Pratar med en släkting som fick besök av grannens femåring. De dricker saft, äter lussebullar och pratar om resan pojken gjort med sina föräldrar på ett fartyg från Stockholm, det där största som jag inte minns vad det heter.
Där hade grabben träffat två andra pojkar som var roliga att leka med. ”Var kom de ifrån, frågar min släkting?” Det blev tyst ett långt tag ……….. från helvette. Va, skrattar min släkting, från helvette? Grabben funderar igen länge och säger: Nej från jävlar. Från jävlar? Nu skrattar de båda och nästa svar klurar ut att grabbarna kom från Gävle.
Är inte ungar underbara! Tycker den femåringens hjärnverksamhet var smart som fick tag i Gävle till slut.
Nu bestämde jag mig för att ta tabletterna jag fick av läkaren på hjärtakuten. Det känns så bra, i kroppen men jag är rädd att det inte är sant. Så jag ska äta dem längre och hoppas de fortsätter förbättra min kropp.
Avvaktande enstaka snöflingor svävar i luften och jag i tystnaden i nuet, betraktar skeendet och tänker på alla människor som genom tiderna har suttit som mig och bara varit, med blicken ut.
Den där trippen till sjukhuset tog verkligen på mig, jag har mest vilat, likt björnen i vinterns ide. Flitigt stickar jag sockor och vantar, har nyss gått över till bomullsgarn och virknål, som blir grytlappar. Ett och annat bröd blir bakat, lite småplock hemma, läsande och skrivande, reagerande på Facebook mest om något.
Men visst är det något stort omvälvande som håller på att hända, de som sover märker nog inget, hur mycket de än hör och ser. Men andra läser, hör och analyserar så gott de kan. Det har blivit rörigt överlag, inget är som det jag växte upp i och det är nog det som är meningen, att vi ska bli förvirrade, osäkra och framförallt tysta. En omvälvande global, se där, nu kom ordet global. För det är någon slags ny global världsordning de med makten, rikedomarna har kommit överens om. Nu hånflinar en del, ahaha hon tror på konspirationsteorier, korkskallen!
Flina på ni, med tiden kommer ni nog få så ni storknar, det är ju er de bygger det hela på, ni som flinar och sover. Andra som både ser, hör, kan läsa mellan raderna, förstår ju att något tvingande är på väg, inte bara raserandet av vårt fina land. Orolig och rädd, inte för min del, men jag har barn och barnbarn, för att inte tala om era barn och barnbarn.
Hur lång tid tror ni det tar innan det onda har tagit herraväldet över vårt lilla land? Vi som ingen ordning har på ett dugg, landet med blåögda ledare som verkar oseende om de starka krafterna av hat och våld mot vår befolkning? Eller har de en annan agenda än den vi tror oss veta?
Det nya herrefolket som har kommit för att ta över. Här har politikerna rullat ut röda mattan för övertagandet, med stor hjälp av våra skattepengar och media. Media som en gång i tiden var på vår sida och gjorde sitt jobb som journalister. Med våra skattepengar springer de nu i maktens ledband och glömmer vad journalistyrke består av.
Nog om detta, nu har ekorrarna fått en ny matstation full med sånt de gillar att äta. Alla matstationer till fåglarna bågnar av fågelmat och jag känner mig så nöjd med att de nu har att äta. Maken har fixar och donar ute, han trivs med att hålla på fysiskt, passar bra då han sitter mycket vid alla möten framför datorn. Jag längtar till han slutar jobba, det finns så mycket vi har tänkt ska hända, när vi båda blir fria tillsammans. Han har jobbat så mycket att det räcker nu, jag vill ha honom levande i många år. Tre personer behövs för att ta över efter honom, vilket inte är klokt, pekar på stor arbetskraft och kunnande.
