När mobilens inställda larm väcker oss kryper Frasse intill mig och vi har en mysig stund. Jag kliver upp och inser att jag har sovit i gårdagens tunika, glömt att sätta på nattlinnet. Nya rutiner när maken är borta, att gå ut med Frasse sista kissturen, fick mig tydligen att tappa ordning på kläderna. Inget jag dör av, mer häpnar över hur lite som behövs för att störa mina rutiner, får kanske vara glad över att jag kom ihåg att borsta tänderna.
-1 grad och tunt lager snö, det frostnupna gräset prasslar och vi ger oss av, i mitt huvud har jag planerat en kortare tur. Vi går och Frasse gör sitt, jag hänger med, tänker att nu är vi snart vid vägen där jag vill vända. I samma stund tanken far genom mitt huvud tvärnitar Frasse och vänder hem. Makalös denna hund är, brått hem är det och när jag utanför vår tomt drar av honom kopplet, far han iväg som skjuten ur en kanon, raka vägen till vår ytterdörr.
Ett stilla snöfall drar ner utanför fönstret, det är vilsamt att titta på, allt som hörs är skator och kråkorna som härjar runt i sina försök att äts småfåglarnas mat. Den silvrigt kalla solen skvallrar så tydligt om kommande tid med kyla och snö.
Ett har jag planerat, på eftermiddagen ska vi ut och kasta boll tills Frasse kroknar, då mår han bra resten av dygnet.
Sen tänker jag inte göra ett smack mer än att sticka, läsa, krama Frasse och ev skriva.
Livsglimtar 
Ja nog har ni blivit ett du och Frasse. De känner ju så väl av hur matte mår och när jag läste Babbens bok ”Jag vägrar dö nyfiken” förstod jag att hundar ju ser i bilder och kan rätta in sig efter det.
By the way, den boken (jag kör ljudbok) gjorde att jag sa upp mig och flyttade hem från Karlsborg efter 5 år. Vet vilken kurva det var när jag körde ner en söndag, lupinerna blommade och vattnet låg blankt på sjön som jag körde vid. Häftig känsla när det liksom bara står glasklart. Hänt några gånger i livet men man skall lyssna till rösten när det kan leda till något bättre. Innan man börjar tänka.. Feglorten/latmaskens röst har ju en förmåga att träda fram och vråla som värsta mistluren.
Den boken ska jag leta upp, låter som något jag skulle gilla. Mistluren känner vi alla igen, förändring lockar fram den jäkeln. Kram