Vasaloppet Corona?

Vasaloppet?
Är det någon som har tänkt på Coronaviruset? Åkare från hela världen tar sig hit, hur smart är det? Andra länder har klokheten att avstå större arrangemang, för risken för smittspridning. Men som vanligt räknas inte vi som något som ska skyddas från yttre våld eller sjukdomar.
Som vanligt låssas allt vara som vanligt, under kontroll, i den låssas värld media och regeringen bjuder oss.
Jag hoppas inte Dalarna blir nästa ort med mängder av insjuknande.

C7D3AE16-8A78-4A4D-966E-7CA26297A996

Korv som korv

Så fort maken klev in i stugan igår kväll slappnade jag av, han hade handlat rostbiff och potatissallad, bara att singla fram papperstallrikar … sorry, men ibland är det så skönt att slippa diska och klimathysterin får hålla sig undan en stund.

Dagen har gått i snigeltakt, inte ett dugg vettigt har jag gjort mer än satt mig i duschen och tvättade håret. Jo, jag har en liten plaststol att sitta på i duschen, så dumt att stå när jag har svaga dagar.

Maken har krattat grenar över hela tomten, resultatet efter stormen. Frasse har glatt travar runt där ute, sprungit efter kastade bollar och bara njutit av frihet och att husse är hemma igen.

Men tror ni inte att Frasse backade på den lägre delen ca 20 cm hög av altandäcket och trampade utanför och lyckades göra sig illa i höger bakben igen. Suck, han haltar inte nu, men jag ser att det liksom rycker i just den bakdelen. Jag vet inte om jag har sagt att jag har jobbat med healing i många år, men det slutade jag med när jag blev sjuk. 

Men Frasses bakben har jag jobbat med sista veckan intensivt, eftersom jag ville att han skulle få lite hjälp med sitt ben och för den delen hela han, det är skönt att få healing.
Syns så väl att han tycker värmen är skön, första gången jag gjorde det på honom böjde han sig bak mot min hand och slickade på handen, tittade på handen länge och la sig sen till rätta. Sen har han bara lagt sig till rätta och dragit sin djupa suck och andats lugna, djupa andetag.

Så jag blev inte glad att han gjort sig illa just där igen, måtte det bara vara tillfälligt och inte ha med den förra skadan.

6ECBB88A-26FE-40AB-82FF-C0F8226915F3

Jag har ju ätit så dåligt denna vecka, mest mackor och yoghurt, inte varit hungrig. Men kycklingköttbullar, brunsås och kokt potatis lyckades jag äta två middagar av, delade köttbullarna med Frasse. Fast jag hade massor av mat i kylskåpet chorizo, köttfärs som jag tänkte steka med bacon, lägga på små värmda tortillabröd med guacamole och mango chutney. Men det där varken orkade jag eller hungrade jag efter, så köttfärsen åkte in i frysen.

Så undrade maken idag vad vi skulle ha till middag? Nja, om vi gröpar ur korvarna ur skinnet och steker röran med en hackad lök, så kan vi lägga det på värmda tortillabröden med en klick créme fraîche och mango chutney. Sagt och gjort …

Nu kommer förklaringen till att jag berättar så ingående om maten. Maken började med middagen, han säger ”gud så svårt det var att få korvköttet ur skinnet.” Jaha, tänkte jag, men det där ska han väl klara av utan min hjälp.

Jag ligger och läser när maken som fixade med middagen kom in och skrattade högt, knallröd i ansiktet. Han berättar att han tog fel korv! Så skrattar han hysteriskt och berättar att han har försökt få ut korvköttet ur vanlig varmkorv.
Jag skrattade så jag hoppade, så vi skrattade tillsammans. Tänk att försöka kränga innanmätet ur varmkorv, skinnet är ju så tunt. 🙂

Japp, en titt i kylskåpet, så såg han chorizokorvarna och dog nog en smula av genansen.  Så imorgon ska vi försiktigt koka avskinnade, nakna varmkorvar innan vi åker hem. Körv me brö hör till innan vi åker hem.

Forsätt nu på en fin lördagskväll, jag såg faktiskt mello ikväll, bara för att få nöjet att se alla ”riktiga” äldre idoler som blev prisbelönade för tidigare insatser i melodifestivalen. Det var en underbar musikalisk stund, jag sjöng med i nästan alla härliga gamla låtar.

Hipp Häpp!

Denna förbenade utbrändhet som skvalpar

Igår kväll stod jag under himlavalvets kupol och bara njöt av stjärnhimlen. Nog är det mäktigt att få stå där, som den lilla människan och slås av det oändliga i jordens historia och att  ha fått ta del bråkdelen av en sekund. För så kort som ett halvt andetag, är vår gemensamma tid vi vandrar här.

