Vad är det för ynklig skit som skjuter vår polis? Tar sig rätten till något så oförlåtligt?

Nu känner jag ursinnet rinna över och färgar in hela mig. En polis skjuten, en ung man som inte finns mer och det är banne mig oförlåtligt och skyldig till möjligheten att göra så, är våra tillfälligt avsatta pappskallar till politiker i fd regeringen, som snart kommer sitta där igen pga en teknisk omoralisk finess som de har räknat ut.

Våra poliser, som maktkåta politiker skiter fullständigt i, hur de har det i dessa kriminellt överbelastade orter/städer. Att tillåta invandrad kriminalitet att bre ut sig, ta över och bete sig bäst fan de vill, släppa in dem utan minsta kontroll av varifrån och vem de är, är totalt ofattbart korkat.

Jag lider med polisen som mördades, hans anhöriga, hans vilja att finnas där, när vi alla andra var rädda, han som inte tilläts använda det våldsmonopol poliser i andra länder med självklarhet tar till när det behövs. Auktoriteten lika med noll, att dag ut och in höra dessa avskums hatiska skrål och tåla deras medfödda aggressiva beteende, för det är så de lever i sina egna länder. Med skillnaden att deras poliser inte tolererar ett dugg och där åker de kriminella på stryk så det visslar om det, blir rent av ihjälslagna. Sånt behövs för ett totalt ouppfostrat folk med lågt IQ snarstuckenhet, aggressivitet, tar för sig allt och lite till.

Våra poliser, jag lider med dem varje dag. Övergivna i sin hopplösa ställning, där inte ens staten står på deras sida när det kommer till kritan, det visar oförmågan, oviljan till att förändra till det bättre. Ville staten, regeringen något skulle de kasta ut kriminella invandrare, hela klaner, familjer, rensa upp i vårt land. Ta hem specialutbildade soldater och sätt igång utrensningen, alla som beter sig har förverkat sin rätt att vara här. Skjuter du våra poliser, då har du satt din sista jävla potatis. Ska på en gång lägga till att detta inte handlar om alla de normala skötsamma invandrare som arbetar och vill höra till oss och vårt land.

Den här bilden är till dig okände polis, du som ville så rätt, var så ung och blev så oförlåtligt skjuten.

Stängt för Semester 🤍🍒🤍🍓🤍

Lika bra jag skriver så, för det är inte mycket fart varken på mitt skrivande eller läsande hos er. Fick brev med posten från sjukhuset, patologens svar om provet på tungan var ofarligt. Tacksam att jag slipper oroa mig.

Nyss drog jag och min elscooter till Ica, jag körde runt där inne länge, njöt av min frihet att handla så länge jag vill, oavsett vad kroppskrället signalerar. Sen körde jag runt extra omväg på väg hem, mötte grannar, pratade och kände mig nästan som förr.

Snart åker vi tillbaka till landet, rätt skönt att komma hem, hämta paket på posten, fick städat av städfirman, första gången på nästan ett år. Men min Lina var så klart uppbokad av andra, fick en Agnes som imponerade med sin städning, inte behöver jag sörja Linas städning, fast jag saknar Lina. Märks att de får gå kurs och lära sig städa ordentligt. Hon till och med vek toapappret som man gör på hotell och likaså hushållsrullen, vilket jag aldrig har sett tidigare.

Trevlig sommar önskar jag er alla 🤍🌷🤍🌼🤍🌸🤍🐝🤍🥰🤍

Vår midsommar 🍓

Tänkte dela mitt midsommarinlägg från Facebook. Tiden sprang iväg med en farlig fart och helgen har varit så ofattbart härlig med våra barn och deras respektive + barnbarnen.

Jag hoppas ni alla har haft en skön midsommarhelg. 🌸🍓🌸🍒🌸🍓🌸🍒🌸

Det drar ihop sig, i kylskåpet trängs midsommarens alla tänkbara delikatesser, skallen min surrar av planerna på hur allt ska fixas så trevligt som möjligt imorgon. Taket på paviljongen är nyimpregnerat, allt för att mota eventuella skurar. Där kan vi sitta oavsett väder och äta i lugn och ro.

