Ljuva november

Tänk att november bjuder så mycket fukt och grått, jag blir lika förvånad varje år, hur ihärdigt trist väder kan bli. Trist och trist, kanske är fel ord för mig, jag tillhör ju de som gillar redigt uselt väder, bara jag kan sitta inne med tända ljus och betrakta det hela inifrån. 😀

Nu är det julklappar som gäller, jag hänger inne på de stora kläddrakarna i min jakt på kläder till barnbarnen. I helgen lyckades H&M blåsa mig rejält, ni vet när man har harvat runt i massor av timmar i barnkläder, valt och vrakat till fem ungar och så kommer själva betalandet. Klarna är det självklara för mig, men denna gång var det tekniskt fel plötsligt. Jag testade igen, såg ut att fungera och kommer tillbaka till orden, som bara är borta. Inte ett plagg i orderkorgen. Jag kollade ifall de hade bekräftat ordern i min mail, inte ett dugg någonstans.

Just då blir jag så förbannad, allt bara borta. Muttra är ett snällt ord i sammanhanget, jag letade upp ett annat företag och började om. När jag är klar där, då minsann syns min order från H&M … fan rent ut sagt. Denna jul får ungarna galet mycket kläder och mycket lite prylar.

Jaha, här sitter vi i en repris på karantän eller vad man ska kalla det. Maken han jobbar på, pratar och pratar i möten hela dagarna. Själv har jag bara tagit det lugn, är mer normalt mående igen, vilket inte är så mycket att jubla över, jo det är det väl, skärpning. Känner mig lite deppig över min egen karaktärslöshet, borde så mycket och gör så lite åt det. Ständigt dessa två, vikt och motion, verkar vara något som många andra klarar av att hantera. Ok, lite förstår jag mig själv, kroppen är inte klok på många vis. Men lusten till förändring finns bara inte, jag vill bara vara i det som är nu, bara vara.

Julafton, blev en rafflande serie av var att vara, vilken dag? Vi kommer inte träffas som vanligt hos dottern, utan vi ska träffas någonstans ute och byta julklappssäckar, lite ospritad glögg, kaffe, saft och saffran på något vis. Väl påklädda i hopp om väder som håller ihop någon timme. Många viljor vill olika och ilskan pyser ut lite här och där, jag min idiot tänkte hjälpa till att få ordning, men det skulle jag inte gjort. Nu har vi kört ett par varv och allt är fridens igen. Denna familjs mönster är så tydliga i vissa lägen, det gemensamma mönstret och var familjs för sig. Släktskap och likheter samt olikheter genom ingiften.

Igår åkte dottern med familj till mamma och grattade henne med tårta, blommor och presenter. Mamma satt i dörröppningen till balkongen och utanför stod dottern med familj och sjöng för mamma. Sen blev det kaffe och tårta för mamma med sina vänner på boendet och personalen. Mitt yngsta barnbarn var ledsen för att hon inte fick sätta på sig finaste klänningen, hon skulle ju på kalas. Hon såg fram emot att vara fin och äta tårta, men fick bara stå ute och sjunga och vinka. På tisdag åker sonen dit med sitt gäng och presenter, mer serenad under balkongen. Hon bor längst ner, så det är perfekt när man vill ses en stund utan att smittas av vad månde.

Själv vill jag bara vara och är tacksam att ungarna fixade det detta år.