Ibland händer totalt oväntade händelser, händelser du någonstans likväl varit införstådd med kunde förväntas. Är ni säker på att jorden inte är platt?
Tror ni Fb skapar vänskap och bevarar gammal sådan?
I dessa märkliga tider när det goda ständigt står mot det onda. Det goda markerar sina PK åsikter i ifrågasättande svarsinlägg, min moral, heder, intelligens och godhet ifrågasätts återkommande av dessa lättkränkta människor. Svarar du inte vänligt och lättsmält för de lättkränkta, har du mist en vän.
Svara utslätande och utan bitmärken är väl inte jag? Borde inte en sk riktig vän, en sedan lekis veta hur bitsk just jag kan vara?
Min själ sörjer den äldsta av vänskap jag har haft och samtidigt bekräftade avhoppet det mitt hjärta har misstänkt, jag har ingen äldsta vän sedan väldigt många år.
Vänskap, vad i hela friden är det för något? För mig är vänskap en punkt där du kan vara den du är på gott och ont. Ibland hakar vänskap upp sig, missförstånd händer och då lyfter man luren och pratar om man inte bor granne och kan ta en fika och prata igenom. Vänskap för mig är också en större tolerans än vad kanske andra ges.
Vänskap rinner som annat ibland ut i sanden utan att någon har tagit illa upp. Det är bara vår gemensamma tid som har gjort sitt och annat väntar runt knuten.Det gör alltid ont att bli ratad, först en akut slagkraft som ger lufthunger. Sen lägger sig allt tillrätta inom mig och kanske ska jag vara tacksam över att hon kom till skott och gjorde slut med mig. Så slipper jag fundera över avståndet som har skapats mellan oss.
Slipper tänka på att hon får ont i magen av att kommentera politiskt inne hos mig. Jag förstår var det gnager, den här nya polariseringen i samhället. Mellan det goda och det onda och hon vill inte leva i det onda jag skapar i mina åsikter och elaka svar på kommentarer.
Ok vännen, gå dina vandringsleder i andlighetens namn, med dina vänner och njut av livet. Önskar dig allt gott, trots mina bitska kommentarer, menar utan mina elaka kommentarer.
Jag undrar ännu vad vänskap är?
Livsglimtar 
Ja, vänner ja… de kommer och går och alla de rim som återstår är år och förstår för att inte tala om mår och sår. Plus alla de -år som återstår.
Jag tror så här… vänskap är överskattad – den är föränderlig – den växer ibland och ibland dör den helt enkelt. Vi glömmer och förlåter eller inser att inte ens en vän kan följa med på sista resan.
Att börja prata politik på ett kalas med vänner kan bli katastrof – det vet vi. Åsikter går isär och alla har rätt till sin egen. Det är ytterst få som vågar säga: Jag tycker inte som du men jag gillar dig ändå.
Har ofta tänkt på dessa hustrur som står bakom våra statschefer. Som nu med Trumps hustru som måste vara solidarisk med sin man bara för att. Eller Ewa Braun som var så god att dö tillsammans med den som hon älskade. Kanske de inte delar/delade den politiska åsikten och inte heller männens framfart. De står/stod ut och kan/kunde inte annat. Är/var de vänner eller gjorde de det bara för kärleken? Vem vet? Jag inbillar mig ibland att de Är/var så illa tvungna.
Men ett är säkert: politik och ismer har genom historien och genom generationer splittrat människorna fram till krig och död.
Kram ❤
Sånt där svider. Haft många vänner genom dansen men när det var över har man bara lite kontakt på fejjan. 16 år borta. Trots att man umgptts tätt flera gånger i veckan och på event. Har två vapensystrar. En sedan 40 år och första dagen i 7:an och den andra sedan 26 år. Båda är diametralt olika, vi har inte samma politiska eller religiösa inställning, men systerskapet har bestått. Messenger är ovärderligt och emellanåt tjôt i telefonen. Tagit bort vissa som jag aldrig träffat men som varit i samma forum och då har man lite dåligt samvete? Hur göra när de knackar på typ m vändande post? Fimpade en dam som jag ställt upp för men hon blev bitter på allt och efter två välriktade tjuvnyp som helt klart hade mig som mottagare tog jag bort henne. Det ojade hon sig över på sin sida. Såg hennes dödsannons härom veckan. Men kunde inte känna att det blev fel.
Sant som du skriver, jag pratar aldrig politik med folk jag vet har en annan åsikt än mig, lättaste sättet att bli ovänner. Men på nätet där får vi ännu ha en åsikt, fast den är helt fel enligt en del av makten och samhället. En sak jag inte fattar är varför de självutnämnda goda prompt ska in och svänga svansen i mitt inlägg? Jag går aldrig in på vännens politiskt PK-inlägg och svänger min svans, dessutom när hon säger att hon får ont i magen när hon har skrivit något hos mig? För att jag kan vara bitsk och elak i min reaktion. Men herreguuu om inte en person som känt mig sedan 6-års ålder inte känner igen mig, vad i helskotta är då en vän?
