Att inte vakna efter operation

I går kväll när maken var ut med hunden mötte han en god vän som berättade att hans fru, min vännina, inte ville vakna efter en planerad aortaoperation.  Min vän och jag har haft så mycket tillsamman under alla år ungarna växte upp. Vi hade gemensamt intresse av att sy och satte igång att laga kläder åt en kemtvätt, från början var vi två, men senare hoppade hon av, bar ner kläderna till mig, de kläder som hon inte visste hur hon skulle laga. Hon hann inte med så jag tog över.

Sen sydde vi privat åt våra familjer, jag sydde hennes brudklänning till nuvarande maken och hennes bröllop och hjälpte henne med hennes dotters brudklänning senare i livet.. Åhh, så mycket minnen, fyrmansvist med hennes förra make, alla goda middagar, skratt och prat, ungar som sprang ut och in, lekte och växte. Våra sorger och bekymmer, vi bodde i samma port och trivdes så bra ihop och hjälpte varandra med allt och lite till.

Idag ligger hon med dialys, en njure fungerar den andra har gett upp, hon är ännu inte vaken, nu sänker de smärtlindringen för att få henne att vakna, av smärtan. Det gör så ont i mig, jag har tittat på en bild av henne och vill bara gråta när jag tänker att kroppen brukar göra så där, ett organ i taget som lägger av. Men ”kom igen nu” tänker jag, kämpa på lite till. Några år till vill dina närmaste ha dig här, barn, barnbarn. ❤ 92807F35-8D9F-4F89-8859-F9D2298C139A

Knappt fyra veckor sedan vi pratade i mobilen, om allt och lite till som vi brukar. Vi får se vart åt det lutar, om hon vaknar vill jag hälsa på. Förra gången hon akut åkte ambulans och blev opererad i hjärtat berättade hon att hon ”hade så ont, men hoppade i badkaret och duschade av sig mellan benen.” Ja, fy tusan för att komma in akut med otvättat underliv och smutsiga underbyxor. Raringen min, så lika vi är som kvinnor … tror ni någon man med hjärtfel skulle ställa sig och tvätta snoppen och byta kalsonger innan ambulansen kom?

Men oss kvinnor får det inte lukta illa om, så inpräntat i oss att fast vi håller på och dör, vaskar vi av oss. Hel och ren, undrar om yngre generationer känner trycket av det som vi/jag har gjort.

Här blir det ett skutt över till trevligare saker.

Jag har idag beställt två olika smörgåstårtor till mammas kalas på söndag, till oss vuxna en lax/räkor och ungarna rostbiff/skinka och en 16-bitars citronfromagetårta, tänkte att smaken på tårtan skulle gillas av både små och stora.

Jag har också ringt till optikern för att be dem kolla hur hennes synfel ser ut, om jag kan köpa ett par vanliga läsglasögon till henne, mamma säger att hon inte kan se vad det står i TV- tidningen. Men vi bestämmer att mamma behöver en synkontroll igen. Så nu får jag ta det med boendet. Fan så jobbigt, de är inte så villiga att hjälpa till, de är ju som överallt underbemannade. Undrar alltid hur de som inga anhöriga har klarar sig, vem köper kläder till dem, alla hygienartiklar, frukt, lite godis, en bra bok, betalar räkningar, ser till att de får syn kollad, hörseln kollad, batteri till hörapparater, tusen och en behov som de har?

Nu ska jag ut och slita i köket, jag vet vad vi ska ha till middag, men måste öppna kylen för att se vad sjutton det var. 🙂 minnesluckorna blir alltid större när jag har mycket att ringa fixa. 🙂

9 reaktioner till “Att inte vakna efter operation

  1. Sååå jobbigt med din väninna. Nå, hon vet kanske inte så mycket ännu men alla omkring vet och t.o.m. jag vet hur det är att vänta på någon som inte kan vakna upp efter operation. Så jag hoppas verkligen att hon klarar det.
    Vad omsorgen anbelangar runt våra äldre så är det som det brukar när samhället ska spara. På gamlingar och barnens suddgummi, sa min gamla visa svärfar en gång för länge sedan.
    Kram

    1. Jag har mailat till dottern, vill inte belasta henne med mobilsamtal, det brukar vara så många som ringer och undrar när sånt här sker. Så rätt han hade svärfar din. Jag har ju ännu en vännina som nyligen fick en ny klaff, men det gick som tur är bra. Hon kommer och fikar någon dag framöver. Kram

  2. Tungt för alla er omkring henne att uppleva, och berörande att läsa. Svårt att undvika att dra paralleller med egna erfarenheter.
    Hoppas att allt går vägen nu, och att hon vaknar till en bättre tillvaro … åtminstone med tiden.

