Jag och hunden slapp sitta på nedervåningen

I år blev det en annorlunda jul, sonens yngsta fick feber, precis så där som det yngsta släktet ständigt överraskar oss vuxna med, lagom till stora efterlängtade helger. Men vi bestämde att de skulle komma efter Kalle och själva julmiddagen, möta upp när tomten kom på besök. De var efterlängtade när de dök upp, kusinerna gillar att leka tillsammans och jag blir varm i hjärtat när båda ungar med familjer är på plats.

När man ska på kalas så ska man vara fin, inte sant? Så jag planerade lite klädinköp tidigare i höstas. Fru Olsson en vän inneboende här på wp pratade om kalasbyxor och vi som har haft sådana vet ju precis vad kalasbyxor är.

Vare sig jag har strumpbyxor eller kalasbyxor avskyr jag när benen är för korta och hasar ner i grenen. Redan tidigt i tonåren drog jag ett par tajta underbyxor ovanpå strumpbyxorna för att hålla grenen på plats, trixet hängde med upp i vuxen ålder. Avsky nummer två är när strumbyxmidjan bara räcker till under naveln, obekvämt så det räcker och blir över, de rullar då helst ner sig och ligger som en tjock korv under magen. Jag vet inte hur många strumpbyxor jag har köpt genom åren och svurit långa haranger över fabrikanter som inte har en aning om hur kvinnor ser ut, eller bryr sig.

Så detta år tänkte jag köpa mjuka lite tjockare ”kalasbyxor” efter år utan nyttjande av nylonstrumpor eller annat än tajts, med ljuvlig resår i midjan. Viva resåren! Så jag hittar ett tvåpack ett par svarta och ett par grå, funderade länge innan jag slog till på en redig storlek, så hela jag får plats, plus att de ska gå att dra upp över min obefintliga midja lite ovanför naveln och grenen ska sitta där grenen normalt sitter och inte halvvägs ner vid knäna.

Nog fick jag jag kalasbyxor som var stora nog …

Midjan tog aldrig slut, utan kunde med ytterst lite vilja dras upp över brösten, bara att slopa BH:n denna julafton. Grenen satt där grenen ska sitta, men benlängden var otroligt lång, så klart det som annat med åren dras nedåt och korvade sig vid anklarna. Själva foten överraskade mig om och om igen med hälen roterande upp ovanför foten. Hela kvällen blev ett dragande upp av själva byxben och midjeBH:n och ner med hälarna till sin rätta plats. Det var den korvigaste kvällen på bra länge, tro sjutton det blir tajts hädanefter.

Avd Julklappar gav mig maken en dagsljuslampa som jag tänkte skulle muntra upp mitt gråtyngda jag, ge mig en kvart om dagen sa Arne Tammer, ge mig en kvarting om dagen sa fyllisen, själv nöjer jag mig med klart terapeutiskt dagsljus i en kvart.  Julklappar är roligt att ge och få, böcker jag önskat mig och lite andra presenter gjorde mig glad och nöjd.

Kastade mig ner i sängen och kämpade med mitt nya tyngdtäcke, 9 kilos tyngd är inte det lättaste att dra runt på när artrostummen inte vill hålla i ordentligt utan att göra så ont att jag får en känsla av att jag lika bra kunde hugga av den, kunde inte göra mer ont. Men täcket kommer på plats, lika svårt att somna som vanligt, men sover som en stock när jag väl sover. Men denna julnatt var jag tvungen att direkt börja med efterlängtad julbok, en obducents memoarer. Jag har alltid varit mer än nyfiken på döden, hur de tog hand om kropparna förr, balsameringsteknik läste jag i tidiga tonåren och på den vägen har det varit i hela mitt liv.

För att göra en lång historia kort, så lärde min farfar upp läkarstudenter hur man obducerar ett lik. Så klart jag hittade kartongen med gamla fotografier efter farfar i vår klädkammare och jag tyckte det var så spännande att titta på de bilderna i svartvitt som från förr, med de vitklädda männen som stod runt om de döda. Så kan fascination för något starta, så var det för mig. Om jag inte var så medelmåttig på matte kombinerat med urkänsligt luktsinne, världsbäst på att ulka när det luktar illa, så kunde jag nog ha blivit obducent. En obducent med en tjock lina av Vicks mentolcréme  under näsan, undrar om man inte kan använda de där mjuka lite större öronpropparna, helt enkelt stoppa in dem i näsborrarna?

