Ere påsk nu?

Vi åker till landet tidigare i veckan och inväntar sonen med fru och ett av barnen, de andra två ungarna är i Trysil och åker skidor.

Sista veckorna har kantats av Covid, först sonen, sen hans fru och sist yngsta som efter en avslutande 40 graders feberattack och besök på barnsjukhus äntligen fick lägre feber och började krya på sig. Nu såg vi alla fram emot en vilsam påsk på landet. Sonen med fru skulle äntligen få vara helt ensamma på landet, när ungarna åkte med släkt till Norge. Men yngsta tösen var inte i form att åka på skidresa och fick stanna hemma, åka med till landet.

Igår kväll meddelade sonen att frugan verkar ha fått maginfluensa . . . vi bara gapade och sa att nu får det fan i mig vara nog. Sonen som planerade för en lyxmiddag med färsk kanin som han svärmor föder upp, använde grillen som står på vår altan, sån där indirekt värme på kaninköttet. Han var så besviken att jag fick ont i magen bara av att se honom gå förbi fönstret. Han fick äta ensam och meddelade oss att de åker hem som till idag, han öste in den lammstek vi skulle äta tillsamman på påskafton och resten av kaninen minus hans portion.

Så vaknar jag på långfredagen, Anders ska precis gå till styrelsemöte här i föreningen på landet och berättar följande. Sonen sover på ett av loften, det finns två i attefallshuset, sängen har inga ben eftersom det är lågt till tak där uppe. Det betyder att man liksom rullar ur sängen när man ska gå ner för stegen och kissa mitt i natten som sonen gjorde. Det var bara det att han i sömnen ”rullade ner” för loftet, ramlade ner på matbordet som gick sönder, tack o lov för bordet som tog emot honom någon meter högre upp. Han lyckades få upp huvudet och landade hårt, har ont på ovansidan på en fot, armbågar, i foten är förmodligen något brutet. Så fort Anders kommer tillbaka ska han köra honom till akuten, herregud undrar hur länge de får sitta där? Hela påsken med den usla planering vården har, synd om folk som jobbar där och folk som måste åka dit.

Nu ringde sonen och undrade om vi hade tandkräm . . . ja, så klart flera extra tuber och klart du får ta en. Det här att planera är han ensam om när de ska iväg, vi alla är olika, men det är tufft om en ska planera det mesta, då är det lätt att något glöms. Han testade att gå på foten och det går om han tar det försiktigt, han är väl som mig och Anders med hög smärttröskel. Jag gick ju en halv sommar och in på hösten med ett ben brutet i foten, tro sjutton det gjorde ont, men mest i vissa lägen och det behövdes inget gips, till just det lilla benen. Trot eller ej, men jag klev på barnbarnets lego, det vet alla hur jäkla ont det gör. Så nu får vi se hur det blir med turen till akuten, ”vem vill sitta där i timmar” sa sonen, när han hämtade tandkrämen.

Tänker att det är nog otroligt många som drar sig för att söka vård, det passar väl regionerna, så de kan dra ner ännu mer, titta så få som kommer hit.

Det visade sig inte vara maginfluensa igår, svärdottern är ju gravid, så hon var pigg som den vanliga mört hon är redan kl 06.00 imorse och åt med god aptit frukost.

Jag undrar när Påsken kommer? Fjädrarna vi har köpt ligger ännu på bordet, de ska sitta på en buske på tomten är det tänkt. Sen måste vi leta upp ett bord till dem i källaren, det som blev pinnved av inatt, är vårt runda gamla bord, som vi hade på vår båt för herrans massa år sedan. Det var en stor amerikansk motorbåt, så bordet var ”normalstort,” du vet ett sånt med hål i mitten för ett parasoll.

All den här spänningen medför att jag tappar energi, vill helst gå och lägga mig igen och blir trött när jag tänker på lammköttet som ska fram ur frysen igen och allt som ska fixas för den där påskmiddagen som jag kommer att bli helt slut av hur trevlig den än är.

Men jag är enormt glad, tacksam över att min älskade son överlevde fallet, det kunde ha gått så in i helvitti galet.

Önskar er alla en Trevlig Påsk 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