Se upp i backen hundra hål i nacken

Vi fick vår lördag i kälkbacken, det var en härlig eftermiddag med hela familjen. Sonen grillade korvar vilket inte var det lättaste, kolen ville sig inte och precis granne med vår obstinata grill höll en annan man på och trixade i en annan grill. Blev mycket prat och skratt om eldande och sårad manlighet när det inte ville sig. Ungarna åkte i backen, det var härligt att se, orädda ungar, det gick snabbt och de kom ända fram till oss. Varefter dagen gick kom det mer och mer folk, mycket pappor roade sig i backen med sina barn. Efter tre timmar packade vi ihop, frusna i tår och fingrar, men så nöjda.

Såg att det ska komma varmare väder och regn, så tråkigt att snön kommer töa bort, så blir allt grått och skitit ute igen.

Sitter i mobilen när jag känner soplukten in i vardagsrummet, påtalade när maken gick ut med Frasse att det luktade av soporna. Men se det tyckte inte han … surt sa räven. Enligt min näsa luktar det inte, det stinker, så jag hoppade upp mitt i samtalet och bar ut vanliga soporna och påsen med matrester på balkongen. Inte hjälpte det, så jag avslutade samtalet drog på mig ytterkläder och tog påsarna med ut till sopstationerna vi har utanför. Visst är det konstigt det här med lukt, män har nog ett extrafilter i snoken, som gör att de inte känner lukter snabbt. Min dotter är nog mer normal, men sonen han ska då alltid vara så galet sjukt lik mig. Han känner lukter allt för bra och ulkar … tänk att ha tre ungar som han skulle byta blöja på, torka kräk och allt som finns på hans och min topplista med äckel + stank. Tur att blöjstadiet är över och att han har en fru som inte känner vare sig lukt eller smak något vidare, hon har nog fått ta över framtida skurande efter ungarna.

När jag stod där ute i snöandet det är så fint ute, njutbart inte bara för mig utan områdets ungar myllrar runt kälkbacken. Jag stod kvar och bara njöt, lyssnade på lyckliga barn i sitt rätta element. Ljuset blir så speciellt när det ligger snö överallt och mer faller långsamt ner.

Idag ringde min njurläkare, jag lämnade prov, efter det ringer hon upp. Hon undrar hur jag mår sedan sist och jag berättar om cancern som togs bort och vi konstaterade att det är den sort vi transplanterade får av medicinen. Den sort jag nu ska dra ner lite på, koncentrationen av den medicinen får jag var tredje månad lämna prov för. Sen ska jag ta nytt prov i slutet av nästa vecka. Sen har vi kontakt igen. Jag ska också bli uppringd av gynläkaren som undersökte mig efter cancermärket tagits bort, hon ringer den 26/1.

Så nu får vi se hur det blir framöver med både det ena och andra. Jag tror allt kommer ordna sig.

Nu håller jag tummarna för att familjen håller sig frisk till på lördag så vi kan gratta min T:s 12-årsdag. Pulka, kälk-och stjärtlappsåkning för alla som vill, sonen kommer grilla vid uteplatsen där pulkabacken tar slut. Jag längtar så efter hela högen, dotterns man fyllde år i tisdags, så jag har köpt fler deckare till honom.

Jag har tänkt en del på sista tiden, men jag känner mig för trött för att skriva. Tankarna snubblar på varandra och spårar ut i ingenting. Så lika bra jag håller truten.

Stor Kram vill jag skicka till er alla. 🪴🌷🤍🌷🪴

Ibland förstår jag mindre än vanligt

Jag kikade ut på förmiddagen och konstaterade att det inte hade snöat, utan jag kunde åka scootern till apoteket, skomakaren. Så gick mina tankar, kliver in i källarutrymmet där scootern står och häpnar. Någon har tagit vit färg och liksom kletat ut vit färg runt min scooter på golvet, tanken kanske var att det skulle markera platsen som en parkeringsplats. Lite färg var även kletad baktill på scootern. Jag står där och undrar vad det är med folk nu för tiden?

Då ser jag att min korg plötsligt hänger på plats igen, men utan själva handtaget man behöver för att kunna bära korgen med sig och bak har de hängt över ryggstödet med axelremmen, en svart fyrkantig väska?