Glömde att man måste vilja studera också … jag ville ju bara ut, jobba, vara en fri människa. Så jag blev varken obducent, barnmorska eller psykolog, men jag har varit rätt lycklig utan skrytsamt CV.  🙂

0A5E649D-6A7A-4291-9001-84093DAF6BB4

Nu drar det ihop sig till vårt eget lilla julmiddagsbord, denna dag när framförallt jag och Frasse har vilat tätt tillsammans, nog är det väldigt skönt dagen efter julafton. Maken han har haft ett redigt ryck, utfört en massa nyttiga saker här hemma. Själv är jag mest en pösmunk, som ser fram emot att mysa med mat och senare kaffe och saffranskaka/bullar.

På tal om Frasse så var han underbar att ha med sig på julafton, lugn, glad och mycket mjuk och försiktig med alla barn. Var nog bara värden som oroade sig för att Frasse skulle klösa upp deras nya golv med sina klor. Undrade om klorna var nyklippta, tydligen river de upp golv då? Jag erbjöd mig att sitta på nedervåningen med Frasse … men jag skulle inte vara en martyr sa dottern? Någonstans är alltid släkten värst, det var ju så dumt, korkat att jag först helt kom av mig. Dit kommer aldrig Frasse få stanna på besök ensam och sova över, stackars dottern och barnen som så gärna ville låna Frasse vid senare tillfälle. Undrar just hur korken ska göra med sina egna barns alla leksaker som dras med hjul, cyklas på inne? Man borde inte bry sig, men inom mig darrar en sträng av obehag för mina barnbarns skull.

En God fortsättning säger man idag och det menar jag att ni alla ska ha.  ❤ ❤ ❤

 

 

Lite av varje

Den där dagen när kroppen inte vill, men du själv så gärna vill och något så sällsynt som smink inte ens lyfter ditt ansikte. Svullnad över ögonlocken som hänger ner som trasiga persienner, de som man bara lyckas dra upp halvvägs på sniskan på fönstret.

Jaja, tramsproblem, snart bär det av till den julfest jag har planerat för, den till mamma. Men denna gång har min man tack och lov ordnat det mesta, själv har jag mest dirigerat bakandet och annat från soffan. Så saffranskladdkakan bakades i en lite för stor form och blev platt kaka utan kladd, vi överlever nog det med grädde och krispfrysta lingon. Det är inte lätt att baka, om man inte är van och jag borde reagerat när maken vinkade med just den där formen, men så är det att inte må så bra.

Så idag vispar han grädden, brygger pumptermosen full, packar och hanterar allt som i alla år varit mitt göra. Det känns inte kul, men jag har kommit så långt att jag accepterar det för det mesta. Han har även slagit in paketen ungarna ska få av mamma idag, plus alla andra paket. Tänker ofta att det var tur att jag valde en så kompetent man till kvinna.

Igår drog vi iväg runt på ön, handlade lite här och lite där. Jag har snöat in på dessa tyngdtäcken, men tyckte de var för dyrt. Så slog Hemtex till med 30% rabatt och då köpte jag ett plus vackra handdukar, måste rensa ut de gamla och köpa nya varefter. Nackdelen är att nya handdukar suger så uselt jämfört med gamla. Sen köpte jag fyra påslakan av satin och två av vanlig bomull. Vi har ju två hem, så både påslakan och handdukar behövs på båda ställena.

56DEE330-11B9-494D-A580-56D5AFF7A722

— Nu har vi varit och firat hos mamma, allt blev trevligt och lyckat som man säger vid kalas. Ungarnas böcker var mitt i prick, de två yngsta så lyckliga med Mamma Mu böcker, femåriga L blev eld och lågor han fick en bok om en familj som går till badhuset. Det var i duschen, fullt med nakna tanter och flickor, tänk så L skrattade här skulle hem och läsas, han är nog den som är värst med kiss, bajs och snoppar, så roligt. Det blev en hit för honom och den största rumpan det var ju min så klart. E 6-åringen fick en med teckningar och berättelser om hur de levde förr, 15-talet, 16-talet osv. Hon likt min T är ju de som suger i sig, båda verkar vara sådana att det kommer kunna gå lätt för dem i skolan, lättlärda och nyfikna, en bra combo för studier. Snopen blir jag när jag får höra att T vet vilka bilnummer vi alla har, bara en sån grej, skulle jag som barn aldrig ens ha tänkt på och i nutid minns jag inte ens vad vi själva har.

Saffranskakan utan ”kladd” var god, rivna marsipanen gjorde sitt i kakan, sen var muffisarna med mycket kanel och socker ovanpå väldigt goda. Vi slog in en tjock pärm med alla bilder och berättelser från mammas Kinaresa, den får hon av tomten på boendet på tisdag plus ett fotoalbum från åren innan hon hamnade på boendet. Julklappar fick hon av oss alla idag, hon hänger inte med så bra nu för tiden och så hör hon dåligt. Bland hennes post låg nu kallelse till ögonläkare, laserkliniken som ska operera gråstarr på henne.

