Ett lagom gnäll

Idag är jag inte så uppkäftig, var på 5-års kalas igår och det vill sig inte kroppsligt idag, helst vill kroppen sova, men se det kan den glömma. Jag tar en Alvedon mot kroppsgnället och har packat ordning för ett besök hos mamma.

Jag har blivit av med besväret i luftrören, men öronen klickar ännu, ibland hör jag väldigt bra/normalt, sen blir det lite sämre igen. Fortsättning följer på sjukjournalen … fick svamp i munnen av allt jäkla kortisonsprayande, så nu tar jag en medicin mot det. Benen är så svaga att jag har svårt att resa mig upp, knappt de orkar gå. Minns min mormor just när hon skulle resa sig upp och jag tänker, känner, kan inte vara sant, är jag redan där!? Jag har rullatorn med mig vid kortare turer eller scootern vid längre, bara att kliva ur bilen blir jag ett försvagat skakande, jag vet inte vad.

Kalaset igår var roligt denna gång, jag mådde så jag kunde stanna kvar hela tiden. Kusinerna lekte och vi vuxna pratade och åt Kärdotterns goda hembakta av alla sorter. Hon kan baka den kvinnan …

Tänk att vi ännu får besök av turister så långt in på hösten. Den här är en av de större, alltid kul att se dem.

Tycker inte det händer så mycket här hemma, jag har kommit in i ett svall av ont här, ont där, och svagheten tar mig. Huvudet är fullt av planer och lust till både det ena och andra, tar vi oss iväg har jag svårt att njuta för kroppen är så övertydlig med vad den orkar eller inte och jag har fullt sjå att få sitta i lugn och ro och njuta.

Men en del har jag hunnit. Varit på besök hos min njurläkare och det var bra. Sen efter det gick jag över till mottagningen där de mer fysiskt tar hand om oss njursjuka. Jag blev tappad på blod så där 4-5 dl och fick tillbaka lite av mig själv igen, tack för det. Jag menar inte att jag fick tillbaka blodet, utan mer att huvudvärk och annat som hänger ihop med för högt Hb försvann.

Sen tog jag tredje vaccinsprutan i måndag på Huddinge sjukhus. Jag får ångest av att se den grå betongklumpen, fy tusan så fult de kan bygga så viktiga hus. Väl där inne är det långa röriga, dåligt uppmärkta skyltar, så jag virrade framför allt i mina försök att senare komma ut. Tur att jag hade Rulle med mig att hänga på. Men bara varma trevligt folk som jobbade, mest invandrare, men de är så välkomna bara de kan prata och sitt jobb. Klart jag fick ont i armen på kvällen, något måste det alltid vara och jag har ännu lite ömhet kvar i axeln. Jag ska om 4-6 veckor ta antikroppstest, vi immunsänkta fick ju ta 3:dje sprutan först, för de flesta av oss har inte fått något skydd av de två tidigare vaccineringarna.

Nu ska jag göra mig iordning och åka till mamma.

Ett fram och två bak 🤧

Veckorna går, fem och en halv sedan värsta förkylningen slog sig ner i luftrören och ännu huserar bäst den vill, trots evig sprayande av kortison av alla slag. Läkarbesök ett blev två och jag väntar besked i början av denna vecka på provsvar. Kunde själv konstatera på 1177 att blodproverna vad det gäller förkylning inte verkade visa något, kvar är provet från snoken. Men mitt Hb var superhögt igen så jag har skrivit till njurmottagningen och bett dem boka in tappning samtidigt som mitt tremånadersbesök den 6 oktober. Jo, lite på bättringsvägen är jag, men det dröjer nog ett bra tag till.

Jag är så jäkla trött på detta harvande, tänkte vänta med att skriva tills jag blev frisk, men det verkar vara hopplöst lång väntetid. Just idag har jag suttit i mobilen mest hela förmiddagen, har bokat Frasses årliga sprutor mot diverse elände en hund kan få. Han har blivit grattad av mig, hörde att han blev morfar i natt, två töser och två pojkar, dottern hans klarade allt med glans. Förra veckan fyllde han sju år, uppfödaren undrade om han kunde användas i avel igen hos henne? Hon var så jättenöjd med alla valpar i hans första kull. Jag sa ja, men vi får väl se. Sen har jag bokat in honom på spa igen efter sommaren, han behöver bli lite friserad, nagelklippt och tvättad.

