Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.
Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.
Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.
Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.
Men livet går vidare som tur är.
Livsglimtar 
Tror du jag är glad att flytta?? Ut på orörda landet dit ingen vill bo. För ensligt och inte häftigt alls. Med människor som förmodligen vågar säga ifrån om jag låter Bamse släppa en kotte vid vägkanten. Inga trottoarer och inga busskurar att slå sönder – inte ens en kiosk. 😀 😀
Inte bra med läkningen efter så lång tid. Var rädd om dig! Kram
Nu finns det grannar som bor året runt på vår gata och i resten av området på landet. Men det är så lugnt och fridfullt större delen av året. Så skönt att var där.
Sorglig läsning. Det Sverige du beskriver känner jag inte igen, men mycket hinner förstås hända på 14 år. 😥 Hoppas såret läker!
Såret gör mig galen, huden runt om tål inte mycket mer tape. Men vilket år som helst har det nog läkt. 🙂
Så jobbigt med såret som inte vill läka. Det sitter ju inte i en helt enkel region heller om man så säger.
När det gäller hundbajs så har jag noterat samma sak. Nu när snön är borta ser man den ena lorten efter den andra. Hur svårt kan det vara säger jag som alltid plockar upp? Samhället ja, man kan bli matt för mindre och jag är glad för att jag bor där vi bor. Det tycks vara ett evigt daltande med vissa grupper…
Kram och god fredag!