Fridens för denna gång.

Idag blir det slarvmat, säger bara orka, vem orkar laga middag? Vi tittade på varandra och köpte grillad kyckling, potatissallad och så fixar vi lite sallad till det hela, nu mot middagen. Tadaa!

Nu e de jul igen

4604E7E5-A804-4CB7-A9EF-042F84CCC58A.gif

Kära vänner nu står julen och knackar på dörren. De flesta av oss känner nog stressen vilket även jag gör från soffans djup. Förr var den här veckan en enormt lång lista på allt jag skulle, laga mat och baka till julbordet.

Under ungarnas uppväxt kom nära och kära hem till oss och det förväntades att jag som kvinna, husmor skulle laga allt själv, bortsett från lutfisken, den köpte min mamma med sig, det var en dyr utgift för oss med småbarn. Nu pratar jag om ett riktigt hemlagat julbord inte något nedbantat, för att man inte skulle få dåligt samvete som kunde frossa i så mycket god mat.

I nutid är det dottern som håller i vispen och allt fixande, skillnaden är att vi alla tar med oss hemlagad mat och bygger upp ett julbord som skulle passa på vilket tjusigt påkostat julbord som helst.

Jag och maken har våra två stående rätter till julbordet med oss, jag gör sillsallad och Anders gravar lax, ibland händer det att vi plussar på med hemlagad paté och rätt sås, som jag inte kan stava till. Men i år kommer maken göra en smördegspaj med karamelliserad lök som extra.

Fem barnbarn är 15-20 paket och sen handlar jag från mamma till ungarna. I år blir det mest kläder, böcker och enstaka leksaker. Fy farao så jobbigt att komma ihåg alla på rätt sätt, inte för lite och inte för mycket. Sen lite vett över det hela också.

Imorgon ska jag baka saffranskladdkaka med mandelmassa som ska serverad med vispad grädde och frusna lingon, sen muffins med kanel och socker på toppen till vår lilla julfest med mamma på söndag. Då samlas vi där med kaffe och paket för en trevlig stund.

Nu snurrar vi på tills denna juls galenskap lägger sig, en galenskap jag trots allt tycker mycket om.

Jag önskar er alla en Härlig och Fantastisk Jul!

Lycka

Att gå ut en tur med Frasse och svänga in till vårt torrsoprum på vägen hem, kan vara rena vinsten. Hittade många nya spännande böcker i bokhyllorna, vilket gör mig så sprallande lycklig.

F4C77908-9BEB-4D8E-B51D-07587A724D19

Här ska läsas och sen lämna in dem till Danderyd Sjukhus korridorsbibliotek. Min sjuka vän har flyttats till Danderyd, fem veckor sedan operationen. Efter jul ska jag både lämna böcker och hälsa på henne. Fem veckor av oro, arma familj som åker fram och tillbaka med hopp som stiger och grusas. Så mycket som händer, ena dagen upp och andra dagen ner i en utmattande våg som aldrig slutar rulla.

I mörkret, från djupet av min soffa Kram på er alla!

Dagen jag bara sov

Igår sköljde jag upp sex par stickade sockor och lät extra stora vantar gå i tvättmaskin för att tovas. Alla damvantar blev barnvantar, så snopet. Nästa gång ska jag tvätta dem svalare och kortare tid, barnbarnen får fler vantar.

33480B62-00D7-4B64-9E4C-A8E466D211F9

Den grå var lika lång som den otvättade randiga blivande vanten utan tumme.

Dagen har mest gått åt till att sova, lite bättre mår jag, men sjutton så segt det är och nu är det snart måndag igen och turen med hunden oavsett hur jag mår. Men det är bra också, ut med dig soffliggarn, jag har bara bokat frissan på torsdag, då får T komma och vara hundvakt efter skolan.

Jag stickar vidare, förhoppning om att den långa randiga vanten inte krymper till barnvante när den ska tovas till en damvante.

Trevlig tredje advent.

Gör ett lappkast ner i soffan

Vojne, känner mig deppig av att inte må bra. Igår var jag till sjukhuset och tappades på blod, det gick som vanligt snabbt. Men resten av dagen var helt hopplös och vi ska inte tala om den lilla kisstur Frasse fick under dagen, tröstar mig med att han gick en längre tur med maken, när jag tappades på blod. Sen sov jag och sov utan att känna mig varken piggare eller gladare när jag vaknade. Vädret hjälper inte till precis, ser lika deppigt ut som jag känner mig.