Idag blir sonens 6-åring 7 och fick önska sig frukost hahaha … kakor och wienerbröd. Klart han fick och paketöppning. Vi är så glada, extra glada att vår son är hemma, han hamnade på sjukhuset med kraftig magverk, som visade sig vara inflammation i tarmen. Så det blev flytande föda för honom och födelsedagsbarnet blev ju så orolig att han skulle få soppa på sin dag. 🤣 Lutar nog mer åt barnmat i puréform framöver för sonen. Men vi får nog hembakt och tårta i helgen som kommer på kalaset …

Så ringde sjuksköterskan från mammas boende, imorgon var det tänkt att operera andra ögat mot starr. Men mamma är så trött, så trött och virrig, det går neråt och vi konstaterade att hon inte ser på tv längre som förr, hon blir bara förvirrad. Läsa blir nog inte heller av, hon kan bara fokusera kortare stunder och hon får inte ordning på livet. Värst är nog tröttheten, hon vill bara sova. Jag ringde upp en av tjejerna som jag känner bättre och verkligen litar på, frågade hur det var. Efter vårt samtal och hennes oro att mamma helt enkelt inte klarar en operation, hon om någon vet ju hur mamma mår i nutid. Bestämde vi att mamma inte verkar ha problem att se, ett öga är ju redan opererat och hon har inget problem till vardags med seendet. När hon nu inte läser längre eller ens klarar av att se på tv. Så det blev ingen operation, men ett sånt beslut tas under vånda, så himla svårt, jag vill ju hennes bästa.

Jag tänker, det är jag bra på … ibland. Tänker att jag snart ska ta Rulle med mig och gå en kort promenad, det blir väl ett jäkla flåsande, men måste komma igång lite, pyttelite i taget. Som när jag var nyopererad med nya njuren. Ut skulle jag och gå en sväng. Hahaha, kom ut från porten och två portar bort, där fick jag sitta länge på piskställningen. Trodde aldrig jag skulle komma hem.

Nu ska jag sätta in ett bröd med grovt råg, vetemjöl special, pumpakärnor och tranbär.

Kram på er Alla ✨🌷✨

Ännu inget slut 🤧

Som en sommardag med ljumna vindar ute, men här på landet har hösten tagit för sig, mer än hemma i stan. Mycket blad har fallit, björkarna blev gulare och gulare ju längre vi kom på vägen hit. Här är så tyst och det passar min trötta kropp, nästan fri från förkylningen vill jag mest bara sova. Det här med värk i de förbenade bihålorna i pannan är fram och tillbaka. Äntligen tänker jag på dagtid för att till kvällen få ont igen, men luftrören är banne mig snart som de ska.

Jag skulle vilja ut och gå, men det är ingen idé med den här kroppen, maken sa att vi kunde ta med den liten hopfällbara trebenta stolen. Det var ju en bra lösning, men jag vet inte hur lealösa mina ben kommer bli av en tur, ska ju hem igen.

Annars händer inget runt mig sedan länge, jag stickar som vanligt, läser och tittar på serier på tv. Jag som aldrig har suttit och glott på serier på dagtid. Jo, Hem till gården som sändes en halv timme sedan corona slog till, den har börjat nu igen, men jag har liksom tappat lusten. En kvart serie, lång reklam och sen några minuter serie igen kan jag vara utan.

Ännu har Stockholm inte lyckats komma ut med info om den tredje sprutan för oss med sänkt immunförsvar, vilket gör att vi inte fått någon större mängd antikroppar av de två första. Det har de vetat hela tiden, men det är tydligen inte viktigt för oss att ha något skydd överhuvudtaget. Så inte ens när det äntligen bestäms att vi ska få är Stockholms län igång. De har väl för bövelen listor kvar i datorerna sedan första omgången.

Så där lite sjukjournal, lite gnäll och fritidssysselsättning. Nu vill jag bara ur denna sega hopplösa förkylningen. Jag vill leva igen!!

💛💐💛

Vilken tid det tar att bli🔝frisk 🌷

I torsdags var det tre veckor sedan helvetesförkylningen satte igång, ännu är jag inte frisk fast jag sprayar som en galning med kortison, har dock slutat själva kortisontablettkuren efter första veckan. Bronkit med tung panna vilket för mig är varning för bihålorna, så mycket som jag har snutit mig skulle det vara förvånande om inte hela skallen var full av snor.

Så det är ännu tunghostat, rasslar, piper och har sig, flåset är stort så fort jag gör något litet fysiskt. Gör inte så mycket alls, bakar bröd typ var tredje dag, men det sköter sig ju själv i hushållsmaskinen, jäsa en timme och så hälla över i bakform, jäsa igen och in i ugn. Lite plockande här hemma, sen får det räcka, stickar och har äntligen börjat läsa igen, en deckare.

Maken har hämtat och kört grabbarna till sin träning och matcher, tror han mår riktigt bra av att hänga med. Det lär nog bara bli mer med tiden och varför inte, grabbarna blir lyckliga när han kommer. Han berättade att den äldsta T 13-år i januari inte var ett dugg generad trots kompisar runt om, han kramades som vi normalt gör när vi träffas.

