Det som går och det som kommer

Med solens tveksamma besök rakt in i mina irisar som ljusskyggt kisar och samtidigt både njuter och vill dra ner rullgardinen. Dagen den sista på året och tankarna som rullar in och ut besökta av minnen från året som gått.

Det här som ständigt finns runt om oss i luften, så tydligt avslöjat av solens strålar, hur kan kroppen hantera alla dessa partiklar? Det är så spännande att sitta och titta på denna magiska partikeldans, tänka att den har följt människan i alla tider och alla har vi suttit och betraktat de små partiklarnas sällsamma rörelser, så närvarande och oftast osynlig.

Själva kroppen min har ju haft nya idéer om att konstra till livet under året. Jag lever om än ”rumphugget” som jag brukar säga, med förtvivlan blandat med den stora glädje just livet skänker. En ”nygammal” diagnos gav lättnad, att inte förstå vad som händer när det sk autonoma systemet inte är just autonomt hela tiden. Att sitta där och vara på väg bort och hålla god min till andra, i väntan på att det ska gå över, är så galet jobbigt.

Undrar just hur mycket tid jag har spenderat av mitt liv med att låssas må bra, för att inte vara till besvär för andra. Att inte orka vara ”uppståndelse” när livet ska vara en fest, eller en lugn fika med en vän, under fotvården, i kön på Ica, på väg till bussen. Att bara vilja vara som alla andra, orka finnas till mest hela tiden, utan att dra uppmärksamhet till detta förbenade kroppsliga.

Min njure jobbar ännu på och mina värden är väldigt bra, otroligt tacksam är jag över det.

Barn och barnbarn har självklart en stor plats i mitt liv, så futtigt livet vore utan dem. Jag är oerhört tacksam att ha dem i livet, vem vore jag, utan de små armarnas kramar, de stora ögonen som tittar på mig och tåligt lyssnar på mina berättelser om livet, om allt spännande livet bjuder. Vi resonerar, letar upplysning på Google och bildarkiv av alla de sorter får besök i vår lust att förstå och lära mer. Dessa ungar, så olika i både utseende och sätt, så spännande att få vara med och få det mest njutbara av barnbarn.

Tänker med glädje på att jag fick en dotter och en son, känner mig så tacksam över att inte bara fått möjligheten att föda barn, utan att ha turen att ha fått en av var sort. För skillnad är det på könen och deras väg mot vuxenlivet, oavsett vad vissa grupperingar vill göra oss till, skillnad finns, tack och lov. Jag är stolt över våra barn, handlingskraftiga, arbetsamma människor med normala liv. Guldkantat ibland, och slitigt andra gånger, men de är vettigt folk med bra fostran. Precis som vi andra, vi ur den svenska äldre generationen.

Pling plong där gick rasistlarmet för de som letar efter sånt, de som inte vill varken se, höra eller inse att vårt land bryts ner. Men håll fast för bövelen, vilken dag som helst drabbas även den, som inget ser eller vill förstå. Det politiskt bortkastade året 2019 där ingen tog ansvar, där sanningar tubbades på, där makt och ekonomiska fördelar till politiker, var viktigare än att kraftfullt ta ansvar och regera.

För Sverige och svenskarna, vilket självklart inkluderar allt invandrat skötsamt vanligt folk, som också oroas över tillståndet i landet. Tänk att jag ska behöva lägga till något så självklart, som att det gäller svenskar och ”invandrat skötsamt, vanligt folk.” De som tvingar folk att skriva sånt, är alla dessa hopplösa goda, blinda människor som inte kan skilja en bra invandrad människa från en som mördar, eldar skolor, bilar, våldtar, skändar, förgriper sig, bedrar, stjäl allt vi äger.

En människa som till varje pris vill ha kvar grovt kriminella i vårt land och ynka dem som media och SVT så gärna gör. Det är så synd om dem, att de knappt går att straffa dem vid grova brott, ännu mindre att skicka tillbaka dem till den medeltid de kom ifrån, herre min gnu, de kunde ju ta skada i sitt eget land. Att de våldtar, hotar, hatar, misshandlar vårt eget folk har tydligen noll betydelse för varken makten eller rättsväsendet. Allt går i senkommen baktakt, inget av våra lagar verkar ligga i tiden. Utformade för att passa oss, vår typ  av kriminalitet, vårt kynne, funkar usel på IQ-befriat grottfolk.

Den goda människan

En människa som bugar, bockar och vänder andra kinden till i evighet. En oseende, aggressionshämmad och icke agerande människa, som hukar när taket blir lågt och håller sig för god att protester, fast hela mattan ryckts undan deras fötter. 2020 lär inte bli något som helst bättre, med den oseende fega makten och dess PK-bärare stående i fören på det sjunkande skeppet Svea.

 Men rent personligt 2020 vill jag leva med min familj, mina vänner. Jag vill fortsätta skriva inlägg som är lättlästa, roande och andra mest irriterande. Fortsätta läsa mängder, tycka och tänka både högt och lågt, sticka vidare och njuta så ofta jag kan av det liv jag fick. 

Jag önskar er alla Ett Gott Nytt År!