Författare: livsglimtar

Bara några rader

Utvalda ~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Igår var jag tillbaka till vårdcentralen med mitt sår, det ser bättre ut, men en ny tid till på torsdag. Hoppas så att det sista har läkt samman, är trött på detta, det är ju andra gången jag håller på med detta sår. Första gången skar de bort märket och frös ner en bit. Det skulle vätska sig sa systern och om det gjorde i flera veckor, att sen börja om efter den sista operationen, med samma ställe var ingen höjdare precis. Provsvar har jag inte fått ännu.

Strålande sol och en tur ut borde sitta fint, men jag har plötsligt blivit släkt med sengångare. Kanske bakar jag något till kaffet senare ..

Ord gräver och urholkar när de kommer från helt fel person och av fel anledning

Utvalda ~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

Ord kan vara så tilltalande, smeker vårt ego eller boostar självkänslan, finns så många ord att välja mellan, med så många olika känslor i.

Men så illa dessa små rackare kan landa, ibland utan att man har tänkt sig en hård landning överhuvudtaget, meningen var inte tänkt att göra ont. Eller för att visa förakt, förminska, sätta sig på folk.

Vissa saker som uttalas kan aldrig tas tillbaka.

I denna splittringens tid, när makten som förväntas visa vägen, pumpar på om onda människor och nazister, det vi med andra tankar anses vara, vi klumpas ihop i SD. Alla andra tankar om utveckling normala människor har, innebär att människorna vet vad regeringen håller på med, det är regeringen som står för hat, mobbing och hot mot vanligt folk och ett annat regeringsparti.

Det är genant att höra på deras påhittade brösttoner, inga andra håller så ihärdigt på med sin hemkokta splittring av folket i vårt land.

Oavsett hur människor tänker och det kan vara väldigt olika, ärligt talat vem vet hur vi alla får ihop vårt tänkande, om hur vi vill ha det. En del människor har ju verkligen tankar jag är så långt ifrån att jag på Fb inte har dem i mitt flöde, men vänner är de och jag går själv in och läser allt av privat natur. Det gäller att skilja på den privata människan och hennes politiska ställningstagande. Regeringens skrämselpropaganda använder sig av känslor för att så splittring. Om folk bara förstod det.

Dyka efter skräp

Utvalda ~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Lördagen resultat 550 kg batterier. Några ton skrot och bildäck. Ett kassaskåp, tre mopeder och cyklar i mängd.

Kassaskåpet var det brytmärken på, men tjuvarna hade inte fått upp det, så dykteamet öppnade och fann en plånbok och lite andra saker. De ringde upp ägaren till kassaskåpet som berättade sin historia och fick tillbaka sina saker. Han och frun åkte utomlands, på köksbordet hemma låg almanackan där tiden de skulle vara borta stod tydligt att läsa. Så tjuvarna tog det lugnt och rensade hela villan inklusive kassaskåpet.

Tänk så mycket jag fick uppleva, se och höra vid vårt besök hos dykteamet på kajen.

I strålande sol men kylig vind

Utvalda ~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

far jag med scootern med ett av barnbarnet Leo 6 år stående mellan min ben. Han får vara med och gasa, det är en stor stund för honom. Efter en stund byter jag unge till Wilma 4 år, hon njuter en tag, men verkar inte riktigt lika intresserad, det viktigaste är att det är hennes tur. Sen är det T:s tur, jag frågar om han vill och var beredd på ett nej, när man är lite cooool och elva år är det kanske inte ballast i stan att stå mellan farmors ben och åka. Men klart han ville, han fick gasa själv, jag sa till honom att ”jag ser inte ett skvatt, så ta det lugnt.” Men det gick så bra, lärde honom hur man tar trottoarkanter och hur man slipper dem ifall man passar på att köra upp och ner där kantstenen är nedfasad.

Vi var på väg mot äventyret på Agabryggan, hela sonens familj och så vi två med Frasse. Vid kajen fanns dykare, kranbil, containers, här döks det för fullt, upp hissades skrot i mängd. Det var spännande när de drog upp gamla kassaskåp, mängder av däck och 30 bilbatterier, cyklar, en modern fast rostig moped, många sopcontainers, burar som de har i affärer osv osv. Hur sjutton ska vi få slut på allt dumpande av skräp i vatten och vår natur. Inte blir det bättre av att snö dumpas ner i vattnet från bryggor, mängder av grus och skräp från det dumpandet, plast från däck, metaller och från avgaser. Hur kan man påstå att man tänker på naturen när man tillåter sånt?