Bara tänka på alla generationer före mig som har stått som mig och hänförts av detta storslagna varande.

Ännu en galet tidig morgon, dra på kläder, koppla långrepet, klampa ut på altanen och säga åt Frasse, ut med dig, Varsågod! Men han står kvar vid min sida och verkar inte ett dugg kissnödig, jag manar på honom, men han vill ha sällskap av mig. Så det är bara att snubbla iväg med honom runt tomten, som är rätt stor som tur är. Jag är inte vaken alls och tillståndet känns som tortyr. Maken sköter alltid denna första tur, så jag får vakna och gå upp i min takt. Nästa tur är till lunch, men nu är det mest ut och in hela dagen.
Igår satt jag på en stor kudde på ljugarbänken med ett korsord i näven, solen bara svämmade över, Frasse med sitt långkoppel vågade lämna mig några meter ut på gräsmattan.

Idag ännu solfritt med tveksamma mycket små snöflingor, som långsamt dalar ner till ett intet på marken.

Men hur mår jag? Häromnatten funkade inte belysningen i sovrummet, så jag låg med pannlampa som skavde i några timmar. Igår var det dags att kliva upp på en stol och kolla in det gamla proppskåpet. Jag bytte det som såg trasigt ut och inte hjälpte det … lappen talade om A B och C men på proppskåpet stod inte vad som var vad, vågrät, lodrät hur fasen läser man sånt. Plötsligt står jag där och upptäcker att allt som funkar är handdukstorken i badrummet.

Jag blir så stressad att hela jag skälver, jag kliver upp och ner på stolen i hallen framför proppskåpet. Propparna av större kraft tar slut och jag fotar skåp och informationspappret, skickar det till sonen som skriker på mig att ”lugna ner mig.” Svetten rinner om mig, jag är totalt blockerad, hör inte riktigt vad sonen säger, men får liv i belysningen i sovrummet. Stressen den för min del farliga efter att ha gått i värsta väggen vid millenniet, bara tar för sig allt den kan. Jag har ju varit ovanligt svag efter förkylningen och sen magsjukan, det räcker för en hjärna som ballat ur ordentligt en gång, som aldrig verkar bli sig lik.

Vraket jag, darrar så jag knappt kan få in propparna, sonen ber mig att göra olika saker och svara på frågor. Jag vill bara gråta, skrika och dö … fattar att ni tänker dramakärring som överdriver, men jag blir så fysiskt slut, att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen. Det är så min kropp reagerar när utbrändheten tar över.

Maken rings av sonen, jag ringer också, vet inte att sonen redan ringt, nästa man som säger att jag ska ”lugna ner mig.” Det är så svårt att förklara paniken jag får mitt i svagheten i kroppen. Bara tanken på att ringa en ”året runt boende” granne får mig att vilja lägga mig ner och dö. Inte för att be om hjälp, men för att jag inte orkar ringa och se sen gå till dem och låna proppar. Med makens hjälp hittar jag fler nya proppar. Jag byter hit och dit och plötsligt går kyl, frys, tv och all belysning fungerar.

En spik säger sonen och maken och en massa annat säger de, jag minns bara spik. Nu ska vi byta till ett nytt proppskåp, jag vill överhuvudtaget inte uppleva något som helst överraskande konstigheter  i mitt lilla vardagliga liv, klarar så uselt av det.
Men som dottern sa igår kväll, ”Du klarade av det!” Men priset är förbenat högt och jag kommer nu vara etter värre känslig en lång tid framöver. Allt tar sån orättvis lång tid att få ordning på, med kroppen min, för att inte tala om hjärnan, ja den blir det aldrig ordning på igen när stressen tar över.

E054DF53-6EE1-4C4E-A96E-521088700FF6

Jaha, så lyckades jag öppna min ”sjukjournal” igen, ledsen om jag gnölar och gnäller här inne. Det är som det är, jag borde nu stänga igen paddan och vila hjärnan både från skrivandet, läsandet och reaktionerna alla skitnyheter ger mig varje dag. Jag är otroligt rädd för Coronaviruset, för naturligtvis är just jag och min slitna immunnedsatta kropp just den som Corona vill flytta in i och ta livet av, jag tillhör de där som dör av skiten. Här finns det mer att tillägga, men jag lägger av nu, får vara nog med tankar, gnäll och oro.

Nu ska jag fixa frukost, Frasse sover som en stock efter sin frukost, i min säng så klart.

 

Kroppslig oro va e de bra för?

