Ibland blir det inte som man bestämt

Precis när vi skulle sätta igång och fixa för vårt barnvakteri så ringer dottern, äldsta flickan har fått feber. Så hon var djupt besviken och ledsen, i bakgrunden skrek yngsta argt för hon ville till mommo. Dottern själv var minst lika besviken, första gången utan båda ungarna, hon såg middagen ute på restaurang flyga iväg, såg ännu en timmes harvande vid nattning och ingen unge som vill somna framför sig och sovmorgon med frukost i lugn och ro. Allt puts väck!

Här blev vi sittande och tittade på varandra, jaha då får vi ta han om saker här hemma som ligger och bara väntar på att få komma i ordning. Maken har redan rensat handfatet, tvättmaskinens filter och duschen. Nu drar vi snart väg till servettfabriken och sen ska jag kila in och handla lite julklappar, maken får sitta i bilen med Frasse.

Snubbla på målsnöret!

37224240-6AA6-41DD-8EBD-68F4BC1F6F64

Ringer sonen som är på landet med familjen och berättar att det inte blev som vi tänkt. Han tycker vi ska komma ut, men som sagt vi tar tag i annat hemma. Sen berättar han att ungarna tycker det är tråkigt att inte vi är där. Så nu är vi efterlängtade av alla fem fast på olika vis, inte illa pinkat av en trähäst.

Tingeling!

6 reaktioner till “Ibland blir det inte som man bestämt

    1. Kära hjärtat, jag önskar att jag kunde klippa till med mitt fespö och önska dig allt du behöver. ❤
      Vi drog till fabriken och köpte så där 750 servetter, en stor inplastad förpackning med 500 normalstora helt vita som suger så bra. Sen mängder av andra motiv som jag plockade som jag ville och sen hittade jag tre förpackade med extra fina mönster och så två mörkröda liksom tunt vidje lindat runt, fina ljusmanschetter, allt kostade 130kr.
      Sen iväg på andra ärenden, maken fick den fina uppgiften hemma att rensa rören i badrumshandfat, tvättmaskinen och badkaret. Inte klokt så mycket det var i tvättmaskinens filter, hundhår. Tvi vale för hundhår, men nu är vi på sluttampen med fällandet.
      Kramar ❤

    2. Fespöet fungerade. 🙂 Fördelen med pudel är att han inte hårar. Jag försökte klippa lite runt nosen för en stund sedan men det gillade han inte. klipper honom lite då och då och så samlar jag håret i en påse för att lägga ut till fåglarna. De där första som kommer om våren då de behöver byggmaterial. Måste vara varmt och gott åt dem, inbillar jag mig. Det försvinner iaf väldigt fort från buskar, stenar och grenar där jag lägger det.
      Längtar till våren redan 😀 Kram

    3. Jag har ju borstat honom varje dag i stort sett 8 veckor, om det är så att han ska fälla i vår igen så ska jag spara håret i en påse till fåglarna, bra tips. Jag är inte riktigt klar med höst/vinterns mörker och känsla av att krypa in i ide med tända ljus. Jag köpte en slags fingertuta att dra över Frasses tänder, det ska göras i två veckor, sedan ska vi ta fram tandborsten och tandkrämen. Måste hålla efter hans tänder så gott det går, han tycker jag är helknäpp som ska in i käften på honom, han har aldrig fått tänderna borstade. Men han är så himla snäll, inte ett morr, samma när maken klippte klorna första gången, inte ett ljud.
      Kram ❤

  1. Ja oj så många gånger man ville till mommo och moffe och inte kunde komma iväg. Då fick övriga familjen smaka på mitt ettriga humör 🙂 Men vi hade dem ju nära ändå. Bara att gå en liten bit och ta 12:an – vi fick åka gratis på den tiden – sa till chauffören att jag skulle till panncentralen på Våxnäs. Då klev man av precis utanför huset. De var extraföräldrar för mig, ställde alltid upp. Ovärderligt att generationerna kan umgås. När de blev äldre fanns det inte på kartan än att vi ställde upp för dem till 100 %. Som generationerna skall göra. Var sak har sin tid. Ha en fin första advent! Kram

    1. Blir så glad av dina rader, bodde ju själv mitt första år hos mormor och tog mig alltid till henne när jag blev äldre. Buss till Stockholm, Jarlaplan, sen en promenad ner till Sveavägens tunnelbanestation. Vidare till Kristineberg med tunnelbanan, sen gå en bit. Men när jag var yngre så mötte mormor mig först vid Jarlaplan, sen vid tunnelbanan, så höll vi på tills jag var stor nog att kunna åka hela vägen själv själv. Jag älskade/älskar min mormor, vi hängde ihop tills hon dog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s