Invärtes gapar jag och fattar inte vad det är med folk, jag ska gå ner imorgon och se om jag kan få bort färgen från scootern. Ska fota det och skicka till vår förvaltare, höra om de kan hjälpa mig med en bur att köra in den i, som går att låsa på samma ställe.

När jag var klar hos min frisör tänkte jag strunta i mössan, ville ju vara lite tjusig ett tag i håret. Scootern stod parkerad i en gång med tak utanför och min min var nog rätt fånig när jag svängde ut i snösmockan som mötte mig. Fy bubblan, svinkallt blåste det blött snöslask mitt i plytet. Men jag känner mig glad att jag hann uträtta mina ärenden och så glad jag känner mig att håret blev klippt. För att inte tala om huvudmassagen jag fick av frisören, som är samma frisör maken använder. En Iranier som varit i vårt land väldigt länge, vi pratade om läget och halkade runt i den sörja politiker i snart varje land har åstadkommit. Han var mer rädd för USA än jag, själv tror jag Kina är det största hotet mot väst. De köper in sig på strategiska platser i hela världen, till politiker som tror de fixar jobb, vilket det kanske bli tillfälligt. Men det finns andra farligare hot med att låta Kina sälja in sig i ägande, som vindkraft i vårt land. Inte ska vi vara beroende av andra länder för elförsörjning som det nu har blivit. Äsch, vi struntar i det, kan Mp och politiker strunta it, så varför bry sig? 🤣

Nu ska jag äta middag och dra mig i soffan resten av kvällen. Ha de …

Hihihi jag leker med färgerna, men vet inte hur man får samma färg att återkomma. Teknikens under är mest stora frågetecken från mig.

En släng längtan

Kom nyss hem från 3-månadersprovtagning. En liten pigg thailändska försökte kommunicera bakom mask och visir, så svårt att förstå vad hon sa, med sin rätt dåliga svenska, bakom alla skydd. Men allt går om man vill, jag hade även svårt att förstå personalen bakom samma mundering på min gynundersökning. Nej, jag har ännu inte hört något, jag tänker att det har varit så mycket helger.

Jag längtar efter min mamma, efter ett sånt där samtal vi hade förr, ibland glimmar det till i telefon, en liten stund. Tänker att hon långsamt glider bort, när vi träffas tappar hon lätt fokus om andra sitter i rummet. Som om hon skulle missa något viktigt om hon inte släppte kontakten med oss. Andras besök och göranden är viktigare, ibland rullar hon bort till andra och glömmer bort oss. Det gör ont.

Nu är det ju ännu mer avstånd mellan oss, utan riktiga möten. Jag känner hur hon glider iväg, understimulerad som de är nu, hänvisade till varandra på boendet. Ett gäng människor som slumpvist, hopfösta med flyende kroppar och hjärnor, var och en sin egen ö.

Jag kastar in min tamp till mamma, vill att hon tar den och förtöjer sig med mig. Men gråstarren gör att hon inte ser, stroken att hon inte förstår och jag vill bara gråta, när jag ser hennes händer så lika mina ligga i hennes knä.

Mormors händer, mammas händer, mina händer, min dotters händer, det tydliga arvet som min själ inte vill förlora. Dessa arbetsamma händer, kärleksfulla, mjuka, starka kvinnohänder, generation efter generation.

Jag borde något idag, men det får nog räcka med besöket i sjukvården. Vila idag, imorgon utekalas med min älskade 12-åring, ofattbart att det är 12 år sedan allt stort hände. Jag fick min njure och han, första barnbarnet föddes. Nu ska vi fira honom, hoppas snön ligger kvar, så fem barnbarn och deras föräldrar kan åka pulka och kälke. Sonen bjuder säker på något på grillen som lägligt står i backen slut, det är här områdets folk strålar samman, grillar året runt. Vi bor fint med ett väl uttänkt område för umgänge.

Detta gnissel

Det gnisslar, gnäller och piper om Frasse, så liten och ynklig man kan bli när tikarna skvätter hormoner i överflöd ute. På landet lugnade det ner sig, men så fort vi kom hem var det dags igen. Läste någonstans att tikarna löper i perioder hela sitt liv, himla jobbigt då väl även de har en ”bäst före ålder” för att bli mamma igen.