Vaknar tidigare av mig själv och känner den där inre stressen som betyder att jag ska göra något idag. Ligger där och tänker att ”så här har jag varit hela livet,” vaknat tidigare och varit spänd i kroppen inför det som ska hända under dagen. Inför just alla resor, denna idioti, som ung reste jag min första utlandsresa helt själv, var 17-18 år. Det jag var mest rädd för, har jag alltid försökt beta av, att då vakna och vara spänd var väl inget konstigt. Men att vakna imorse för att maken ska skjutsa mig till landet i kväll, då blir jag verkligen förbenad på mitt knäppa psyke, som har tappat allt förnuft. Det finns delar av att bli äldre som jag gott kunde vara utan, titta bara på kroppen hur den ser ut. Nu har det gått så långt att jag nästan inte känner igen min kropp som min. När jag ser unga friska röra sig, springa, hoppa då minns jag känslan att röra mig så lätt, den kroppsliga friheten som man inte har en enda tanke på genom alla år man har den, det bara är, som att andas.

B73EE0E3-E58C-4F32-84FC-E7EA5B553A7E

Idag har ungarna sportlovsvecka här och T kommer på lunch vid tolv tiden, så jag ska dra upp tempot för att hinna packa och umgås med honom. Så ett vet jag det blir en trevlig efterlängtad dag, men jag kommer virra till det med packningen som ska med till landet. Det här att fokusera är väl ingen av mina bästa grenar, när det blir ”störningar” runt om, fast störningen T är toppen.

Igår var vi på kalas hos dotterns yngsta som fyllde tre år, hon är mormors yngsta älskade unge, mullgrodan min. Hon önskade sig blå dinosaurs, kan ni fatta att jag hittade en täckjacka med blå botten och massor av urtidsödlor tryckta på tyget. Jag var mäkta stolt över mitt fynd. Jackan uppskattades och kompletterades med en docka Skrollan som de flesta med flickbarn i släkten känner igen. Skrollan blev hennes bebis direkt och matades mest hela tiden, kändes också som en hit.

Nu måste jag sätta igång mig själv.

Fridens

Lyx, blåst, regn och tankar

Så är blåst och regn i farten igen, det drar från Värtan upp över berget och rakt på vårt hus, så mycket ljud från fönstren av blåsten och havet. Själv ligger jag bra till, det är stackars maken som har lång morgonpromenad med Frasse.  De har väl båda regnrockarna på och tyngder hängande, så de inte flyger iväg. Jag är så glad att slippa, men dumt att klaga, solen har verkligen varit mer än generös denna vecka och jag satt senast igår med näsan i vädret och bara njöt av ljuset och värmen.

Men vi har konstaterat att helgerna sedan länge bara bjuder busväder, vilket gör mig ledsen å alla arbetares vägnar.

Gårdagen var sol och lyxig middag, skaldjursplatå som jag hade beställt till oss. Så vi njöt och jag sippade på lite bubbel till det hela.

198253A0-7101-4F51-BEE9-0978A9F68D5B

 

Vad väljs att fotas? Så sällan vi äter en sån här platå, försenade bröllopsmiddagen, fick bli denna generösa skaldjurslyx. Men att fota vardagsmat gör ofta ingen glad, det behövs proffs till att fota mat, de fuskar med många saker när mat ska fotas. Sprayer som ger bättre färger eller bra stekyta, fukt som ska få det att se saftigt ut, trix och fix och så en duktig fotograf.

Tycker sällan bilder tagna på mat hemma hos oss vanliga, ser så gott ut som i mattidningar. Sen finns det en annan aspekt av det hela, när och vad man fotar i mat och dryckesväg.  Jag tänker på yta här, hålla skenet upp på mitt lyxiga, lyckliga liv. För visst fotar många glimtar av sitt till synes lyxliv med fina middag, vinprovning, resor och vackra bubblande glas, med dyrt innehåll.
Jag unnar alla både lyx och flärd, men vissa har liksom inget vardagsliv, inga lugna dagar utan intet, ingen stekt falukorv med potatis.. Deras liv serveras alltid med foton på glas med alkohol, det är glasen som symboliserar ledighet, frihet och lyx.

Ok, jag är anti till drickande, inte i lagom mängd då och då. Växte upp med en pappa som blev alkis, om än den skötsamma sorten som skötte sitt jobb, städade, lagade mat och var en lugn man. Men det präglade min barndom detta drickande på en mängd olika vis. Syster min blev som sin pappa med spriten, vi hade olika pappor och jag som mötte min biologiska pappa först i 18-års ålder, inbillade mig att han åtminstone inte drack.

Det var tungt, väldigt tungt att komma hem första gången till min biologiska pappas familj,  han var en riktig alkis. Med fru och flera barn, nedkissade madrasser som stod på tork efter mina oroliga halvsyskons sängvätande. En sorg i mitt hjärta, jag som redan jobbade med familjer via socialen, familjer som hade det så där miserabelt.

