Cancern Mamma Frasse 🕊

Maken står framför tv:n och ”pratar med Com Hem” … det tekniska trilskas, det ska tryckas på knappar och jag är så glad att det inte är jag som ska sköta om det hela. Tänker på förr, njursvikt och dialys, svag i kroppen och Com Hem i luren. Enligt dem var det alltid vårt fel att saker inte fungerade. Vi behövde byta sladdar, det skulle dras ur och sättas i och hela ormboet av sladdar låg bakom soffan. Jag kröp runt, flåsande med Com Hem i luren, upp kunde jag inte ta mig, utan fick krypa runt och fram till motionscykeln, där kunde jag dra mig upp. Ryser av minnet och i nutid blir jag så stressad av tekniska prylar som inte fungerar, att jag blir som blockerad i skallen.

Jag har inte varit så social på några veckor, skrivlusten har varit svag och det är ärligt talat lite tungt sinnet. Jag fick ett av mig bokat samtal från gynläkaren som bekräftade att de skulle skära bort en bit till för att vara på säkra sidan. Det är bara att hoppas att de inte hittar några cancerceller längre ner.

Jag fick välja om jag ville göra det på operation eller på mottagningen, jag valde det sista, för då kanske det blir gjort lite snabbare. Jag har hållit mig ”uppåt” inte målat fan på … men efter samtalet med min vänlige läkare som flera gånger bad om ursäkt att hon inte själv har hört av sig, berättades att hon och hennes man fick Corona, hon var frisk, men maken hennes var ännu dålig.

Så synd bara att hon pratar så dålig svenska, svårt att riktigt förstå vad hon säger. Egentligen skulle jag ha rätt till tolk, vilket verkar vara en rättighet annat folk har. Men ok, idag ska mottagningen ringa upp, så jag får möjlighet att höra när operationen kan äga rum.

Sen har en ”njur” medicin som sänker immunförsvaret fått för hög koncentration i blodet, så jag har fått dra ner på den medicinen en gång. Lämnar blodprov och fått dragit ner den ännu mer. Ev får jag ändra medicin, det är den som gav mig cancer, ändra till en lämpligare sort. En som egentligen är samma skitmedicin, men lite snällare, typ.

Mamma min var till ögonsjukhuset förra veckan och ska på måndag dit igen och få gråstarren bortlasrad. Hon ringer upp, pratar med mig, men hör inte ett ljud av vad jag säger. Om man låter luren glida ner på axeln, brukar man inte höra vad folk säger. Hon blir bara mer och mer förvirrad i tillvaron. Hon glider iväg från mig, det här att prata i telefon har varit så bra genom alla år. Men nu är det mest jag som skriker i hopp om att hon ska höra mig och själv pratar hon på, berättar det hon tänkte i ett envägssamtal som lämnar mig i en massa konstiga känslor.

Frasse, har ännu inte blivit sig själv efter att tikar löper, det luktas, slickas ute, han äter eller inte alls och om han äter är det torrfodret, han kan tänka sig. Slickandet har blivit maniskt, soffan, oss och andra prylar. Men det sista nu är att han slickar sig på benen. Inatt höll jag på att få fnatt, det slaskar och jag kan inte sova, sen irrade han ut och in i sovrummet, upp och ner i vår säng. Så nu har vi något nytt besvär att ta hand om. Jag funderar på om förra ägaren hade kemiskt kastrerat honom för att han blev så här knäpp? Vi avvaktar med veterinärkontakt ett tag till, sen får vi ta tag i det.

17 reaktioner till “Cancern Mamma Frasse 🕊

    1. Jag fångade den i farten, kram tillbaka 🌿🦜🌿 Oftast mår jag bra, men det darrar till lite då och då, tror ju att det kommer gå bra, tänker naivt hoppfullt. Som om det är så ofattbart att jag ska drabbas ordentligt av detta. Räcker nu …

  1. Inte alls konstigt att du är låg. Jag skulle nästan vilja påstå att det hade varit konstigare om du inte var det. Jag fick ju gjort en liknande andra undersökning men den gjordes på operation och under lätt narkos. Tur var nog det för de tog prover på tretton ställen. Hoppas att du får tid så fort som möjligt för det är ju lika bra att få det överstökat. Även om det inte känns roligt så är det ändå bättre att de är noggranna.