    Och ännu fler paralleller blev det när jag läste om din mamma. Jag tänkte också på det där behovet av anhöriga under mamma sista år. Ofta undrade jag hur det skulle varit om hon inte haft mig och min bror till stöd och hjälp. Man såg ju hur vården brast på många viktiga fronter.
    En sköterska berättade att det är långt ifrån alla anhöriga som ställer upp. De gamla får helt enkelt lita till den äldreomsorg de kan få. Avstånd kan vara en orsak anhörigas frånvaro, men det finns tydligen gamla som blir övergivna av sina barn även om de bor i närheten. Sköterskan berättade att hon visste om flera barn till gamla som helt enkelt erkänt att de inte orkade se sina föräldrar förvandlas till oigenkännlighet.
    Jag både kan, och inte kan förstå det och tänker inte döma någon för de val som görs. Vi är olika, och tacklar saker olika. Kanske man helt enkelt inte förmår ta bördan, för den egna mentala hälsans skull … och för att det helt enkelt är för smärtsamt.
    Själv led jag alla helvetes kval mammas sista år, och det var länge sedan jag gråtit så mycket som jag gjorde då, men aldrig i livet att jag hade svikit min mamma för den saken. Visst var det förfärligt mellan varven. Hon kunde vara både elak och anklagande, men jag gjorde vad jag kunde för att se förbi det. Det var inte lätt, och om jag klarade det bra är väl frågan … men jag gjorde det ändå.
    Fast i ärlighetens namn vet jag inte om jag av denna anledning är en bättre människa än dem som håller sig borta. Det hänger nog på omständigheterna hur man ska tolka det.

    Blev lite utsvävande här, så som det kan bli när man berörs och tankarna skenar iväg.
    Kramis ❤

    1. Det finns inga rätt eller fel i det här med hur man tacklar mamma/pappa på ett boende de sista åren. Jag gör så gott jag kan och orkar med mycket hjälp av min man, utan honom skulle jag inte ens komma till mamma, hon bor i en annan kommun och jag orkar inte resa runt med ”min kropp.”
      Du gjorde säkert ditt bästa och inte är det lätt när man får fan för saker man inte gjort sig förtjänt av, som om man aldrig själv får ha en dålig dag, när man inte orkar vara den som har allt tålamod och ork att finnas till för andra. ❤

      En del människor är nog bara egoistiska och struntar i sin föräldrar, sådana har det alltid funnits. Men det finns en del vuxna ”barn” som har haft ett helvete under uppväxten, det kan vara förälder/föräldrar som knarkar, super, svårt sjuka eller psyksjuka, opassande som föräldrar, aggressiva, ger mycket stryk, otrygghet och elakhet. Det finns så oändligt många eländiga uppväxter och inte tror jag att dessa vuxna barn har stor lust att ta hand om sina föräldrar.
      Jag blev uppringd av min väns dotter ikväll, vi har pratat länge om hennes mamma och alla tankar som flyger runt i huvudet på henne. Jag tycker så synd om henne och min väns make, inget mer kan jag göra än finnas och lyssna, stötta. Jag hoppas att jag snart kan hälsa på, när hon vaknar och orkar med besök, om det nu blir så.

  3. Tråkigt med din väninna, hoppas hon får vara med ett tag till. Jag har förstått att de som ingen anhörig har får en sk god man, men de gör säkert inte mer än det nödvändiga. Det var jobbigt med pappa och ju äldre han blev ju mer krävde han. Ibland ville jag bara sätta mig ner och stortjuta av frustration. Kram

    1. Absolut inte roligt när gamla föräldrar blir tärande på ens mående, när man försöker göra det bästa för dem, var och en efter sin förmåga.
      Jag som alltid varit så tålmodig med äldre, har ju jobbat med just äldre, jag kan bli så förbannad på mamma ibland fast jag vet att hon ör virrig på många vis. Men just att höra gnället och anklagande tonfall när jag verkligen har gjort det där som förväntas fast jag verkligen inte mår bra. Jobbigt och så tänker jag att måtte jag inte bli så där, jag vill dö knall fall. Slippa ha ungarna som inte har tid eller lust att flänga till sin vimsiga morsa. Kram

  4. Ja usch att stå bredvid och inget kan göra. Hoppas att hon vaknar upp så att hon kan kommunicera. Nära vänner som man har haft länge och väl skall ju liksom bara finnas där. Min moster är narkossköterska och dessa syrror är ju som de är. Samma med min mor. Moster kände att nej det här känns inte bra i bröstet. Hon steg ur sängen, in i duschen och KÖRDE själv till akuten.. Hjärtinfarkt, om än en mindre, men ändå. *Skakar på huvudet* Hoppas att mor kan få bättre syn efter optiker besöket. Ja idag får man inte någon hjälp på boenden, inte som förr. Tänk de som inte har sin familj som ställer upp, eller ingen familj har., Sådant får mig så ledsen och man vill kunna göra mer.

    Själv sitter jag med näsan mot skärmen då min laptop har ljusgrå text. Dålig kontrast och jag har gjort det jag kan med inställningarna. Nästa dator blir det till att kolla upp både tangentbord och kvalitet på kontrasten. Blir lite bättre med terminalglasen då texten inte blir dubbel 🙂

    1. Kvinnor är det starka könet, annat kan jag inte säga. Typiskt att duscha innan …. hahaha tror nog män hoppar över alla renlighetsövningar inför hämtning med ambulans och finns så klart tillfällen när även kvinnor hoppar över sånt, när de är medvetslösa. 🙂

  5. Så tufft med din väninna. Hoppas verkligen att de lyckas väcka henne.

    Typiskt kvinnor att tänka så. Hur många kvinnor som har städhjälp städar inte innan städhjälpen kommer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s