Vante upphittad

Har ett par gamla älskade röda skinnvantar, upptäckte att en var borta. Letade på landet, alla promenader, utan att hitta den. Så hemma igen gick vi vår tur i solen, tänk  så glad jag blev att någon hängt upp den på en soffa.
Bara att se något rött på håll gjorde mig så himla glad, kunde det vara min vante? Yes!

Jag tappar sällan saker, som tur är. Men nu för tiden fumlar mina händer med koppel, nyckelknippan, vantar och så kassen där alla Frasses saker ligger. När jag så ska knyckla ut en bajspåse som är omöjlig att öppna, blir jag så stressad av fumligheten. Tror jag kommer att få det jobbigt med allt det där jag förknippar med ålderdom.

Allt går förbenat långsamt, minnet är fläckvis, benen går inte snabbt som förr, fumliga fingrar, spillande och drällande, går ner för trappor som barn, med en fot i taget, ingen balans, hör dåligt, ser dåligt, fattar dåligt, allt går för snabbt, hänger inte med. Ännu lider jag inte av allt, men det som är räcker, tålamodet är kort.

D906BB34-FE25-4306-A501-17EDE9D1EF71

Tänker också på min egen mormor när hon gick i pension, då fick de bli gamla och vara inte så pigga, om det nu var så de mådde. Ingen förväntade sig att de skulle dra igång ett nytt företag, resa världen över och fånga sitt otium cum dignitate eller träna kroppen till något jämförbart med ungdomens kraft och utseende. Tjusigt klädd enligt M magasins dyrbara tips om kläder, eller sminkade, med förlängda fransar och allt som hör till. Suck, jag var inte ens så som ung, nästan alltid osminkad till vardags, smink och frisyr hörde helgen till och fester.

Vem önskar inte att man såg ut som förr, men det gör jag inte så ofta, men ibland sörjer jag det. Men sörjer mer att jag enligt nutiden inte får vara i den ålder jag är, utan ska hela tiden uppmärksammas över allt jag borde göra för att ännu både se ut som i min unga tjusigaste ålder och dessutom prestera helst lika mycket som i mina unga år. Kvinnor får på något vis aldrig bara vara, där emot allt som åldras på mannen är ju mest sånt som accepteras, han med skutan till mage klappar sig nöjt på den och pratar om öl och mat. Till och med flinten har de upphöjt till något man gärna skaffar sig långt innan håret fallit av. Inget föraktat gubbfläsk där inte, som för kvinnor som tappat taget om bantning och allt som behövs för att späka fläsket.
Det är synd om kvinnor, speciellt de som inte är starka nog att våga vara sig själva utan mask och dyra kläder, vilken stress de lever under. Men sjutton vet om de fattar hur hårt trycket är på dem, att se ut på ett visst sätt?

Undrar hur mitt liv hade varit om jag inte blivit sjuk?
Ska väl säga att vill man sminka sig, ha fina kläder, vara pinnsmal och vältränad, varsågod. Alla har rätt till sin valda tillvaro. Men vi är många som inte kan/orkar välja och då blir vi grinsillar som mig. 🙂 

 

9 reaktioner till “Vante upphittad

  1. Nog sörjde jag att figuren spårade ur och man såg ut som en illa bakad vetebulle. Men sedan insåg jag att här fanns en potential och nu kunde jag klä mig precis som jag ville. Platta skor, bekväma kläder och glöm mascaran. Här i Frankrike möts jag med en respekt som jag saknade i Sverige. Jag är någon här.
    Mitt liv idag består av snickarbyxor och bekväma skor. Fasen vad jag tycker det är skönt. Mennog hade jag kunnat vara utan benbrottet precis som du utan dina krämpor.
    Vi är värda mer än att må skit, vi som har något innanför pannbenet och skiter i lösögonfransar. Har för övrigt aldrig ägt sådana.
    Älskade rara människa du är du finns du behövs. Kram

    1. Lösfransar har jag aldrig haft och kommer aldrig köpa, tycker inte det är snyggt, jag vill vara mig själv. Skönt det låter att du kan klä dig som du vill, jag har ett par knallgula vinter/regn stövlar som jag bara kliver i och ur, de klampar jag runt i nästan hela tiden. Inte bryr jag mig så mycket till vardags vad jag har på mig, bara byxor med resår i midjan och tunika till det.
      Jag är ju inte ute så mycket nu för tiden i samhället, så jag personligen har inte blivit illa bemött, men som äldre kvinna syns man inte direkt. Gör mig inte så mycket, slänga käft händer att jag gör bara jag har en skaplig dag och tar mig någonstans.
      Tack för dina fina avslutande rader, vi behövs vi kvinnor i alla åldrar.
      Stor Kram ❤

  2. Grattis till din upphittade vante. Så skönt att den kom tillrätta.
    Tyvärr är det väl få förunnat att bli äldre och vara kärnfriska samtidigt. Åkommorna kommer lätt smygande och kroppen förändras. Själv känner jag mig ung i sinnet men så tittar jag mig i spegeln och ser att det knappast är en välsvarvad tjugofemåring som mäter mig. För min del är dock det viktigaste att vara hyfsat frisk och må bra. Det betyder mer än vad man tror som ung.

    Kram

  3. Verkligen ett bra inlägg om livet och olika attityder till det. Dessutom en fullkomligt klar bild över ditt häslotillstånd, som ingen i hela världen avundas dig. Varmast kramen härifrån. (Gumman på bilden är just sådan vi skulle vilja vara. Kraft och far och flyg med era diller!) 😀
    KraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaM ❤ ❤ ❤

  4. Då jag passerade 50 strecket så blev jag bossen över mitt liv, och därmed slutade jag bry mej vad andra tycker och tänker om mej. Jag klär mej precis som jag själv behagar och det är mest i urgamla kläder 😜 smink har aldrig riktigt existerat i mitt liv, på sin höjd litet maskara o läppstift varav det sistnämnda fallit bort då det jag hade blev gammalt och samma färg och märke inte längre finns 😁 och läpparna blivit så smala så det finns inget att ”måla” 😝 det är sååå skönt att få vara sin egen utan att bry sej vad andra tänker o tycker…

Lämna ett svar till Suttecity Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s