Jag har dåligt samvete för att tiden rinner iväg, kunde inte åka till mamma med förkylningen och hälsa på. Men i veckan som kommer ska vi åka till landet, då ska jag ta på munskydd och hoppa in. Jag tror inte jag smittar längre, det som sitter i mig, är nog inget som hoppar över till andra.

Jag har nu hört att vi som har sänkt immunförsvar ska få en spruta till, då vi inte får några eller väldigt få antikroppar. Andra län har ju redan satt igång att vaccinera, men Stockholms län, hahaha de hamnar nog i skämtligan. För mig personligen gör det inte så mycket, är ju ännu för risig för att ta sprutan.

Nu ska vi äta kräftor och räkor till middag, vi har skjutit på det i flera veckor, inte mycket anledning att äta sånt gott när man ingen smak känner. Men ikväll ska här surplas och bröd rostas …

Kram på er alla 💞

Infektionsnod 🏵🩺🏵

Idag var jag på besök på en infektionsnod .. ett litet hus utanför min vårdcentral. Trodde väl aldrig att jag skulle hamna där, Coronahuset där tydligen vi alla som drabbas av förkylning hamnar för att undersökas. Läkaren var väl påklädd för skydd mot det mesta, men mest mot Corona.

Förkylningen sitter fast i lungorna och jag har hövve fullt av snor, bihålorna värker och rasslande hostan tar så pass mycket kraft, att jag blir helt matt och yr efter en omgång. Jag ska få penicillin, men först togs prov på vilken bacill jag behöver penicillin emot. Så de ringer väl imorgon eller på fredag.

För första gången har jag testar ljummen koksaltlösning, sprutar in i en näsborren och det rinner ut genom den andra. För mig har det alltid varit läskigt, har alltid inbillat mig att det var otäck på något vis, var det inte alls. Tvärtom, detta skola bli min melodi vid förkylningar och allergier framöver.

Igår tog jag min första scootertur sedan/jag blev sjuk, då passade vi ungarna och åt glass på Agabryggan, det var torsdagen den 12/8 och turen igår gick till vår 7-årings skolgård. Vi skulle hämta de två yngsta, jag valde grabben som jublar när Farmor hämtar med scootern. Han var så himla lycklig när han såg mig komma körande, det gäller att njuta de här åren man får så mycket öppen kärlek. Thihi ok, kanske scootern är det som drar mest, men Farmor vill så gärna inbilla sig att hon betyder något extra en kort sekund. Maken hämtade femåringen på lekis och vi möttes på väg hem, sen hämtades ungarna av päronmamman hos oss.

Så här händer inte så mycket mer än hosta och snytande, stickar på en kofta till ett barnbarn, läser på paddan, är trött på politik, sover rätt mycket, äter för mycket, mest pga kortisondos i en vecka, blir så hungrig och fet av kortison, längtar till jag blir frisk.

Hej hopp hoppas ni alla mår bra. 🥰

Barnbarn ett riktigt virus ⚔️ 🧨 🩺 🩹

Självklart fick jag en redig förkylning efter veckans barnbarnspassning, som gick rakt ner i lungorna och satte igång astman, piper, väser och knäpper i lungorna. Så det är en inte pigg Maggan som stadigt sprayar kortison i luftrören och näsdroppar i näsan. Startade en kortisondos med fler extratabletter för att hjälpa luftrören.

Min läkare svarade inte på sin telefontid eller på inlägg via 1177, så idag ringde jag mottagningen för att höra om jag kunde få komma och sitta med en ansiktsmask och andas in medicin. Men i coronatider gör de inte sånt … klart jag testade mig för Corona, men det var det inte som tur var. Även maken fick en släng och den lille boven i dramat som bjöd på bacillen, han har också varit hemma från fritids några dagar. Jäkla ungar, de är giftiga, men härliga att umgås med. Att min läkare inte hörde av sig berodde på att hennes mamma har dött, tråkigt för min läkare och jag förstår att det inte blev någon ordning på de vanliga rutinerna.

Maken har fått ett ryck, fast jag bara tittar på, han har flyttat köksbord och stolar till balkongrummet, så det blir som ett matsalsrum, inte nog med det han torkar golv och lister. Äntligen börjar det ta sig här hemma, tanken var ju att vi tillsammans skulle fixa här hemma, med start veckan efter passningen av barnbarnen, deras sista lediga sommarlovsvecka. Men host och snörvel kom i vägen, men maken han kämpar på, fast jag sagt att han borde tex gå kortare turer med Frasse, inte städa, möblera om här hemma. Men han gör som vanligt, kör sitt race. Vilket jag likväl är tacksam över, han lyssnar ju ändå inte på mig.