Nu känner jag mig väldigt lugn och jordad igen, det satt fint med en vecka av inte ett skvatt mer än slöhet och sömn. Erkännas ska att jag var väldigt uppskruvad, så inre stressad av allt som hände sista månaderna av det gamla året. Sen är jag så in i märgen trött på min kropp, som fnattar runt med det ena och det andra. Det bara måste vara något hela tiden, som veckan som gick, torrhet och klåda i ögonen. Hade känt av det redan hemma, men på landet drog det igång och jag hittade en gammal plastflaska med droppar för torra ögon. Kyss Karlsson, den skulle jag inte ha använt, gammal som gatan och efter det blev det ännu värre.

Jag har nu gjort två saker, bokat tid för Frasse på hans spa nästa vecka, schamponering, kloklipp och putsning här och där. Jag är ju allergisk mot honom, det vet jag redan, droppar allergimedicin i ögonen i perioder.
Sen hoppade jag in på mitt apotek på vägen hem och köpte nya droppar mot torra ögon. Såg en större necessär i grönt med märket Bulldog original wash bag, tre olika krämer för smörj, rengöring och dusch till min man för 223 kr, sen pensionärsrabatt på den och ögondroppet blev -83kr! Första gången jag har varit där på rätt dag att nyttja pensionärsrabatt, de kändes strålande.

Så är vi hemma, tvättmaskinen jobbar på och maken står i köket igen, han har verkligen gått igång på matlagning. Ikväll blir det entrecôte, potatis i ugn, bea och sallad, säkert ett glas rött från Portugal, han har en jobbarkompis som kommer ifrån Portugal, som tipsar om goda viner.

Själv ska jag sticka vidare på ett par sockor till sonen, han har aldrig fått några, för sockor till män tar ju aldrig slut att sticka. Här snackar vi pråmar till sockor, ändock har han ”bara” 44 i storlek. Jag stickar sockor till barn och kvinnor, för det är tråkigt att sticka så långa fötter. Har också virkat lite nya grytlappar till landet, har dessutom flera i påsen med bomullsgarn. Så nu ger jag bort grytlappar 😄 dottern fick en redig grå och vit som hon önskade sig, jag skickade den på posten till henne den 30/12 kom fram idag.

Nu närmar det sig mat sa kocken …

Tiden flyter iväg

Så kom det då lite snö som bjöd en morgon med ljus dager. Upplivad började jag med Frasses frukost, han är ute med Husse och går. Sen på med kaffebryggaren och fram med brödet jag bakade igår. Frukost här på landet blir en långdragen historia, varar över lunchtid och rör till det här med ätande. Men vem bryr sig, vi sitter här i vår isolering på landet, gör som vi vill med ätandet, sovandet. Allt verkar utdraget och försenat, har väl aldrig varit med om maken till seg liv.

Kan tänka mig att fina damer från förr satt i detta långsamma varande med sina broderier, tittandes ut på landskapet, drömmande om att någon, vad som helst skulle komma och avbryta tristessen. De var garanterat mindre hjärntrötta än vi är, ibland blir jag ilsk över att hela den här nya IT världen kom emot mig så sent. Likväl var jag tidigt med dator -94/95 tack vare makens jobb, så tidig att det inte fanns något speciellt att använda den till. Jag sa ”vad sjutton ska man ha den här datan till?” Bara att sparka igång den tog en evig tid.

Tänker att användbarheten av datan kom för sent för mig. Skrivandet har ju varit min grej, tänker på de mycket tidiga små grupper av oss med skrivlust, som samlades på låsta sidor. Där öste vi på, var och en på sitt vis, bedrövligt från min sida. Det har tagit många år att hitta just mitt sätt att uttrycka mig. Många stavfel och annat som skulle fått mina tidigare svensklärare att få spader. Men idag struntar jag i detta, jag vill vara fri när jag skriver, inte oroa mig för vad andra ska leta upp för fel i mitt sätt att uttrycka mig. Samtidigt vill jag lämna ett bra språk, fast vad är ett bra språk nu för tiden? Mitt skrivande vill nå ut, framförallt nå in och det vet jag att det gör. Bara jag skriver om rätt saker, vilket inte är nutida saker som dagens samhälle, invandring och politiker, överhuvudtaget inget som har med samhällets nutida sanning att göra.

