Egentligen hĂ€nder inte ett dugg efter pĂ„sk, vilket Ă€r sĂ„ skönt. Maken fick sin spruta och med den feber, han sov mycket en dag, sen var det över. SjĂ€lv har nog inflammationen i min kropp fĂ„tt fnatt efter vaccinet, har som en matta av dov, varm vĂ€rk frĂ„n fötterna upp till knoppen. Oroar mig lite, ska ju ta spruta nr 2 nĂ€sta vecka och jag vill inte mĂ„ mer dĂ„ligt i kroppen. Just idag skiner solen frĂ„n en blĂ„ himmel, fĂ„glarna trĂ€ngs i vĂ„r fĂ„gelmatarstation, Bofinkar i mĂ€ngder och andra hungriga sötnosar kvittrar förtjust dĂ€r ute. Jag borde sĂ„ mycket, men mitt kroppsliga knĂ€ppa lĂ€ge hĂ„ller mig fĂ„ngen, det krĂ€vs sĂ„ mycket skĂ€rpning för att komma till skott. Efter vanlig tvagning, tandborstning och pĂ„klĂ€dning Ă€r jag dessa dagar helt slut. Kastar mig i soffan och flĂ„sar. đ
Sen ska uteklĂ€der pĂ„ för att ta mig ut, blĂ„sigt som bara den. Ta ett varv runt pĂ„ tomten och sen sitta dĂ€r och njuta av solen i lĂ€, fast jag inte borde med tanke pĂ„ hudcancerrisken. Maken gör som vanligt allt pĂ„ tomten, just nu krattar han och trivs med det, sjĂ€lv vill jag, men det Ă€r ingen idĂ© att ens försöka kratta, min kropp Ă€r just en kratta. Mentalt har jag hĂ„llit pĂ„ sĂ„ mĂ„nga Ă„r med nystart av trĂ€ning och bantning att jag bara inte orkar mer. De dĂ€r tvĂ„ jag har haft pĂ„ axlarna i hela mitt liv, âsĂ€tt igĂ„ngâ âskit i allt, ge uppâ har smĂ€lt samman i en uppgivenhet. Mer âgĂ„ och lĂ€gg digâ du kommer dö för tidigt.â â
Ser och lyssnar pÄ sekunderna som rinner ivÀg pÄ vÀggklockan, alla konstiga tankar vÀller fram. Tankar om trÀd som kommer stÄ kvar efter att jag har gÄtt, livet som bara kommer rulla vidare utan mig, precis som efter alla som dött. LÄter vÀl riktigt depressivt, men nej, detta Àr tankar som jag nog alltid har haft inför evigheten i havets rullande över strÀnder, solnedgÄngar, uppgÄngarna Àr för tidigt, dÄ sover jag, morgontrötta mÀnska. Den mörka himlens stjÀrnvalv och jag med alla andra i evighet som stÄtt sÄ dÀr, med huvudet uppÄt, för att ta in det oÀndliga, stora vackra runt om oss.
Jag tar nu tag i .. en Alvedon och ger mig ut i det dagen bjuder, ska fan sitta hĂ€r och gnĂ€lla lĂ€ngre. đ
LĂ€gger till nĂ„gra rader. đ¶
Har skrotat runt pĂ„ tomten, betraktat blĂ„sippor och vitsipporna som nickar i blĂ„sten, satt pĂ„ ljugarbĂ€nken i solen och tĂ€nkte tro sjutton jag Ă€r grĂ„tmild och pyttelite deppig, det blir jag ju alltid vid denna tid. VĂ„rdepression Ă€r inget ovanligt, men tog otroligt mĂ„nga Ă„r innan jag fattade att det var det som knep vid denna tid. Det Ă€r ju sĂ„ smĂ€rtsamt vackert, allt som liksom tar sats och börjar om att blomstra. Ville bara lĂ€gga till dessa rader. âïž
Livsglimtar 
Bara 2 veckors mellanrum? I Finland ges den andra sprutan efter 12 veckor. Orsaken vet jag dÀremot inte, möjligen vaccinbrist?
VĂ„ren Ă€r en knepig tid för mĂ„nga har jag förstĂ„tt. đ„
HÀr beror det pÄ vilken sort du fÄr, Astras Àr det lÄngt mellan, maken tog i tisdags och ska ta nr 2 den 9 juni. Det Àr tre veckor mellan min första och andra spruta Pfizer.
VÄren Àr speciell, underbar men kÀnslig.
Kram đ
Skönt i alla fall att vaccineringen Àr pÄbörjad. Kanske kan det leda till lite mer frihet? Hoppas kan man alltid i alla fall.