Våren, sommaren vart tog ni vägen? Känns som om jag inte hann med någon av er riktigt detta år. Ute regnar det och regnet rinner efter alla fönster, så skönt med svalare väder, när hälsan inte är på topp. Jag har ännu inte kommit in i min vanliga läslust, större delen av sommaren har jag inte läst böcker. Så märkligt, kanske en mättnad på allt läsande, skrivande i paddan och på mobilen. Böcker finns i travar, men lusten har gömt sig.

Det här var sommaren jag har kommit mina barnbarn närmare, det är verkligen en lisa för själen med dessa ungar. Mamma min ringde mig igår med hjälp av en av de fina tjejerna på boendet. Inga besök på ett bra tag nu och så förkylning på det. Mamma har blivit så virrig och jag känner så starkt med hennes frustration och förtvivlan över hur rörigt det känns för henne. Minnet är så kort och inte förstår hon heller allt när jag pratar och berättar.

Jag känner mig själv virrig rätt ofta och undrar om jag håller på att bli dement redan nu? Undrar om andra står som mig som fån halvvägs på väg mot, ja just det vad då? Skulle jag hämta, lämna det är ofta den förvirrade frågan för mig.

Men jag vill inte klaga, har haft det så bra nu när maken är hemma varje dag, han pysslar med sitt och jag med mitt. Vi pratar om mycket, men njuter ofta av tystnaden tillsammans, han läser mycket och jag stickar, läser eller skriver.

Nu ska jag ta tag i dagen, fridens på er alla!

Klipp o sling 💇🏼‍♀️

Igår en skitdag, sov större delen, kroppen bara la av och imorse ville den bara fortsätta sova, men jag hade tid hos frissan kl 14.00. Tog tablett och tvingade mig iväg, jag har några kartor av Alvedon 665 kvar, som får ta udden av kroppsgnöl.

Rätt långhårig sa jag ”klipp mig kort” och nu är det gjort. Känns som om jag har blivit av med några kilo, slingad blev jag också. Trevligt att prata med personalen, jag har ju gått till dem många gånger genom åren, var så skönt att bara kunna drop in när jag orkade och ville bli fin. Min vän som har salong var upptagen när jag ringde, så det blev mitt andra ställe. Maken blev klippt av en av tjejerna för ett tag sen, det är kul att de känner oss båda. De kommer från Turkiet men är inte turkar, står still i skallen … om maken kommer in med Frasse snart, ska jag höra vad som är rätt folkslag … nu kom det, kurder. Herre min gnu så seg skallen är ibland.

Nu har vi åkt hem från landet, tror vi har varit där i två månader, skönt att komma till stan. Vi har en del att fixa här hemma och jag mår inte så bra som jag önskar. Men nya tag efter helgen, då ska vi passa sonens tre ungar på dagtid deras sista sommarlovsvecka. Maken kommer gå ut med Frasse på morgonen, ta med honom och sen gå ner till ungarna. Sen kommer de hit till lunch, eftermiddagarna blir det lite utflykter typ Historiska museet, en gård med djur och sen får vi se hur vädret blir. Men det blir nog maken som får ta hand om utflykterna, jag vill inte förhala deras trevliga utflykter med att inte må bra.

Nu har vi kommit fram till att vi ska äta hämtmat, blir Thaimat.

Fridens! 🦕

Sovstuga med gnöl fast jag borde hålla 🙊

En konstig dag, gick upp och gick till sängs igen. Vill bara sova och gjorde det många timmar. Just idag är kroppen knäpp igen, började igår kväll med vibrationer i öronen från och till, viket jag har känt av i några dagar. Sen ont i ena örat och bihålan på samma sida för att sen plötsligt trumma på med huvudvärk. Jag testade att ta kortisonnässpray, men inte sjutton hjälpte det.

Tror det stavas medicinska biverkningar, men från vad vete tusan. ME, fibromyalgi, POTS allt i en salig blandning, välj det som känns bäst för stunden. Oavsett vad, så finns det inget att göra rent medicinskt, njurens medicinering tillåter inget mer medicinerande, utan här får jag bara gilla läget. Jag blir deppig av detta helt okontrollerade tillstånden av fysisk svaghet, som värkande onda ben som inte orkar bära mig. Yrseln som tar mig när jag reser mig eller står och köar, är ingen höjdare kan jag lova, paniken som bryter ut när jag köar i affär. Ska jag lägga mig ner, sätta mig lutad mot godispelaren?? Men hemma i stan har jag nu min elscooter att sitta i, åka runt i affären med. Men jag ska likväl stå upp och fysiskt packa ner maten i kassar, klämma in kassarna på fotplattan och hinna sätta mig. Snabbt måste det gå så jag inte snurrar omkull.