Jag fortsatte i mitt unga liv att leta efter en man som inte tyckte alkoholen var nr 1 vid alla tillfällen. Jag ville ha en skötsam man vid min sida, en blivande pappa som hade våra barn och familjen som prio 1. Inte en bakfull man/pappa som var väck varje helg och med tiden all tid. Så mycket vidrig jag såg under de åren som hemsamarit och senare hemvårdarinna. Så skulle mina barn Aldrig få det, om maken blev sån väntade en stor fet spark i arslet på honom, ut ur mitt och barnens liv.

Det ser nog hårt ut, nu när alkoholism klassas som sjukdom, vilket jag personligen inte tycker att det är. Sjukt är det, håller med, men ansvaret att bli drogfri ligger hos den drabbade. Men barnen som skadas för livet av att kvinnor varit för svaga, inte tänker på det friska barnen som ska bevaras så, att de har fler rättigheter än en vuxen alkis.

Min älskade mormor var en av de där riktigt starka kvinnorna en del av oss flickor har turen att växa upp med. Mormors första man var precis en sån där ynkrygg till alkis som sparkade henne i magen när hon var gravid. Han var hennes stora kärlek, men ut åkte han, hon blev ensam med två barn. ❤ ❤ ❤ Så handlar en kvinna med kraft, det klarade inte min mamma av.

Livet är verkligen inte lätt att leva alla gånger, men hela tiden gör vi val av vilken väg vi ska gå. Vi vinglar alla på denna livets väg och tar ibland vad vi tror är genvägar som bara blir senvägar. Att vingla hör till, liksom att ta svåra beslut, det är det som är livet. För mig var valet självklart när det kom till alkohol/droger, jag ville leva med själen vidöppen för allt som kom emot mig. Menar att jag vill leva nyktert så jag inte missar något.

Men nu ska jag hjälpa min man med lite städning här hemma, min fina städerska har jag avbokat på tisdag, då jag kommer vara på landet med Frasse. Maken ska iväg till London i affärer och jag klarar av att gå ut med Frasse på landet alla gånger, om jag är just på landet. Han kan släppas ut på tomten och jag kan ha koll på honom utan att behöva gå långa turer fyra gånger per dag.

Blåst både här och där

Persiennerna slår i takt med blåsten mot rutorna, jag laddar för att gå ut med Frasse. Pratade nyss med Malmö, kallar henne så här inne. Men plötsligt började det låta så märkligt och jag hörde inte vad hon sa … ? Tänk att det inte fungerar om mobilen blir helt urladdad, blir trött på mig själv som så lätt glömmer att just ladda den. 🙂

Malmö och jag hann konstatera att vi båda mår dåligt av all negativ information om hur sketet vårt land sköts. Det sista jag gick  igång om, var en invandrare så klart, med HIV som våldtagit en kvinna. För en gångs skull både dömd till fängelse och utvisning. Toppen, tänk att det fungerar ibland … men då går regeringen in och bestämmer att han inte ska utvisas.

Jag blir så förbannad, vilket svek mot oss kvinnor från denna sk feministiska hycklarregering. Allt kriminellt skräp ska till varje pris hållas kvar, speciellt de som hotar kvinnor, gamla och barn. Inget våld är nog grovt för både domstol och utvisning, lite mänskliga förluster av svenskt folk som regeringen och andra i översta skiktet tycker är ett rimligt pris, bara de sämsta kriminella får vara kvar.
Vart ska vi alla som bryr oss och mår dåligt av förfallet ta vägen till slut? Alla de som inte ser och förstår, de kan ju fortsätta leva i sin bubbla och gemensamt fortsätta demolera vårt land tillsammans med regeringen totalt. I sin missriktade humanism och pjolltfjoll om kriminellt folk.

Nu var det inte det jag tänkte skriva om, men Malmö stackarn bor ju i den del av landet där klaner o annat skräp har tagit över det mesta, staden totalt ekonomiskt beroende av resten av landet. Usel kommunal ledning, kommer aldrig bli sig likt igen.

Nej, jag tar nog paus från eländet ett tag, blir bara deprimerad och vad sjutton hjälper det att tänka högt om detta förfall? Det är så här ännu en stor klick i Sverige vill ha det, tills det kommer för nära som här igår. En trettonåring blev nedslagen bakifrån och rånad på väg hem från skolan. På Facebook förfasade sig folk och var samtidigt ursinniga, folket i sina stora hus, skyddade trodde de ”Sånt händer inte här” vilket de flesta folk i västvärlden säger när mord och grov kriminalitet dyker upp i deras lugna, trygga kvarter.

Tänk att folk inte kan läsa ihop alla hemskheter som dygnet runt händer och skrivs om, som sker i hela vårt land. Inte i Danmark, Norge eller Finland på samma vis alls, vad kan det bero på? Analys, tänkande fantasi nog att förstå att vi alla kommer drabbas till sist, om än inte personligen, så via anhörig, grannar eller vänner som råkar illa ut.

