Mitt i smeten

Jag har precis hackat årets sillsallad och upptäckte till min ilska att sillfiléerna redan var inlagda sk 5-minuterssill. Det blir en del felköp, fast jag skriver så noga vad maken ska handla. Det där med uppmärksamhet just vid handlande är inte på topp som i andra fall, kan det vara någon defekt män har på generna, något tillfälligt förblindande i mataffärer?

Fan ta bofinken, det ska ju vara salt sillfilé, precis som den är, bara sköljas av lite. Jaha så detta år blir det en variant av min absoluta julmats favorit, äts med en klick vispad grädde.

Maken har verkligen hamnat i smeten, han vill mycket i år, patén står nu i ugnen. Jansson är på G, skinkan ska griljeras och lussebullarna som jag har tänkt att baka i flera veckor, tänker han också baka. Jag ska sätta degen till honom, igår gjorde han wienernougat. Jag bara suckar, han har som blivit tagen av matlagning sista året.

Nyss ringde sonen för andra gången han är som vanligt ungefär som jag var när det begav sig. Först köper han en okokt skinka och det står att den ska vara i ugnen säger han undrande? Han minns bara vår kokta skinka i stora kastrullen, skinkspad och sen doppabulle. Lite prat och skinkan åker in i ugnen med folie, går bra det också. Nyss ringde han och undrade ”ska tjocka revbensspjällen putsas?” Han brukar kunna det mesta, men bra att ha gamla gardet i soffan beredd att svara på frågor. Han har som vanligt tänkt göra mängder av mat, han njuter av att ha fullt upp i köket.

Jag är lite trött just nu, vi var iväg till min mamma med julklappar, frukt och en 12-bitars citronfromagetårta till 2-kaffet som räcker till både personal och de boende på hennes avdelning. Vi fick prata lite genom ett öppet fönster, hon såg ut att må bra, sa att det var bra med henne. All personal hade munskydd och visir, ännu ingen Covid på deras hem. Jag bad att få mammas post, har ju inte varit in på hemmet på länge, de flesta av hennes räkningar har vi på autogiro.

I bilen på väg hem, hittar jag brev med inbokad tid till S:t Eriks Ögonsjukhus vilket står på kuvertet, hon skulle varit där 10 november, koll och operation av starren, hon ser snart inte ett dugg. Herre min gnu så förbannad jag blev, hon som knappt ser. Hur svårt kan det vara att hålla koll på posten som de anställda lägger i de boendes postfack. Alla har en person tilldelad som ska se om just sånt här och annat. Jag tål inte slarv av sånt här som handlar om att de skiter i rutinerna. Dessutom får hon betala 350 kr för att hon inte kom och sen slarvades en sjukhustid bort i dessa tider. Oförlåtligt!

Så nu ska jag sitta och ringa om en ny tid, ringa hemmets föreståndare och vara förbannad, undra vad de har en sjuksyster anställd till, om hon inte kan kolla lite i posten, mamma är ju inte helt klartänkt längre och sjuksystern vet att mamma väntar på operation som blev inställd för att Covidskiten kom.

På vägen hem in till sonen med ungarnas julklappar, imorgon ska vi till dottern, äta varmkorv i trädgården, lämna julklapparna och sen åka hem.

Fast jag sörjer att inte få träffa mina nära, så ska det bli skönt att mysa en julafton med min man. Vi ska äta gott så klart, glo på TV och ha vår egen klappöppning. Det är verkligen något helt nytt för oss, vi hade ju alla hemma hos oss jul in och ut när ungarna växte upp.

Ha nu en skön helg. ❤️🧑🏻‍🎄❤️🎅🏻❤️

10 kommentarer på “Mitt i smeten

    1. Jag har varit usel på att hänga med här inne, börjar läsa, så händer något/mobilen ringer/maken pratar/hövvet kommer på att något måste göras och mitt fokus bara fladdrar iväg, läser sen tänker jag … tänker jag …
      Ja, ungefär så är det.
      Ha skönaste julhelgen! 🥰 💛 🥰

  1. Otroligt att vårdpersonalen inte kan hålla koll på datum. Tänk de som inte har anhöriga som kan ta tag i saker?
    Vi kör raclette i morgon och struntar i vanlig julmat. Nytt land nya seder. Nästa år kanske vi äter musslor eller ostron vem vet? / Kram

    1. Detta är väl en del av det misslyckande regeringen och tidigare regeringars nerdragningar har orsakat. Känslan av ansvar för de gamlas väl och ve har minskat precis som antalet anställda. Som i hela samhället vem har ansvaret? Alltid någon annans problem och den där ”annan” är väldigt anonym. När ”annan” tar över händer inte ett dugg, men lön hämtar ”annan” ut utan minsta dåligt samvete.

    1. Jag får ringa så fort det blir vardag. Skulle väl också lagt till att inom varje vårdavdelning finns det alltid folk som gör sitt och andras jobb. Själar som är på rätt ställe, men de räcker ju inte till med sitt slit. God Jul 🧡🌺🧡

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s