Ibland tänker jag att det var en jäkla tur att jag gifte mig med en själ som är lik mig själv. Nu menar jag det här draget av att jobba ihärdigt, tänk va, att jag var sån innan … innan livet förändrades. Förr skötte jag allt som min man nu gör hemma, som ombytta roller och det är det jag menar med att ha valt en ”själ som var lik mig.” Många män klarar inte av det kvinnor gör hemma. Tänker på alla slashasar som kvinnor servar som bebisar hela sina liv.
Jaha, så har jag då retat upp en del och fått andra att nicka igenkännande åt mina tankar om samhället, politiken, livet.
Imorse 08,15 låg jag på britsen på hudmottagningen, hudläkaren gick över min kropps alla födelsemärken och prickar. Äntligen fick jag hjälp med vad det nu var på vulvan. Bedövningsspruta, skrapning för provtagning och så frysning fem sekunder. Tänk så snabbt och smidigt vård kan bedrivas när allt fungerar.
På vägen ut från sjukhuset köpte jag två fina smörgåsar till Anders och min frukost och en vad jag trodde morotsjuice till mig. De blandar så mycket jox i allt nu för tiden, den hettar och biter i truten på mig, är nog ingefära. Tänk alla dessa trender människor går på mest hela tiden. Nu är det ”välgörande” med alla dessa starka huttar av olika slag, ”det nyttiga” växlar när trender kommer och går. Är det bara jag som tycker vi är lättledda? Älskar att ta fram juicemaskinen och pressa ner grönkål, spenat, morötter, rödbetor allt som bara går och njuta av de jordiga tonerna samtidigt som jag inbillar mig att kroppen min tackar för dosen mineraler och vitaminer.
Strålande sol och lite skärpa i luften, idag ska jag hänga med ut med Frasse vid lunch. Svårt att tänka att snöovädret drog förbi mina fönster på tvärsen igår, denna strålande förmiddag.
Telefonsamtal till Herr Storm: Är det Storm på Kungsgatan? Ja. Håll i hatten! Så oskyldigt kunde det vara förr i tiden att busa. Minnet dök upp när jag såg ut över havet och hörde hur vinden kastade sig över våra fönster. Inte riktigt storm, med det brallar i ordentligt.
Igår slet jag tag i två mindre trasmattor, slängde in dem i tvättmaskinen. När jag tog ut dem låg något grårandigt kvar där inne, snacka om jag såg dum ut när jag insåg att jag hade lyckats kasta in mitt nattlinne! Nytvättat med två mattor i 30 grader, nä fy så äckligt.
Jag lyckas ofta förvirra mig själv i mitt nya lite äldre liv, jag funderar ofta på hur sjutton det ska bli framöver när jag är så virrig redan vid 66 års ålder. Men till mitt försvar vet jag inte hur nattlinnet kom med i tvätten, det låg inte kvar sedan tidigare tvätt, jag hade sovit i det på natten.
Idag är det stora lättnadens sucks dag, 14-dagar sedan ambulansturen och ingen Covid19 har drabbat oss. Erkännas ska att jag denna omgång är mer rädd att bli smittad, nu har det hemska verkligen förståtts av mig, hur jävla plågsam fysiskt och psykiskt denna sjukdom och död är, helt utan sina kära omkring sig. Dessutom såg jag folk på akuten iklädd dessa enorma skyddskläder och mask, jag rös när jag såg dem och höll andan upptäckte jag, när min bår drogs förbi. Hur rädda ska inte all sjukvårdspersonal vara för att själva drabbas!
Jag vet att jag själv har reagerat på svensk sjukvårdspersonal som så gärna åkte iväg till andra länder med livsfarliga smittor och gjorde en stark, farlig insats. Hur vågar de? Nu har de inget val i sitt arbete, utan tvingas vårda dessa yngre Covid19 patienter på hemmaplan. Stackare, nu får de jobba längre pass för att ta hand om många av dessa yngre som dansat och festat till sig Corona och självklar de andra som oskyldigt fått sjukan.
