Stora ungar små ungar

Idag börjar det inte bra med skrivandet som bara fjutt var borta. Så jag börjar om.

Kalaset blev en trevlig dag/kväll, hela tomten såg ut som ”hela havet stormar” med aktivitetspunkter. Ungarna böljade fram och tillbaka, dessa kusiner leker så bra, har så kul när de träffas. Vi hade tänkt oss tårta och kaffe vid tvåtiden, vår vanliga kalastid, men dotterns familj har nog aldrig/otroligt sällan passat en tid. Ursäkterna är lite spännande att höra, denna gång ålade yngsta ur bilstolens säkerhet (vilket säkert hände) varvid de var tvungna att stanna och vända bilen? Åka en halvtimme åt fel håll … ja, varför vända bilen och åka åt fel håll? Varför inte bara stanna eller som vuxen klänga över sitt säte och sätta ungen rätt under färd. Undrar hur många gånger jag hängde över framsätet och fnulade med ungarna där bak, när de växte upp.

Men festen gick av stapeln, det är en så underbart obeskrivligt skön känsla att sitta och se hela familjen. Massor av prat och skratt, ungarna lekte och sprang runt som ungar gör. Sonen höll i tävlingarna, satte upp stationerna och så började tävlingarna, själv satt jag inne och gjorde iordning den franska potatissalladen, med dottern som sällskap. Tanken var ju att sitta på altan och titta på när de tävlade. Det blev ju en timmes senare fika och då var jag tvingad att koka pluggen och fixa det som skulle hällas över potatisen, sen behövde potatisen stå och gifta sig med olja, vinäger, hackad dill och persilja, salt o peppar. Nu hade vi trevligt i köket, diskande dottern och jag, men det var väl inte så jag hade tänkt mig det hela.

Sen drog det ihop sig till middag och vår hemgjorda coleslaw, potatissallad blev väldigt omtyckt, köttet från gårdsbutiken och korvarna, många sorter. När jag kom ut med en bricka med glass, jordgubbssås och choklad, då sa Leo ”Du är alltid så  snäll farmor.” 😃 Än så länge lätt att göra sig poppis, lättförtjänta poäng.

Nu har jag stickat luvor åt mina egna ungar plus maken och till fyra av barnbarnen, började med den sista igår. Färgglada restgarner och ett enkelt mönster som går snabbt att sticka, blir lagom i höst att ha på sig. Sonen har döp den till sin kondom hahaha, en tajt ribbstickad mysse.

Idag åker sonen med familj hem, vi åker en sväng hemåt imorgon, hämta paket på posten och dona lite.

Jag överlevde kalaset och ingen tog illa vid sig av att jag några gånger gick in och la mig i soffan. Fönstret var ju öppet ut mot altanen där de satt, så jag var liksom med, fast lite på sidan. Alla ungarna är införstådda med att de inte får vara i vårt hus, så fönstret är vår träffpunkt, deras fingrar finns på alla fönster efter altanen. De kommer och gestikulerar att jag ska öppna fönstret om det är stängt, de små når bara precis över med ögonen, får stå på tå. När de blir vuxna och jag inte finns kommer de säga ”och farmor låg alltid i soffan.” Men hon där i soffan fanns alltid tillgänglig för dem när de ville prata och berätta. Att det nu sker via fönstret är ju coronans fel.

Jag har farit runt på Fb och storknar av alla misslyckanden våra politiker åstadkommer. Ingen människa med förståndet i behåll kan ju vara nöjd med allt de ställer till med. Allt för ofta undrar ju hur detta ska sluta, men det är väl det det inte gör, slutar. Det kommer hålla på tills allt vi tänkt oss som ett vi är nermalt till ett intet. Undrar hur de som inget ser, känner, förstår kommer må då? 

Alla dessa konspirationsteorier som jag har hoppat över i alla år, har börjat läsa mer om slaveri, trafficking och allt det runt sexövergrepp från rika, kända människor med yngre barn. sån jäkla soppa.

Tillbaka till vardagen hör jag sopbilen tömma våra sopcontainer, var fjortonde dag, så det gäller att packa ordentligt. Tackar dem för mig själv, vad skulle det bli utan deras arbete.

Nu ska jag snart vinka hej då till sonens familj, Frasse som älskar att vara med ungarna och oss vuxna kommer nog tycka att det blir tråkigt utan dem. Idag fick ungarna gå ut med honom, instruerar hur bajs ska plockas upp med påsen. Men ”han gjorde det imorse” sa maken när han kom hem från golfrundan med sonen. så det blev bara en ut på vift tur med kissning. Han är ju fri på tomten större delen av vår vakna tid, ännu har han aldrig stuckit. Vår älskade hund, så älskad av oss alla.

Fridens