Att duscha är jobbigt, lägg till tvätta håret och jag får ta med handduken, lägga mig blöt på den på sängen för hjärtat pumpar och jag flåsar hysteriskt. Flåsandet är jag så trött på och hur jag någonsin ska få upp farten, fattar jag inte. Jag har skrivit om det många gånger genom åren, det går inte att träna med en kropp som blir sjuk av träning. Men har jag någonsin gett upp? Jo, när jag efter träningsförsök blivit sjuk och inte klarar av ett dugg mer. Men så börjar ju kroppen hämta sig och hela tiden dessa förbenade tankar om att jag måste klara av något. Så som vanligt har hjärnan en plan inför hösten, samt extra tillägg för bantning.

Som om skallen min bara har två mål som jag aldrig når, gå ner i vikt och träna. Ärligt talat faller jag ibland ner i mörkaste hålet i min frustration över att inte kunna bestämma över mitt fysiska liv, utan min kropp gör som det vill, när det passar den, själv är jag inte tillfrågad om jag vill sova en natt och lägga mig och sova vidare efter frukost. Eller drabbas av andra fysiska konstigheter när som helst, jag har nu läst mig till, att de som fick långtidscovid har samma symtom som oss med POTS. De söker nu på nätet och hittar till vår sida, blir ju intressant att se, om ökningen av vår typ av besvär hos människor över hela klotet, gör att läkare får mer kunskap om att vi finns och med tur mer forskning.

Min turer ner i svarta hålet är för det mesta kortvariga, ibland räcker det med att gnöla här inne, så mår jag bättre. Att acceptera att ålder och sjukdom tar ut sin rätt, har jag svårt att just acceptera, så svårt att vara en som vill, när kroppen inte hänger med. Det finns så otroligt mycket jag har fått ge avkall på genom åren. Tänk bara när ungarna var här sist, de åkte till badet och min älskade T bad så innerligt att jag skulle åka med, jag kunde sitta på soffan som förr, sa han. Då var det svårt att inte överskrida sina gränser och säga ja. Inom mig grät jag av sorgen att inte kunna vara den farmor jag vill vara, men att åka med och bli en stoppkloss som inte pallar värmen, inte orkar sitta upp som en vanlig mänska på en bänk och till slut tvinga dem att åka hem med mig. Förkorta deras badande, nej det gick ju inte.

Imorgon fyller maken och dottern år, då kommer dottern med familj och ska bo i ungarnas stuga några dagar. Jag är innerligt tacksam att min sovardag kom idag. Hoppas nu jag kan stå på benen på kalaset och verka vara mig själv. Dottern har kommenterar när jag har varit hos dem ”att jag alltid verkar dålig, när jag är hos dem”. Hon förstår inte, att det är så jag har det, att jag inte orkar som vanligt folk. Som om hon tror att det har med ”vem jag besöker att göra”, orkar inte spela pigg längre, orkar inte. De hälsar nästan aldrig på hemma hos oss och vi bjuds i stort sätt aldrig in till dem. Det är ungarnas födelsekalas och före pandemin julafton. Hon har körkort och egen bil, men det hjälper inte, bara titta över en dag/kväll med eller utan ungar har inte funnits på hennes karta. Jag som inget körkort har har åkt buss och tunnelbana i hela mitt liv till vänner som har bott långt bort. Då när jag var frisk och mitt i livet.

Men jag har inte haft sånt besvär med hennes ointresse, hon har ringt nästan varje dag året om och kan prata hur länge som helst om sig och sitt liv. Men visst är det märkligt att ha körkort och bil och inte njuta av friheten att bara sticka över till .. tänkte skriva till morsan, men sticka en tur till vem som helst på en fika. Jag känner mig älskad av båda mina barn, men jag förstår mig inte alltid på dem, säkert förstår de inte mig heller.

Nu har jag annat att göra … Tjing!


Barnvakt 🎠

Så sitter vi där ute i plötsliga lagomvädret, proppmätta efter Dans fantastiska asiatiska födelsedagsmiddag till Emma som fyller år. Vi pratar och ungarna far omkring som vanligt, så pratas det om syrsorna som låter överallt … Va?

Nog har jag hört att gamla inte hör syrsorna, men det var ju gamla det, är det gammal jag har blivit i ett nafs? Så märkligt, maken ”hör” säger han, men det var väl tusan att han hör syrsorna, mig hör han inte alls vissa dagar. Maken säger att vi redan har konstaterat att jag inte hör syrsorna, minns jag inte. Det är ju inte som om man blir påmind om dem när jag inte hör dem. Hörs de inte, finns de inte eller?

I fredags blev vi barnvakter till sonens tre ungar, de var uppspelta att komma till landet och vara hos oss. Det var ju en evighet sedan vi hade alla tre på en gång. T och L var så himla nöjda och till och med W sa ”det är cool att vara med farmor och farfar”, vilket hon nog hört L säga, låter precis som något han skulle säga.