    Kram och ha det så bra som det går ❤

    1. Pratade med sköterskan per telefon idag, undrande när det skulle ske? Enligt henne har läkaren inte bokat op ännu. Jag frågade hur lång tid jag skulle ställa in mig på att vänta? En månad svarade/tippade hon. Hoppas det går snabbare, men skönt när bokningen väl kommer med posten. 🌱🌺🌱

  2. Ja du, vad ska man säga. Jag har haft mina svarta hål så nog känner jag igen mig i känslan. Men nu tycker jag nog att du har fått mer än mycket…. Ylig hanhund på det… fy fasen. Det blir jobbigt för alla. Amigo är rätt lugn om han inte får ner snoken på gosaker på promenaden och börjar skumma runt munnen och ser ut att ha gått in i dimman och man nästan får bära honom. Det finns bara ett par tikar i byn numera och han är inte så påverkad längre. Måste vara hysteriskt jobbigt för dem med många tikar i området. Bästisen kastrerade sin hanhund kemiskt och det fungerade bra. Nu får du verkligen ta hand om dig M. Både fysiskt och själsligt. Kramiz 💕💕💕

    1. Hahaha skrattar gott åt beskrivningen på frustande hanhund, men jag har tur Frasse ylar inte det gjorde förra hunden Watson. Frasse piper mest och gnisslar så höga toner att det inte är klokt, jag får fnatt. 🦤 Kolla hittade utdöda Dronten, så söt. Kram 🌾

  3. Funderar på om han fått artros. Vår Kuma började slicka på benen och vi skaffade tabletter och nu har han slutat. Men kolla hos veterinären vet ja.
    Skit att du inte är av med eländet. Det är nära till golvet men ett helvete att ta sig upp därifrån. Djäkla ålder säger jag. /Kram

    1. Tack för det tipset, igår var han helt lugn, så det växlar väldigt. Men han går ner i vikt så jag kommer nog boka besök till vet. Hon sa vid första besöket med sprutan att han hade ”artros” (eller vad det var i ryggen,) han reagerade när hon undersökte honom. Så han kanske har ont …

  4. Har faktiskt saknat dina funderingar😊 Jag delar ditt avog mot strulande teknik, det är något inte så lite irriterande o varför allt hela tiden skall ändras (som sedan strular) begriper jag inte…
    Försök nu låta bli att oroa på förhand för ingreppet, oroande hjälper ju ändå inte, snarare tvärtom. Den dagen den sorgen o häremellan håller jag o mången annan här tummarna för att allt går bra o inget mer hittas. Styrkekram❣️

    1. Precis, de ändrar hela tiden och det är då strulet kommer.
      Oro är nog det sämsta man kan lida av, jag blev från början sjukt rädd och orolig. Men sen läste jag pappren igen från hud som tog bort märket, ytligt enligt dem, men likförbenat cancer stadie 3 och vidare till gyn som skulle ta hand om resten. Men efter det la sig lugnet i mig, men dök upp när ingen hörde av sig från gyn efter det besöket. Som vanligt fick jag ta tag i det själv, jo jag är nog en sån. Tidigt i min ungdom fattade jag att ”själv är bäste dräng,” fanns ingen annan om jag ville något. Så tilliten till andra, när det kommer till kritan är nog inte så hög. Liten skada jag lider av hahaha! Lika bra jag gör det själv, så det blir gjort känslan.

    1. Nja, brukade tänka så tidigare i livet, men det kändes fel att det vi tänker/oroar oss för skulle bli så. Med det tankesättet är vi själva ansvariga för alla sjukdomar, allt ont, fel som kan drabba oss. Det blir som om det är vårt personliga ansvar vad vi tänker och ja, det är ju så med mycket annat, hur vi förvaltar de tankarna vi har, använder oss av dem i livet. Men jag vägrar tänka att jag ska få mer cancerceller, för att jag är rädd att det redan finns där. Då är vi alla skyldiga till våra sjukdomar, jag har aldrig överhuvudtaget tänkt på njursjukdom. Men fick ju det, som ledde till transplantation.
      Men oro har du rätt i är verkligen uselt tillstånd, som att sitta i en gungstol och gunga fram och tillbaka, utan att komma någonstans.
      💛🦉🦉🦉🦉💛 Kram ugglor är väl underbara fåglar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s