Tiden, stanna den! ✍🏻

Vi har precis kommit in från en rundtur med Frasse, jag på scootern, åkte efter i lugnt mak. Frasse skäller på hundar och bollar … vi gick genom området, förbi mängder av grillande folk, fotbollsmatch med småttingar med suporters som tjoade, andra barn som sparkade bollar och då tror ju Frasse att det är hans tur att vara med. Frasse speedade upp sig av allt sorl och hojtande hit och dit skällde, morrade och maken, han är väl inte så där snabb att bryta i tid med en levergodis.

Tiden rusar fram och jag har väl inte mått så där bra som en kan önska. Var till tandläkaren och det var inget mer fel än tanden som lossnade förra sommaren. Så nu ska den åtgärdas, hon tog också bild på mitt märke under tungan och skickade remiss till typ privat käkkirurg på Östermalm. Var där igår och säga/tycka vad man vill om privat vård, men så trevligt med bemötandet. Jag önskar jag hade råd med privat vård med alla kroppens behov.

Läkaren tog upp alla uppgifter och gick igenom munnen allt såg bra ut, men märket som inte ser ut att vara något märkvärdigt med, ska bort. Vi började prata och hur som helst ville han inte göra operationen på mig, då jag har så mycket blodkärl just där. Han tyckte att jag skulle be min njurläkare om remiss, hon vet att jag redan har haft helt utvecklad cancer på ett födelsemärke och förstadie på ett annat. Han opererade så gärna, men inte igår på en fredag, ifall jag skulle få blödningar pga blodkärlen. Då kan jag inte få hjälp av dem typ idag, om han hade tagit bort den och jag får problem. Sen var han vänlig nog att påpeka att det skulle kosta många tusen att ta bort den privat. Så det var bättre att ta det på vanliga sjukhuset med alla resurser, eftersom jag redan är inne i den vården och går stadigt till hudkliniken.

Så trodde ni den sjuka delen var avklarad? Icke, jag ringde njurmottagningen om att tappas på blod, den huvudvärken, tröttheten och yrseln stod jag inte ut med längre. Syrran tittade i journalen och undrade om det kunde ha åkt upp så snabbt, sedan senaste provtagningen. Ja, sa jag. Sen ringde min njurläkare och skrattade samtidigt som hon sa ”Säger ”jag” att det är dags, då är det så”. Mycket riktigt för högt Hb, så i onsdags tappades jag på så där 4-5 dl. Resten av den dagen sov jag, vet inte varför det blir så ibland, andra gånger mår jag bara toppen efter.

Så nu har jag tandläkare och sen ortoped som ska ge kortisonspruta i tummen på onsdag, ska också ringa min njurläkare om den där remissen till tungan. På torsdag bär det av till landet och på vägen storhandlar vi till kalaset som äntligen blir av, annat kan jag inte tänka mig och blir det inte av, då ger jag fan i mig upp.

Tankarna tar sig in och jag funderade i veckan på en av dotterns nära manliga vän under uppväxten. Hur går det för honom, vad gör han, bor, hur många barn? Ni vet hur man funderar över folk då och då, så ringde dottern igår med en hälsning från den killen. Av en slump fick de tag i varandra och jag skakade lite på mitt huvud, hur ofta det händer mig precis så där.

Vet inte om ni minns vår fd hundvakt Bertil med sin fru Irene? De ville inte skaffa egen hund, men hade ju Watson så ofta, han bodde hos dem under tiden jag låg på sjukhuset och fick min väns njure. Sen var de så aktiva med att promenera och tog Watson med sig när jag inte var så uppkäftig under njursviktstiden. De hängde med på våra påskmiddagar och till landet några gånger. Irene dog för några år sedan och efter det ville inte Bertil ha kontakt som förut. Han deppade tror jag, som försökte ringa och boka besök, men se det ville han inte ha. Till slut la jag ner, ville inte tränga mig på.

Tiden gick och han blev senil och hamnade på ett hem. Jag fick en del info om honom via fd arbetskompisar på dagvården, där han gick innan det blev tvunget med ett hem. För några dagar sedan tänkte jag på Bertil, vilket jag så ofta har gjort, lever han? Sa till maken frågande ”Undrar hur det är med Bertil”? På vår tur idag mötte vi tidigare grannar till oss och Bertil, han dog förra veckan. Usch, det var sorgligt fast han var över 90 år. En så fantastisk kille, han var rak, ärlig och så hjälpsam, den generation som ofta har något med sig som många senare generationer saknar. Vad jag menar med det får ni fundera på …

Snacka om att jag hade tur igår, hade beställt all min medicin från apoteket och skulle hämta det på eftermiddagen. Frågade när hos plocka ner allt i en pappkasse, ”Har jag fritt ännu”? Tänk att det var fritt sista dagen, så nu klarar jag mig ett bra tag framöver. Sånt borde jag ha koll på, men när jag inte mår så bra och det hela tiden ska åkas till läkare och labb, då snurrar det av stressen i skallen på mig.

