Är man dum i knoppen får kroppen lida! Så sant att det inte är klokt.
Ni vet alla piller jag måste ta morgon och kväll, var tredje vecka sätter jag mig och fyller medicindosorna. Sedan många år ingår en tablett mot magkatarr, som apoteken nu sköter sina inköp växlar utseendet hela tiden på samma piller. De är ovala, runda, stora, små, dragerade, odragerade, oranga, vita osv.
Så sist jag fyllde mina dosor var den stor, rund och utan ytan som gör att den slinker ner lätt. Förbannade skitpiller som gärna fastnar bak i gommen. Som om inte det räcker var den så usel att jag seiöst funderade på att gå ner på apoteket och kräva en sort som fungerar, för magkatarr har jag haft från och till hela tiden.
Igår när jag började leta efter en extra magkatarrstablett, tänker ta en till för de är ju så jäkla dåliga. Det är då jag inser att jag har ätit allergitabletter, inte en mot magkatarr. Som om inte det var nog, tog jag ännu en allergitablett varje kväll en lite blå jäkel. Så kan det gå när tabletterna ändrar utseende hela tiden och jag vimsade till det med namnet på tabletten.
Tack, precis vad min sketna kropp behövde. Magkatarr i flera veckor, spenderar mycket tid på toa i ett tillstånd ni inte vill veta mer om, räcker väl att säga att jag fick ont i skinkorna av sittandet och att färgen på det där vi inte pratar om har signalerat fel på levern och fan och hans moster.
Mina tankar har snurrat och slutsatsen blev att korven den italienska jag älskar, inte är bra för människor att äta. Skönt att korven var oskyldig.
Så där kan det gå när man är som mig virrigare än vanligt, överdoserad på allergimedicin i två veckor.
Igår kväll hände något mycket märkligt. Vi hade täckt nya soffan med filtar, så nu kan jag inte njuta av synen av soffan, bara känna dess bolster som kröppen min ligger i, njutbart, vi valde extra fyllning. Jag har packat upp stickningen från landet och stickat några varv. Den lösa stickan satt som den skulle inkörd i nystandet. Sen glor vi på en TV-serie och tiden går, tar upp stickningen och stickan är borta. Om ni visste så jag letade, nya ryamattan, soffan, filtarna, kuddarna, bordet, under duken, lyfte på Allt. Borta . . . det är då jag ger upp, reser mig, letar efter de där magtabletterna i medicinlådan och slänger en blick ner i min IKEA-kasse. Där sitter stickan i ett gul nystan?!!
Livet är en utmaning och nu för tiden finns det mesta jag vill ha på golvet, eller kastas mot tvättmaskinen, för att landa på golvet eller långsamt hamna där. Allt faller runt mig, det droppar, skvätter och rinner, ny överdel betyder alltid fläckar eller så landar det smuliga, knapriga på hyllan eller mellan brösten. Minns min mammas letande mellan brösten. Nu vet jag vad hon höll på med. Så för er små lagombröstade, med åren kilona, blir det mer hylla att leta på, bara så ni vet.
En glad sak, började hålla igen förra måndagen minus 1,8 på vågen, vore väl sjutton om inte något hände första veckan. Dessutom kommer min städtjej idag hipp hurraaa!
GoVänner ha det bäst ni kan, denna måndag går inte i repris!
