Utan stickor och garn

… skulle jag nog dö. Fingrarna måste ständigt gå, känslan att verkligen skapa något är ren livslust. Ni vet den ”berömda väggen,” klart jag hälsade på den. Vägen tillbaka broderade jag mig fram, jag har en stor låda full med tavlor i petit point vilket betyder pyttesmå korsstygn. Allt detta koncentrerande på något i händerna skänker ro, jag tror det är själva upprepandet som gör något med vår hjärna.

Kom att tänka på att jag nog alltid har gillat upprepande rutiner, som ung mamma hade jag ett bestämt sätt att hantera min dag. Ordning och reda, bädda, diska undan från frukost, fixa, tvätta osv. Vet att en vän vid ett besök sa ” här kan man äta på golven.” Jag var väldigt pedantisk, sånt fick jag med mig från mormor och mamma, hel och ren, ordning och reda, duktig kvinna reder sig själv och höga krav på produktiviteten. Sylta, safta, gelea, baka, koka, steka, konservera, mosa. Idag är jag en betraktare av ett hem i delvis förfall, klarar ju inte av allt det där längre. Det har tagit eoner av år att acceptera tillkortakommandet med allt som var så självklart. Nu överdrev jag nog, kommer aldrig att acceptera, att jag inte klarar av sånt självklart jag vill göra.

Nu stack maken iväg, han har ju haft bil genom arbetet i så många år, att vi plötsligt nu när han snart pensionerar sig kom på, att vi måste ha en ny bil. Så vi har plöjt igenom bilmodeller i vår jakt, helst en Volvo, men vi konstaterade att det är att slänga pengarna i sjön, de tappar ju så mycket i värde, så fort man har köpt den. Dessutom är den så sjukt dyr, inte värd priset, om man själv ska betala den.

Så det lutar åt en Hyundai Tucson, vi måste ju ha rejält med plats till hundburen bak, dragkrok och andra saker maken vill ha tekniskt. Jag har inte körkort och min inblandning i bilaffärer är att välja färg. 😀 Skrattar gott för mig själv, jag bryr mig inte så mycket om annat än att bilen ska fungera och gärna vara lite högre, så man slipper kravla sig ur bilen som en skadeskjuten kråka. Tänk en låg sportbil, då skulle jag nog få stoppa ut armarna först och krypa ur bilen.

Det är nu med åldern jag verkligen förstår det här med sittriktiga möbler, minns pappa som satt upprätt i sin för mig i yngre år obekväma fåtölj. Alla låga soffor, som man liksom får kräla sig upp ur, borde ju vara bannlysta. När man väl står upp är man helt slut som mänska. Nu är ju just jag en sån som omöjligt kan sitta som folk i en soffa, jag sitter med benen under mig eller som en skräddare. Jo, sånt kan man göra om man har en överrörlighet i lederna medfött. Märkligt när jag knappt kan gå ibland, det knakar och brakar om fötter och ben, stelheten sitter som ett smäck. Men sätt tanten i en soffa, så blir hon plötsligt mjukare än yngre personer, konstigt men sant.

Nu bara måste jag sätta snigelfart på mig. Tjing!

14 kommentarer på “Utan stickor och garn

  1. Kanske är det därför som jag tycker så mycket om att lägga pussel…
    Vi hade för ett antal år sedan en bil som var lite högre. Så sittriktig och bra att ta sig ut och in i så det skulle jag satsa på. Sportbilens tider är definitivt förbi här utan nu är det praktiska bilar som gäller. Hundarna måste självklart åka säkert så vår krocktestade hundbur måste få plats. Det gör den i vår Toyota.

    Ha en bra söndag!

  2. Tillkortakommandet är svårt att acceptera, men vad har man för val…?
    Minns den nygifta tiden, då golven var så hårt polishade att de var som glas och folk ibland inte vågade gå in… 😄

    1. Just det, hundbursplats ligger högt på listan. Mmm pussel har nog samma effekt på hjärnan, jag har funderat på att köpa en sån där matta som man kan lägga pusslet på och sen bara rulla ihop när annat ska få plats på bordet. 🌹

    2. Jag tror inte städandet ligger lika högt på ”att göra listan” nu för tiden. Kvinnorna har förändrat sig, säkert inte alla, männen är ju vana att smita och har ingen förebild alla gånger med sig i sitt vuxna, ta hand om allt liv. Min man kunde knappt, koka tevatten när vi flyttade ihop, han har fått gå i lära hos mig som tur var när jag nu tappade städgreppet så pass. 🦩