Så länge det inte är för nära är det väldigt bra och går att försvara, hitta ursäkter om alla de som är taskigt vaggade.
640FC468-399F-4C63-9E63-16C6A92A4698           Jag har varit ute, blåser så in i hoppsan och regnstänk. Men nu kan jag ta det lugnt resten av dagen. Funderar mycket på det här jag nyss skrev om, hur jag ska tagga ner det hela, helst göra som många andra, hålla käften, inte ha åsikter som stör. Bara tro gott om allt och alla, för att inte tala om Pk-folk och regeringen, varken hör, ser eller pratar, aporna ni vet, pratar de så kommer det bara lögner utan verkstad.

Tänk att det passar så många att vara så, sjukt svårt när man har ett annat tänkande och kynne. En sak är väl att ha olika åsikter, men förljugenhet har jag svårt för, man kan väl inte vara totalt blind för så stora förändringar i sitt eget samhälle att man inte börjar fundera över vad faAn som händer? Att försvara grovt kriminella och bedragare som lurar oss på våra skattepengar, varför måna om dem, men inte om vårt eget folks bästa. Det är ju faktiskt vi som i första hand har rätt till vårt land, till våra skattekronor, pensioner, vård omsorg i alla de åldrar vi går igenom. Vad sjutton är det för sk svenskar som så gärna gör oss till mindre värda i vårt eget samhälle? Vad sjutton lider de av?

Mitt i all skjuter en väns namn upp, hon får en by pass operation just nu och jag ska tända ljus och skicka kärlek till henne.

Hej svejs och gå inte igång på det jag skriver, är ingen som helst idé, allt kommer fortsätta precis som vissa av er vill, inget händer ju i vårt land.  🙂

Klassträff

Nu har vi kämpat oss fram i blåsten, men inte så kallt som tur är. Jag bad Frasse hoppa upp på ett bord, perfekt borsta pälsväder, allt flög iväg utan problem. Kanske kan fåglarna hitta något att bygga bo med?

Faktiskt första riktigt bra turen för min kropp, inget packade ihop, ingen käring som satt på sniskan på bänkarna runt huset hahaha! En lycklig dag!

Helgen har varit vilsam, en tur till mamma i söndags till fikatiden, mycket prat och skratt, fast tanterna hade mycket åsikter om det samhälle vi nu har fått på 5-6 år, härliga tider, knappast. De har ju andra äldre vänner som bor på eländiga boenden, jag blir lättad att det finns äldre som inte är dummare än att de har räknat ut vad som händer i samhället och vilkas fel det är.

Sen väl hemma blev jag uppringd av en klasskompis jag hade i nian, vi fick ju välja inriktning på studierna och jag som bara ville ut och jobba valde handelslinje vilket ingick att lära sig skriva maskin. Så roligt det var att lära sig och sån nytta jag har haft av det som sekreterare i arbetslivet på tidning och andra platser.

Men nu ville min vän att vi ifrån den klassen skulle träffas i slutet av maj. En av killarna äger en fin klädaffär på Östermalm, så det finns plats för ett gäng att sitta bakom affären. Sen fixar hon som ringde mig buffé via sitt jobb till bra pris, hon jobbar på ett av de bättre ställena i Stockholm, mums. 

Så det blev ett väldigt mailande och ringande igår, det var ju så länge sedan att vi fnissande konstaterade att vi inte mindes alla och inget klasskort togs det året. Men killarna hade lite bättre ordning på just vilka killar som gick där med oss.

Skrattade så gott med min vän när hon berättar att det är klädkillen på Östermalm som har tagit kontakt och vill dra ihop det hela. De pratar i telefonen och min vän kunde inte placera honom, hon ber honom skicka en bild. Han skickar en bild på sig i nutid! ”En gubbe jag verkligen inte kände igen” sa min vän och vi skrattade gott.

E3DBA517-3326-4E75-9C07-83BE2AA105E3

Jag har själv ordnat två klassträffar med min vanliga klass, de jag gick tillsammans med 1-8:an. Det var roliga träffar, god mat och massor av prat så klart. Vi var 30 i klassen och de flesta kom, på första träffen sa tjejerna att det var ”väntat och typiskt, att det var jag som drog igång och fixade festen.” Hmm, jag var inte medveten om att andra såg mig så, redan då, hade inte tänkt så om mig själv före denna klassfest. Fast efter tankar om det borde jag inte varit förvånad, vet ju att jag har varit drivande i kombination med icke rädsla för att ta i och lusten att ordna trevligheter. Ligger säkert något bekräftelse behov och skvalpar i mig, den då duktiga flickan. 🙂
Stackarn.

