I somras var jag som en seg deg när det gällde läsandet, ok boken var en kriminalare på över femhundra sidor, men att hålla på med den i månader är inte jag liksom. Men det var som om jag var nere i en ofokuserad lässvacka. Men nu hemma i vardagen och med väder, svalare att leva upp i, har läsandet tagit fart igen.
Jag köpte Stina Wolters Kring denna kropp, henne som jag dels har sett dansande, själva dansandet, halvnaken och ibland som en slags protest mot det där pinniga sjuka idealet samhället ständigt trycker upp i ansiktet på oss. En fri stark vind som gör allt det där dansandet som jag själv tycker om, men inom mig värjer jag mig och då handlar det om vikt, ålder … rätten att få visa sig. Nä, mig kommer ni aldrig få se publikt dansande halvnaken, bara tanken får mig att skämmas. Så hårt sitter präglingen om vem som får visa sig hur som helst. Men andra tillåter jag att göra befriande saker. Hahaha typ, gör du så skäms jag å våra vägar.
Hennes bok börjar intressant, men fladdrar sen runt i hennes uppväxt och präglings värld, det var svårt att komma in i boken och jag tappade intresset ett tag och kände besvikelse över röran jag inte hittade i. Men så kom rubriken #metoo och då plötsligt öppnade boken upp sig och jag klev in i tankar, känslor jag kände mig hemma med. Plötsligt tänkte vi samma tankar, pratade samma språk. Ja, jösses det var en resa det, övergrepp och mamman, den helt saknade som blir senil och dör. Alla dessa tankar, känslor om döden, sorgen och skräcken att bli lämnad, av mamman utan att någonsin fått fylla upp hela sitt liva mammabehov. Hon skulle ”följa sin mamma,” vid hennes sida in i döden. Som jag sa till min syster när hon låg på dödsbädden, ”Jag ska följa dig hela vägen.”
Den natten läste jag ut Stinas bok och jag grät floder, länge sedan jag reagerade så in i själen av en bok. Snudd på att jag kände att ”så mycket jag bär på, utan att tänka på det.” Lite snopet hur mycket djup sorg som gömmer sig och darrar loss i skvalpet efter en annans djupa sorg och tankar.
Dagens krafs får jag tillägna Peter Jihde som tog till fårsaxen och klippte av sig sin fåniga ”manbun.” Har sett honom på tv så klart och även i affären, tänkt varje gång att, han bara ser fjölig ut i håret, undrat vad han, alla de män som springer omkring med hästsvans egentligen tänker? Nu snaggad var han riktigt snygg, han tillhör en av de som faktiskt är snygg i snagg.
Sen ett större krafs, jag har sett Isabella Lövin och tänkt att det måste hänt något i hennes personliga värld. Hon har sett helt slut ut länge, helt utan utstrålning … varför hon avgår kan man ju fundera över. För mig personligen betyder hon inget bra för Sverige, så gå du. Men rent personligt känner jag med henne oavsett varför hon avgår.
Livsglimtar 
Dansa naken gör jag i duschen för mig själv. Bra att försöka röra benet. Då kommer JR in och frågar om jag har ont någonstans. Jaha så vacker ser man alltså ut naken dansande.
Dessa korvar i nacken på karlar har jag aldrig begripit mig på är det avundsjuka att vi kvinnor ofta har knutar mm?
Angående Isabella Lövin säger jag bara: hon kom,sågs och gick. Någon som kommer ihåg henne om ett år? Eller miljöpartiet för den delen. En fluga som uppstod på 2000-talet och sedan dog ut./Kram
Hahaha ja, korvarna i nacken har män, jag tycker kvinnor inklusive mig själv ofta har mer som en puckel strax under nacken. Inte snyggt alls.
Dansa på du, jag har under livet dansat såå mycket, älskade musik och dans, men i duschen vågar jag knappt röra mig nu för tiden. Jag har börjat cykla på motionscykeln, men idag var jag för risig och fick hoppa över, men imorgon hoppas jag på en ”cykeltur” igen. Men Frasse och jag är ute varje dag, jag på scootern och han på sidan, han har lärt sig så snabbt vårt eget ”ut på tur språk oss emellan.” Så nu får han redigt med motion, gå långsamt och lukta göra sitt och så springa lite. Så skönt även för mig, en lång stund ute varje dag, jag älskar att åka runt.
🇸🇪💛💙🇸🇪
Oj! Vilken tegelsten till bok. Själb har jag inte kommit så långt i mitt bokläsande än, men å andra sidan har man hela hösten som nu ligger framför på sig att hinna med att läsa en del.
Läsandet är en stor del av livet för mig, har alltid varit. Ta tag i boken när hösten kommer, om man inte är van att läsa finns det böcker med större text, tror jag kan kännas bra om man är ovan läsare. 🥀🌸🥀
Hade börjat med att läsa, Jan Guillos, bok: Ondskan, häromveckan, men jag kom ungefär halvvägs i den.
Den boken läste jag för väldigt många år sedan, den är ännu en av de bästa jag har läst. Men sen har ju Guillou skrivit så otroligt många böcker som min man har läst varefter, men jag har inte läst en enda av dem. Vet inte varför jag är så där med vissa böcker och ibland filmer, läser dem inte fast alla andra pratar om dem, samma med filmer, ser dem inte. Sätt dig en stund och läs vidare … den är så bra. 🧡🤎🧡
Ännu en makalöst vacker bild i headern. Även om dina bilder inte alltid är dina egna så lyckas du verkligen hitta det som berör.
Stinas bok blev jag nyfiken på. Bra tips.
Kram ❤
Jag kan riktigt frossa i vackra bilder, sparar dem och använder dem mer än gärna. Jag har precis skickat iväg den boken till en kompis som tänkte köpa den, hon fick min. Nej, köp den inte låna på bibban, tycker inte den var så bra som jag hoppades. Däremot tipsar jag om Karin Smirnoff Jag for ner till min bror och nu håller jag på med uppföljaren Vi for upp med mor. Jag sträckläser ett befriande språk, egensinnigt, men ack så befriande på ett märkligt vis. Något i hennes berättande gör mig så nyfiken på att läsa mer hela tiden. 🌷🤎🌷