Nya tävlingar på gång, penna på snöre ner i flaska, spiktävling och ballongstafett. Sen har maken köpt ett nytt krocketset, det gamla har gjort sitt, Kubb finns också i källaren. Själv tänker jag bara sitta på altan och njuta av spektaklet som en riktig smitare. Skulle jag stå på huk och få ner pennan i flaskan lär jag inte stå kvar och står jag kvar på huk så kommer jag inte upp. 😂 Så altanen blir bäst för mig eller inne om myggen tar mig, det är fasligt mycket mygg. Just den där översvämningsmyggan har ju inte vett att hålla sig undan på dagen och lever rövare som värsta kamikazepilot. Vi har garderat oss med myggstift och så lilla maskinen vad den nu heter som brukar ligga under och på bordet, osar lite och skrämmer iväg vad som än inande försöker anfalla.

Detta år blir det två sittningar, lunch med matjestårta, inlagd sill, Skärgårdssill, potatis, kokta ägg, kex och olika fina ostar. Nubbe öl/vatten, läsk och mitt nya citronöl 0% alkohol. Hallontårta till kaffet. Det kan bli mer på lunchbordet, vet inte om Dan har slagit till med gubbröra eller annat. Mätta lär vi bli. Ungarna som inte vill ha sill får grillad korv.

Sittning nr 2 Blir Surf N turf grillad entrecôte, flapsteak, vanliga räkor, Gambasräkor, räkor i vitlök och räkor på spett, rotfrukter i ugn och såser, förbenat många olika såser och sallad. Till kaffet dotterns Pavlova med hemtrampad flädercurd, blandat med grädde och jordgubbar. Ungar som trilskas får dotterns hemtrampade köttbullar. Nog överlever vi.

Kan ju tala om att taket inte blev tätt av impregneringen maken kämpade med, så när störtskuren slog till under en timme, så fick vi dra en pressening över, sen klarade vi oss bra. Men så typiskt män som aldrig lyssnar, ”köp en ny sa jag”. Men nej då, det skulle skuras bort svartmögelprickar med medel, torka i solen och sen sprutas med impregnering. Tror alla medel kostade hälften av en nyköpt paviljong, vilket det nog lär bli snar ändå.

Ps. Inte en tävling blev det, ungarna lekte oavbrutet och vi vuxna njöt av att kunna sitta och prata, umgås som vi alla har längtat efter så länge. Dotterns yngsta är värsta kelgrisen, när jag låg i soffan och vilade knölade hon sig upp och låg på mig, klappade mina kinder, pussade på mina armar och hade precis som sin mamma, min dotter ansiktet typ 10 cm från mitt ansikte. Så mycket minnen från dottern som liten for genom mig. Jag förstår att Gullrumpan är älskad på sitt dagis, en liten buse med glimten i ögat, men sååå mycket empati och kärlek. Tänk hon och sonens yngsta som är ca 6 månader äldre, de har blivit så kära i varandra. De bara leker och leker och längtar efter varandra. Dottern berättade att dagen efter, de åkte hem sent på kvällen, på morgonen grät Gullrumpan av saknaden efter kusinen. Jag har nog aldrig sett två små flickor mellan fyra och fem år, vara så samspelta timme efter timme.

🍒🤍🍒🤍🍒🤍🍒

Snigelns fart 🐌

Maken stack iväg med en lång lista av göranden, på vägen hit igen så hämtar han upp min T, det var ju så länge sedan han var med oss. T har fyllt 12-år och det var med stor kärlek i hjärtat jag hörde att han ville komma till oss själv några dagar. Resten av sonens familj kommer ju på torsdag.

Så jag som inte gillar värme har ju fått så det räcker, igår 32 och just nu bara 26 grader. Halleluja för vår AC denna sommar.

Så fort maken åkte iväg fick jag fart, överdriver lite när det gäller farten, men tog fram dammsugaren den utan sladd och blev överraska över vilket vanedjur jag är. Varje gång jag gick lite längre bort med dammsugaren letade jag efter sladden, försökte liksom dra den med mig, famlande i luften efter något som inte fanns, mer än som en reflexrörelse. Knöt ihop soporna och ställde dem utanför dörren, torkade ur själva sopskåpet, där blir det så skräpigt och maken ser inte just det stället.

Snart kommer de hem och det ska bli kul att vara ensam med T och prata var inte igår precis.

Är sent ute men har nu efter samtal med A duschat av mig och ska äta lite lunch kl 15.00 Ingen som helst ordning på mig.