Ordnade också två olika jättestora träffar med alla oss som växte upp i Sätra Danderyd och alla vi umgicks med i de olika gängen. Så många ungar vi var i varje port, nu är alla mer än vuxna, till och med småsyskonen som fladdrade runt oss lite äldre, var ju så kul att träffa. Först fixade jag pizzerian, så vi trängde in oss och var och en åt vad den ville, sen gick vi över till vår tidigare ungdomsgård där nya ägaren till pizzerian öppnade upp och fixade disco. Vi hade så roligt, dans, prat och massor av skratt. Möta föredettingar och kompisar jag inte sett på massor av år, också prata vi om de som hade gått ifrån oss, för i alla gäng går några för tidigt i sjukdom, andra i olyckor, några i sprit och droger, en strypt och ännu en mördad, vi var väldigt många i de generationerna och livet var inte nådigt mot alla.

Fridens!

 

Pölsa

Solen igen och idag  gick det bra att ta sig ut och runt, suttit i solen och borstat pälsen på Frasse igen, så härligt med ljuset.

Mår bättre, det gör mig så lättad. Igår ringde min njurläkare och konstaterade att jag hade kanonresultat på senaste proven. Det var före magsjukan, men så tacksam är jag för varje månad njuren stannar kvar och gör sitt jobb.
Vi stannar hemma även denna helg, jag vill bara ta det lugnt, får nog ringa en av året-runt-boende grannarna och höra efter så inget träd har blåst ner på fel ställe.

Om jag säger att jag håller på och kokar pölsa så fattar alla att jag börjar må så mycket bättre. Denna gång kokar jag fläsklägg för 20kr kilot, en redig bit kokar med buljong och lök. Sen ska lökar hackas och stekas, lite sirap och kryddor blandas med buljongkokt korngryn. Blanda, smaka av och servera med kokt potatis och rödbetor.

Fredag och livet landar för ett tag, tar jag tacksamt emot. Ha nu en skön helg!

Här en favorit, så söt!

8C813954-FE4D-432B-9A27-0DD96381290F

Mot en stund i solen

En solig dag, känner mig ännu så svag och dessutom orolig i magen, sjutton sån tid det tar för min kropp. Igår blev det en flopp när jag var ute med Frasse, jag hade min svimmigaste dag på länge, så att gå ut med hund var ingen höjdare. Naturligtvis mötte vi två hundar, den första lyckades jag behålla auktoriteten, men sen kom killen med svarta hunden när vi rundade huset och Frasse blev bananas och jag som bara måste sätta mig på närmsta bänk kände mig svag och desperat, sånt känner hundar direkt.

Så klart jag klarade att ta mig runt sittande på bänk här, bänk där, från baksidan av huset in i grannhusets hiss, satt i den. Utanför grannhusets port, satt på bänken och så in i min port och satt på brädan i hissen. Väl hemma vilandes en stund, reste mig och då höll det inte längre, kastade mig ner på alla fyra på golvet och la huvudet i mattan. Lägga sig ner vill jag undvika, ska ju upp igen och det är rena OS för min kropp. Kryper till soffan och lägger mig där, så förbenat tacksam att jag klarade mig till vi kom hem.

Men idag, känns det lite bättre och solen som jag längtat efter gör sitt bästa, ska ta med borstar och annat, måste borsta ur Frasses päls.

Annars händer inte mycket, jag lyssnade på vacker musik men slutade med det, bara grinar och det tar jag som ett tecken på att jag är svagare än vanligt på alla vis. Men det är bara att hämta upp sig själv via knäna, så det går över med lite tid.

Igår pratade jag med min vännina som har legat på sjukhuset så länge, hon är hemma nu, med hela havet stormar som väller ut och in för att vårda, hemtjänsta och rehabilitera henne. Hon borde fått komma på ett rehab några månader så klart, men vi vet alla att det blir billigast för kommuner att bara stänga ner sånt folk är i behov av. Allt ska skötas hemma av i första hand den stackars maken i detta fall, sen resten av det billigaste alternativet efter en hemmaboende anhörig som man så gärna sliter ut.

Jag ska vänta några veckor sedan tar jag med Frasse och går över på en fika, bakar och tar med något.

Nu ska vi ut i solen!