Imorse vaknade jag med samma gnöl i kroppen plus ett öga som svullnat pga allergi mot hunden. Nää, dra mig på en kärra, räcker väl med att jag mår skit, ska jag behöva se likadan ut också. Han låg säkert på min kudde när jag borstade tänderna, förbaskade allergi. Nu ligger han som vanligt bakom ändan på mig och sover med benen i luften.

A28454E3-4D40-449B-A7D9-10573C737A6A

Nu ska jag ta en Alvedon och lura upp mig själv, komma igång, låssas piggare kan jag väl med en Alvedon, så att duschen klaras av och Frasse får sin sväng.

Jag har precis ringt och ställt in besöket hos makens syster och man på lördag. Tråkigt, men jag vågar inte lita på att kroppen orkar minsta utsvävning, vi som skulle få se deras nya boende, det går fler tåg som tur är.

Sitter här och kikar mellan blomkrukorna ut över ett grått och disigt Stockholm med alla tinnar och torn. Tänker sorgsna tankar på hur människor förr hade det i Stockholm, tankar som hänger samman med verkligheten och Fågelströms böcker. Tänk så fantastiska hans böcker är, du som har missat dem, gå till biblioteket och låna.

I onsdags var jag på fotvård, fick ta med hunden som tur är, vi är ju vänner fotvårdaren och jag. Tog Rullatorn med som tur var för det var en jobbig tur, satt även under fotvården och trodde jag skulle svimma. Sa inget, är så sjukt trött på att få dessa jäkla anfall, testade att köra med knipövningarna syrran på mammografin tipsade om. Gick väl så där och om det gick över av sig själv eller av knipet vet jag inte, får testa nästa gång jag drabbas. Sen skulle jag, hund och Rulle hem, mötte en vän med Kol, så jag satte mig två gånger på Rulle och flåsade och hon stod och flåsade. Trodde inte jag skulle komma hem, men sen blev det kast med galen kropp i soffan, för att knappt resa mig mer den dagen.

Ja, ni ser så spännande dagar jag har, intressanta upplevelser att berika andra med, not. Men det vänder vilket år som helst … julen står för dörren och jag har skickat efter det mesta av klapparna. De ska slås in klappar och mat ska lagas, till nästa söndag ska vi ha lite jul för och med mamma på boendet. Jag ska baka saffranskladdkaka som serveras med grädde och kanel/sockrade muffins till kaffet. Så det blir till att fixa och släpa igen, jag har köpt böcker till barnbarnen från mamma. Sen ska det köpas något mer till mamma och det är inte så lätt, hon läser inte böcker längre, lyxiga crèmer fick hon på födelsedagen i november. Två festkvällar har hon haft med damerna på boendet, med ost, chark, kex och vin hon också fick på födelsedagen. Dottern ska baka kakor och göra en korg med hembakt fikabröd och en flaska likör, som tanterna kan festa på framöver.  Tycker det är en bra julklapp, men vad jag ska hitta på vet jag inte just nu.

Nu sätter jag fart … snigelfart 🙂

Rörigt blir det

Önskar du ett själsligt lyft föreslår jag att du hoppar över mig idag, jag gungar i helgens alkoholfria baksmälla, det finns så mycket jag kan vara, frustrerad, arg, ledsen och uppgiven, men slås mest ner av den tunga tröttheten. Allt det andra fysiskt onda är jag van vid.

Kroppen körvar till sig, så jag vet varken ut eller in, ok den gör ont här och där, det är jag van vid. Som den klant jag numera är råkade jag sova på högra bröstet. Det där bröstet som fick ett inplantat för över trettio år sedan. Ett inplantat som självklart blev inopererat även i det andra bröstet. Jag valde ett litet inplantat den gången, tror det var -84. Jag ville inte ha bröst som ett sexuell attribut, jag ville bara ha lite nytta av alla insydda bröstveck som fanns i alla kläder.  Se ut som alla andra.

Att växa upp och aldrig få några bröst att tala om, var något som tog mycket tid att tänka på. Hela släktens kvinnor var tungt utrustade, utom jag, vilket blev en slags blyghet som hämmade mig på många olika vis. Hela gänget reser iväg och festade, badar näck, badar bastu … jag stannar hemma, rös vid tanken på att ha klarat mig. Sexdebut … kunde utan minsta problem slita av min undertill, men ”BH” och överdelen försökte jag alltid ha kvar på mig i yngre år.

4DFB0A19-8612-448B-9B5F-27F39840F3AF

Sen opererade en äldre kvinnlig vän in bröstimplantat på ett väldigt tidigt nymodighetstadie i Sverige och hon, hela hon, var min fristad på alla sätt och vis. Kunde hon kunde/vågade jag många år senare.