Tikar löper …

Vad kallar man det hanhundar gör när tikar löper? Frasse har hållit på ett bra tag nu, äter gör han, men avbryter och går runt och tillbaka, lämnar en rest av rastlöshet i sin skål. Piper och gnäller, nosar i evighet ute på sina rundturer, synd om honom.

Nu ska jag ta tag i dagen, innan det är mörkt ute igen, innan den är lika försvunnen som någons lypsyl.

Är det nu vi önskar en God Fortsättning?

Första dagen åkte områdets ungar på någon centimeter i Icabacken som vi kallar den. Det var så mysigt att se barn och vuxna vimla runt med stjärtlappar och allt annat tänkbart att åka på. Igår var det ännu mer snö och ännu mer ungar och vuxna, jag var så glad å deras vägnar att de fick lyckan att göra sånt som barn ska göra under uppväxten på jullovet.

Imorse blåste det rejält och snön regnade snabbt bort, ute ser det mest murrigt och skitigt ut. Jag är bara trött, har inte lust till något speciellt, flyter med tiden, virkar några varv och så mycket mer blir det inte.

Magen har varit knäpp, vet inte om det är magkatarr eller bara något nytt uppblåst, inte så hungrig, har ingen lust att laga någon mat. Igår åt vi lutfisk, det var så gott med vitsås, kokt potatis och svartpeppar. Det gillade både jag och magen, en av julens favoriter.

Julafton blev en helt ny upplevelse, vi träffades alla ute bakom dotterns hus. Det var så skönt att se alla samlade, vårt julgäng i många år nu. Vi vuxna, alla med munskydd, lite knepigt att dricka glögg och äta korv med bröd. 😀 Lek och tävling för ungarna, vi vuxna pratade och njöt av stunden. Plötsligt började tomtens bjällror höras … alla ungarna sprang mot framsidan av huset och upptäckte att tomten hade lämnat en säck med ett paket var till ungarna. Tomten var ju rädd att få Covid19, så han skyndade vidare utan att hälsa.

Sen åkte var och en hem till sig.

Vi var ju över till mamma före julafton, lämnade klappar, frukt och en tårta till kaffet, vilket var väldigt populärt. Hon ringde igår och var lite förvirrad, hon brukar hänga upp larmet (som hon har hängande runt halsen) på väggen och ”nu hittar hon inte väggen.” Suck, så tråkigt när seniliteten tar henne mer och mer. Hon hänger inget på någon vägg, hon har det dygnet runt runt halsen. Men hon skrattar samtidigt åt att hon inte hittar väggen. Humorn spränger igenom dimmorna i alla lägen och vi kan gemensamt skratta åt allt tok hon får för sig. Hon hör på mitt tonfall att det är något fel på det hon säger, svarar mig med att hon nog har trasslat till det och då kan jag säga att hon nog har gjort det. Jag känner mig så tacksam över vår gemensamma humor och lättheten att skratta åt tokiga saker vi gör, säger.

Nu ska värma lite Jansson till middag. Kram på er alla!

Makens Lussebullar med vaniljkräm.

Mitt i smeten

Jag har precis hackat årets sillsallad och upptäckte till min ilska att sillfiléerna redan var inlagda sk 5-minuterssill. Det blir en del felköp, fast jag skriver så noga vad maken ska handla. Det där med uppmärksamhet just vid handlande är inte på topp som i andra fall, kan det vara någon defekt män har på generna, något tillfälligt förblindande i mataffärer?

Fan ta bofinken, det ska ju vara salt sillfilé, precis som den är, bara sköljas av lite. Jaha så detta år blir det en variant av min absoluta julmats favorit, äts med en klick vispad grädde.

Maken har verkligen hamnat i smeten, han vill mycket i år, patén står nu i ugnen. Jansson är på G, skinkan ska griljeras och lussebullarna som jag har tänkt att baka i flera veckor, tänker han också baka. Jag ska sätta degen till honom, igår gjorde han wienernougat. Jag bara suckar, han har som blivit tagen av matlagning sista året.