29338CCE-18D9-4C45-A890-6EC9317CA405

Nästa man till rakning

Imorse vaknade jag av att tanken ”hunden kan väl inte andas så?” När man är övertygad om att maken är på jobbet, blir det konstigt att höra honom andas bakom min rygg. Han berättar att han har mått illa hela natten och bestämt sig för att sjukskriva sig. Ännu mår han bara illa och med tur blir det kanske inget mer för honom. Gud så jag hoppas på det, jag lider av ångest av att höra andra kräkas. Det blir hörlurar på och så får jag lyssna på politiskt långrandigt babbel eller poddar. Bara det pratas, så jag inget hör.  🙂

9A2EF136-1322-4786-942D-16E304B319D9

Då stämmer det att jag blev smittad när vi var hos veterinären, ingen mat har varit dålig och det känns skönt att mer få en bekräftelse på hur det har gått till. Oavsett vilken typ av influensa det nu är, så vill jag inte tro att jag fick vinterkräksjukan, den fan ska jag vara immun emot. Har aldrig haft den, inte min man heller eller mina barn vad jag vet, fast de drabbas ibland, när deras ungar kräks, av vad det nu är. Mest sonens fru som inte verkar ha genen och de två barn sonen har med henne som ständigt kräks. Vår son verkar oftast klara sig och min T, vilket välsignelse det är med genen.

Nog om det, jag har min första mer normala morgon, drack lite kaffe till smörgåsen, inte var det helt ok, men jag överlever. Jag vill passa på och tacka er alla för empatiska rader under mina sjukdagar, jag har inte orkat skriva svar. Sjutton så kass man blir av influensa och det där att man inte kan äta som folk efteråt är ju också egentligen självklart, men oväntat. Ännu är magen inte normal, men några dagar till så slipper jag nog bajsa senapsgula flytande korvar vilket tydligen har med gallan och levern att göra efter ett magsjuka, färgen menar jag. Förlåt om jag blev för rak just där.

Nu ska jag försöka ta mig upp.

Fridens!

Magsjuk på alla vis

Jag som i stort sätt aldrig blir magsjuk åkte dit i natt så det inte var klokt. Kräkts har jag gjort några gånger i mitt liv, men att det kommer från båda håll var en ny upplevelse. Höll på till sex imorse, sen har jag skakat och varit så försvagad att jag bara har kunnat sova. Maken stannade hemma idag och tog hand om Frasse och mig, han har skypat med jobbet och de var så nöjda med att han inte kom in till jobbet. Vi har pratat igenom det jag har ätit de sista dagarna och det blev vi inte klokare av, eftersom vi oftast äter samma mat.
9534E821-A256-4849-B830-B00348C003FD

Vår dotter tror att jag blev smittad hos veterinären, eftersom jag inte har träffat annat folk, inte handlat eller så. Så nu är det Resorb och vatten, mat vill jag inte ha ännu. Tidigt imorse tänkte jag om och om på att ringa ambulans, då vi med en njure snabbare blir uttorkade och ofta får ligga på sjukhus med dropp. Men bara tanken på att bli hämtad … hur gör man, skiter man på sig samtidigt som man har en spypåse framför sig? För ligga på bäcken får man väl göra när man väl är framme och har fått en säng.

Att man blir så sabla sjuk av detta är ju inte klokt, tänker på alla stackare som åker på vinterkräksjukan. Tack gode gud att vi har den där genen som än så länge skyddar, den muterar kanske till slut. Men då har jag kanske tackat för mig och gått.

Det blev ingen resa till landet, skönast att bara få vara hemma och krya på sig.

Fridens!

Jag tar det i rätt ordning

Gårdagen var en märklig dag av en missad högtid, en sorg som svepte över mig och oro för Frasse på djursjukhuset.

Jag ska ta det i rätt ordning.

Det var vår 42:a bröllopsdag som blev helt bortglömd vilket i sig inte är ovanligt i vår familj. Jag får blommor året runt av min man och vi firar minsann med goda middagar väldigt ofta. Så vi tar igen firandet på lördag.

På väg med Frasse till djursjukhuset drog mörkret genom hela mig så fort vi svängde av mot stället. Hela sorgen vällde över mig och jag kämpade mot en häftig gråt som försökte slippa ut. Sist jag var här fick vi hjälp att släcka vår hund Watsons liv, jag blev överraskad av den starka känslostormen, men fick ordning på mig själv.

Det här med sorg efter djur har varit en avgrund utan botten för mig. Det började med vår kanin och det är en lång story, sorgen verkade aldrig ta slut, men la sig så småningom. Tiden bjuder in en valp som vi döper till Watson, passande för en terrier. Trettonde på det fjortonde året, står jag där vid hans nedsövda kropp och väntar på att hjärtat ska sluta slå. Den sorgen går nog aldrig över och folk som inbillar sig att man inte sörjer djur, de är nog de mest icke empatiska som finns.

Allt gick bra med Frasse och tiden får visa om det hela läker eller om det är ledband, korsband, kan sjutton inte hålla ordning på allt veterinären sa. Band som kan hänga kvar i en eller flera avslitna ”trådar” och senare brista.

DE79C6E1-01A0-4A3A-ACF6-36FCF7D9EAF3
Nu ska vi ut i solskenet på en kort promenad, en tur som passar matte. Solen skiner och jag mår riktigt bra idag, än så länge.