Strunt samma, i nutid vill jag operera bort dem, har velat det i många år. Om du tänker dig mig då när de opererades in vägandes 55 kg till mina 1.75 centimetrar, mot nutid, vikt lite över hundra kilo. Det är ju ingen som helst ordning eller tjusigt med dessa hängande taxöron med rester av plantat. De gör galet ont om jag somnar liggandes fel, oftast på den vänstra. Speciellt nu efter mammografin med alla lämnade ömmande blåmärken, önskar jag inte värken i bröstet kombinerat med hjärtklappning, vilket jag har även nu när jag skriver. Kollade trycket, övre 86 undre 56 och hjärtklappning 111, klart jag inte mår bra. Så hela helgen ont i vänstra bröstet, ont i bröstkorgen med känning i hjärtat vilket hänger ihop med fibromyalgin. Ett sjukt flåsande så fort jag skulle röra mig, jag vill yla av idiotin som drabbar mig, men vem skulle orka det med mitt flås.

Så idag upp i ottan, iväg till vårdcentralen, ta blodprov, kolla om Hb:t verkligen ligger för högt. Det känns i hela kroppen, knoppen att det är för högt, fast jag blir lika vilsen och osäker varje gång, har svårt att skilja alla symtom, är det jätteskovet FibroTorsten som har invaderat min kropp, POTS, yrsel, mjölksyra i en salig röra,  extra allt eller är det bara fibromyalgi och/eller högt Hb, dags för blodtappning?

Maken kör mig dit och hem, Frasse hänger med så klart, han kan ju inte vara ensam hemma ännu. Hade aldrig en tanke på att hunden inte skulle klara av att vara ensam, tänkte för den delen aldrig på de ev problem en omplacerad hund kan ha. Men vi har haft sån tur med Frasse, han är rena drömhunden. Hör här så lyhörd han är.

Jag har mina bra och dåliga dagar rent fysiskt, de totalt ”glöm bort att jag lever” dagarna har varit två sedan Frasse kom. Jag släpade mig ut med honom och tänkte rätt snabbt att nu orkar jag inte gå mer, jag måste vända och gå hem. Direkt vänder Frasse och går hem, jag tänkte att det var konstigt, kunde han vara så lyhörd? Är det verkligen möjligt eller läser jag in något som inte finns? Sen har dagarna rullat på och i fredags ensam på landet blev jag så där galet vissen igen och trampar ut med Frasse i mörkret. Pannlampan på och så gick vi, inte kom vi långt, jag flåsade och tänker ”nu orkar jag inte längre.” Som på en signal vänder han om och går hem! Helt otrolig hund!

Vad tror du?

Fridens på er som orkade läsa mitt gnäll idag.

Här vare blåst

EF148561-496B-4CA8-A829-37C420AC895D

Blåser hårt ute och jag måste snart ge mig ut i det grå, blåsiga.

Jag har nu fått en remiss till blodprovstagning av mitt Hb, jag har så svårt att få ihop mina besök nu med Frasse, som inte kan vara ensam. Maken måste ju vara med, köra mig och ha Frasse under tiden jag undersöks eller vad det nu än är. Jag mår  skunk och tänker ta blodprovet på måndag morgon, sen ringa min sjuksköterska och boka in tappning samma vecka.

Såg idag efter duschen när jag torkade mig att jag är helt full av blåmärken efter mammografin, det gjorde ont i mig bara av att se blåmärkena.

Min vän ligger ännu kvar på sjukhuset och det verkar inte gå något vidare. Lilla Skruttan så tråkigt det är och inget kan jag göra. Dottern tyckte jag skulle hälsa på, men jag vill nog att hon ska vara så pass att hon vet att jag är där. Jag funderar på att bjuda upp min väns man på middag någon kväll nästa vecka. Jag har tänkt så många gånger men jag är ju så hopplöst svag just nu. Går ut med Frasse med ben som är så svaga, har haft Rulle med mig för att ta mig runt.

Jäkla jobbigt, spelar ingen roll vad jag gör, finns ingen kraft i kroppen. Innan detta började, skov eller för högt Hb, så gick jag fint ut med hunden och ökade längden på promenaden vissa dagar. Nu är jag glad om jag klara av det lilla. Men Frasse går ut tre gånger med maken, så det går ingen nöd på honom. För den delen sticker jag till landet ikväll, så imorgon kommer jag kasta boll, då får han springa fram och tillbaka på tomten. Det känns skönt för både honom och mig.

Igår blev han duschad och schamponerad med ett schampo som ska avlägsna allergener. Göta Petter så han fäller efter badet, nu ska jag ut och borsta honom. Ni skulle sett honom efter duschen,  han for i hundra knyck runt i lägenheten, upp i soffan, snurra på mattan och så runt överallt igen. Jag skrattar så gott, så kul detta fnatt de får när de ska torka sig.

