Känner en spänning i kroppen som för mig känns igen från inre stress. Jag är inte van vid att behöva göra ”en massa” saker på förmiddagen, den tid jag är som ynkligast, nej, en av alla de tider jag är som ynkligast. Vad jag gör är ju inte något speciellt, mer att det ska ske, inom en viss tid för att förenkla livet för mig lite senare. Det här att komma upp, bädda, duscha äta frukost, jag är så seg och dagar med regn och rusk läggs ajaj i kroppen till och igår fast solen sken blev jag ett svagbent, yrsligt kärringskrälle som hade svårt att ta mig hem på hundpromenaden. Rulle stod hemma, jag chansar och går utan, promenaderna är ju väldigt korta. Den enda som lider är ju jag själv när yrseln slår till.
Höger sida av kroppen har något otalt med mig mest hela tiden. Ont i foten, vet inte vad som har hänt, mer än att jag är svullen över den inre fotknölen ner under fotvalvet, säkert ännu ett litet fotben som gått sönder. Höger öga är ännu inte bra, fast ögonvitan nu ser normal ut, utom vitan under nedre ögonlocket och så plötsligt lite finnar på höger sida runt munnen. Men hallå, finnar? Jag trodde det var barndom man skulle gå in i med tiden, inte tonåren i repris. Fast jag hade inga akneproblem i tonåren, det fick jag en period efter födelsen av första barnet.
Jag är piggare på många vis och promenaderna med Frasse har bättrat på flåset, men samtidigt är jag rakt av trött. Vet att mitt Hb är högt och tappning av blod är nog ett måste, men nu drar jag mig för allt som kräver att maken dels kör mig och detta för att Frasse inte ska lämnas ensam hemma ännu. Han får ju åka med och vänta med maken i bilen, när jag är på undersökningar. Framöver har jag både mammografi och hudmottagningen för koll efter cancer på bröstet. Sen borde jag gå med ögat och foten, men tiden får väl göra sitt, läka. Ett är bra, allergiproblemet håller på att lägga sig, Frasse är på slutet av hårfällningen och jag varken droppar ögonen eller äter allergitabletter längre. Däremot har jag beställt en sladdlös värsting till stavdammsugare med hepafilter som går att skölja rent, inga dammsugarpåsar utan bara tömning rakt ner i sopen. Allt för att stämma i bäcken nästa gång han sätter igång att fälla. Då ska jag vara beredd!
Livsglimtar 
Vissa dagar är värre än de andra och du är nog väldigt känslig för hur lufttrycket är ute. Du är en kämpe måste jag tillstå. Vi kör också påslöst för med två pälsänglar hade vi blivit ruinerade när de fäller. Men vi har en stor snabeldrake som maken är förste förare på. Kram
Äntligen går fällandet mot slutet, hade ingen aning om att det var så mycket när de fäller och ni som har två stora hundar. Tänk jag beställde dammsugaren igår och den finns redan att hämta, jag längtar efter den, hur konstigt låter inte det? Kram från ett grått fuktigt småregnande Stockholm!
Underbart med påslöst. Ibland tror man att fällandet aldrig ska ta slut. Men det gör ju det.
Låter bra, jag har bytt överkast till ett som är lättare att skaka av, sen ligger det filtar överallt, snyggt här hemma nu … not! Men vi travar på mot slutet.
Jag kör även borstning varje dag så går det fortare. En bra borste är a och o.
Japp jag borstar mycket varje dag!
Känner mig väldigt nöjd med min lilla Bamse-pudel när jag här får läsa vilket jobb det är med fällning av hår och vad jag påminns om. Tre stora Collie-hannar har passerat genom mitt liv. En växte jag upp med och behövde inte borsta men ett förskräckligt gnatande på moderskapet om hur mycket hår det var överallt. Sen i ungdomsåren en fin hane som jag trodde jag skulle klara av själv men se det gick inte och den hamnade i Norge. När mina barn var små skaffade jag den tredje, för jag ville så gärna förmedla till dem vilken fantastisk känsla det är med djur och att samtidigt ge dem förståelse över att ett djur, om så bara en hund, har betydelse i vår värld.
Har du någonsin provat zonterapi? Tänker på det du beskriver på din högra fot. Läs på lite annars, för det är en väldigt god symptom- indikator på vilka problem kroppen har öht. Jag har ”läkt” mig själv många ggr.
Kram 🙂
Verkligen en fördel med hund som inte fäller, vår förra trimmades ju två gånger om året
Lyckades klicka in innan jag svarat klart. Collie, förstår din mammas gnäll och dig fick hon säkert ingen hjälp av med städning av hundhåret. Jo, jag har testat, satt och tryckte under foten för att hjälpa ögonen när det var som värst. Gick en gång till ett proffs, jag var superkänslig och kunde tala om precis var hon höll på på kroppen under foten. Hon testade mig och sa att hon aldrig varit med om maken. Jag ska snoka runt lite och se om jag kan hitta en punkt. ❤ Kram ❤