Ljus som plötsligt slänger solsken in i mitt fönster, ut ska vi, bara jag kan kämpa mig upp ur soffan. Det verkar som om denna förbenade förkylning aldrig vill släppa taget. Mina olika kombinationer av sjukdomar gör inte livet lätt just nu, det här att gå ut med hund när jag mår som jag gör är så jobbigt. Lågt blodtryck, hjärtklappning och svårighet att gå är ingen höjdare, att sitta på olika soffor för att orka ta mig hem är jag sjukt trött på. Som jag flåsar kunde jag nog ta anställning som flåsare på en porrlinje på nätet.
Igår packade jag ner nya långlinan när vi gick ut, går en sväng och sätter mig på en bänk vid ett bord ute och kopplar Frasse till långlinan. Allt för att han ska få nosa runt lite längre, medans jag sitter i lugn och ro. Han tvekar, går några meter ifrån mig, stannar och ser sig omkring.
Det är nog detta som är trixet med rasen vallhund, de håller ordning på sin skock, fast skocken bara är jag. Så långlinan är inget för honom, inte ens när vi gick drog han iväg, utan höll sig runt benen på mig, med massor av meter lina ringlande helt i onödan.
I eftermiddag kommer T efter skolan, jag längtar efter honom fast jag egentligen inte orkar just nu, så måste vi få träffas. Han har säkert massor att berätta om och jag kan krypa ner under filten i soffan när han sätter igång.
Nää, sjutton så jobbigt det är att se så mycket hundhår, torr tvätt som behöver plockas ner, damm, prylar som ska sorteras undan när jag inte orkar. Igår tog jag den lilla orken som fans och bakade två bröd med äppeltärningar och hackad mandel, lite graham och resten vetemjöl special. Blev väldigt saftigt och gott, åt en sån smörgås med avokado, tomat, tunn paprika och mitt eget hemtrampade örtsalt till frukost.
Detta med bild på sig själv, vi satt ju här i helgen och rensade ur foton som vi helt hade glömt. Jag är ju nästan aldrig med på bild, eftersom det är jag som är fotografen här hemma. Maken glömmer alltid bort och kommer han ihåg att fota, så kan du ge dig den på att jag är kapad, bara halva skallen kvar. Eller halv kropp, eller varför inte en enorm himmel och en rest av något längst ner på bilden, oftast jag. Men nya bilder finns det inte på mig direkt, hittade några äldre på mig själv, där hela jag var presenterad. Så jag bjuder på en bild, fast jag normalt försöker vara anonym.
Nu sticker vi ut en sväng. Fridens!
Livsglimtar 
Krya på dig. Själv rätt snuvigt här.
Det sitter i luftrören och så blir kröppen så svag. KryaKram på dig!
Är likadant med mig och bilder fast jag har tagit några selfies som bara är för mig. Ibland kan de dyka upp något fixade så jag inte syns så bra 🙂 Hoppas din dag med T ändå blir lyckad trots ditt eländiga förkylningstillstånd mm. Kram
😀 Flåsare på en porrsajt 😀 Du är för himla rolig.
Snygg donna på bilden. Vem är det? 😀 Man fååååååååååår inte stjäla andras bilder 😀
❤ ❤ ❤
Tyyyysssst, det har ju gått några år sedan bilden togs hahaha, tror det var 15 år sedan! Men det är ju jag, bara en yngre variant utan kalkonkrås och annat rynk. ❤
Ja det är bra konstigt att vi inte har några vettiga kort på oss själva. Har massor på gubben och hund. Man kan ju undra varför. Kan det vara så att ingen vill bli påmin … näää, så kan det väl inte vara? Frust 😀
Det enda jag hade att sätta upp på bild hade jag tagit själv och då kom jag inte ens med med hela nunan.
Så har jag gjort på Facebook, tagit usla egna bilder som får sitta där. Det är märkligt att vi kvinnor inte finns fotade ett dugg genom alla år med barnens uppväxt. Att maken sen är en dålig fotograf har ju inte gjort det hela bättre.
Ja för tusan. Flåsa lite från soffan och säga lite snuskerier. Pengar tjänas 🤭 Du skulle sett gulliganernas min när syrran med seriös röst sa att då hon behöver få in mer pengar så skulle hon starta en egen linje och så drog hon igång ha ha, trodde att de skulle smälla av. Pinsamma morsan 😄. Krya på sig nu, seg förkylning är inte skojs. Gott att du har Frasse, även om hans päls orsakar klåda. Kramiz
❤ Idag tog jag med hans boll, på med långlinan och jädrans vad han sprang, själv satt jag fint på samma bänk som igår i solen. Jag känner mig så nöjd att Frasse fick springa massor. Din syrra låter som hon kunde vara jag, pinsamma morsor hahaha! Kramsingen!
Det är samma sak för min del eftersom jag alltid är den som fotograferar. På gott och på ont skulle jag vilja säga. Bilden på dig är i alla fall väldigt fin. Av någon anledning har jag fått för mig att du är mörkhårig men vet inte varför.
Långlina när det gäller en vallhund är nog dömt att misslyckas men friskt vågat kan vara hälften vunnit. Har man inte testat så vet man inte. Jag läser dessutom att en boll gjorde underverk så man får helt enkelt testa sig fram.
Kram och god kväll!
Visst är det intressant det hur vi tänker oss att människor ser ut, när vi inte har sett dem. Jag har ju varit riktig blondin som yngre/även som vuxen och brukar slinga håret för att känna igen mig själv. Men på bilden ör jag väldigt mörk för att vara jag. Långlinan var för att jag ska kunna sitta på ett bänk, kasta boll och få honom att röra sig ordentligt, då jag inte orkar gå som normalt folk just nu. Men det funkade ju när jag la till bollen, samma idag. Kram