Fy fåglarna, nu har vi varit ute, det blåser så jag höll på att ramla i en backe med vinden från Värtan i ryggen, det ligger på rakt in, vi bor i ett blåshål.

Nu har jag värmt lite pannbiffar med sås till sen lunch.

Ha det gött!

 

Mamm

Igår var det min tur, maken körde mig dit och jag vet inte säkert om det var nya delen eller den äldre. Väl inne såg allt nytt ut och det var verkligen allt att drömma om, när det gäller hur de hade organiserat det hela. Redan vid ingången knappade jag in mig själv med mina födelsesiffror, ombads åka en våning upp och sätta mig i väntrummet. Snygg mottagning, många syrror och andra till tjänst, effektiva, trevliga, helt enkelt en stämning redan när jag klev in som fick mig att trivas.

När det var min tur, på rätt tid, så rullade syrran in en snygg stol i undersökningsrummet för mig att sitta i. ”Brukar du svimma?” frågade hon. Det stod så i journalen att jag behövde en stol, tack till omtänksamma Danderyd som noterat det, där jag tidigare har gjort denna undersökning. Tur att jag fick sitta, gungar och har sig och så blir jag vit i nosen, men allt gick bra.

Jag har ju i andra fall rätt hög smärttröskel, vilket läkare och annan sjukvårdspersonal har sagt rätt många gånger genom åren. Men mammografi, det är värre än att föda barn och jag frågade, hur är det, får alla lika ont eller är det bara jag och några till? Det var väldigt olika, många tycker det gör ont och en del föder hellre barn än blir klämda på mammografi. Så svaret blev som väntat vi är olika, det har jag ju alltid tänkt om det mesta, vi är olika.

Men så satte syrran igång och berättade om när hon var gravid och ofta höll på att svimma i kön i affären, tipset hon fick av en läkare som sa att blod lätt samlade sig nere i kroppen, antar hon menade när man kände sig svimfärdig. Då skulle man göra som hon Lanefelt sa knip, slå ihop skinkorna helt enkelt. Det kunde man göra många gånger utan att andra ser att man står där och kniper ihop skinkorna. Hahaha så ser ni mig stå där och se ut som om jag håller på att gå i baklås, då vet ni vad jag håller på med. Självklart ska jag testa detta nästa gång jag vinglar runt.

 

 

 

 

 

Långnäsornas helg

Den här helgen känns lite som alla långa näsors helg. Barnbarnen kom ju inte och det lämnade spelrum för annat, som att inse att det är första advent och lite ska ju pyntas, med betoning på lite. Ljusstakarna i fönstret och den fina adventsljusstaken i mörkblå keramik med en snygg tomte skulle få sin mossa och ljus.

Nog är det bra med en händig karl, men min gubbe är känd för att ta i lite för mycket, avsaknaden av fingertoppskänsla vid spikning av Ikea-möbler har spräckt en hel del möbler och prylar genom åren. Så när han ska sätta ner första ljuset i keramikstaken vars ljushållare så klart är i keramik, så spräcker han den. Jag vill ju inte påstå att jag är snäll när jag blir besviken och arg, korkade gubbe rent ut sagt. Det finns ju lim att räkna med nu för tiden och mossan kommer gömma hans klantighet.

Nästa långnäsa dök upp när jag öppnade en förpackning med nya köksgardiner med stjärnor i guld, inte alls min vanliga smak, tycker jag tog i där och var lite vågad. Tror min dotter kommer säga något om smaken, när hon ser dem. Tar fram strykbrädan och upptäcker att det bara är en gardinlängd jag har köpt. Gardinlängden är bred, undrar om jag kan klippa den mitt itu? Nu la jag den bara på bänken i arbetsrummet, sur på mig själv. Säger bara orka med att fixa, vilket år som helst.

Imorgon är det dags för mammografi igen, maken hämtar mig, ska vara där 16.00 på nya Karolinska, ska verkligen bli spännande att åka in i området. Nu vet jag inte om det är den nya delen jag ska till, men intressant att se hela komplexet.

Här en bild på gårdagens inköp från servettfabriken. De säljer billigt av de servetter som används när de ställer in färger i maskinerna. De vita kan ha någon färgrest och vem bryr sig, använder det som tork och hushållspapper. Lådan är fullproppad med servetter, tog bara upp en omgång för att ni skulle förstå. Tjing e ling!