Men är man minst och ovan att vara utan sina päron, så rinner det lite saknadens tårar då och då. Evigheten låg mellan W och mötet med mamma igen. Men det fixade jag första kvällen, pratade och körde till slut utmattningstaktiken, när det var mer tårar än insomning. Upp och hoppa, sen satt hon uppe tills hon somnade sittandes. Sen var det inga problem att sova i sängen.

Men så vi pratar, vi letar fakta på paddan, boaormar och annat stort slingrande Farligt! Farfar stegar upp längden på ormarna på golvet. Med skräckblandad förtjusning förstår de hur stora de kan vara, finns de här? Nej, tack och lov.

Hur låter egentligen en Skallerorm? Jag letade och letade, hittade ingen. Men sonen hittade ljudet när vi hade ätit klart hans asieninspirerade middag. Jag ser ännu för mitt inre L:s stora ögon när han lyssnar på ljudet från Skallerormen, nästan så öronen står ut, totalt koncentrerad.

Dessa barnvaktsdagar har varit intensiva, men helt underbara. Maken har kört uteaktiviteter, det har badats och badats, inte så svårt att roa när värmen vibrerar och badringarna är fyllda med farfars andedräkt. Själv har jag mer tagit hand om hemmafronten, jag är ett säkert kort för barn och hund, alltid på plats, sittande eller liggande i soffan. Redo med berättande, att se dem förstå är nog det allra bästa jag vet. Aha uttrycket i deras ansikten är för mig högsta vinsten. Förste glassutdelare och fixare här hemma, det är min lott.

I farmors kök har det lagats mat som ligger på barnmenyn, fiskbullar gör succé varje gång, grillspett där de fick välja vad som skulle vara på, farfar handlade prinskorv och köttbullar enligt önskemål. Sen på med härligheten, tränga på paprika och champinjoner mellan köttbullar och prinsar. Sen att äta sina egengjorda spett, får alla ungar att äta upp allt. Så snälla och mysiga barnbarn kan vara, det lilla groll som hördes var inget, en gång sa jag ifrån på tre dagar.

Förstår inte vad päron klagar över? 😂🤣😂 En bra fostrad unge är trevlig borta och hopplös hemma. Det brukar vara ett bra mått på att man har lyckats med sin fostran. Idag städar de kåken, tvättmaskinen går, allt för att syrran med familj som kommer senare i veckan ska ta över kåken några dagar. Familjen ska vidare på äventyr i sommarlandet Sverige.Själv tänker jag passa på att boa i soffan till nästa gäng kommer.

Fridens ⛵️

Slänger in några rader ⛱ ⛵️ ⛱

Retar mig på alla förbenade förpackningar där det står ”Öppna här”. Kyss mig där bak! Inte går det att dela dessa två plastflikar, de sitter som limmade och saxen åker fram. Undrar hur ofta jag står där och svär över dessa idiotiska förpackningar? Klipper, hackar och skär mig fram för att nå innehållet.

Överhuvudtaget livets jävligheter för mig, är också en halv böj ner mot golvet, det är där allt hamnar, som jag tappar. Böjer överkroppen ner mot golvet för att plocka upp något och får åka samma karusell som när jag reser mig upp från sittande. Tjoho yrseln bjuder upp till dans!Blodet fastnar i knävecken och överkroppen får klara sig bäst sjutton den kan. Brukar inte bli så bra, jag stapplar fram till närmsta stol böjd som en ostkrok, eller en variant av ringaren i NotreDame. Jag är så glad att våra barnbarn har blivit lite äldre, att krypa runt på golvet är inget för mig i nutid. Kommer jag ner kommer jag nästan inte upp.

Kroppen börjar bli nött, fingrarna fumlar, prylar slinker så lätt ur handen, mattkanten har plötsligt blivit något att snava på, minnet sviker, orden flyger runt får inte alltid tag i dem, jag letar ständigt efter saker … samtidigt hittar jag annat och glömmer det jag egentligen letade efter. Reser mig och går några steg, stannar upp och funderar vart jag är på väg? Går tillbaka i hopp om att syftet med promenaden ska dyka upp. Många frågetecken blir det varje dag?????

Ute är det över 31 grader och det straffar sig, blir till att sitta inne och krama vår AC. Nej, jag mår verkligen inte bra av värme, längtar till 18 grader, gärna lägre för då mår jag bra jämfört med detta. Hallå där värmegalningar, avrättning av mig är inte tillåtet i vårt land, fast det verkar så dygnet runt, avrättningar är det nya vi. Eller åtminstone re ger ing ens, så här vill de ha det, allt för makten. Makten att göra inte ett skvatt.

