Ett fram och två bak 🤧

Veckorna går, fem och en halv sedan värsta förkylningen slog sig ner i luftrören och ännu huserar bäst den vill, trots evig sprayande av kortison av alla slag. Läkarbesök ett blev två och jag väntar besked i början av denna vecka på provsvar. Kunde själv konstatera på 1177 att blodproverna vad det gäller förkylning inte verkade visa något, kvar är provet från snoken. Men mitt Hb var superhögt igen så jag har skrivit till njurmottagningen och bett dem boka in tappning samtidigt som mitt tremånadersbesök den 6 oktober. Jo, lite på bättringsvägen är jag, men det dröjer nog ett bra tag till.

Jag är så jäkla trött på detta harvande, tänkte vänta med att skriva tills jag blev frisk, men det verkar vara hopplöst lång väntetid. Just idag har jag suttit i mobilen mest hela förmiddagen, har bokat Frasses årliga sprutor mot diverse elände en hund kan få. Han har blivit grattad av mig, hörde att han blev morfar i natt, två töser och två pojkar, dottern hans klarade allt med glans. Förra veckan fyllde han sju år, uppfödaren undrade om han kunde användas i avel igen hos henne? Hon var så jättenöjd med alla valpar i hans första kull. Jag sa ja, men vi får väl se. Sen har jag bokat in honom på spa igen efter sommaren, han behöver bli lite friserad, nagelklippt och tvättad.

Idag blir sonens 6-åring 7 och fick önska sig frukost hahaha … kakor och wienerbröd. Klart han fick och paketöppning. Vi är så glada, extra glada att vår son är hemma, han hamnade på sjukhuset med kraftig magverk, som visade sig vara inflammation i tarmen. Så det blev flytande föda för honom och födelsedagsbarnet blev ju så orolig att han skulle få soppa på sin dag. 🤣 Lutar nog mer åt barnmat i puréform framöver för sonen. Men vi får nog hembakt och tårta i helgen som kommer på kalaset …

Så ringde sjuksköterskan från mammas boende, imorgon var det tänkt att operera andra ögat mot starr. Men mamma är så trött, så trött och virrig, det går neråt och vi konstaterade att hon inte ser på tv längre som förr, hon blir bara förvirrad. Läsa blir nog inte heller av, hon kan bara fokusera kortare stunder och hon får inte ordning på livet. Värst är nog tröttheten, hon vill bara sova. Jag ringde upp en av tjejerna som jag känner bättre och verkligen litar på, frågade hur det var. Efter vårt samtal och hennes oro att mamma helt enkelt inte klarar en operation, hon om någon vet ju hur mamma mår i nutid. Bestämde vi att mamma inte verkar ha problem att se, ett öga är ju redan opererat och hon har inget problem till vardags med seendet. När hon nu inte läser längre eller ens klarar av att se på tv. Så det blev ingen operation, men ett sånt beslut tas under vånda, så himla svårt, jag vill ju hennes bästa.

Jag tänker, det är jag bra på … ibland. Tänker att jag snart ska ta Rulle med mig och gå en kort promenad, det blir väl ett jäkla flåsande, men måste komma igång lite, pyttelite i taget. Som när jag var nyopererad med nya njuren. Ut skulle jag och gå en sväng. Hahaha, kom ut från porten och två portar bort, där fick jag sitta länge på piskställningen. Trodde aldrig jag skulle komma hem.

Nu ska jag sätta in ett bröd med grovt råg, vetemjöl special, pumpakärnor och tranbär.

Kram på er Alla ✨🌷✨

16 kommentarer på “Ett fram och två bak 🤧

  1. Förstår hur du känner för din mamma. Jag har en syster som är i behov av operation på en höft som låter som en knackande motor när hon rör på sig. Otrolig smärta men… hon har så låga värden så det är rena anemin. Därtill vägrar hon blodtransfusion vid en operation och hon begriper inte allvaret. Hon är mer och mer förvirrad i sin Alzheimer. Hennes dotter sörjer – jag sörjer och vi når inte fram. Låsta händer har vi, för steget till omyndighetsförklaring är ännu inte nådd.
    Men det gläder mig att du trots din situation verkar vara vid någorlunda vätskor.
    Ett steg fram och två bakåt köper jag direkt vad gäller min egen situation idag 😉 Men vi ger oss inte, eller hur?
    Bamsekram ❤

    1. Det är så galet svårt när anhöriga behöver bestämmas över, mamma ”ska bara ha det bästa, lugnt och skönt” sa den anställda jag pratade med, så nu går det neråt med mamma och hennes liv. Jag känner hur de orden vibrerar på en egen sträng i mitt inre och känslan att vilja storgråta så där naket rakt ut, med ett ylande tränger jag bort med tårar i ögonen.
      Nää, vi ger oss inte, vi bara hukar en stund och så rätar vi upp oss igen. 🥰

  2. Haha, Frasse har blivit morfar! Så underbart mitt i allt elände. Det är svårt när man vill sina skröpliga föräldrar det bästa och att samtidigt inse när man kanske bör avstå från vissa behandlingar/insatser. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa både för din mamma och för dig med din segdragna förkylning. ❤
    Kram M.