Men jag har det så bra med allt annat, stickningen är ju väldigt viktig för mig. Jag har precis stickat och tovat vantar till min tandsköterska. Hon har tidigare fått tovade vantar och säger att hon aldrig fryser i dem när hon åker skidor, utför tror jag på vintern. Dottern hennes försöker sno hennes vantar, så får hon ett par till kan ju dottern ta de första. Sen har jag stickat två par sockor till vuxen man. Vilket är till mina barnbarn, när de vuxit upp och så håller jag på med ännu ett par tovade vantar. Har helt snöat in på tovade vantar och vanliga sockor, lätt att hålla i och skapligt snabbt går det.

Nu ska vi äta, ytterfile som är marinerad och har gottat sig i ugnen med potatis och rotfrukter. Idag började jag om med ätandet, jag kan inte vara så här jäkla tjock längre. Gick med i Aftonbladets Wellobe igen, inte med ett rungande Jippi utan mer uppgivet fan också.

Ha det nu bra och njut när sommaren kliver över tröskeln. 🔆

6 kommentarer på “Tiden, stanna den! ✍🏻

  1. Det är mycket med det jordiska minst sagt. I bland skulle man önska att allt bara flöt på och att man gled igenom tillvaron på en räkmacka. En del verkar göra det fast samtidigt så vet man inte vad som finns under ytan…

    Kram

    1. Det har hänt att jag avundats dessa räkmackeseglare men samtidigt vill jag inbilla mig att man växer, utvecklas mer än de som aldrig verkar drabbas av något. Som du sa, hur mycket skit finns under ytan? Jag hoppas på nästa liv, ett med både kropp och knopp i hälsans tecken. Bäst att skriva så, annars får jag en frisk kropp och en skalle under armen. 😂

  2. Tiden -stanna den, låter bra, men du skulle behöva ”slå en spik i klockan” för att hinna och orka med allt.
    Blir alltid lite förundrad när jag läser dina inlägg. Just om hur du klarar av livet så galant med ditt ljusa och positiva sinnelag. Men det är, jag vet, en mycket god skyddsmekanism som kör igång när själva livet är i knökigaste laget. Kan det vara så, tro? Själv kan jag börja raljera om bedrövelserna så jag blir tvungen att sudda ut mina ord. Hur som helst lättar det att teckna ner.

    Just nu har jag ingenting att gnälla eller gråta över. Känns bra mao. Det mesta har lugnat ner sig efter flytten och pryttlarna står/ligger på ungefär rätt platser. Men ska sanningen fram så tog det illa i ryggslutet – men som tur var – inte i huvudet – tror jag. 😀

    Kram på dig och var rädd om dig! ❤

    1. Jag tänker att jag skriver rätt mycket om mitt mående, känner mig inte alltid så uppåt, men tror det är olikheter mellan oss människor, hur vi hanterar elände. Jag föredrar att försöka hålla näsan ovanför ytan och om det går klämma in sjuk humor, framförallt att skriva av mig. Det är nog både ett skydd och just mitt sätt att vara för att ta mig över ännu en jäkla puckel.

      Någonstans gör vi ett val av hur öppna vi vill vara i vårt skrivande, finns säkert folk som retar sig på mig, det är väl naturligt. Att ha åsikter, att prata om hur man mår, ingår inte i det som anses rätt i detta land. Men ärligt skiter jag i det, det finns bara en av mig och känns det för irriterande struntar man i att läsa mina inlägg. Att skriva gott om sig själv, tro sig om något är ju totalt tabu på i Sverige, men jag skriver på, vilket jag hoppas många gör. Det är frifräsarna som är roligast att läsa, de som inte är så fegt lagom. Men det betyder inte att andra mer lagomskrivare skulle hoppas över av mig, knappast. Jag gillar blandningen av olika skrivare.

      Tro sjutton du fick ont i ryggslutet efter först flytt och sen krypa runt i trädgården, efter kroppslugnet i lågenheten. Hoppas det snart lägger sig.
      Tänk att min njurläkare remitterade mig till hud som jag bad om och de ringde direkt igår och gav mig en tid nu på torsdag. Idag har jag klippt håret utan hårtvätt, varmvattnet var det fel på, fanns inget och jag som såg fram emot just hårtvätten.
      Imorgon tandläkaren och sprutan i tummen, sen efter hudmottagningen på torsdag sticker vi till landet.

      Sen kan jag ärligt säga att jag kommer falla ihop på landet, sen kravla mig upp på lördag, kalaset, tävlingar, priser maken idag har handlat till ungarna, tårta, bullar, kakor, jordgubbspaj med vaniljsås, grillad entrecote, karre, korv, citrusklyftpotatis och specialsallad. Så håller bara vädret så kör vi så det ryker.
      Många varma kramar till dig och ditt nya liv, känner sån inre glädje för ditt nya liv. 🐏🐑🦜🐐🐂🐓🐄🐈‍⬛🐎🦆🦢Lite djurparad! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s