Konstigt, hela världen inklusive världens alla sjukvårdande instanser har munskydd och eller visir. Men inte Sverige, i vårt land är Covid19 inte samma sak som i resten av världen, här inkompetensförklaras människor till att inte kunna hantera munskydd. Vi utmärker oss på alla negativa vis via våra makthavare och deras ickebeslut. Nu är det som tur är inte förbjudet att ha munskydd/visir, så vi som inte litar blint på makten kan göra som vi vill. Vi som månar både eget och andras liv kostar på oss munskydd.
Igår kväll efter 21.00 var vi ner till Ica och handlade. Jag var helt ensam om att ha munskydd, är inte det skrämmande med en befolkning som inte klarar av att ta egna beslut. Eller så är det just det de gjorde, tog eget beslut att inte ha munskydd för Tegnell har sagt så. För mig är det så diktatoriska länder styr sitt folk, folket som är så avvanda att våga/få ta egna beslut precis som vi, vårt folk är ju vana att staten talar om vad som är rätt eller fel och vi har fogat oss i S styrande och ställande, vilket nog var av godo förr när vårt land verkligen behövdes byggas upp.
Undrar munskyddsbefriande människor varför munskydd överhuvudtaget används på sjukhus? Många undersökningar pekar på att munskydd skyddar hahaha så konstigt va? Men den undersökning SVT tog upp i nyheterna var en dansk undersökning som pekade på att munskydd inte var något att ha. Gäller för SVT att springa Tegnell, Löfvens och fan vet vems ärenden, vi är ju det enda land i världen utan munskydd.
Jag är väldigt kluven till FHM, å ena sidan tycker jag inte man kan klandra dem för pandemin å andra sidan är det de som i vanlig svensk anda tar beslut för sent om de ens tar beslut. Detta ickehanterande av viktiga beslut är det som sänker vårt samhälle, när jag hör att det snart saknas skydd igen i vården, då blir jag rosenrasande. Framförhållning behövs tydligen aldrig i vårt land. Som vanligt bestämde makten sig med FHM att en andra våg skulle alla andra få, inte vi. Framförhållning är något de inte tål …
Nu tänker jag göra något jag mår bättre av än att skriva, tänka på detta samhälles ständiga misslyckanden.
Igår precis när vi ska gå ut med Frasse kommer posten, ett stort kuvert till mig från Ambulanssjukvården?
En enkät säger maken? Det visar sig att en av ambulanspersonalen har fått. Covid19!
Så jag kan “eventuellt utsatts för Covid-smitta”Asså jag tänkte att det var konstigt att de inte ens hade munskydd på sig under turen. Isolera sig 14 dagar, isolera oss med andra ord, maken träffade dem alla, de var tre, när de hämtade mig.
Detta hade jag Aldrig väntat mig och känner mig arg över att de inte hade munskydd, eller satte på mig ett. Själv hade jag med mig mitt visir, som jag dock inte hade på mig i ambulansen, jag var nog lite virrig just då. Är man sjuk, så är det väl de som ska tänka klart åt en.
Ok, men om tre dagar har det gått 14 dagar, så vi bara måste ha klarat oss. Isolerad har jag varit hela tiden sedan jag kom hem som tur är och det kommer jag att fortsätta med. Hoppas inte den ambulanspersonen som blivit smittad inte blev för sjuk, de var så trevliga och är faktiskt vår tids hjältar fast många idioter inte fattar det.
Så idag vaknade jag före sex med skallen full av tankar, inser att jag måste ställa in städningen idag, är ju ingen karantän om jag släpper in min städhjälp. Så jag ringde städfirman strax efter sju, berättade och ställde in.