Varje morgon läser jag hur många som har gått åt under natten, knivade, skjutna, misshandlade … tänker på uppväxten i vårt då lugna land, när ett mord kunde hålla oss alla upptagna en hel sommar. När jag förr läste om dessa barbariska länder där inbördeskrig, terrorister och rövarband ständigt tog livet av sin/andras befolkning av religiösa skäl eller dikatoriska klanledare med hjärnor av ärtstorlek som ständigt höll/håller igång krig och terror mot sin/andras befolkning. Det var otäckt att läsa om och hur ofta tackade jag inte för att vara född i vårt trygga, vettiga land.

Arma människor att ha det så, nu har S Mp C V och L bjudit in klanhövdingarna med ärthjärnor och deras söner, familjer. Så nu läser jag inte längre dessa hemska nyheter från andra länder, nu har vi alla dem runt knuten.

Nu har halva dagen gått och jag måste ta mig upp … jag går mest i baktakt nu för tiden, det får vara så när det passar mig. Läser man till 03 på nätterna, så blir det tung sömn till framåt tio tiden, frukost/lunch, läsa på nääätet, skriva lite, då blir det dusch vid ett tiden.

Vad är det för ynklig skit som skjuter vår polis? Tar sig rätten till något så oförlåtligt?

Nu känner jag ursinnet rinna över och färgar in hela mig. En polis skjuten, en ung man som inte finns mer och det är banne mig oförlåtligt och skyldig till möjligheten att göra så, är våra tillfälligt avsatta pappskallar till politiker i fd regeringen, som snart kommer sitta där igen pga en teknisk omoralisk finess som de har räknat ut.

Våra poliser, som maktkåta politiker skiter fullständigt i, hur de har det i dessa kriminellt överbelastade orter/städer. Att tillåta invandrad kriminalitet att bre ut sig, ta över och bete sig bäst fan de vill, släppa in dem utan minsta kontroll av varifrån och vem de är, är totalt ofattbart korkat.

Jag lider med polisen som mördades, hans anhöriga, hans vilja att finnas där, när vi alla andra var rädda, han som inte tilläts använda det våldsmonopol poliser i andra länder med självklarhet tar till när det behövs. Auktoriteten lika med noll, att dag ut och in höra dessa avskums hatiska skrål och tåla deras medfödda aggressiva beteende, för det är så de lever i sina egna länder. Med skillnaden att deras poliser inte tolererar ett dugg och där åker de kriminella på stryk så det visslar om det, blir rent av ihjälslagna. Sånt behövs för ett totalt ouppfostrat folk med lågt IQ snarstuckenhet, aggressivitet, tar för sig allt och lite till.

Våra poliser, jag lider med dem varje dag. Övergivna i sin hopplösa ställning, där inte ens staten står på deras sida när det kommer till kritan, det visar oförmågan, oviljan till att förändra till det bättre. Ville staten, regeringen något skulle de kasta ut kriminella invandrare, hela klaner, familjer, rensa upp i vårt land. Ta hem specialutbildade soldater och sätt igång utrensningen, alla som beter sig har förverkat sin rätt att vara här. Skjuter du våra poliser, då har du satt din sista jävla potatis. Ska på en gång lägga till att detta inte handlar om alla de normala skötsamma invandrare som arbetar och vill höra till oss och vårt land.

Den här bilden är till dig okände polis, du som ville så rätt, var så ung och blev så oförlåtligt skjuten.

Stängt för Semester 🤍🍒🤍🍓🤍

Lika bra jag skriver så, för det är inte mycket fart varken på mitt skrivande eller läsande hos er. Fick brev med posten från sjukhuset, patologens svar om provet på tungan var ofarligt. Tacksam att jag slipper oroa mig.

Nyss drog jag och min elscooter till Ica, jag körde runt där inne länge, njöt av min frihet att handla så länge jag vill, oavsett vad kroppskrället signalerar. Sen körde jag runt extra omväg på väg hem, mötte grannar, pratade och kände mig nästan som förr.

Snart åker vi tillbaka till landet, rätt skönt att komma hem, hämta paket på posten, fick städat av städfirman, första gången på nästan ett år. Men min Lina var så klart uppbokad av andra, fick en Agnes som imponerade med sin städning, inte behöver jag sörja Linas städning, fast jag saknar Lina. Märks att de får gå kurs och lära sig städa ordentligt. Hon till och med vek toapappret som man gör på hotell och likaså hushållsrullen, vilket jag aldrig har sett tidigare.

Trevlig sommar önskar jag er alla 🤍🌷🤍🌼🤍🌸🤍🐝🤍🥰🤍

Vår midsommar 🍓

Tänkte dela mitt midsommarinlägg från Facebook. Tiden sprang iväg med en farlig fart och helgen har varit så ofattbart härlig med våra barn och deras respektive + barnbarnen.

