Vi trotsar påskens kyla

Denna påsk var en lisa för själen, men kylan och behovet av att inte frotteras inomhus, fick oss alla att vara klädda för polarkyla.Vi började med sonens middag på långfredagen med lammstek och lammytterfile, rödvinssås, smörstekt brysselkål och potatisknyten med potatis, lök, morötter och jordärtskocker, gungande i smör. Avslutning med ostar, favorit Gorgonzola och bondost. Jag kan garantera att våra middagar inte är någon bantningskur precis, utan ett möte i gourmandernas paradis.

Påskafton var det maken som stod för maten, själv stöp jag i soffan på eftermiddagen och sov allt för länge. Kroppen kunde jag sälja billigt denna helg, men det går så länge det går, sen går luften totalt ur. Men maken är upplärd och tuktad i matlagningskonsten av sjusovaren.

Förrätten bjöds en Toast Skagen att dö för, sonens insats, sen ägghalvor med laxröra med pepparrot så gott. Så middagen var räddad, Porchetta fyra timmar i ugn. Små potatisar med klyftad rödbeta och lök allt ugnsbakat Fetaostsås till det hela.

Efterrätt, vit choklad smält med varm grädde, citronsaft och citroncest. Den stod i kylen i timmar för att vispas upp före servering i glas med smulad kaka och lite mer cest ovanpå. Det blev helt tyst när gänget tog första skeden av efterrätten. Så gott!

Igår trodde jag verkligen på våren, då solen så generöst bjöd på sig själv. Vore det inte för blåsten som tog i mer och mer efter tiden gick, kunde vem som helst tro på vår. Sonen åkte hem med familjen och vi var alla så nöjda över vår mysiga men kalla påsk. Jag har ljugit ungarna fulla med berättelser om livet, här har djupa saker avhandlats. Min mammas stroke, varför kan hon inte gå och varför är hennes arm så svag?

Vi kastade oss in i hjärnans vindlingar och lät blodproppen fastna i den del som styr kroppens rörelser. Hjärnans inblandning i allt som sker, så spännande att prata om. Vad händer om proppen sätter sig i den del som styr talet? Afasi, jaha, det är så det hänger ihop.

Frågor om min morbrors död tog L upp, L, han som kände på sig att det var dags för min morbror att gå. Döden döden, så mycket att prata om, fundera på, som människan gjort i alla tider.

Äntligen satt vi där ungarna och jag pratandes om allt i livet, aldrig lever jag så intensivt som när jag ser deras stora intresse över allt märkligt farmor berättar. Högsta vinsten av tillfredställelse, att kunna skapa detta totala varandet i nuet i en 6-åring och en 11-åring. Syrran har ännu inte ron i kroppen, så lillsyrran fick stöka med sitt.

I morse när jag vinglade upp och in på toa, ser jag snön som yr, vitt på marken och inser att maken och Frasse är ute i aprilvädret. Snabba kast mellan aprils väderlekar, vilket jag faktiskt älskar. Mardrömmen vore att sitta i ett land med evig värme och sol, så fantasilöst. Vår kommande sommar ska tuktad med AC inomhus för första gången. Så denna sommarvärme känner jag en något nyfiknare längtan efter, när den kan tuktas med AC när min kropp smäller av.

Snart ska vi packa ihop och draga vidare, maken får sitt första vaccin imorgon, så lika bra att åka hem idag och tillbaka efter sprutan. Hoppas ni alla har haft en skön påsk med möten, god mat och vila.