Trevlig 1:a advent ❤

97340DF1-8C3E-4118-BFFF-BE3E12F78A3C

Ibland blir det inte som man bestämt

Precis när vi skulle sätta igång och fixa för vårt barnvakteri så ringer dottern, äldsta flickan har fått feber. Så hon var djupt besviken och ledsen, i bakgrunden skrek yngsta argt för hon ville till mommo. Dottern själv var minst lika besviken, första gången utan båda ungarna, hon såg middagen ute på restaurang flyga iväg, såg ännu en timmes harvande vid nattning och ingen unge som vill somna framför sig och sovmorgon med frukost i lugn och ro. Allt puts väck!

Här blev vi sittande och tittade på varandra, jaha då får vi ta han om saker här hemma som ligger och bara väntar på att få komma i ordning. Maken har redan rensat handfatet, tvättmaskinens filter och duschen. Nu drar vi snart väg till servettfabriken och sen ska jag kila in och handla lite julklappar, maken får sitta i bilen med Frasse.

Snubbla på målsnöret!

37224240-6AA6-41DD-8EBD-68F4BC1F6F64

Ringer sonen som är på landet med familjen och berättar att det inte blev som vi tänkt. Han tycker vi ska komma ut, men som sagt vi tar tag i annat hemma. Sen berättar han att ungarna tycker det är tråkigt att inte vi är där. Så nu är vi efterlängtade av alla fem fast på olika vis, inte illa pinkat av en trähäst.

Tingeling!

Tröga tankar

Några trötta dagar, inser att det är dags att tappas på blod igen, vill ju inte känna mig så här trött i onödan, jag ska ringa och boka en tid imorgon.

Undrar just hur många timmar av sol vi har haft denna månad, fem-sex? Funderar på att önska mig en ljuslampa i julklapp.

I mitt huvud snurrar dotterns flickor som ska vara här lördag till söndag, det är första gången yngsta barnbarnet ska sova borta. Ungarnas önskemål om middag är pannkakor, här ska stekas pannkakor, vispas grädde, sylt, köpas glass, klart som korvspad, här ska smaskas extra till pankisarna. Lördagsmys och tankar om vad vi kan tänkas hinna, tror jag släpar med dem till servettfabriken på lördag eftermiddag. Där kan vi köpa massor av servetter, ungarna kan välja egna att ta med hem. Lite spännande med alla maskiner kan nog sexåringen tycka, sen alla fina motiv hon kan välja mellan.

C4EBD17E-FAAE-4B8F-B9D8-28448BCCB960

Igår kom julklappen som kommer göra succé, tänk er flera barnbarn i kiss och bajsåldern, jag har köpt Bajsspelet till femåringen, han kommer jubla. Jag har alltid tyckt den här åldern när vissa ord känns så ljuvliga för ungar att uttala är en rolig tid, vissa ungar har det lilla behovet, andra blir som förryckta under en lång period. Min pappa sa alltid att jag aldrig hade kommit ur kiss och bajsåldern, undrar just vad Freud tänkte om det?  🙂  Fnissar gott med mina barnbarns orgier i kiss och bajs.

Jag gör duktigt mina fotövningar för att bli av med det smärtsamma i högerfoten, är glad att de flesta rörelser kan göras framför tv:n, blir lättare att få det gjort, komma ihåg det hela. Jag har några tåhävningar kvar som jag ska ta innan jag lägger mig, jobbig rörelse.

Nu har jag möte med John Blund, jag är sist på hans lista, lika bra att lägga sig och läsa i väntan. Gnatt!

Vem gör jobbet nu för tiden?

Idag skulle jag ha en väninna på besök, jag skulle baka och bjuda på scones …

Redan igår sov jag i soffan och kände mig eländig, imorse samma eländiga visa, så jag ställde in besöket. Känslorna blandar sig som en cocktail, sötsur smak, visst känner jag lättnad och kryper upp i soffan med filtar, men besviken samtidigt.

Så ringer bostadsanpassaren från kommun och undrar hur det går? Ska han fråga mig det, det är ju han som beställer hantverkarna, jag är ju den som väntar på att något ska hända. Igår ringde elkillen och ville att jag skulle komma och öppna dörren för honom till torrsoprummet. Det hela slutade med att elen nu är dragen in till hörnet i det rummet, där ska min elscooter ska stå. Jippi!

Men nu undrade jag vem ska flytta alla bokhyllorna, så jag får plats? Lås mot stöld, bortsätt från det jag själv kommer sätta på scootern. Något skydd/lås på stället jag ska sätta upp laddaren.

Konstigt samhället har blivit, den som ska ordna allt, den kommunanställde för uppgiften, han som ska boka rätt hantverkare, han ringer mig och frågar hur det går, hantverkaren själv ringer mig och frågar var, vad ska göras och kan jag släppa in honom? För andra gången. Det har varit många turer hit och dit. Den som borde vara kontaktad är ju min bostadsförvaltare och hans killar som fixar allt, ok de har godkänt rummet som parkering och laddning för scootern.  Men i rummet behövs ju bokhyllorna flyttas, dras iväg lite, jag behöver borra upp några tjocka ringar i väggen som en extra säkerhetskedja kan sättas fast i, sen vet jag inte hur själva laddaren ska skyddas från att inte bli stulen.