Tjing!

 

Rent hus?

Skriver och raderar, när lite solljus igår äntligen flödar går jag i baklås, lite tungsint och tänker en massa tankar som jag kunde vara utan. Så det är tomt på inspiration och lust, tröttheten lurar hela tiden på mig.

Frasse går nu mestadels på alla fyra och har igen börjat hoppa upp i soffan och sängen, men jag känner oron propsa på ett veterinärbesök, hundar kan hålla masken om det onda allt för bra.

Nu lider jag av att se allt som jag behöver ta hand om här hemma, det är nog bara städkäringar som reagerar som jag, när jag ser det som förr fixades i ett huj. Klarar inte av att dammsuga, fast det ska gudarna veta att det behövs. Önskar ofta att jag var både lat och blind som många är när det gäller städning hemma. Jag har jobbat från unga år inom hemtjänsten, den riktiga hemtjänsten när vi såg människan som en helhet. Sen är jag utbildad till något som heter Hemvårdarinna, det var en fin tanke från kommunerna. Jag och mina kollegor hoppade in i familjer när de vuxna blev sjuka, när allt ballade ur och det kunde vara eländes elände eller en mamma som låg på sjukhus och hade många barn hemma som behövdes tas om hand plus själva hemmet. Så nog har jag sett hur olika vi människor är när det kommer till städning och renlighet. Det bästa som fanns var att Röja runt i ett hem där de inte hade en susning om ordning, reda och rent.

Därför har jag jobbigt med att inte kunna städa själv.

Nu ska jag ringa och boka veterinärtid till Frasse.

E733FEF8-5E6D-41C8-84BA-EF663A48431F

Poltergeist eller va?

Här på landet plockar vi ner våra ljusstakar och fönsterstjärna, alltid lika tråkigt att bli av med mysljuset. Jag har hittat ett företag som säljer konstgjorda blommor, så naturtrogna och vackra. Har köpt några både hit och hem, måste beställa fler just till landet, så bekvämt att ha i fönstren, aldrig törstar de eller vissnar.

Jag minns inte om jag skrev om smällen mellan mig och maken? Vi sitter i vardagsrummet, jag i soffan med Frasse sovandes på mig och maken i fåtöljen bredvid soffan. Plötsligt smäller det så högt mellan oss att vi båda hoppade högt och bara tittade på varandra. Vad tusan var det där?

Det har vi ännu inte kommit på.

EA5030C3-F8A3-460A-A53A-9BD2CA4454C5

Så igår kväll på väg hit hoppade vi in på McDonalds och åt middag. Väl framme packade vi upp och satte på kaffe till tårtan jag hade köpt på bageriet via Karma. Jag får ett meddelande om bröd/kaffebröd/tårtor som blivit över efter dagens försäljning. Jag väljer vad jag vill ha, betalar halva priset och maken hämtar på vägen hem. Utmärkt system, vi äter alltid hembakt eller fint bageribröd nu för tiden. Också ett bra sätt att inte kasta mat, vinst för alla.

Här satt vi med tårtan och kaffet när äggklockan plötsligt börjar ringa, vi tittar på varandra och undrar båda, har du rört äggklockan? Den står i köksfönstret och ingen av oss har rört den. Nu begriper jag inte ett dugg, det är inte spöken utan det som kallas poltergeist, om det nu är något. Vi är lika förvånade båda två, någon slags energi som har uppstått mellan oss, som då utlöser detta. Men jösses, vi har levt ihop sedan -76, borde det inte visat sig tidigare?

Vad tänker du om det hela?

Idag har vi haft lite av varje väder, fint regn, hårt regn, grått och lite solsken på slutet. Maken har lekt med Frasse som bara älskar att springa efter bollen. Maken kastar och Frasse springer, sån energi han har i kroppen. Sen har hans öron blivit droppade och husse har masserat hörselgången i 30 sek mot smuts. Sen skakas det på öronen och resten av kroppen, förhoppningsvis flyger då smutsen ut. Utmärkt att göra ute, precis som att husse har borstat bort mängder av päls. Lite spa och gym-dag för Frasse helt enkelt.

Själv har jag bara varit, för det är jag absolut champion på, nu kaffe och en bit tårta. Senare grillar maken entrecote och jag får hitta på det vi ska ha till. Ikväll börjar Mello igen och jag tänker som vanligt hålla mig borta. Inget som roar just mig, jag kommer leta på kunskapskanalen, där hittar jag många livräddande program. SVT Play är också något jag kan rekommendera när tv dränks i Hotell Paradis, Fixa en bonde, och alla töntiga tävlingar mellan fd kända idrottsmän/kvinnor.

Nu java och tårta.

Fridens