Så ”Godmorgon Världen!” Sa jag när ljuset sakta ökade där ute, vad man nu ska göra uppe så här tidigt? Funderar över hur mycket man kan råka ut för egentligen? Tror aldrig jag ringer ambulans igen, om det bara går att klara sig utan, maken får köra mig eller en taxi. Förstår att folk inte vill åka till sjukhus för annan behandling under Covid-tider som dessa, när man inte ens är säker i ambulansen.
Tänk att november bjuder så mycket fukt och grått, jag blir lika förvånad varje år, hur ihärdigt trist väder kan bli. Trist och trist, kanske är fel ord för mig, jag tillhör ju de som gillar redigt uselt väder, bara jag kan sitta inne med tända ljus och betrakta det hela inifrån. 😀
Nu är det julklappar som gäller, jag hänger inne på de stora kläddrakarna i min jakt på kläder till barnbarnen. I helgen lyckades H&M blåsa mig rejält, ni vet när man har harvat runt i massor av timmar i barnkläder, valt och vrakat till fem ungar och så kommer själva betalandet. Klarna är det självklara för mig, men denna gång var det tekniskt fel plötsligt. Jag testade igen, såg ut att fungera och kommer tillbaka till orden, som bara är borta. Inte ett plagg i orderkorgen. Jag kollade ifall de hade bekräftat ordern i min mail, inte ett dugg någonstans.
Just då blir jag så förbannad, allt bara borta. Muttra är ett snällt ord i sammanhanget, jag letade upp ett annat företag och började om. När jag är klar där, då minsann syns min order från H&M … fan rent ut sagt. Denna jul får ungarna galet mycket kläder och mycket lite prylar.
Jaha, här sitter vi i en repris på karantän eller vad man ska kalla det. Maken han jobbar på, pratar och pratar i möten hela dagarna. Själv har jag bara tagit det lugn, är mer normalt mående igen, vilket inte är så mycket att jubla över, jo det är det väl, skärpning. Känner mig lite deppig över min egen karaktärslöshet, borde så mycket och gör så lite åt det. Ständigt dessa två, vikt och motion, verkar vara något som många andra klarar av att hantera. Ok, lite förstår jag mig själv, kroppen är inte klok på många vis. Men lusten till förändring finns bara inte, jag vill bara vara i det som är nu, bara vara.
Julafton, blev en rafflande serie av var att vara, vilken dag? Vi kommer inte träffas som vanligt hos dottern, utan vi ska träffas någonstans ute och byta julklappssäckar, lite ospritad glögg, kaffe, saft och saffran på något vis. Väl påklädda i hopp om väder som håller ihop någon timme. Många viljor vill olika och ilskan pyser ut lite här och där, jag min idiot tänkte hjälpa till att få ordning, men det skulle jag inte gjort. Nu har vi kört ett par varv och allt är fridens igen. Denna familjs mönster är så tydliga i vissa lägen, det gemensamma mönstret och var familjs för sig. Släktskap och likheter samt olikheter genom ingiften.
Igår åkte dottern med familj till mamma och grattade henne med tårta, blommor och presenter. Mamma satt i dörröppningen till balkongen och utanför stod dottern med familj och sjöng för mamma. Sen blev det kaffe och tårta för mamma med sina vänner på boendet och personalen. Mitt yngsta barnbarn var ledsen för att hon inte fick sätta på sig finaste klänningen, hon skulle ju på kalas. Hon såg fram emot att vara fin och äta tårta, men fick bara stå ute och sjunga och vinka. På tisdag åker sonen dit med sitt gäng och presenter, mer serenad under balkongen. Hon bor längst ner, så det är perfekt när man vill ses en stund utan att smittas av vad månde.
Själv vill jag bara vara och är tacksam att ungarna fixade det detta år.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill, ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret,
Erik Blomberg
Ibland hittar jag ord som så vigt tar sig in i in själ och lyfter mig.
