Idag är jag inte så uppkäftig, var på 5-års kalas igår och det vill sig inte kroppsligt idag, helst vill kroppen sova, men se det kan den glömma. Jag tar en Alvedon mot kroppsgnället och har packat ordning för ett besök hos mamma.
Jag har blivit av med besväret i luftrören, men öronen klickar ännu, ibland hör jag väldigt bra/normalt, sen blir det lite sämre igen. Fortsättning följer på sjukjournalen … fick svamp i munnen av allt jäkla kortisonsprayande, så nu tar jag en medicin mot det. Benen är så svaga att jag har svårt att resa mig upp, knappt de orkar gå. Minns min mormor just när hon skulle resa sig upp och jag tänker, känner, kan inte vara sant, är jag redan där!? Jag har rullatorn med mig vid kortare turer eller scootern vid längre, bara att kliva ur bilen blir jag ett försvagat skakande, jag vet inte vad.
Kalaset igår var roligt denna gång, jag mådde så jag kunde stanna kvar hela tiden. Kusinerna lekte och vi vuxna pratade och åt Kärdotterns goda hembakta av alla sorter. Hon kan baka den kvinnan …
Tycker inte det händer så mycket här hemma, jag har kommit in i ett svall av ont här, ont där, och svagheten tar mig. Huvudet är fullt av planer och lust till både det ena och andra, tar vi oss iväg har jag svårt att njuta för kroppen är så övertydlig med vad den orkar eller inte och jag har fullt sjå att få sitta i lugn och ro och njuta.
Men en del har jag hunnit. Varit på besök hos min njurläkare och det var bra. Sen efter det gick jag över till mottagningen där de mer fysiskt tar hand om oss njursjuka. Jag blev tappad på blod så där 4-5 dl och fick tillbaka lite av mig själv igen, tack för det. Jag menar inte att jag fick tillbaka blodet, utan mer att huvudvärk och annat som hänger ihop med för högt Hb försvann.
Sen tog jag tredje vaccinsprutan i måndag på Huddinge sjukhus. Jag får ångest av att se den grå betongklumpen, fy tusan så fult de kan bygga så viktiga hus. Väl där inne är det långa röriga, dåligt uppmärkta skyltar, så jag virrade framför allt i mina försök att senare komma ut. Tur att jag hade Rulle med mig att hänga på. Men bara varma trevligt folk som jobbade, mest invandrare, men de är så välkomna bara de kan prata och sitt jobb. Klart jag fick ont i armen på kvällen, något måste det alltid vara och jag har ännu lite ömhet kvar i axeln. Jag ska om 4-6 veckor ta antikroppstest, vi immunsänkta fick ju ta 3:dje sprutan först, för de flesta av oss har inte fått något skydd av de två tidigare vaccineringarna.
Nu ska jag göra mig iordning och åka till mamma.
Livsglimtar 
Huvudet upp och fötterna ner i allafall./Kram
❤️ Ungefär så kul.
Bättre än fem fot under 😄
Så klart, men ibland undrar jag vad det ska vara för mening med detta hattande med kroppen hela tiden. Idag tredje dagen med solig väder och höstlikt nästan alla blad har blåst av och prasslar när man går. Imorgon sticker vi till landet, bara in en sväng till en släkting jag delar tidningar med. Mamma fick en redig bunt till sig och resten på hemmet igår. Klart de behöver blaskor av alla slag, det jag hittar i grovsoprummet eller får/delar hamnar alltid på deras bord. Men mamma hon ser ju att vi är där, men hon sitter kvar i tv rummet och umgås med de andra. Så vi hämtar hennes post, sätter vita och gula rosor i vatten, bullar upp med frukt och tidningar sen går vi. Det verkar inte spela så stor roll … Nuet och minnet har krympt, men hon ”mår bra” sa en ny mysig invandrad kvinna och hon ”tyckte så mycket om min mamma.” Jag kan fatta det, hon är rätt gladlynt, slänger käft, vi kallar det socialt lättsam, vilket även jag, min son och dotter lider av. Verkar ärftligt, eller lär man sig det av anhöriga på resan till vuxen? 🥰 Massa Kram 🌷
Bra att kunna ge svar på tal. Det var värre för pappa som var helt klar i huvudet och inte tyckte om att inte kunna röra på sig. Men han valde själv när det var nog och ville somna in. /☀️Kram
❤️
♥