Palliativ vård faller som en tung gråsten i min kropp ner i magen och stannar där, tyngden sprider sig och jag befinner mig i ett känslomässigt intet läge. Var är gråten, skriken och frustrationen, just nu ett intet i mig.
Äter och dricker man inte och riskerar att få ner det lilla man får i sig i lungorna som då kan skapa lunginflammation, då har livet redan smitit sin kos.
Sjuksyster och läkaren ringer och vi pratar oss fram till det palliativa. För mig det kärleksfullaste jag kan ge min mamma och med läkarens hjälp, ångestdämpande och starkt smärtstillande.
Bäst att hon får ligga i lugn och ro på det ställe som har varit hennes hem de senaste 6-7-åren. Inte köras till sjukhuset, böka bort hennes sista tid med meningslösa transporter och insatser som inte leder någonstans. Kroppen måste ha rätt att få lämna när den har gjort sitt, själen väntar på sin frihet och jag vill inget hellre än att hon får möta alla nära och kära som har gått före henne.
Just här och nu är jag så glad att vi fick vår lilla stund med kaffe och tårta med mamma sittande upp. Hon njöt av kaffet ”livselixir sa hon” och citronmoussen mmm och en liten bit jordgubbe var så påtagligt njutbar.
Tänker på allt en människa har gjort under sin livstid, sagt, känt, upplevt. Livet är en nåd vi får passera, större delen av det vi kallar liv, förstår vi inte just nåden. Vi växer upp, hovrar i tillvaron bara glider igenom och vidare, långt senare kommer tankarna, insikterna och frågorna vi ställer oss om detta fantastiska liv.
Kan ni tänka er att jag skriver och hela tiden har Frasse sin förmiddagsuppgift att få med mig till köket för frukostbrunchen. Han snackar, krafsar ger sig inte, jag ska upp ur soffan och hämta frukost.
Ja, så blir det och hemma blir vi, ingen tripp till landet denna vecka som planerat. Jag vill ha nära till mamma och kommer nog åka över ofta. Får göra som när min syster låg för döden, ta med min stickning.
Alla ni som kan njut av nåden, gåvan vi alla fått av liv.
Livsglimtar 
Livet… Glädje och sorg följs ständigt åt, som ljus och mörker. Vilken lycka, för din mor, och även för dej, att du bor nära och kan vara hos henne.
Jag fick ett sorgebud idag, min äldre syster (har två) hade lämnat det jordiska livet efter en veckas sjukhusvistelse. Henne hann jag inte träffa pga av avståndet.
Så sorgligt, även min syster har dött, men det var många år sedan. 🌹🌹❤️🌷🌷
Vi var 7 syskon, denhär systern var näst äldst. Jag kom som sladdbarn – 10 år efter han som annars hade varit yngst.
Så fint skrivet jag har just läst en mans text om sin fru som just fått sista vilan. Är tårögd och tänker tillbaka på min pappa som fick somna in i sin säng.
Så skönt att du finns/Kram
Tänker på att min syster som redan är på andra sidan nu kan ta emot mamma. Så sorgligt när jag tänker på att min sista i min familj går snart. Så konstigt att inga finns kvar efter det. 🌹🌷💕🌹🌷
Vackert och insiktsfullt skrivet. Ta det som en nåd för den korta stund som återstår.
Kramar dig ❤
🌹🌷❤️🌹🌷