Denna förbenade utbrändhet som skvalpar

Igår kväll stod jag under himlavalvets kupol och bara njöt av stjärnhimlen. Nog är det mäktigt att få stå där, som den lilla människan och slås av det oändliga i jordens historia och att  ha fått ta del bråkdelen av en sekund. För så kort som ett halvt andetag, är vår gemensamma tid vi vandrar här.

Bara tänka på alla generationer före mig som har stått som mig och hänförts av detta storslagna varande.

Ännu en galet tidig morgon, dra på kläder, koppla långrepet, klampa ut på altanen och säga åt Frasse, ut med dig, Varsågod! Men han står kvar vid min sida och verkar inte ett dugg kissnödig, jag manar på honom, men han vill ha sällskap av mig. Så det är bara att snubbla iväg med honom runt tomten, som är rätt stor som tur är. Jag är inte vaken alls och tillståndet känns som tortyr. Maken sköter alltid denna första tur, så jag får vakna och gå upp i min takt. Nästa tur är till lunch, men nu är det mest ut och in hela dagen.
Igår satt jag på en stor kudde på ljugarbänken med ett korsord i näven, solen bara svämmade över, Frasse med sitt långkoppel vågade lämna mig några meter ut på gräsmattan.

Idag ännu solfritt med tveksamma mycket små snöflingor, som långsamt dalar ner till ett intet på marken.

Men hur mår jag? Häromnatten funkade inte belysningen i sovrummet, så jag låg med pannlampa som skavde i några timmar. Igår var det dags att kliva upp på en stol och kolla in det gamla proppskåpet. Jag bytte det som såg trasigt ut och inte hjälpte det … lappen talade om A B och C men på proppskåpet stod inte vad som var vad, vågrät, lodrät hur fasen läser man sånt. Plötsligt står jag där och upptäcker att allt som funkar är handdukstorken i badrummet.

Jag blir så stressad att hela jag skälver, jag kliver upp och ner på stolen i hallen framför proppskåpet. Propparna av större kraft tar slut och jag fotar skåp och informationspappret, skickar det till sonen som skriker på mig att ”lugna ner mig.” Svetten rinner om mig, jag är totalt blockerad, hör inte riktigt vad sonen säger, men får liv i belysningen i sovrummet. Stressen den för min del farliga efter att ha gått i värsta väggen vid millenniet, bara tar för sig allt den kan. Jag har ju varit ovanligt svag efter förkylningen och sen magsjukan, det räcker för en hjärna som ballat ur ordentligt en gång, som aldrig verkar bli sig lik.

Vraket jag, darrar så jag knappt kan få in propparna, sonen ber mig att göra olika saker och svara på frågor. Jag vill bara gråta, skrika och dö … fattar att ni tänker dramakärring som överdriver, men jag blir så fysiskt slut, att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen. Det är så min kropp reagerar när utbrändheten tar över.

Maken rings av sonen, jag ringer också, vet inte att sonen redan ringt, nästa man som säger att jag ska ”lugna ner mig.” Det är så svårt att förklara paniken jag får mitt i svagheten i kroppen. Bara tanken på att ringa en ”året runt boende” granne får mig att vilja lägga mig ner och dö. Inte för att be om hjälp, men för att jag inte orkar ringa och se sen gå till dem och låna proppar. Med makens hjälp hittar jag fler nya proppar. Jag byter hit och dit och plötsligt går kyl, frys, tv och all belysning fungerar.

En spik säger sonen och maken och en massa annat säger de, jag minns bara spik. Nu ska vi byta till ett nytt proppskåp, jag vill överhuvudtaget inte uppleva något som helst överraskande konstigheter  i mitt lilla vardagliga liv, klarar så uselt av det.
Men som dottern sa igår kväll, ”Du klarade av det!” Men priset är förbenat högt och jag kommer nu vara etter värre känslig en lång tid framöver. Allt tar sån orättvis lång tid att få ordning på, med kroppen min, för att inte tala om hjärnan, ja den blir det aldrig ordning på igen när stressen tar över.

E054DF53-6EE1-4C4E-A96E-521088700FF6

Jaha, så lyckades jag öppna min ”sjukjournal” igen, ledsen om jag gnölar och gnäller här inne. Det är som det är, jag borde nu stänga igen paddan och vila hjärnan både från skrivandet, läsandet och reaktionerna alla skitnyheter ger mig varje dag. Jag är otroligt rädd för Coronaviruset, för naturligtvis är just jag och min slitna immunnedsatta kropp just den som Corona vill flytta in i och ta livet av, jag tillhör de där som dör av skiten. Här finns det mer att tillägga, men jag lägger av nu, får vara nog med tankar, gnäll och oro.

Nu ska jag fixa frukost, Frasse sover som en stock efter sin frukost, i min säng så klart.

