Just nu skulle jag vara ute med Frasse, men stannade till i köket och slängde på vägen till hallen, snabbt ner disken i diskmaskinen och kroppen min go bananas. Så jag får ligga här en stund till och hoppas att det hela planar ut i kroppen.
Jag orkar inte ens vara arg just nu, vill mest bara vara en lipsill över att inte ha kontroll på kroppen. Men hallå tänker jag ”solen skiner” och med lite tur gör den det ännu en stund.
Igår gjorde jag bra ifrån mig på hemmafronten, jag sa till maken ”kan du hämta min meterhög?” En hel meter med tidningar, reklam och annat, lagt på hög, äntligen är det sorterat och skräp är kastat. Så nu kan jag börja på en ny hög. 🙂
I dagens uppvindar glider de alla utanför mitt vardagsrumsfönster, Tärnor, Kajor, Fiskmåsar och alla andra som får lust att glidflyga. Avundas dem deras glidande, hur skickliga de är, aldrig ser jag någon som bara ”hoppsan, faller ner!”
Längtar efter alla mina barnbarn, ha dem här lekandes och babblandes, men samtidigt är jag så himla glad att de inte är här just nu. Motsägelsefullt till tusen, men det man längtar efter får man inte alltid, i mitt fall pga kroppens sorg att inte orka.
Pratade med T igår om hans kalas som jag inte kunde komma till. Han sa han ”fick så dåligt samvete när jag var hemma och sjuk, jag skulle ju sitta där, vara med, jag har ju alltid suttit där på hans kalas.” Min genomempatiska unge som var nöjd och glad åt sina presenter och gästerna fast det var manfall pga sjukdom. Tänk han och lillebror 5-åringen, ska få åka med styvmammans fostermamma och man till Grekland i sommar. Hon som har tagit med T med familj till skidsemester i Trysil flera gånger, de har hus där och sen resor till London och Bryssel senast. Min älskade unge, alla blir så kära i honom. Det skriver jag inte för att han är min ögonsten, utan för att han verkligen är mycket socialt begåvad och så lätt att tycka om. Lite kul nu när hans bror som är så olik T också har blivit så mysig, men så olika de är. 5-åringen skämtar mer än gärna, slänger käft och skapar mycket skratt åt sitt sätt att hantera tillvaron. Känner att han är släkt med mig, vi pratsamma som kan både oroa och roa. Jag har länge sagt att han nog blir bilförsäljare, med truten igång, glimten i ögat. Den som lever får se.
Nej, nu ska vi ut en sväng.
Livsglimtar 
Ser, hör, och känner med dig du glada optimist i all röra av tillstånd. 😉 Kraaaaaaaaaaam ❤
❤
Haha den var bra 🙂
Oj, var för snabb där glömde K R A M…
🙂 ❤
Barn och barnbarn är så olika personligheter men alla har de sin charm. Vissa saker känner man tydligt igen sig i, andra inte. Lilla S var här fyra timmar i eftermiddags och jag var rejält trött när hon åkte. Tänk när man själv hade tre barn hemma och orkade allt. Det var andra tider det 😀 Men en mysig eftermiddag, det hade vi!
Så känner jag ofta att det är så mysigt att ha dem hemma, men jösses så trött jag blir. Tänkt när vi var mitt i smeten och så mycket vi gjorde då med ungar och allt runt om.
Fem barnbarn och fem personligheter, det är så roligt att se hur de blir varefter de växer. ❤
T verkar vara en fin kille med varmt hjärta. Vissa i familjen blir man liksom själsfrände med. Så hade jag med morfar – ja även mormor – men moffe och jag hade något speciellt. Även om han kom in i familjebilden när mamma var 10 år så var han ändå min morfar. Blodsband är inte nödvändigt. Er relation kommer han ha med sig med varmt hjärta hela livet ♥