Efter en stund tog vi oss till en fin ny lekplats där de minsta lekte en stund, vi vuxna satt på en vacker plats vid vattnet med fina bänkar och en marfastgrill. Så fint att se hela området efter stranden så omtänksamt omgjort. Breda bryggor, planteringar, grillar några fik och restauranger, på tal om grillen jag först pratade om så invigdes den av någon genom att skita i den, lämna efter sig en bajshög och toapapper. Sånt förakt många har för oss i vårt land, en sån sak skulle aldrig hänt under den tid jag växte upp.

Sen bar det av hem igen, vi var genomblåsta och nöjda med dagens spännande input. T körde stående framför mig hem, när han klev av sa han ”jag älskar dig” och jag svarar samma, min fina grabb som ska till Göteborg under sportlovet med en släkting som har hus där.

Strålande vårväder

Utvalda ~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

… och jag känner mig så nöjd med min vårdcentral. Ringer och frågar om jag kan boka en tid till distriktssköterskan? Får förklara att mitt sår aldrig läker på vänster sida, 17 dagar sedan operationen. Hon bokar in mig direkt kl 13.00 till sjuksyster Anna.

Så tacksam att bli omhändertagen av ett proffs, hon tog in en läkare som tittade, så nu får jag komma tillbaka på måndag och framåt tills det har läkt som det ska. Min vårdcentral gör mig aldrig besviken.

Men en sak retade mig i väntrummet. Vårdcentralen vill att alla tar på sig munskydd när vi kommer in, ”de vet inte var folks munskydd har varit” så det är bara sprita händer och ta på upplagda munskydd. Redan ute i kassan syns och hörs hon, den enda utan munskydd, babblande högljutt i mobilen.

Självklart satt hon i mitt väntrum, den enda som inte satt på sig munskydd. Jag njöt när en karl med ryggrad hämtade ett munskydd, gav henne och sa ”ser du inte att du är den enda som inte har munskydd”? Hon började protester om att hon har astma … det har jag också och ännu en kvinna sa att det har hon också. Fan så skönt det är ibland, att det fanns en med ryggrad som gjorde det vi alla fegisar tänkte. Heder till honom, om hon går utan ute kan vi inte göra något åt. Men sitta på en vc och strunta i andra, dessa egon ska bara ha däng.

Nu med alla spretande (trådar) suturer avklippta, gör det inte ont på samma vis i såret, jag ser fram emot en fin helg. Mamma ska få besök och lite ska donas med här hemma som vanligt.

Maken är och handlar, skaldjur till middag. Känner mig så glad och lättad att jag fick hjälp med såret. Nu kan jag andas igen.

Snöfritt

Utvalda ~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.

Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.

Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.

Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.

Men livet går vidare som tur är.

 

 

Envis på ett dumt vis 🐘

Utvalda ~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

Bilden är ovanligt goda Mandelkubb, smidigt och smart att baka i form.

Några regndroppar på mitt fönster och jag vill skrika Nej! Snälla väder, dra på kylan igen, det blir så tråkigt för alla när det blir grått och slaskskitigt utan snö. Tänk på ungarna, snart är det sportlov.

Här händer inte så mycket, jag fick ju höra av läkaren när hon opererade mig, att jag hade ett likadant ”märke” högt upp på låret, att visa upp på hud, du måste ringa och boka tid sa hon. ”Nämen sa jag, det är väl ett blåmärke” sa jag. ”Nej, du måste ringa och be dem kolla upp det” sa läkaren.

Ringa kunde jag glömma, alla tider var varje dag uppbokade. Paniken steg i mig, men så fick jag för mig att nyttja 1177 eftersom jag redan är patient på hud, har så att säga rätt att få be om hjälp. Så nu har jag fått tid till början av mars, allt skedde smidigt via 1177.

Jag har inte varit snäll mot mig själv sista veckan. Som vanligt snurrar tankar om att minska medicineringen, inte den som har med njurarna att göra utan sömntabletten. Vilket rävgift dessa tabletter är, fast de fungerar bra som just insomningspiller. Hittade en förpackning med speciella sömntabletter, som inte gör en beroende, tänkte … trodde jag. Att jag skulle sluta med de andra och ta detta rävgift istället, för dessa blir man inte beroende av. Men jösses jag har varit helt väck, legat och inte kommit upp, fast jag har sovit som en stock på nätterna. Dessa förbenade biverkningar och utsättningsbesvär i kombination så klart, av den tablett jag har sovit på i mängder av år. Efter en vecka hjälpte maken mig att inse att jag ska ta de vanliga sömntabletterna, ingen ide att gå igenom detta, då den nya icke beroendeframkallande tablett fick mig att må prutt, vilket den är känd för. Därför låg den kvar i min medicinlåda minus ett par tabletter sedan tidigare försök. Envis och dum som en åsna.

