 10-15.
Har fortfarande alltid med mig nåt ätbart i väskan när jag ska nånstans. Och går aldrig nånstans utan att ha ätit först. Men nu kan jag åtminstone leva med det. Styr mig inte alls så som det har gjort, och jag kan numera känna mig hungrig utan att få panik.
Ibland kan det hända att jag äter mitt i natten, men bara om jag inte kunnat somna utan timmarna går och det faktiskt börjat kurra i magen. Och det är tack och lov väldigt sällan det händer. Men bananen ligger där på nattygsbordet tillsammans med ett glas vatten. Helt sjukt egentligen.
Däremot har jag aldrig varit inne på alkohol, narkotika eller spelberoende. Tack och lov för det.
Och är väldigt restriktiv när det gäller mediciner. Måste man så måste man, men definitivt inte mer än så och inte onödigt länge.
Jag säger som vem det nu var – maten får vara min medicin, och medicinen får vara min mat. Jobbar på det…
Rackarns bra skriver, jag är ju sällan hungrig när jag vaknar och har lätt att låta bli att äta så fort jag ska iväg, hungern bara försvinner, samma när jag blir bjuden på mat borta. Det där ätandet har alltid varit knasigt och så har jag tagit igen det när jag kommer hem på kvällen eller natten dessutom. Knäppa vi är var och en på sitt vis, jag har inte heller varken drogat, druckit eller spelat. 🙂
Snälla nån! Ja vi är verkligen knäppa!
Kom dessutom alldeles nyss ihåg, att när jag var liten, före tonåren i alla fall, totalvägrade jag att äta när vi var borta nånstans. Men så fort vi kom hem, var det raka vägen till skafferi och kyl.
Nån oroade sig vid tillfälle, men mamma bara svarade, liksom viftade bort det med nåt i stil med ”äh, hon äter bra hemma”. Kändes skönt när hon sa så.
🙂