Första dagen åkte områdets ungar på någon centimeter i Icabacken som vi kallar den. Det var så mysigt att se barn och vuxna vimla runt med stjärtlappar och allt annat tänkbart att åka på. Igår var det ännu mer snö och ännu mer ungar och vuxna, jag var så glad å deras vägnar att de fick lyckan att göra sånt som barn ska göra under uppväxten på jullovet.
Imorse blåste det rejält och snön regnade snabbt bort, ute ser det mest murrigt och skitigt ut. Jag är bara trött, har inte lust till något speciellt, flyter med tiden, virkar några varv och så mycket mer blir det inte.
Magen har varit knäpp, vet inte om det är magkatarr eller bara något nytt uppblåst, inte så hungrig, har ingen lust att laga någon mat. Igår åt vi lutfisk, det var så gott med vitsås, kokt potatis och svartpeppar. Det gillade både jag och magen, en av julens favoriter.
Julafton blev en helt ny upplevelse, vi träffades alla ute bakom dotterns hus. Det var så skönt att se alla samlade, vårt julgäng i många år nu. Vi vuxna, alla med munskydd, lite knepigt att dricka glögg och äta korv med bröd. 😀 Lek och tävling för ungarna, vi vuxna pratade och njöt av stunden. Plötsligt började tomtens bjällror höras … alla ungarna sprang mot framsidan av huset och upptäckte att tomten hade lämnat en säck med ett paket var till ungarna. Tomten var ju rädd att få Covid19, så han skyndade vidare utan att hälsa.
Sen åkte var och en hem till sig.
Vi var ju över till mamma före julafton, lämnade klappar, frukt och en tårta till kaffet, vilket var väldigt populärt. Hon ringde igår och var lite förvirrad, hon brukar hänga upp larmet (som hon har hängande runt halsen) på väggen och ”nu hittar hon inte väggen.” Suck, så tråkigt när seniliteten tar henne mer och mer. Hon hänger inget på någon vägg, hon har det dygnet runt runt halsen. Men hon skrattar samtidigt åt att hon inte hittar väggen. Humorn spränger igenom dimmorna i alla lägen och vi kan gemensamt skratta åt allt tok hon får för sig. Hon hör på mitt tonfall att det är något fel på det hon säger, svarar mig med att hon nog har trasslat till det och då kan jag säga att hon nog har gjort det. Jag känner mig så tacksam över vår gemensamma humor och lättheten att skratta åt tokiga saker vi gör, säger.
Nu ska värma lite Jansson till middag. Kram på er alla!
Makens Lussebullar med vaniljkräm.
Livsglimtar 
Jobbigt när ens förälder trasslar till det för sig. När alla hjärntrådar inte kopplar som de ska.De där bullarna skulle jag vilja smaka. Ja det är ju en liten fortsättning på detta eländiga år kvar, men jag hoppas den blir god för er./Kram
Nu packar vi, sticker till stugan imorgon, har inte varit dit på länge. De lussebullarna var supergoda, jag hittade receptet på nätet. Lussebullar med vaniljkräm, in och leta. Kram
En annorlunda men ändå bra julafton får man väl säga. Vi träffades också utomhus på juldagen och grillade korv.
Så skönt att humorn fortfarande finns där hos din mamma och dig. Min svärmors alzheimer är så långt gången att normala samtal och en normal tillvaro inte längre existerar. Tufft.
Kram och god fortsättning!
Vi är nog många som har upptäckt att det går att umgås ute, även den här tiden på året. Hoppas vi tar med oss den upptäckten i livet även efter Covid19. Fast just julafton tar vi gärna inne framöver. Ungarna stod och kikade in i vardagsrummet hos dottern och konstaterade att där inne skulle vi ha suttit. Gulliga ungar med längtan till tidigare jular i rösten.
Min mamma har ju den vanliga åldersdemensen, så hon är ju med på en hel del än, mindre i nutid, men bakåt hänger hon med. Märker också att jag får igång hennes minne när vi pratar. Mina ord, mitt sätt att prata är ju så vant för henne. Så vi har våra ”normala” pratstunder.
Tufft med din svärmor, och kan kännas så sjukt meningslöst. Hälsa på en som inte känner igen en och är helt borta från det vi kallar liv. Var ju likadant med min svärmor.
Ha det fint nu och Gott Nytt År! ♥️🥂❤️
Ha ha ja det kan vara trickigt med munskydd 😄 Vi har ju 22 mil till närmsta familjen så vi fick ta till digitala lösningar. En riktigt vintervacker morgon här i byn. Nu är det desto slaskigare.
Hoppas att magen kurerar sig.
Här hemma använder de alltid kryddpeppar till lutfisken. Vilken peppar som är bäst låter jag vara osagt då jag inte äter lutfisk. Däremot uppskattar jag såsen på juldagen när den används som grund till såsen som skall vara till kalkonen. Som i år dock fick vara kycklingfilé istället.
Lilla mamma.. men som du säger, skönt att humorn lyser igenom.
Minsann, tror bestämt att maken kan extraknäcka på bageriet. Tjusiga. Och säkert hur goda som helst med bagarhostan i mitten. Sköt om dig. Kramiz 💕
Sitter i stugan nu, dagen är så blöt och grå att jag knappt vaknar, mörkret är verkligen tungt. Maken är nu ute och fyller alla fågelmatare och ekorrmatare. Så han och Frasse har lite att böka med där ute, själv har jag blivit mer baktung än vanligt. Väntar på att ögonmottagningen ska ringa upp om ny tid till min mamma.
