Det här att vakna är sällan en hit, visst jag har gått upp större delen av mitt liv när klockan ringt, fast jag känt mig mer död än levande. Är man kvällsmänniska så straffas man hela livet. Just nu är det värre än vanligt, att vakna och känna förkylningen, hostan drar igång och kroppen mår inte bra, fast jag anser att den har mått sämre tidigare under förkylningen. Det sitter som berg i luftrören, jag känner mig så less på eländet.
På lördag var det tänkt att handla en ny frys och klämma in i klädkammaren, jag mailade sonen, undrade om de vill vara hundvakt några timmar. Men idag konstaterar jag att det blir till att vara hemma, kroppen orkar inte gå i affärer.
Igår fick jag ett litet ryck och bakade rågfrallor med katrinplommon i och solroskärnor ovanpå. Jösses, de blev väldigt goda. En hel påse urkärnade katrinplommon, blir väl jämn fart på magen kan jag tänka. 🙂
Idag är jag som tillbaka till ”kunde lika gärna vara död” i kroppen, klart jag tappat lusten tillfälligt, fast jag borde veta vid detta lag att förkylning tar en evig tid att kliva ur för min kropp. Inge fara, jag trampar upp och ner med dessa baciller och vinner alltid till slut över dem.
Det här med en ny frys är Frasses fel, jag har börjat koka hans mat själv, precis som jag gjorde med Watson när han levde. Ett sånt här fiasko till halv fjantfrys som de sätter in i vanliga lägenheter är ju bara ett skämt. Är väl för de som bara har glass i frysen, jag hade största frysboxen när ungarna växte upp, lagar man mat i stora lass, likaså bakar, syltar och har sig då behöver man rediga doningar.
Men denna gång köper vi inte en box utan en mindre frys, mest för hundmat. Det är dyrt med hund, först alla doningar han behöver äta och dricka i på två ställen, leksaker, klotång, rund sax, ny dammsugare utan sladd, ännu en ny dammsugare special mot allergi och en frys till maten. 🙂 Men den sista dammsugaren, var ett måste att köpa, den gamla hade gjort sitt.
Nu laddar jag för att orka gå ut med Frasse lite senare. Igår var det bara att ta med rullatorn på vår lilla tur. När jag var på väg tillbaka kom en bekant och jag tänkte ”låt mig slippa” orkar inte, satte mig på Rulle och kunde inte svara på hennes frågor. Hopplöst när det bara blir tomt i skallen, vad hette min läkare? Herregud vad spelar det för roll? Så kom det två små hundar som naturligtvis skulle in i den porten vi stannat framför. Frasse passade på att skälla, jag orkade inte rätta honom. Kvinnan pratar och jag vimsar, hittar ingen rytm i mina meningar. Tror ni inte det kommer ännu en hund som ska in i porten. Frasse drar på och jag har sån lust att bara storgrina, säga Gå till kvinnan. Men inte gör jag varken det ena eller andra, så klart.
Hem kommer jag, varför kan jag så sällan få skriva att jag mår bra, promenaden var skön och nu ska jag sätta igång … glöm det, bara en massa sjukt gnäll från mig. Är väl inte konstigt att jag blir less på mig själv.
Nu ska vi ut igen på en sväng, som blir lika jobbig som igår känner jag. Tack gode gud att det är fredag och maken tar över allt rännande ut.
Helg igen och jag skriver väl tvärt emot denna helg.
Ta bara hand om er själva, det tänker jag göra, tänk inte på någon annan, tänk bara på er själva, ring för bövelen inte någon ensam jävel, som gott kan fortsätta sitta i sin ensamhet, gör ingen glad, dela framförallt inte med er. Så blir er helg utmärkt. 🙂
Livsglimtar 
Jag kommer faktiskt ihåg att du skrivit att du fick en fin promenad med Frasse och mådde hyfsat bra hela dagen. Det var inte så längesedan. Du gnäller inte alltid och någonstans måste gnället ut och har man en blogg så får man skriva precis vad man vill så det så. Ta hand om dig och Kryapådigkramar 🙂
Åhh tack, tänk att du minns en dag utan gnöl, var härligt att höra. Nu ska jag mest sova i helgen, Frasse får vara hos sonens familj imorgon under dagen, det blir bra nåde för ungarna och Frasse. Så kan maken handla en frys. BamseKram
👍
Jag får väl vara lite motvalls då. 😉 I morgon har vi bjudit hem ett par vänner till oss på middag. Instämmer för övrigt med vad, mycketyck, skrev här innan. På sin egen blogg kan man alltid vara sig själv.
Det är mysigt att ha vänner på middag när man mår bra, ha det fint. Helt rätt, jag tycker andra gör helt rätt när de öser på. Vi får lov allt gnälla när så behövs deal! 🙂
Murphys lag som gäller. Tack för skrattet som jag inte kunde hejda 😀
Kram ❤ ❤
Alla skratt ska fram här inne hos mig, släpp lös bara! 🙂
Ja jisses, vad ska man säga om detta. Följde med i känslan du beskriver och fick så mycket igenkännande, och detta trots att jag till kroppen måste anses vara frisk. Får väl bara lite sjukt sinne mellan varven 😉 , och det är där jag kan möta dig i känslan.
Jag är själv inne i en period när jag inte riktigt orkar med människor omkring mig. Retar mig på dem, tänker fula tankar om dem … biter sedan ihop och försöker visa en helt annan signal utåt. Trots allt är jag medveten om att felet inte är deras. Motviljan är min egen, och det är hos mig själv jag måste hitta bot.