Hej, nu är jag piggare och äter mat igen efter några dygns sovande. Jag verkar inte ha Corona, utan är nog bara totalt slut i kroppen efter sista månadens görande. Jag är ännu svag i kroppen, tar det väldigt lugnt och kommer fortsätta med det. Jag har ju en skadad skör kropp, det är inget nytt, bara så att jag måste lyssna när den inte orkar och vila, sova vissa dagar. Det är inget nytt, men det som hände med ökad hjärtklappning under sista månaden, det var nytt för mig. Herre min gnu så det tar på den lilla kraft jag har i kroppen. Livet blir ett stort flåsande och inte mycket mer blir gjort än att ligga ner.
Ett nytt recept på en astmaspray triggade nog igång hjärtklappningen ännu mer, det hör till vissa astmasprayer. Allt blev fel, blev tårta på tårta, blev för mycket för min kropp. Allt med min morbrors död och begravning, stark känsla för att stötta hans fru och mamma som behöver sitt, snickare ut och in två gånger och elkillens besök, veterinärbesök, provtagning och besök hos njurläkare, öron näs o halsläkare, videomöte med astma/kol sköterskan och gynekologbesök, barnkalas. Det ser ju ut precis som ett vanligt liv, det går väl an om man är frisk. Jag är inte frisk och har klara begränsningar med vad kroppen orkar. Lyssnar jag dåligt brakar det ihop, jag måste lova mig att säga nej när jag känner att det inte fungerar.
Huvudsaken just nu är att det inte verkar vara Corona, jag har inte testats för det är så fullbokat på alla ställen, att de har lagt ner nytagning av prover, labben hinner inte med. Jag kommer inte gå någonstans i närmaste tiden och om jag framöver vistas med folk har jag nu även ett visir att ta till plus munskydd. Ja, jag är livrädd att hamna på sjukhus, avskyr att ligga där.
Gårdagen var ett elände vädermässigt, regn och kraftig blåst. Vi bor i ett känt blåshål, så blåser det, då har vi lite mer blåst än andra.
Men till tröst idag skiner solen och blåsten har lugnat ner sig lite, känner mig så tacksam över blå himmel och solsken. Vi ska begrava Roffe idag, tacksamheten är stor att det inte var igår. Allt är ju sorgligt med döden och begravning, så inte behöver man ha en dag vädermässigt som igår.
Kroppen har roat sig i flera år med hjärtklappning, har tabletter att ta om det envisas för länge. Men sista halvåret har det ökat i antal per vecka och jag känner att det är något som är fel. Vissa dar har jag det flera gånger, så nu måste jag ta tag i det, men skriver bara orka …
Nyss var jag hos njurläkaren, gynekologen och om två veckor har jag inbokade besök på hudmottagningen och öron-näs och halsläkaren. Det är så tröttsamt att springa på bokade läkarbesök och provtagningar.
Tala om eländet, hjärtklappningen drog igång, så jag satt och höll på att svimma, två blodtryckstagningar gick inte att registrera, trycket aplågt och hjärtat körde på i 122 fast jag låg ner. Nää, det här bli inget bra alls idag. Får nog ta en tablett idag igen och hoppas att trycket inte blir för lågt av den anledningen, jag är lågtryckare. Usch, blir så trött och nedstämd, vem vill ens närma sig sjukvården som det är idag?
Jag har köpt ett visir mot Corona, tänkte att stunden i kyrkan, då kan det vara bra att ha ett visir, svårt med munskydd när tårarna kommer och man blir snorig. Vi ska vara där lite före begravningen, jag har med mig lugnande tablett till morbrors fru. Hon ringde igår och var orolig, så den biten kan jag hjälpa henne med. Visserligen har tabletterna gått ut, men jag tog ju en när jag skulle till läkaren som skulle titta mig i munnen, för att jag inte skulle ulka så förbannat. Funkade då, funkar nog för henne idag också.