 

18 reaktioner till “Denna förbenade utbrändhet som skvalpar

  1. Det är bra att skriva av sej, många vågar inte det, och många vill inte. Men vad har vi att dölja, vi är ju bara människor, som gör så gott vi kan. Utbrändhet är ett bevis på att man levt över sina resurser, gjort slut på dom + mer än så, och det händer ju inte över en natt el två, det tar åratal, lika länge att gå den långa vägen tillbaka och man blir nog aldrig mer som innan. Jag var oerhört nära en gång, men hann hoppa av ekorrhjulet i farten, slog mej illa, men överlevde. Men idag skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till det stressiga arbetslivet, aldrig någonsin,hur bra jag än skulle känna mej. När jag upplever stressen så påminns jag om hur det var då, och kroppen slår genast på varningslampan.
    Det var ju bra att du fick igång elen igen, om än det var kämpigt med propparna.
    Vi har strålande solsken här, 3:e dagen nu, så jag sänder över litet åt dej. Ha det gott 🌞🌞🌞😎

    1. Idag har vi haft grått och lite snöande.
      Glad att du klarade dig från utbrändhet, man blir aldrig sig själv igen vid stress. Jag är så tacksam att jag är pensionär, för jobba skulle jag inte klara av.


  2. Vi bytte proppskåp och fick en rejäl jordfelsbrytare för ett par år sen och det är banne mig det bästa vi gjort.
    Bara trycka tillbaks säkringen när den slår ifrån.

  3. Media och andra har verkligen lyckats schåsa upp skrämselprogagranda för den där coronan. Hörde i em att man nånstans börjat med nån sorts: ”så här hanterar du din coronaångest”. Ven som tjänar pengar på att skrämma folk till döds, för det blir väl det som tar kål på folk snarare än viruset självt. Det lär faktiskt bara vara 3,5% större risker med Corona än med vanliga influensor.
    Sen kan man väl få påminna om Asiaten, Hongkong och andra influensor under de senaste 5-6 decennierna. För att inte tala om Svininfluensan för några år sedan där vaccinet ställde till en massa problem eftersom det inte var testat ordentligt. Många blev jättesjuka efter vaccineringen, och en hel del fick annat. Narcolepsi var vanligt. Läkemedelsföretaget hade uppenbarligen bråttom att tjäna pengar på skiten.
    Jag har också hört från flera håll, att sjukhusfolk inte har velat bli vaccinerade denna vintern just på grund av det.
    Och vi vanliga blir uppskrämda helt i onödan.
    Helcool bild du hade hittat! Gnälla är som att gunga… osv. Kan mycket väl ersätta ordet gunga med oroa sig.

    1. Jag brukar inte bli så orolig, men med vår regering och media som mörkar för att lugna ner folk och Kina som med säkerhet har mörkat hur det började och säkert också hur pass många som blev sjuka och dött samt hur snabbt det hela har gått. När svininfluensan kom hade jag precis fått en ny njure och var extremt medicinerad med lågt immunförsvar. Då var jag inte alls orolig på detta vis, fick även vaccinet mot svinis på njurmottagningen efter transplantationen, överlevde som tur var. Men tycker inte du att regeringen och de ansvariga för vår hälsa har varit förbannat sega i starten? Jag menar det finns 100 platser för de sjukaste … det är väl inte ett smack.

    2. Det är ju just det! Man VET ingenting egentligen! Verkligheten kan i princip vara hur som helst, åt vilket håll som helst! Mycket värre – eller bara en liten fis.
      Skojar du! 100 platser bara!
      Men jag vägra engagera mig i det. Inget ändrar sig för den sakens skull. Är det meningen man ska dö i nån flunsa, så gör man väl det. Om inte så – tja! Då fortsätter man leva livets glada dagar.
      (Host host)

  4. Inte konstigt att bli stressad när propparna går. Bra du är på landet långt från virusar och annan stress. Nytt proppskåp och sedan slipper du allt detta tjafset mer. Vila nu och lyssna på fågelkvitter och titta på stjärnorna. Kram

  5. Så jobbigt när propparna gick och jag förstår att det blev jobbigt. Jag är inte säker på att jag hade hittat ficklampan ens…

    Svininfluensan oroade jag mig inte för men coronaviruset tycker jag känns obehagligt. Har man nedsatt immunförsvar så gäller det att hålla sig undan den. Samtidigt så måste man ju kunna leva som vanligt. Hoppas verkligen det inte blir något större utbrott i Sverige.

    Kram

  6. Har läst dina inlägg men det har inte blivit av att kommentera.
    Jag resonerar så har – min blogg är min ventil och om man inte orkar läsa när man ”gnäller” är valet fritt för folk att skrolla vidare. Så ä dä.

    Har också stått och tittat på stjärnorna nu när vi haft några klara nätter. Alltid gillat att försöka se de olika stjärnbilderna. Speciellt med julkalendern Stjärnhuset 1981 som Johannes Brost och Sif Ruud var med i. Grekiska sagorna hur de olika stjärnbilderna kom till. Får nog kolla upp Youtube igen. Kräftan, karlavagnen och orion har jag koll på.

    Snabbsäkringar är en bra investering, både för din del och med jordfelsbrytare. Även skönt att slippa att ha rätt proppar hemma. Kostar en liten slant, men som sagt, värt det.

    Ta hand om sig nu vännen. Kram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s