För min del behöver jag inte ta mig till USA för att fundera över hur sambon till Löfven mår. Samma kålsupare hela högen av regeringschefer. Men det svaret minskar inte min känsla för dig eller vår vänskap, den finns ju där någonstans. Knepigt är det nu i vårt polariserade samhälle, god eller ond, tillhör du fel grupp blir du ratad. ⭐️🌹⭐️
Efter en sådan lång vänskap borde man ju ha koll på varandra kan man ju gott tycka. Jag misstänker att du (på ett bra sätt) alltid sagt din mening och står för dina åsikter, så det borde inte vara någon nyhet för henne. Visst ska man diskutera och jag tycker att man skall ha högt till tak på ett civiliserat sätt. Pekimeterfolk har jag svårt för. Oavsett vilket håll det blåser ifrån. Jag vet ju att skriver jag min åsikt får folk gärna säga emot så länge de gör det med god ton och tåla att man står på sig. Kan väl tycka att hon kunde skrivit på messenger och talat om varför hon plockat bort dig. Vill man inte ha mothugg så kommenterar man ju inte. Så funkar jag. Hoppas att ni får möjlighet att reda ut det 💕
Hennes dotter skrev igår att min fd vän inte mådde så bra, hade problem med livet och samtidigt med rasister, 🤨det där som jag hävdar att politiker och media gör med folk, skrämmer och splittrar folk, familjer och vänner. Det har de lyckats med ordentligt, när det gäller min vän som så många andra. Dottern tänker som mig och har väl haft många bråk med mamman om politik. Så synd när det går på hjärnan på dessa goda människor, de tappar distans och analys. Hon kommer inte höra av sig, hon är inte sån. Så jag och hennes syster fick klä skott för andra problem i hennes liv, vi togs bort från Fb, rasister och negativa krafter. När andra skriver om politik jag inte tror på, så brukar inte jag skriva något, det blir bara bråk. Så på så vis gör det inte mig något att folk håller tyst. Bråka vill inte jag, det är ett gäng här som ser och förstår vad som händer i vårt land, ett ännu ett större gäng inne på Fb. Men alla som inget säger, aldrig reagera, är de verkligen nöjda, tycker de att samhället är sig likt sedan deras uppväxt, ser de inget, läser de inte in någon analys i medias nu mera tvingande upplysningar om eländet som drabbar oss i hela landet av en mängd hemska saker, förstörd ekonomi, riktigt korkade politiska beslut och totalt slarv med våra skattepengar? Nja, förlåt om jag är tjatig, stackars min man brukar jag tänka. Vi har inte samma tankar jämt. ♥️🌷♥️ Kram
Nu lyckades jag trassla till svaret, men du fixar nog att förstå att detta svar är till dig Suttecity. Jag har fler vänner från förr, men detta var min äldsta vän, om någon förstår mitt hetsiga diskussionshumör, fattade vem jag är, så var det hon, men inte var det så.
Nog har jag blivit argare med åren, men hur ska man ta sig helskinnad genom den enorma förändring, fördumning vårt land har utsatts för de senaste 10-15 åren? Tystnaden från folk i såå många år, frustrerande att inse att det drar åt skogen och vanligt folk som kommer drabbas hårdast sitter still i båten och försvarar förfallet eller håller tyst.
Men om ingen får ha fel åsikter och dessutom ska de sitta och göra handhjärtan mest hela tiden oavsett vad som händer. Då kroknar jag.
Tänker på Tyskland och Hitler, hur folket teg, de trodde det skulle bli så bra, lurade blev de och tyst höll de.
Jo, även jag har tagit bort folk på Fb, tänker att jag i hela mitt liv inte haft så mycket tillit till folk, bäst att göra allt själv och min väns borttagande av mig som vän bekräftar bara att jag inte kan lita på andra.
Sorgligt men för mig sant.
Kram ⭐️🇸🇪⭐️🧡⭐️🧡⭐️
Apropå det här med att välja sida i en infekterad debatt, fick jag erfarenhet av för … tja, kanske 8-9- år sedan. Blev tvungen att öppna en ny sida i rena rama bedrövelsen över hur mycket skit jag fick ta emot. Sen dess har jag nog förhållit mig lite avvaktande, kanske till och med betraktat mig som en mes i sammanhanget. Men en gång bemötts med hat, räcker för mig. Och det av s.k. vänner.
Förvånande och lärorikt och jag lever ändå ganska gott – utan dem 😉 Så de så 😀 ❤
Hahaha, visst klarar man sig utan väldigt många antar jag. Jag har klarat mig skapligt genom åren, jag har väl självklart fått en del hat och folk som har tagit bort mig som vän, vilket är förståligt med tanke på mina allt för raka felaktiga tankar. 😛 Men om alla bara tyckte precis samma, så skulle människan nog varit kvar på grottstadiet. För att vara ett land med tyngdpunkt på det fina i ”att vara olika och allas lika värde” så måste jag protestera för sånt prat är bara floskler när det kommer till kritan. Se där nu var jag uppkäftig igen, visst är jag hopplös.
Tänk så vilsamt det vore om vi alla hade samma åsikter, sådana som mig kan de ju göra sig av med, vi fridstörare.
Nu ska jag sticka, har börjat på ett par vantar med mönster, har stickat så många sockor och virkat ett gäng grytlappar, så nu lite nytt att sätta tänderna i.
Massa Kram på re 💛🥀💛