Så har jag plockat ihop lättsamma pocketromaner, jag har ju fullt av dessa, som jag tar till sjukhusets bibba i korridoren som ni vet. Jag läser sällan den typen av böcker, men nu plockade jag ut de bästa som jag själv har läst och gillar. Tipsar om Lyckan kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Sen ännu en absolut favorit Gift med en beduin av Marguerite van Geldermalsen.
Vi brukar bjuda ungarna på middag denna helg, men som det nu är, blir ju inget som man har tänkt sig. Så vi köpte korgar som vi fyllde med ostar, kex, vin, marmelad, vindruvor, päron och godispåsar till ungarna. Så drog vi iväg för att överlämna korgarna.
På väg ut genom porten visar maken mig dekorationen som någon har hängt upp. Jag skrattar gott, ”men tok där säger jag, det är ingen som har hängt upp det, den hänger i ett spindelnäts tråd.” Naturen har dekorerat helt själv, fantastiskt glad blev jag.
Sen bar det av till dotterns familj. Så jag längtar efter att få krama om dem alla, men det blir bara lite armbågsluftande för oss vuxna. Men så kul att titta på barnen, en snabbfika stående på altanen.
Sen tillbaka till Lidingö och in till Dans familj som mötte upp utanför porten. Mysigt att se dem, min T var ute på annat äventyr och hade skickat hälsning och bild på sig till mig. Dan höll på med julmiddag … hahaha! De har dansat runt en icke synlig julgran med ungarna och sjungit alla kända ”dansa runt granen” visor.
Han är ju tokig i att laga mat och kompisarna som kommer tror det blir en vanlig middag, men det blir julbord. Vi fick nygjord Gubbröra av honom, det passar vår middag så bra. Vi ska äta dillstuvad potatis och gravad lax, så Gubbröran blir som förrätt.
Imorgon ska de hämta Frasse på tur och då ska vi få julmat, ser vi fram emot.
Här har ni naturens egen konst, snyggt eller hur? Här hänger den och dinglar i vinden.
Nu är ugnspannkakan med finriven morot i ugnen, den ska serveras med rårörda lingon och vitkålssallad.
Idag har jag mått bra hela dagen, ofattbart, härligt, efterlängtat. 🦥 Invigde min nya vadderade långkjolen under scooterfärden, den fungerade perfekt. Det blir ju väldigt kallt om benen när jag kör scootern, tittade på den typen av skydd som handikappade har, men de var ju ihopsydda vid fötterna. Så hittade jag denna vadderade långkjol, var orolig att den skulle vara för smal i midjan, men den var stor nog. Så nu kan det få bli kallt, men snön hoppar jag över, så jag kan åka runt som jag vill.
Dagen bjöd solsken och mildhet, Frasse fick både nosa i lugn och ro och så springa. Jag plockar upp efter honom och andras hundar om det ligger nära hans. Jag har kört över sex mil sedan jag fick den i somras.
Man får ju tycka som man vill, men jag kände mig road när jag idag gick in på Amazon och tittade på allt som erbjöds att köpa. Klart jag beställde en omgång, blir ju bra nu till jul att skicka efter julklappar.
Har ni sett så söta, utdöda Dronten som var oförmögen att flyga, de levde på ön Mauritius, 1 meter höga, kan ha vägt 10,6 – 17,5 kg.
Maken tittar ut över vattnet utanför vårt boende och säger ”va, f*n är det där?” Vi tittar båda och konstaterar att det kommer något från dagvattenbrunnen som vi vet mynnar ut där nere rakt ut i vattnet. Kritvitt över en stor det i vattnet efter vår promenadväg efter havet.
Nu ska jag göra det hela kort.
Maken ringer 114 114
Men de var inte intresserade.
De hänvisas till 113 113 som lär ha brandkårens Vx nummer. Ring polisen sa de.
Nu ska ni veta att maken har väntat LÄNGE på att de olika instanserna ska svara, så detta tog lång tid, utan att de visste var han skulle få hjälp. Alltid någon annans problem, som tycker att det är ännu någon annans problem. Han suckar och ger upp.
