Hallå?

En dag i fart och fläng med glädje i släptåg. Vi körde i hemlighet till dotterns hem, ringde och sa nu kör vi in på parkeringen. De kom till oss på framsidan av huset, vi stod på ena sidan staketet och de på den andra, vårt Coronaavstånd. Ur en kasse fiskade jag upp stora påskägg till ungarna, en påsklilja till dottern och en tidning. Gla påsk på er, min lust att kramas var stor, men Corona höll ordning på oss. Det var skönt att se dem, det var ju ett tag sedan.

Klart vi tog ut Frasse, han ville hälsa och kände så väl igen sig, ville in vid grinden, här har han firat både födelsedagar och julafton med tjocka släkten sin.

Sen gasade vi iväg till sonens familj, ringde upp och sa ”nu får ni komma till porten, för nu kommer vi.” Överraskade och glada kom de ut ur porten, sonen med de två yngsta ungarna, min T var inte hemma. Ut med Frasse igen och stora kramkalaset började och jag trollade fram ännu en kasse med påskägg till ungarna och blomma till päronen. Såg min son i ögonen, läste hans oro för mig/oss och jag ville så gärna krama både honom och ungarna.
Så mycket mina barn betyder för mig, allt vi har gjort genom åren, mysiga middagar, fester, tjafs och gräl om än inte så ofta, det sista.
Men utan det tror jag inte man har ett ärligt förhållande, alla kan inte vara lyckliga, glada och tillfreds hela tiden. Man blir ovänner ibland och så får man reda ut det hela. Livet på en pinne.

Men vi var inte klara där utan gasade vidare till mammas boende, med just det påskägg, tidning, blomma och frukt. Ringde på och lämnade in, vi vinkade till varandra och hon kunde inte förstå att ”personalen inte släppte in hennes dotter.” Hon har förmodligen haft någon blödning i smyg, hon har blivit så virrig, glömmer och varken hör eller ser, hänger inte med längre.

Sen åkte vi till stugan igen och det var så skönt att komma hem, maken var in på Ica och handlade lite, så lugnt i vår butik. Sen grillade vi lite middag och fixade ny mat till Frasse, kycklingfilé stekt i små bitar och kycklinglever, den levern får man bara ge honom lite av, innehåller för mycket A-vitamin för hund, de kan bli förgiftade, så det blir bara lite vissa dagar, det får ligga i frysen. Jag skalade och skar morötter, färsk broccoli, palsternacka och två potatisar i tärningar som kokades till hans mat. Sen la maken till ris. Tror Frasse överlever ännu en vecka i matväg.

Sen ringer mamma … hör henne, men hon hör inte mig. Hon ringer igen, lika knasigt, jag skriker och hoar, inte hör hon mig. Då ringer jag till en av de gulliga tjejerna som jobbar och ber henne gå in till mamma och ringa upp mig, mamma har ju en telefon där hon bara trycker på siffran 1, så kommer hon till mig.

Hon som jobbar där ringer upp och säger att mamma höll luren upp och ner … ska jag skratta eller gråta. Allt har blivit svårt med vår kontakt. Jag frågar mamma efter en stund om hon fått blomman? Påskägget? Tidningen? Frukten? ”Nää, jag ser inget” säger hon. Så börjar allt om, jag ringer den rara igen och vi fnissar, jag sa ”hon ser inget,” kan du hjälpa henne att hitta påskägget? Den rara ringde inte upp och det betyder att allt hittades. Suck!

Nu är det sent tröttmys i soffan, kaffe och tårta blev det ikväll, maken köpte en gul påsktårta, sånt har jag svårt att avstå ifrån.

Kram på Er 🐣🐥🐔🐤