Efterlängtat besök av dotterns familj

En så underbar försommardag i vår mysiga park med föräldrar och alla lekande barn, ännu bättre blev det när dottern med familj kom på besök.

Glass, tårta och hembakta kardemummabullar, livet leker och barn hojtar runt om, ett liv och ett kiv.

Våra barnbarn, E och H så efterlängtade känner jag verkligen mer än vanligt när E kommer sprintande som värsta OS-löparen och ropar MORMOR! Den längtan och glädjen kan man inte ta miste på.

Nog känns det snöpligt att inte kunna avsluta längtan i famnen på varandra.
Hålla avstånd när man bara vill krama, pussa och vara nära.

När man inte ses så ofta så ränner ungar iväg på längden, även yngsta H verkar ha tappat mycket av bebishullet. Den lilla roliga raringen pratar som bara den och nog är det bra kul att förstå vad hon säger mer och mer.

När hon kom och sträckte sin lilla hand med självplockade blommor mot mig, då klappar mormorshjärtat av kärlek. Denna Goa MumsMums till unge med empati i mass och starkt känsloliv. Så minns jag hennes mamma som liten, fullt ös medvetslös, men så stormande glad och nyfiken på livet som dottern var, är det inte många som är, möjligtvis H då. Så i dotterns familj är det yngst som är mest lik mamma, i sonens familj är äldst mest lik sin pappa.

Fy tusan så jag älskar alla mina skunkar.

Fick fina blommor från dotterns trädgård de där stjärnflocka som jag är så förtjust i och vill så i mängder av olika färger på landet, vilket år som helst.
Nu spelar och dunkar partybåten förbi vårt hus, tänk att jag en gång orkade och njöt av dansdunkljud. Nu är det skönt när dunket tunnas ut för att försvinna över nejden.

Nu har vi gjort en stor sallad med massor av smaskens i.
Middagsdags!

Kram på er alla Tjing!