5F0C0037-158C-47C8-B546-E9063823D528

I-landsproblem och inte borde jag klaga. Men i mitt eget servicetänk skulle det aldrig få gå till så här taffligt, är det den som ska få hjälp som ska sköta allt? Då är vi inne på ett välkänt tema ”någon annan ska alltid ta hand om jobbet” vad sjutton har gått åt folk nu för tiden, skamligt lata är många och gör liksom knappt halva det jobb de har betalt för. Det hela slutar med att min make och son får flytta bokhyllorna, borra fast ringar i väggen, på något vis ordna en skåp över själva laddaren. Om det nu alltid är så att den som ska få hjälp, ska sköta nästan allt själv, då tycker jag det är den kommunanställde som ska informera mig om det från början.

Detta framgick aldrig vid kontakten med killen på kommun, hur han hade tänkt sig det hela om det varit en helt handikappad person, utan familj som kunde göra grovjobbet, kan man ju fundera över, men så klart det är ju alltid någon annan som ska göra jobbet.

Nu går Frasse och jag ut, skakar av oss det arga och matar fåglarna bakom huset.

Gick inget bra

Kom precis hem efter en tur till en sjukgymnast med min galet onda fot. Hem kom jag med ett papper med övningar och hör långt ut på gatan hur Frasse skäller, det gör ont i mig, han klarar inte att vara ensam ens en timme.

Översvallande lycklig anfalls jag av pussar och svassande utan ände, nu ska vi ut, jag  måste lugna ner mig en stund och vila innan. Det tråkiga är att grannens lilla ViffVaff skäller oavbrutet inne hos sig, stackarn. Antar att de har jagat upp varandra i sitt skällande, så ännu mer träning för att lämna Frasse själv. Nu ligger han här nära mig och sover, tro jag det, måste vara tröttande att få separationsångest.

2EED4992-5BCA-4D82-B03A-B7C155A06EAC

Han är ju nästan alltid helt tyst, inget skällande varken på nerdunsande post, gubbar på taket som dundrar och klampar runt, eller andra hundar som skäller, han är så lugn och tyst. Men ensam klarar han inte av att vara, maken har ju kört mig till alla undersökningar och gått på långpromenad med Frasse, när jag har varit inne på mina undersökningar. Nu får jag avboka återbesökstiden, funkar det och går åt rätt håll, så behöver jag ju inte gå dit igen. Lämnar inte Frasse ensam igen, funkar inte foten måste Anders komma hem och ta Frasse. Hahaha, har man inte problem så skaffar man sig … me hund. Men honom är jag så kär i att det inte är klokt.

Nu sticker jag, Frasse och Rulle ut på byn en tur, sen får jag gå hem, äta lunch och somna i soffan, en sån dag blir det.

Det grå blöta sliter på oss alla

8583EF19-27BB-4BE3-9764-EB655E04F82F

Igår på promenad fick han hoppa upp och ner på stenar och stubbar. Mitt ❤

Förbenade takläggare, av sex uppgångars tak var det mitt de bökade med igen imorse, trodde de var klara, med min del av hustaket. Väckarklockan repeterar sin uppmaning och jag vill inte, stänger av flera gånger. Har huvudvärk och känner mig mest som något som sitter på tvären. Ett ben över sängkanten, kliver upp och undrar om det finns något ljus överhuvudtaget ute. Jämn smet av grått och regn, så idag blir det inte någon längre tur med Frasse.

Ibland tycker jag det är märkligt hur uselt vädret ofta blir just till helgen, jag som är ledig året runt bryr mig inte så mycket, men känner alltid för andra som jobbar i veckorna. Vi ska kura ihop oss inne, tända brasa och njuta av att läsa, prata och äta gott.

Jag handlar julklappar på nätet, det är lika ”jobbigt” varje år, dels verkar ungarna ha allt i leksaksväg redan och sen ska jag även köpa något från min mamma till dem. Jag satsar på kläder och sen vet jag två av fem ungars leksaksjulklapp, lika bra att få det gjort.

Min väninna på intensiven gör framsteg, men infektionerna har kommit, ett vanligt bakslag och så ska de kolla en stroke hon tydligen fått. Hur det går vet vi inte än, hennes dotter har hälsat från mig och fick en mm till svar. Varken tal eller vakenhet verkar ännu vara som det ska.

Nu måste jag fixa frukost. 7697767A-F77A-4859-BF89-5D67AB10EEB9