Jag förstår inte varför jag envisas med jämna mellanrum att försöka avgifta mig själv, det blir ett helvete. När man nu är en sån som ogärna tar tabletter, så får jag perioder, när jag vill befria mig och min kropp ifrån gifter. Det har fungerar flera gånger, jag har trappat ut sömntabletten under fysisk vånda, konstaterat att jag klarat av det och sen efter några sömnlösa sängrullande nätter gett upp och tagit tabletten igen.

Imorgon är det barnkalas igen, bakom dotterns villa ska vi träffas, om nu inte regnet vräker ner. Risken finns, om det bara duggar tar jag med paraply … jäkla väder, jag vill så gärna träffa de mina och ungarna.

Annars händer inte så mycket, jag stickar mest, har börjat följa en serie Bridgeton på Netflix, vackra kläder, överklassens baler och intriger. Faktiskt rätt skönt att låta sig vaggas med i en fantasivärld, tanken på att överklassen, adeln och de kungliga faktiskt haft och har så många privilegier. Fast fy tusan för att som i The Crown som handlar om engelska kungahuset, ha folk runt om sig i hela sitt liv, bli på-avklädda, slippa allt som är vanligt liv och ansvar för sig själv och det självklara runt om. Men intressant att följa just engelska kunga … borde heta drottninghuset i generationer.

Fredag igen, entrecôte, pommes och bea till middag, klart bra inledning på helgen. Hoppas ni får det bra. Kram 🌷⭐️🌷

Inre besök av kärlek

Utvalda ~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Idag vaknar jag tidigt och har ont i skallen, ligger och småsover på förmiddagen i soffan och ser för min inre syn plötsligt Frasse tillsammans med vår första hund Watson, de står tillsammans i vårt vardagsrum. Jag häpnar av hur verkliga de ser ut … hör hur Frasse på riktigt går ut på golvet, kastar upp tennisbollen i luften. Så fint besök, jag känner mig lycklig, tänker ju ofta på Watson.

Döden döden 🦉

Utvalda ~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Lite trött är jag efter den lilla operationen, men mår bra, har till och med duschat. Tänk så fina omlägg det finns numera med både uppsugande kompress och rejält stort plast”plåster” så att det fungerar att duscha. Stygnen försvinner av sig själv och det känns bra, mindre bra kändes det när läkaren plötsligt tittade mig på sidan av låret högt upp och sa ”den där får du kolla upp, ser ut som en ev blivande skivepistelcancer.” Nää, sa jag är nog ett blåmärke, får ju ofta det. Vänta några dagar och se om det gulnar, om inte ring hudmottagningen och boka tid. Suck, finns de som inte gör annat än får skära bort hudcancer, efter den jäkla medicinen vi måste äta för att njuren ska stanna kvar. Fatta att jag blir psykiskt trött.

Om några månader fyller jag 67 och på sista tiden har jag upplevt en härdsmälta av tankar om att jag snart är 70 år. 70-åringar som skulle få vaccin, 70-åringar hit och dit, inte hörde jag dit ens i den minsta tänkbara tanke. Så insikten bara brakade in i min totalt oskyddade tankevärld. Men skulle jag leva till 70? Med kompisens njure och en kropp som inte är att lita på. Tror inte jag varit rädd att fylla någon ålder tidigare i mitt liv, men nu inser jag , hängande på en luftpumpad räddningsbåt att luften långsamt pyser ut. Döden är mer närvarande i 70 än i 60 det är säkert. Döden, döden lär Astrid Lindgren ha sagt tillsammans med sin syster i telefon varje dag, så var det kapitlet avklarat.

Så jag säger samma döden, döden. 👎🏿

Dagens isbild är tagen genom fönstret så lite speglingar från fönstret hängde med, det bjuder jag på.

Fridens 🐓

Idag bjuds ispussel 🦉

Utvalda ~ livsglimtar ~ 1 kommentar

Har varit till Danderyd och opererat bort några cm extra där födelsemärket med cancer satt tidigare, nu bara vänta på biopsisvar. Vilken tur att jag fick samma läkare som förra gången, så mjuk och trevlig, skrattar så gott när vi skämtar.