Jag måste be om ursäkt för att jag inte varit här på din blogg så mycket. Varken orkar eller hinner med allt jag vill. Att arbeta heltid, trots att man känner hur lusten till arbete tryter, är enormt energikrävande numera. Har säkert med åldern att göra. Tror även att jag påverkas av att min man kommer att gå i pension nästan 7 år före mig.
Att jag beklagar min frånvaro här beror på att du är en av dem som jag älskar att läsa, just för att du delar med dig av allt. Både det svåra och det goda. Och det är extra skönt med människor som trots krämpor och bekymmer av det slaget orkar plocka fram sin humor och låta glimten i ögat leva kvar.
Stort tack för det 🙂
Och stort tack för din kommentar hos mig. Kommer att svara dig även där …
Varma kramar ❤
När jag är i den svängen att jag släpar runt på min kropp ute, bara för att Frasse ska ut en stund, då vill jag inte träffa på folk överhuvudtaget. Jag kan nästan grina av hopplöshetskänslan när någon tydligt siktar in sig på mig och hunden. Det finns inte ett uns energi över att vara social och trevlig, handlar mer om att jag får ett mindre helsicke att ta mig hem. Det är precis som du skrev inte folk det är fel på det är mig, i mitt fall min kropp.
Be inte om ursäkt för att livet kom emellan, det där händer oss alla mest hela tiden, vi skriver i perioder och ibland inte. Jag kan också känna så när jag kikar in till någon att ”va, har jag inte skrivit ett ord här på länge”
Åldern tror jag spelar roll som för dig, hela arbetsdagar och allt annat man ska orka. Inte blir det bättre av att maken går så pass före i pension. Det skulle jag känt som en evighet av väntan på er tid tillsammans.
BamseKram
Förstår dig så väl, och känner med dig när det gäller det fysiska. Det är konstigt nog en tröst (som jag försökte förmedla) att läsa någon som vågar visa och beskriva sina mörka stunder också. Som vågar försöka dela med sig och finna bollplank även för det mörka och tragiska. Kanske inte alla vill vare sig höra eller läsa sådant, men jag tror att många är gruvligt trötta på allt lyckoskimmer som ska förmedlas. Alla ska vara lyckliga, och ingen får må dåligt!
Det är ju inte så livet är, inte för de flesta i alla fall.
Jo, det är nog så att ju mer vi närmar oss makens pension desto mer känner jag behovet av att själv dra ner på arbetet. Du har rätt. Dessvärre ökar samtidigt behovet av min inkomst … *suck*
❤ ❤ ❤
Jag är ju närmast allergisk mot yta, har nog bara vänner här inne som dels inte håller mun om obekvämligheter i livet, oavsett var de utspelar sig. Sen lever de alla i verkligheten och skriver om både glädjen och lyckan när den plötsligt dyker upp och ev yta har sin plats, näst intill alla sprickor i en gammal kaffekopp. I sprickorna lever vi våra liv, med ett kaffekoppsöra att hålla oss fast i när det brakar lös.
Pensionerna har ju våra valda totalt sänkt, jag som garantipensionär är otroligt glad att vara gift med en höginkomsttagare, han betalar skatt för både mig och några andra. Jag hade aldrig tänkt mig något överflöd med min pension, eftersom jag blev sjuk i 50-års åldern. Men att de skulle anse att jag skulle leva och klara mig på 7,500 minus skatt på 1,200. Är ju bara så sjukt, vem klarar sig på den summan som ensamstående? Mig går det ingen nöd på, så länge jag har maken. Men jag känner mig så urförbannad att de inte ens kunde räkna ut en normal pension som vanligt folk, oftast kvinnor, kan leva med utan att springa med tiggarmössan i hand till socialen. Den där jäkla rundgången makten så gärna vill ha, ge för lite pension och tvinga folk tigga på socialen, tigga till sig det vi har rätt till från början. Varför inte ge en normal summa på en gång?
Men makten vill tydligen ha oss tillbaka till fattig-Sverige. Sen vill de påstå att det är pensionärerna som har sänkt landet ekonomiskt. Ja, ska väl vara 40- talisterna de menar då, de är ju många och inte närande längre, bara ”tärande.” Jag tycker så illa om hur makten hysteriskt försöker skylla sitt ekonomiska misstag, invandringen på oss svenskar. Som om inte antalet pensionärer varit möjligt att förbereda sig på.
Suck!
När vi ska renovera vårt kök funderar vi på att behålla kyl och frys och placera dem i förrådet. Trots att vi bara är två är utrymmet alldeles för litet. Ska vi ha gäster har vi inte plats att förvara allt vilket är helt galet.
Klart att du ska få ”gnälla lte” och jag tycker det är bra att du gör det. Man måste våga skriva om hur man verkligen mår och inte sopa det under mattan. Människor som alltid är lyckliga varje dag och simmar i en gräddfil funderar jag mycket över. Är de helt sanningsenliga? Om det är så är det bara att gratulera dem!
Ha en fin lördag!
Åå så smart, behåll kylen och frysen, undrar hur ofta jag genom åren stått med proppfull kyl och funderat hur det ska gå med maten till festen. Vintertid finns ju balkongen, som hjälpt mig många gånger. Gräddfilsmänniskorna är ofta så platta och ointressanta, fram med vanligt folk som lever i samma värld som vi andra.
Ibland behöver man få gnälla av sej, hur positiv och gladlynt man än är… Krya på Dej, förkylningar och flunsor tär på både krafterna och humöret. Önskar Dej en fin och trevlig helg 🌷
Så sant, bered dig på några veckor till med gnäll, tar alltid längre tid för mig att bli frisk än för andra. Ha en skön helg!
Ingen fara för min del, fast du skulle gnälla varje dag 🙈😁 det brukar stundom ta länge för mej oxå, att bli mej själv igen, då jag drabbats av ngt elakt virus
❤