    1. Ja, det är verkligen svårt, osäkerheten och allt nytt som flöt upp i ett aldrig tidigare taget ansvarsområde. Men det var bäst att prata med min personalvän som jag litar på, hon om någon vet hur mamma klarar sitt liv. Förkylningen är hopplös långdragen. 💐

  3. Ja käre värld, det är svårt att komma tillbaka i raska takten när det hugger tag som det gjort på dig. Kortisonet hjälper säkert, men det är ju ingen dunderkur alla gånger. Visst är det läskigt vad snabbt kondisen försvinner??

    Usch vad svårt val med din mamma, men med tanke på hur jag kände mig när jag låg där (med lugnande piller i systemet) så var det nog klokt, om hon nu har ett öga som funkar hjälpligt. De kan ju droga ner dem men nä, känns som det var ett bra beslut. Det skall ju droppas, inte gnuggas i ögonen osv också så det är inte lätt efteråt heller.

    Kramiz ♥

    1. Det är faktiskt skrämmande att kondition är en sån färskvara, jag ska idag ro lite efter min första tur igår med scootern ner till Ica. Jag njöt av vinden och åkte runt en extratur, sen glida runt i affären och se folk, varor. Det var också så uppfriskande, hoppas jag inte fick någon coronabacill på vägen. Vore ju helt kört för mig nu i mitt ynkliga fysiska läge.
      Känner att jag valde rätt med mamma, vill i nutid bara åka dit och kravla mig upp bredvid henne i hennes säng. Hon har varit en så himla bra mamma på många vis. Hjälpte mig in i läsandets rike och det är jag djupt tacksam över. Vad gör folk som inte läser/lyssnar på böcker?
      Sen levde de jämställt, båda städade, lagade mat och pappa var den som pyntade till fest och speciella helger.
      Kram 💞

  4. Vilken otroligt envis bacill som du har åkt på så jag förstår att det tar på krafterna. Kondition är ju tyvärr en färskvara 😦
    Svårt beslut med din mammas operation men kanske var det inte rätt tillfälle nu. Samtidigt så kan det vara jobbigt att se bra på ett öga men inte det andra för det blir obalans i systemet. Kanske kommer det ett bättre tillfälle.

    Kram

    1. Jag tror att det nu är den sista turen, mamma vill bara sova och jag vet inte alls hur lång tid det tar, men tänker att hon snart kanske inte orkar sitta i sin rullstol utan kommer bli liggandes. 🌷

    1. Ja vad ska man göra, tiden har sin gång.
      Håller ordning på dig vädermässigt, nu när jag har varit så trött och befriad från lusten att skriva, läsa. Kram 🌻

  5. Å dessa härliga barnbarn, på gott och ont (förkylningar). Jag har blivit smittad av den yngre fröken här också – än sålänge bara snor, o litet hängig, men alldeles tillräckligt för att tära på krafterna. Själv är unga fröken frisk nu och full rulle igen, och inte var hon så spak heller fast hon hade feber, snuva och öroninflammation o nästan utan röst o rassel i övre luftvägarna…dessa små energiknippen. Lessamt med din mamma…tror anhöriga lider mest, då en när o kär blir sjuk/sämre… Fick idag också veta att min äldsta bror fått Lewykroppsdemens – vi bor inte så riktigt nära varann, å inte varit så sammansvetsade han är äldst i syskonskaran o 18 år äldre än mej, men visst känns det i hjärteroten. Han råkar nu ha sin fru och två barn/barnbarn i samma stad så de sköter nog om honom väl

    1. Lewykroppsdemens har jag aldrig hör namnet på, ska leta upp info om det. Vilken tråkig information om din bror, tur att han har fru och barn så kan de hjälpas åt, dela upp sig, så det inte blir så tungt som om man är ensam.
      Ja, dessa vandrande bacillhärdar, knappt man vågar andas i närheten av dem fast man så gärna vill ha dem nära. Sonens tre ungar fick ju Corona samtidigt som sonen, men de var ju galet pigga sa sonen som var såå trött.

  6. Försöker komma på något bra att skriva. Ibland fastnar alla ord där inne i huvudet.
    Har läst och tagit in … och känner med dig. Samtidigt blir jag glad över att din humor lyckas lysa igenom här och där.
    Styrkekram ❤

    1. Så känner jag också ibland när jag läser inlägg, herr min gnu vad ska jag skriva? Jag vill visa att jag har läst, deltagit, tittat in i någons liv och känner mig rörd, berörd. Men ibland vill det sig inte. Kram på dig Lollo! 💞

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s