Tänk att hon kände igen mig, jag satt där i väntrummet med munskyddet på tillsammans med ännu en patient. När läkaren pekade på mig att komma, svarade jag med att peka på den andra kvinnan med munskydd och undra om hon var säker på att det var mig hon villa ha med sig. Hon ”kände så väl igen mig” sa hon, vilket inte jag gjorde med henne just då. Skrattande gick vi in i det lilla operationsrummet.

Snart ska maken åka och handla färdig mat, vi har ännu inte bestämt vad vi ska äta. Själv ska jag bara ta det lugn, har tagit Alvedon 665 som jag hade kvar, funkar nog bra när bedövningen släpper.

Kram på er 🦒

Dagens is

Utvalda ~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

… blir ju sällan total, då båtar hela tiden tuggar upp rännan. Det är speciellt ljudet från isen när båtar tar sig igenom. Många arbetspråmar kör ofta förbi, jag är väldigt svag för dem och allt de drar, puttar framför sig. Känns ibland som om de släpar runt på halva stan, plus grävskopor och annat de behöver.

Vaknade tidigt imorse, oro i kroppen inför den lilla operationen imorgon. Känner mig inte speciellt orolig, men tydligen är mitt undermedvetna oroligt. Orolig är jag att de ska hitta fler cancerceller, men själva operationen är ju inget att oroa sig för. Bedövning, snitt, skär bort, sy igen.

Nu ska vi iväg provköra bil. Tjing🌷

Utan stickor och garn

Utvalda ~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

… skulle jag nog dö. Fingrarna måste ständigt gå, känslan att verkligen skapa något är ren livslust. Ni vet den ”berömda väggen,” klart jag hälsade på den. Vägen tillbaka broderade jag mig fram, jag har en stor låda full med tavlor i petit point vilket betyder pyttesmå korsstygn. Allt detta koncentrerande på något i händerna skänker ro, jag tror det är själva upprepandet som gör något med vår hjärna.

Kom att tänka på att jag nog alltid har gillat upprepande rutiner, som ung mamma hade jag ett bestämt sätt att hantera min dag. Ordning och reda, bädda, diska undan från frukost, fixa, tvätta osv. Vet att en vän vid ett besök sa ” här kan man äta på golven.” Jag var väldigt pedantisk, sånt fick jag med mig från mormor och mamma, hel och ren, ordning och reda, duktig kvinna reder sig själv och höga krav på produktiviteten. Sylta, safta, gelea, baka, koka, steka, konservera, mosa. Idag är jag en betraktare av ett hem i delvis förfall, klarar ju inte av allt det där längre. Det har tagit eoner av år att acceptera tillkortakommandet med allt som var så självklart. Nu överdrev jag nog, kommer aldrig att acceptera, att jag inte klarar av sånt självklart jag vill göra.

Nu stack maken iväg, han har ju haft bil genom arbetet i så många år, att vi plötsligt nu när han snart pensionerar sig kom på, att vi måste ha en ny bil. Så vi har plöjt igenom bilmodeller i vår jakt, helst en Volvo, men vi konstaterade att det är att slänga pengarna i sjön, de tappar ju så mycket i värde, så fort man har köpt den. Dessutom är den så sjukt dyr, inte värd priset, om man själv ska betala den.

Så det lutar åt en Hyundai Tucson, vi måste ju ha rejält med plats till hundburen bak, dragkrok och andra saker maken vill ha tekniskt. Jag har inte körkort och min inblandning i bilaffärer är att välja färg. 😀 Skrattar gott för mig själv, jag bryr mig inte så mycket om annat än att bilen ska fungera och gärna vara lite högre, så man slipper kravla sig ur bilen som en skadeskjuten kråka. Tänk en låg sportbil, då skulle jag nog få stoppa ut armarna först och krypa ur bilen.

Det är nu med åldern jag verkligen förstår det här med sittriktiga möbler, minns pappa som satt upprätt i sin för mig i yngre år obekväma fåtölj. Alla låga soffor, som man liksom får kräla sig upp ur, borde ju vara bannlysta. När man väl står upp är man helt slut som mänska. Nu är ju just jag en sån som omöjligt kan sitta som folk i en soffa, jag sitter med benen under mig eller som en skräddare. Jo, sånt kan man göra om man har en överrörlighet i lederna medfött. Märkligt när jag knappt kan gå ibland, det knakar och brakar om fötter och ben, stelheten sitter som ett smäck. Men sätt tanten i en soffa, så blir hon plötsligt mjukare än yngre personer, konstigt men sant.

Nu bara måste jag sätta snigelfart på mig. Tjing!