Även vi hade digital kontakt med ungarna med respektive under resten av julafton. Just att se ungarna öppna paket var kul, sen vi vuxna hade en flytande kontakt på messenger i vår julböksgrupp. Där laddar vi redan innan jul med prat om vad vi ska laga för mat, Vi är tio vuxna som babblar, riktigt roligt.
Önskar dig en god fortsättning och ett Gott Nytt År.❤️🥂❤️
Det är inte ofta man träffar på någon som gillar lutfisk nu för tiden. Lite synd då det är så rasande gott, och dessutom bra för magen i dessa helgtider när man i övrigt frossar lite för mycket. Precis som någon annan nämnde i sin kommentar äts den hos oss med kryddpeppar till.
Vilken händig bagare till man du har och vilka fantastiska saffransbullar han fått till. 🙂 Känner igen modellen från något matprogram på TV där Zenia bakade dem till jul. Lockades av både den annorlunda formen OCH vaniljkrämen och hade tänkt testa att baka dem till jul, men med en jul på bara tu man hand försvann litet av lusten, så det blev inte mycket lagat och bakat i år. För den mat- och bakintresserade kan jag dock rekommendera Zenias matblogg https://zeinaskitchen.se/ som är spännande att botanisera i för både öga och gom.
Önskar dig och gubben ett gott slut där i stugan och ett Gott (och förhoppningsvis) Coronafritt Nytt År. Nu när vaccinet är har kan vi kanske snart få krama våra nära och kära igen. ❤
När det gäller lutfisken så är det kryddpeppar även jag vill ha till, men den var slut, då blev det svartpeppar. Jag har idag värmt lutfiskresterna till lunch, minns att min pappa sa att luten var bra för magen och det känns så med min mage. Jag fick nog magkatarr av oron för det där födelsemärket med cancer de tog bort.
Visst var det en konstig jul, vi såg ju våra närmaste under en timme ute, men matmässigt tänkte jag mig lite mindre än vanligt, men maken fick liksom fnatt i köket. Sista av makens gravade lax åt vi med stuvad dillpotatis när vi kom hit. Sen frös han ner en del annat nu när vi åkte hit, kan vi äta upp senare.
Tack för länken till Zenias recept, hon har mycket som är så gott. Jag såg dessa lussebullar och tänkte baka dem, men lusten infann sig inte. Tills maken satte igång, jag hjälpte honom med degen, sånt är jag bra på. Har ju bakar i över 40 år.
Ha nu en trevlig Gott Nytt År kväll!
Kram 💛🤍❤️💚🤎💙❤️💜🧡🖤
Konstigt? … Jag hittar inga datum på dina inlägg, men av kommentarerna att döma (där finns datum) skrev du väl detta i mellandagarna?
Tänk att du fått uppleva lite snö! Det har inte vi, tyvärr. Lite vitt på backen hade jag inte sagt nej till. Det lättar upp.
Jag tycker att du beskriver en ganska trevlig julafton, trots corona. Visst låter det annorlunda, men väldigt mysigt ändå.
När vi skulle ha vår julavslutning på jobbet så tog vi en eftermiddagsfika ute på gården, istället för en After Work som vi brukar. Vi stod utspridda med Corona-avstånd och vår chef skar upp tårta med plasthandskar på, och sprang runt med en tallrik och lite alkoholfri glögg till var och en. På ett av gårdsborden stod en dator där vi hade en kollega med oss via Skype.
Kallt var det, och väldigt annorlunda … men ändå ganska kul och mysigt på något sätt. Speciellt 😉
Och så din mamma!
Förstår sorgen i det där, men blir samtidigt glad att läsa hur ni kan skratta åt eländet. Det var inte något jag kunde göra med min egen mamma. Det var bara smärtsamt, hela resan mot slutet. Det enda goda under hennes sista år (för mig) var att jag fick tillbaka min kärlek till henne, innan det var för sent. Den där kärleken jag kände som liten, när mamma var mitt allt. Hennes sista år i livet, på boendet, gjorde att jag kunde slappna av lite och tackla hennes förändring på ett bättre sätt. Insikten att det förmodligen inte var långt kvar gjorde att jag tänkte annorlunda.
Nu hade inte min mamma demens som diagnos. Men hon fick snabbt på slutet ett dement beteende på grund av syrebrist (KOL) och morfin.
Det är så tragiskt att se våra gamla förändras på det där sättet. Man förlorar dem liksom 2 gånger.
Skönt att du verkar ha en annan relation till din mamma, och att det finns humor med i bilden. Det betyder mycket.
Men …
Jag ville ju främst titta hit och önska dig ett Gott Nytt År, OCH God fortsättning 😉
Varje gång jag ”tappar” min mamma i telefonen, är jag så glad över att vi kan skoja oss tillbaka till vår gemensamma tolkning av alltets jävligheter och allt vi gör fel, säger fel.Tack o lov har vi alltid haft humor i min familj, sjuk humor, snabb humor, slänga käft humor, det är jag så innerligt tacksam över. Jag upplevde liknande dig Lolo, att jag fick min mamma först efter att hon fick stroken, då först fick jag kärlek och en ny snäll mamma. Allt var ofattbart i början, att hon nästan dog och sen blev en annan.
Gott Nytt även till dig! 😃