Då ringer jag vår kommun … hahaha ett skämt! De kopplar till de som har hand om jouren då tekniska kontoret går hem kl 16.00 och jag ringde några minuter efter stängning. Kvinnan som till slut svarar säger att de slutade ha jouravtal med kommunen 1 oktober.
Så ringer jag kommun igen, väntar och väntar på min tur … Denna gång säger Vx att hon ska leta kontakt med någon … ja, jag väntar och väntar. En man svarar plötsligt utan att presentera sig, han visste inte säkert hur kommun hanterar sånt här. När vi ska sammanfatta den lätta informationen att någon tappar något i dagvattenbrunnen som rinner ut i Värtan. Tror han att jag har fått något dumpat i min kran i dricksvattnet. Nää, fy fan så tröttsamt … Jag skriver ett inlägg om det hela på vår kommunsida och får många stjärnor i himlen, men ombeds informera en politiker för KD som är ordförande i en nämnd.
GötaPetter nu börjar röran igen, för där han sitter har de inte kommunhusets telefonnummer utan eget. Jag ringer runt, väntar o väntar, det letas någon kontakt överhuvudtaget. Han har varit in och läst mitt inlägg och vill nu att jag mailar honom … ? Bara det, han har ju redan läst mitt inlägg, mer har jag inte att berätta. I telefon gick det inte att få tag i honom.
Ett är säkert, jag kommer Aldrig mer ringa om något jävla utsläpp. Allt miljösnack är bara trams på papper, som inte är förankrat i ett dugg mer än att suga ut mer skattepengar till något som de inte ens har någon som kan ett dugg om. Typiskt Sverige, allt ser tjusigt ut på papper men i verkligheten funkar banne mig inte ett dugg.
Läser att hovrätten sänkte straffet för invandraren som hade svenska flickans huvud i sin garderob, inlindat i folio med mördarens egna fingeravtryck. Tänk så rättssäkert vårt land har blivit? Vad har domstolar för agenda numera, vad är det som styr dem, har vi några lagar som fungerar, när det kommer till kriminellt invandrat folk?
Men detta går ju inte längre, de sprängfyller våra fängelser och mängder går fria i väntan på fängelsestraff, om de ens får ett straff, plus att vi bygger nytt fängelse för dessa invandrare. Det är banne mig bara kostnader för dessa människor, hur man än vänder sig. Vi måste ju få till folkräkningen som regeringen nu vill smita ifrån, så vi kan skicka hem de hundratusentals som lever i den grå zonen i vårt samhälle. Vad tror ni de lever av?
Varje dygn samma hemska upprepningar av mord, brand, våldtäkter, skjutningar, åldringsbrott, bomber. Detta har kommit med invandringen, de som säger annat har rosa glasögon eller ljuger. Jag fattar inte varför inget görs, var är alla riktiga insatser för att bevara freden, demokratin i vårt land? Finns det inte en enda kvinna eller man med råg i ryggen som vågar stå upp, ta fighten mot det totala fördärvet? Ta en massa beslut som fegisarna i regeringen och resten inte bryr sig om.
Orka läsa och ta in detta totala haveri dag ut och in. Men några vill ha det så här, för de är jävligt duktiga på att knipa käft och gärna kväsa oss, som inte orkar se skiten längre utan att det görs ett dugg.
I write in Swedish, English and Italian about my big interest in crime novels, where I have a collection of 1000 books at home. I also blog about other things that I am interested in. ....Please leave a comments in my blog...Per favoreLascia un commento in italiano...Lämna gärna kommentarer i min blogg tack!
Varsågod å ät - Sveriges roligaste mat&pratblogg med Göteborgs skarpaste Gjutjärnsreporter! Här har vi skoj i köket bland smulor och verklighet, bra recept och genvägar tillsammans med lite mindre bra foton ...
