Tankar som glider runt

Virkade mormorsrutor sitter jag och syr ihop till överkast åt barnbarns dockvagnar, jag har brått, för vi ska träffa sonens familj ute på baksidan av vårt hus imorgon. Måtte vädret hålla ihop några timmar, jag har inte sett dem på länge och är galet kramsjuk, men får nöja mig med att titta, hålla avstånd. Barnbarnen ska skämmas bort med godispåsar, till fikat ska jag köpa bullar, kakor, glass, chokladsås och strössel. Vi har mycket att ta igen, så sockerfrossan får bre ut sig några timmar.

Ibland känner jag en så djup sorg över alla de som ligger och dör ensamma, både för den som dör och de anhöriga som lämnas utanför. Vi är ju vana vid ensamhet i detta land, men nu har det nog slagit i taket. Vem kunde drömma om en pandemi som slår ut vårt vardagliga liv?

Tänker på alla katastroffilmer som visats, det finns en sak Coronaviruset  har missuppfattat. Det är bara i USA allt ska starta och där ska det hålla sig, viruset eller ufon som anfaller. Vi vet alla att amerikanska hjältar med fru och barn kommer rädda världen under ofattbara fasor och faror, men en sliten hjälte kommer på slutet återförenas med sin familj.

Men nu kom anfallet inte från rymden utan från Kina som inte verkar bry sig så mycket. Det hela har ju blivit en lysande affär för dem, med alla deras förmodar jag snabbt igångsatta fabriker för skyddskläder och masker av alla slag. Här ska världen räddas, allt made in kina, både viruset och skyddskläder blir till vinst för Kina, men vi andra blev de stora förlorarna. Smarta de där kineserna, samtidigt som de försöker köpa upp mark och möjligheter i andra länder som är i behov av pengar, de liksom gräver sig in i andras länder, kommunismen.

Fredag igen, veckorna snurrar himla snabbt.
Nu måste jag fortsätta sy ihop täcket till dockvagnen.

Fridens! 🌷🌷🌸🌷🌷