Inte nog med att vi hade kalas ute för sonens fyraåringen, i kraftiga blåsten i vårt område, som i sig är känt för att vara ett blåshål. Vi frös, men stod ut, det är ju så mysigt att träffas hela gänget och jag känner mig så rik när alla skrattar och pratar, lirar fotboll, dotterns 7-åringen gick lyckligt runt med Frasse i koppel, att hon önskar sig en hund, det är ingen hemlighet. De små leker i lekställningen och flänger runt mest hela tiden.
När jag sen kommer hem fortsätter jag på sista sockan jag stickar på, snart klar … när jag upptäcker att jag har hoppat över hälen. Ibland blir jag väldigt trött på mig själv, bara repa upp och börja om.
Idag sken solen och jag kämpade med mig själv, borde vilat idag men scootern lockade mig. Så jag stack till vårt centrum, biblioteket en sväng och sen ner till fiket på en kaffe sittande ute i lä med solsken. Jag kände mig så fri och lycklig när jag studerade alla som gick förbi.
Innan den scooterturen kom äntligen killarna som skulle installera köksfläkt med en kryddhylla. Jag skriver äntligen, då det hela beställdes i februari, sen kom Corona kopplat till vår förvaltare som har svårt att få något ur händerna. Inte förvånande fick killarna ställa in allt i vår klädkammare då förvaltaren inte kommit ihåg att el måste dras fram till fläkten. Dessa korkskallar som aldrig verkar få ihop saker, så dessa killar som är oskyldiga till det hela, får komma tillbaka när elen är på plats.
Imorgon kommer min elvaåring vid 3-tiden, då ska han göra sin hemläxa, att baka en kladdkaka. Receptet har han fått av sin fröken, det är väl träning att läsa och följa ett recept. Vi har bestämt att vi ska äta den med vispad grädde, min fina Lina ska städa åt oss samtidigt. Allt på en gång som vanligt, kanske vi kan locka Lina att fika med oss och vår kladdkaka.
Livsglimtar 
Å, vad rolig du är. Glömmer hälen och svischar iväg på moppen och barnbarn som klär ut hunden. Du har en fenomenal förmåga att se positivt på livet. 🙂 ❤
Gäller att njuta så mycket det bara går, jag har svinjobbiga stunder nästan varje dag. Resten av tiden vill jag se så glatt det går, släktdrag pratig och oftast gladlynt. Kram på dig! 💕
Jo, jag vet. du är beundransvärd ❤ Kram 🙂
Vilket mysigt kalas även om ni höll till i ett blåshål. Man för göra det bästa av situationen och det är mysigt att träffas.
Snopet och irriterande med den bortglömda hälen men jag hoppas att den är på plats nu!
Kram
Nu är hälen på plats, så irriterande när jag upptäckte att den saknades. Tidigare har jag stickat typ två vänstervantar, blir inte heller bra. Har också stickat vante utan tumhål hahaha!
Kram
Frasse ser helt underbar ut i mössan som en lite gumma 🙂
Han är så snäll, ungarna får dona med honom. men mössan låg ju bara på honom, så den föll av snabbt.