    3. Normalt har vi Lina som kommer och städar var 14:de dag, men det vågar jag inte med pandemin. Det var min man som bokade städhjälp när jag blev njursjuk/dialys/transplantation vilket var det bästa för oss. 🦓

  3. Minns inte vem jag var och lyssnade på men han sa i alla fall att när man väl blir så gammal så att man har råd med en sportbil, är man för gammal för att orka komma i och ur den 😀 Låga och djupa soffor är ett aber. Vi letade länge efter soffan mamma köpte sig och jag var alltid med och provsatt. Är de för djupa kommer hon knappt upp, men den som valdes är perfekt. Jag är förärad med en lätt överrörlig vänstersida men en vådligt stel högersida så det är en ”spännande” kombination. På tal om bil, se till att få vara med och prova i- och urstigning. Mammas kriterie nr 1 när hon köpte ny var att kunna ha gott om plats för att komma in och ut då hon har protestok i ena knät. Problemet med Golf är att dörrarna kommer långt ut när de är uppställda så det gäller att få den med sig på väg in – skrattar gott åt henne när hon kämpar med att nå den när hon åker med mig 🙂 Varit ute en sväng med henne så det blev några kilometer. Blir lätt att hon sitter inne hela dagarna, men nu har jag lyckats få med henne ett par dagar i rad.

    Kanske kanske kanske att jag kan få börja med att brodera igen om/när jag får ordning på högerögat. Sydde Clara Waever på 90-talet och har en uggla som jag påbörjat, men det går inte som det är nu då det blir många stygn när jag tittar på ett. Blundar jag med höger är det dubbelt i sidled m vänsterögat och tvärs om är det som att någon har strukit på vaselin och gjort en loop. Jo-då-så-att, men är på topp…. Dock skiner solen idag, alltid nôge å va gla’ för. Kramen!

    1. Hahaha toka där med ögon som loopar eller lägger till, tro sjutton du inte kan brodera då. På tisdag ska (vi) provköra Hyundai och den ska inte vara låg. Klart jag måste vara med, kolla vad det finns för färger. 🌱🐇🌱

  4. Jag håller med – i tider av oro är det skönt att ha en stickning att hålla i hand. Vad bil anbelangar – jag älskar min Skoda, är inne på min andra. Min är en Fabia och har inte plats för någon större hundbur, men det finns ju andra modeller av samma ”nuftiga” märke :).

    1. På tisdag ska vi ut och provköra den bil jag skrev om. Jag kör ju inte själv utan är förste bestämmare när det kommer till färg på bilen.🤣

  5. Satt alltid med benen under mig tidigare innan jag bröt det vänstra. Vi hade en Jeep wrangler och djädrar vad hög den var haha.Nu när vi kör husbil så kan jag inte klaga på instegshöjden för där får jag ibland ta sats för att komma upp i framsätet. I värsta fall kan jag ju gå in via bodelsdörren och den är i bekväm höjd med trappsteg./Kram

    1. Minns vår husbil, men har inget minne av mer än bodelsdörren. Jag var så vissen då med dialys, så minnet från den tiden är uselt. Men tror jag gick ut och in från bodelsdörren. Kram ⭐️🦉⭐️

  6. Jag tycker också om att handarbeta, och som fyra barnsmor, som var hemma med dem alla från födseln tills yngsta var 12 (hade små kvällsjobb innan) så broderade jag mycket i räknade korsstygn o stundom var de nog så småa så det gällde att vara klarvaken… Men det var mitt sätt att ladda batterierna då barnen lagt sej t natten. Nu är det bara stickning, o mest sockor. Ordning o reda har jag också alltid tyckt om och rutiner i viss skala… Att dedär rutinerna sen avviker ibland känns också bara skönt…och speciellt nu som äldre o inga barn hemma mera. Bara barnbarnen som jag sköter om några dagar i veckan. Att alltid lunka på i samma spår har jag aldrig riktigt gillat fast jag gillar vissa rutiner. Dethär med bekväma möbler o bilar har vi oxå tänkt på med ålderns rätt, så vi satsade på högsitsigt då vi flyttade för snart 6 år sen och då vi hamnade att köpa ny (bättre begagnad) bil för 1 år sen… Visst e sportkärror häftiga men man ska ju i och ur dem också 😜

    1. Hahaha! Sportkärrornas tid är förbi, nu ser jag fram emot vår nya högre SUV.
      Jag broderade maniskt under flera år, rejält utmattad var det en lisa för själen att fokusera på de små korsstygnen. Jag letade mönster överallt, älskade Morris mönster, blommor, blad och fåglar, ramade in några, men som sagt de flesta ligger i en stor låda travade. 🌿🌼🌿

Lämna ett svar till Ewa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s