Nyss ringde sonen för andra gången han är som vanligt ungefär som jag var när det begav sig. Först köper han en okokt skinka och det står att den ska vara i ugnen säger han undrande? Han minns bara vår kokta skinka i stora kastrullen, skinkspad och sen doppabulle. Lite prat och skinkan åker in i ugnen med folie, går bra det också. Nyss ringde han och undrade ”ska tjocka revbensspjällen putsas?” Han brukar kunna det mesta, men bra att ha gamla gardet i soffan beredd att svara på frågor. Han har som vanligt tänkt göra mängder av mat, han njuter av att ha fullt upp i köket.

Jag är lite trött just nu, vi var iväg till min mamma med julklappar, frukt och en 12-bitars citronfromagetårta till 2-kaffet som räcker till både personal och de boende på hennes avdelning. Vi fick prata lite genom ett öppet fönster, hon såg ut att må bra, sa att det var bra med henne. All personal hade munskydd och visir, ännu ingen Covid på deras hem. Jag bad att få mammas post, har ju inte varit in på hemmet på länge, de flesta av hennes räkningar har vi på autogiro.

I bilen på väg hem, hittar jag brev med inbokad tid till S:t Eriks Ögonsjukhus vilket står på kuvertet, hon skulle varit där 10 november, koll och operation av starren, hon ser snart inte ett dugg. Herre min gnu så förbannad jag blev, hon som knappt ser. Hur svårt kan det vara att hålla koll på posten som de anställda lägger i de boendes postfack. Alla har en person tilldelad som ska se om just sånt här och annat. Jag tål inte slarv av sånt här som handlar om att de skiter i rutinerna. Dessutom får hon betala 350 kr för att hon inte kom och sen slarvades en sjukhustid bort i dessa tider. Oförlåtligt!

Så nu ska jag sitta och ringa om en ny tid, ringa hemmets föreståndare och vara förbannad, undra vad de har en sjuksyster anställd till, om hon inte kan kolla lite i posten, mamma är ju inte helt klartänkt längre och sjuksystern vet att mamma väntar på operation som blev inställd för att Covidskiten kom.

På vägen hem in till sonen med ungarnas julklappar, imorgon ska vi till dottern, äta varmkorv i trädgården, lämna julklapparna och sen åka hem.

Fast jag sörjer att inte få träffa mina nära, så ska det bli skönt att mysa en julafton med min man. Vi ska äta gott så klart, glo på TV och ha vår egen klappöppning. Det är verkligen något helt nytt för oss, vi hade ju alla hemma hos oss jul in och ut när ungarna växte upp.

Ha nu en skön helg. ❤️🧑🏻‍🎄❤️🎅🏻❤️

GynAkuten

Nyss ringde GynAkuten, ska dit kl 14.00

Här går det undan, tacksam känner jag mig att de ringde mig så snabbt, men oron rör om i magen. Läskigt, har egentligen ingen aning om vad de kommer göra.

Strimmor av blått

på himlen, strimmor av hopp om en nyans i gult, men nej, ingen sol.

Tänkte bara skriva några snabba rader, ska till fotvården snart och det ska bli både trevligt och skönt. Fotvårdaren och jag är vänner sedan många åt.

Min oro har lagt sig, har bestämt mig för att det inte kan/får vara något mer canceraktigt, så det så. Vill bara få den undersökningen avklarad, så att jag kan släppa den tråden som sakta rör sig i mina tankar.

Minns inte om jag sa att jag till slut valde att ta tabletterna jag fick från läkaren på hjärtakuten? De fungerar så galet bra, inget hysteriskt flåsande när jag duschar eller gör något fysiskt. Klart, jag har ingen kondis, så flåsa gör jag om jag tar i på det viset, men normalt. Så lycklig över betatabletterna.

Det mesta med julklappar är fixar, bara några till att slå in. Fick dotterns hjälp med att beställa sladdlösa hörlurar till maken, vi möts ju på julafton och byter julklappssäckar, då ligger makens paket i den kasse vi får av henne. Säckarna är ju till barnbarnens klappar, för oss vuxna behövs nog ingen stor säck till presenterna.