Jag hoppas ni alla har haft en skön midsommarhelg. 🌸🍓🌸🍒🌸🍓🌸🍒🌸

Det drar ihop sig, i kylskåpet trängs midsommarens alla tänkbara delikatesser, skallen min surrar av planerna på hur allt ska fixas så trevligt som möjligt imorgon. Taket på paviljongen är nyimpregnerat, allt för att mota eventuella skurar. Där kan vi sitta oavsett väder och äta i lugn och ro.

Nya tävlingar på gång, penna på snöre ner i flaska, spiktävling och ballongstafett. Sen har maken köpt ett nytt krocketset, det gamla har gjort sitt, Kubb finns också i källaren. Själv tänker jag bara sitta på altan och njuta av spektaklet som en riktig smitare. Skulle jag stå på huk och få ner pennan i flaskan lär jag inte stå kvar och står jag kvar på huk så kommer jag inte upp. 😂 Så altanen blir bäst för mig eller inne om myggen tar mig, det är fasligt mycket mygg. Just den där översvämningsmyggan har ju inte vett att hålla sig undan på dagen och lever rövare som värsta kamikazepilot. Vi har garderat oss med myggstift och så lilla maskinen vad den nu heter som brukar ligga under och på bordet, osar lite och skrämmer iväg vad som än inande försöker anfalla.

Detta år blir det två sittningar, lunch med matjestårta, inlagd sill, Skärgårdssill, potatis, kokta ägg, kex och olika fina ostar. Nubbe öl/vatten, läsk och mitt nya citronöl 0% alkohol. Hallontårta till kaffet. Det kan bli mer på lunchbordet, vet inte om Dan har slagit till med gubbröra eller annat. Mätta lär vi bli. Ungarna som inte vill ha sill får grillad korv.

Sittning nr 2 Blir Surf N turf grillad entrecôte, flapsteak, vanliga räkor, Gambasräkor, räkor i vitlök och räkor på spett, rotfrukter i ugn och såser, förbenat många olika såser och sallad. Till kaffet dotterns Pavlova med hemtrampad flädercurd, blandat med grädde och jordgubbar. Ungar som trilskas får dotterns hemtrampade köttbullar. Nog överlever vi.

Kan ju tala om att taket inte blev tätt av impregneringen maken kämpade med, så när störtskuren slog till under en timme, så fick vi dra en pressening över, sen klarade vi oss bra. Men så typiskt män som aldrig lyssnar, ”köp en ny sa jag”. Men nej då, det skulle skuras bort svartmögelprickar med medel, torka i solen och sen sprutas med impregnering. Tror alla medel kostade hälften av en nyköpt paviljong, vilket det nog lär bli snar ändå.

Ps. Inte en tävling blev det, ungarna lekte oavbrutet och vi vuxna njöt av att kunna sitta och prata, umgås som vi alla har längtat efter så länge. Dotterns yngsta är värsta kelgrisen, när jag låg i soffan och vilade knölade hon sig upp och låg på mig, klappade mina kinder, pussade på mina armar och hade precis som sin mamma, min dotter ansiktet typ 10 cm från mitt ansikte. Så mycket minnen från dottern som liten for genom mig. Jag förstår att Gullrumpan är älskad på sitt dagis, en liten buse med glimten i ögat, men sååå mycket empati och kärlek. Tänk hon och sonens yngsta som är ca 6 månader äldre, de har blivit så kära i varandra. De bara leker och leker och längtar efter varandra. Dottern berättade att dagen efter, de åkte hem sent på kvällen, på morgonen grät Gullrumpan av saknaden efter kusinen. Jag har nog aldrig sett två små flickor mellan fyra och fem år, vara så samspelta timme efter timme.

🍒🤍🍒🤍🍒🤍🍒

Snigelns fart 🐌

Maken stack iväg med en lång lista av göranden, på vägen hit igen så hämtar han upp min T, det var ju så länge sedan han var med oss. T har fyllt 12-år och det var med stor kärlek i hjärtat jag hörde att han ville komma till oss själv några dagar. Resten av sonens familj kommer ju på torsdag.

Så jag som inte gillar värme har ju fått så det räcker, igår 32 och just nu bara 26 grader. Halleluja för vår AC denna sommar.

Så fort maken åkte iväg fick jag fart, överdriver lite när det gäller farten, men tog fram dammsugaren den utan sladd och blev överraska över vilket vanedjur jag är. Varje gång jag gick lite längre bort med dammsugaren letade jag efter sladden, försökte liksom dra den med mig, famlande i luften efter något som inte fanns, mer än som en reflexrörelse. Knöt ihop soporna och ställde dem utanför dörren, torkade ur själva sopskåpet, där blir det så skräpigt och maken ser inte just det stället.

Snart kommer de hem och det ska bli kul att vara ensam med T och prata var inte igår precis.

Är sent ute men har nu efter samtal med A duschat av mig och ska äta lite lunch kl 15.00 Ingen som helst ordning på mig.

Fridens 🔆😎🔆