Mönster kaffeslurk och annat löst

Idag fick jag kontakt med en skolkompis, så roligt att höra hur livet blev för honom. Vi ska träffas med respektive på en fika på landet i sommar, det ska bli kul. Lite uppåt som jag var plockade jag fram mönster och mönsterpapper, här skulle det fixas, tanken är att sy sommarklänningar till flickorna tre. Asså jag har inte sytt på massor av år.

Upp med mönsterpappersrullen och så mönstret, rita och rita som jag har gjort så otroligt många gånger i mitt liv.
När ungarna var små sydde jag väldigt mycket till dem och till en kemtvätt vars kunder ville ha hjälp. Så jag har varit duktig, sytt bröllopsklänningar, kavaj till maken och sånt man inte ger sig på som nybörjare.
Men hahaha det var då, nu ringrostig och darrhänt. Min tanke var att sy ärmlösa klänningarna av något av alla mina aldrig använda klänningar som bara hänger. Sen finns det så klart mängder av tyger … men var, förmodligen nerpackat i källaren.

Så när jag nästan är klar med mönstret kommer jag på att NU just NU ska jag testa att göra det där kaffet det plötsligt stod om överallt, till och med kvällsprogrammet i SVT hade en som visade hur man gjorde. Vad det heter? Måste kolla minns inte just nu. Här kommer det … Dalgona coffee Koreansk kaffedrink.

Till två personer i en vispbar bunke 4 msk socker, 4 msk snabbkaffe och häll över 4 msk kokande vatten. Vispa av bara sjutton 2-3 minuter, blir tjockt, lite pösigt. I höga kaffeglas, lägg i ett gäng isbitar och häll på 2 dl mjölk i varje glas, toppa med skummet. Det var gott, men jag tycker det var rätt starkt själva skummet, nästa gång ska jag inte ta så mycket ovanpå mjölken och isen.

Min man satt och konfererade med flera på sitt jobb, han jobbar ju hemifrån som alla som kan. Han undrade vad sjutton jag gjorde, vispa på högsta, kastade ispåsen upprepade gånger i golvet för att dela på isbitarna och några satt ändå ihop och kastades på diskbänken några gånger. Jag skulle också undrat vad det var för oljud hahaha!

Tillbaka till att sy, i min kreativa yra tog jag fram kartongen med alla mönster. Tänker sätta mig och drömma lite, tänkte sy mjukisbyxor till femåringen och elvaåringen eller T-shirt. Leta lätta mönster, det blir som att börja om, antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig, så sitter det där det ska, när man prövar. Men vingligt lär det bli, minns inte ens hur symaskinen träs.

Idag ringde en av njurläkarna mig. Oroat mig att jag har en urinvägsinfektion på väg. Tänkte redan i söndags att jag ville kolla det hela, ringde njuravdelningen på söndagskvällen och fick via en sköterska remiss att lämna kissprov. Idag ringde läkaren och provet var ok. Himmel och hav vilken lycka, jag är så skiträdd för UVI, framförallt blir jag så sjuk och det tar så lång tid att bli frisk. Sen väldigt rädd att det ska gå uppåt, har ju bara en njure, donerad av en vän.

Eftervården av min njure har varit så himla bra, jag litar verkligen på dem, hittills har allt fungerat så bra. ❤️

Nu planerar sonen och jag för midsommar, han kör förrätten med sill på olika vis och jag det vi grillar och allt runt det. Sen har jag ett recept på en tårta med hembakt botten, lemon curd, grädde och jordgubbar som blir årets midsommartårta. Det är sonen som lagar all mat i deras hem, han är verkligen duktig, dottern likaså. Något jag är väldigt stolt över, att båda blev som mig med matlagning, intresset och lusten att planera och laga mat både till vardags och fest. Bakar gör inte sonen, det gör hans fru så gott. Men min dotter hon kan också baka, där dräller det ut surdegsbröd, tårtbottnar och gud vet allt ur ugnen. Tror hennes yngsta snuffla kommer bli som oss matmänniskor, åt hennes bullar sist vi träffades, så fina, runda med god fyllning och hon är tre år. Det ska börjas i tid … våra stod ofta vid spisen på en stol för att steka mat.

Nej för tusan nu ska jag fixa klart med mönstret.

Fridens!