Strax efter kl 3 ska flygvapnet flyga över Stockholm som en julgran med SK60, hoppas jag hinner se det efter fotvården.

Fick ni också meddelande från staten MSB? Tänkte att de inte är vana vid digital teknik när de inte kunde lägga in en länk till sin informationssida. Klantigt tycker jag, så nu ska folk leta runt efter information i stället för att bara klicka in sig från en länk. Konstigt att de aldrig kan göra något hela vägen.

Foto av Mehmet Turgut Kirkgoz pu00e5 Pexels.com

Känner mig så liten, så liten

Cancer in situ på vulva.

Så korkad att jag kikade in på 1177 då jag igår och idag har tänkt så mycket på provsvaret från hudmottagningen, som ännu inte har kommit.

Allt liksom stannade upp som man hör folk säga. Jaha, så jävla klart. Allt jag ber om är bara att få vara. Men vissa av oss ska visst drabbas av allt. Det är immundämpande medicinen som talar. Jag vet inte vad som väntar.

Läste runt och vad jag förstår ska de skicka remiss till Karolinska direkt, där ska ljumskarna klämmas på, gynekologisk undersökning, någon slags röntgen. Men det lär väl inte hända ett skit, det är väl bara Covid-19 som gäller, tar alla resurser. Vad andra avdelningar gör som har det lugnt, fattar jag inte. De kan väl jobba på som vanligt, som jag tänker.

Äh, vi får väl se när provsvaret kommer i brev till mig, om de lyxar till det lite mer utförligt, informera med vad som ska hända eller räcker det så här?

I mig ekar en inre skakat röst, jaha jaha jaha! Men gyn var jag nyss på och där var allt ok, kanske ska de leta på annat vis?

Vart tar man vägen, skallen är väldigt orolig, tog 1,5 sömntablett. Mitt inre vill gråta, men det sitter fast. Bråkdelen av en frustrerad stund sänker jag garden. Sen kommer ilskan, så fan, om det inte är över nu när de har skrapat och fryst bort fläcken.

Nu blir det tröstätande av, så jag kan somna se.

Jag vill bara somna ifrån oron

En glimt av paradiset bor i mig

Förra årets julklapp från maken får allt ta i nu flera gånger om dagen, dagsljuslampan eller vad den kan kallas. Tänker, drömmer mig bort till Karibiens fantastiska ljus, i lampans intensiva ljus, ser stränder och hav för mitt inre. Inte längtar jag dit, har ju redan varit där och kan dyka in i mig själv och glida runt i levande minnen från det frodigaste och bland det vackraste jag har upplevt, när det kommer till ljus. Solen den starka, havet det turkosa och alla dess skiftningar, irisarna mina fulla av risodlingar, bananodlingar, strandens mjuka heta sand, palmer, kokosnötter. Människors totala fattigdom mitt i den smärtsamt vackra naturen. Min första kolibri som sällskapade till vår frukost … lyckan jag levde i, i det övernaturligt vackra. Vem glömmer sånt?

Igår skrev min fd väns dotter, tydligen har min vän det jobbigt just nu. Konstigt att hon valde att ta bort mig och sin systers Facebook kontakt. Det var skönt att höra att det nog egentligen inte alls handlar om mig, utan vännens totala skräck för rasism, precis den reaktion stat och media vill ha ifrån oss. Att läsa in rasism i sin värsta form i andras motstånd till det läge staten/politikerna har ordnat till oss. Det är inget sundhetstecken, den reaktionen får mig att tänka på Indiens ”orena kast” människor längst ner, så långt ner att avföringen från överheten är det enda de får ta i.

Hitler sa till Göring att han skulle skrämma folket, samma metoder duger tydligen att upprepa. Vi skräms dagligen med osanna klimatsagor med läskiga slut, pandomiskräcken, våldsvågen från invandrare, ekonomi som håller på att totalt haverera, media/stat gör allt för att förvärra. Vi ska oavsett vad, vara rädda och förvirrade, känner ni igen vårt land längre? Antar det eftersom tystnad ofta råder när jag skriver om detta. Eller så har ni valt tystnaden, det finns ju bra mycket trevligare saker att skriva om, Karibien te x.

Tittar ut i det grå, men min kropp lever upp och ser fram emot en scootertur med Frasse lite senare. Jag ska ut och andas frihetens vind, jag ska njuta av stunden i det grå. Börjar det regna sjunker nog glädjen några snäpp, det blöta kan jag vara utan.

Nu blir det brått, läsandet, skrivandet tar för mycket av min tid. Dusch och ut ska vi nu.

Vad i hela friden är vänskap?

Foto av cottonbro pu00e5 Pexels.com

Ibland händer totalt oväntade händelser, händelser du någonstans likväl varit införstådd med kunde förväntas. Är ni säker på att jorden inte är platt?

Tror ni Fb skapar vänskap och bevarar gammal sådan?

I dessa märkliga tider när det goda ständigt står mot det onda. Det goda markerar sina PK åsikter i ifrågasättande svarsinlägg, min moral, heder, intelligens och godhet ifrågasätts återkommande av dessa lättkränkta människor. Svarar du inte vänligt och lättsmält för de lättkränkta, har du mist en vän.

Svara utslätande och utan bitmärken är väl inte jag? Borde inte en sk riktig vän, en sedan lekis veta hur bitsk just jag kan vara?

Min själ sörjer den äldsta av vänskap jag har haft och samtidigt bekräftade avhoppet det mitt hjärta har misstänkt, jag har ingen äldsta vän sedan väldigt många år.

Vänskap, vad i hela friden är det för något? För mig är vänskap en punkt där du kan vara den du är på gott och ont. Ibland hakar vänskap upp sig, missförstånd händer och då lyfter man luren och pratar om man inte bor granne och kan ta en fika och prata igenom. Vänskap för mig är också en större tolerans än vad kanske andra ges.

Vänskap rinner som annat ibland ut i sanden utan att någon har tagit illa upp. Det är bara vår gemensamma tid som har gjort sitt och annat väntar runt knuten.Det gör alltid ont att bli ratad, först en akut slagkraft som ger lufthunger. Sen lägger sig allt tillrätta inom mig och kanske ska jag vara tacksam över att hon kom till skott och gjorde slut med mig. Så slipper jag fundera över avståndet som har skapats mellan oss.

Slipper tänka på att hon får ont i magen av att kommentera politiskt inne hos mig. Jag förstår var det gnager, den här nya polariseringen i samhället. Mellan det goda och det onda och hon vill inte leva i det onda jag skapar i mina åsikter och elaka svar på kommentarer.

Ok vännen, gå dina vandringsleder i andlighetens namn, med dina vänner och njut av livet. Önskar dig allt gott, trots mina bitska kommentarer, menar utan mina elaka kommentarer.

Jag undrar ännu vad vänskap är?

Slå in paket rena slavgörat

Finns det något tråkigare än att slå in julklappar … speciellt när det är massor av mjuka paket till våra fem barnbarn. Ärligt talat har jag nog aldrig gillat att slå in paket, som yngre var jag rätt bra på paket, men det var som om jag tappade den kunskapen/lusten efter transplantationen. Nästan varje år efter -09 har maken fått ta över paketeringen, jag planerar och ser till att presenterna kommer hem, det har blivit mitt jobb. Men nyss slog jag in ena barnbarnets paket, jag fuskade, la både två och tre kläder i samma paket.

Jag min nöt lyckades beställa lite för mycket kläder åt småSkunkarna, jag berättade nog att H & M lurade mig tro att klädbeställningen var borta, vilket den inte var och då hade jag redan hunnit beställa en omgång till från ett annat klädföretag. Så i år blir det verkligen inte leksaker i paketen. Suck, vem minns inte de mjuka paket som barn jag fick, de la jag åt sidan och öppnade sist. Men jag har tidigare sett att våra barnbarn gillar att få kläder, så kanske de blir nöjda.

Nu ska jag fortsätta virka, just nu har jag fastnat med att virka grytlappar. Skönt att bara låta virknålen gå, har ju stickat så många sockor och tovade vantar att jag behövde göra något helt annat, kanske fixar jag några disktrasor också.