Fridens 🔆😎🔆

Dammar av både hemma och åsikter

Idag planeras stordåd, dammvippan den omtalade i tv-reklamen ska få dansa runt här hemma och tänka vad man vill om reklam, men vippan är precis lika bra som dammtorkaren till golvet av samma märke. Maken får ta fram dammsugaren, för nog blir det skräpigt med oss två och Frasse på denna lilla yta.

Annars har jag bara tänkt ta hand om mina fötter, sitta i en balja ute med svalt vatten är väl ingen dum ide. Sitta ute i skuggan en stund och fixa fötterna, något blekare än mig får man leta efter, maken ser ut som om han har varit till havs i strålande sol ett par veckor, redigt brun. Minns min ungdom, herregu hur låter inte det?

Kom hem från Mallorca och direkt ut på min favoritnattklubb Racing som startades av Picko Troberg, om jag inte minns fel. Sitter med en kille som var svart som natten och pratar … han tittar på mina ben, lägger handen ovanför knät och känner hettan i dem (från solen samma dag) och säger ”Oh, trodde du hade mörka nylonstrumpor på dig”, han var tvungen att känna efter, så otroligt brun var jag om benen. Så att vara ljusblond behöver inte betyda att man bara blir röd av solen, vissa av oss ljusa, har pigment så det räcker och blir över. Det är sånt jag tänker på när jag ser ner på mina numera bleka ben.

Just nu ser det ut som om hela mitt gäng kommer samlas igen till midsommar, dottern med familj brukar ha annat för sig, men detta år lutar det åt att de kommer hit. Jag tänker att det blir så roligt för ungarna, de leker så in i norden bra ihop. Skallen min är redan igång med planering av ätandet, men alla kommer bidra i denna matglada familj. Matjesilltårta snurrar i min skalle, det gillar alla. Sen får vi se det ska väl vara sill o potäter på längden och bredden. Grillat så klart och inte att glömma jordgubbstårta som i dotterns hand nog blir en stor Pavlova, ni vet hemgjorda marängbottnar med grädde och jordgubbar. Något att dö för.

Dieten går så där, mitt första delmål är imorgon och jag var 6 hg ifrån det när vi var hemma sist. Men det är ingen garanti, för jag lutar mig så lätt tillbaka här i ingentinghänderlandet och tar en glass eller varför inte lite kakor till kaffet. Ja, hopplös känner jag mig, äter så himla bra mat. Det är inte där problemet ligger, varning utfärdas till kvällsfikat, utan något sött känns det så tråkigt. Sen är det väl ett måste med en eller två mackor för att klara alla nattens drömska utflykter.

Midsommar är åter inställt meddelade Hembygdsföreningen, ingen dans runt stången, inga lotter, tombola eller åka traktorsläp med lokala bonden för ungarna. Sorgligt, men passar väl vår regering, vi har ju ingen kultur, inga seder och bruk att upprätthålla enligt dem. Vi är ju så glada åt multikulti, så vi äntligen kan få allt vi har saknat i århundraden. Tänk så mycket kultur vi har fått nu … jag skulle inte ta illa upp om någon berättade, vad för kultur vi har berikats med? Vad fick vi i stället för Midsommar, Påsk, Pingst, Jul, Alla helgon, Kristi himmelsfärd?

Mat … kultur? Behövde vi 2 miljoner invandrare för att laga mat som kultur? Vi har väl ändå lyckats överleva vårt eget släkte med vår egen mat sill och potäter, för det var väl allt? Nää, multikulti är inte kul längre, när man är i ett affärskomplex och inte ser en svensk, då mår jag illa, då har något gått jäkligt fel.

Måndag blir väl lite spänning i huruvida regeringen blir kvar eller fälls. Detta regeringsspektakel borde tackat för sig för länge sedan, att se statsministern dyka upp som gubben i lådan igår, så lägligt med ett lockande erbjudande som tagit 2 1/2 år att dela med sig av till barnfamiljerna, om en veckas extra ledighet. Allt för att locka familjerna att rösta på dem i ett ev nyval. Skämmes ta me faAn.

Drömmen vore ju om pappskallarna vågade tillstå sina tillkortakommande, det blev fel, låt oss vända oss till alla andra partier och gemensamt för vårt folk, vårt land reda ut detta skit vi har ställt till. Då hade inte hopplösheten dansat i varje vrå, politikerföraktet inte varit totalt och vi hade kanske fått det vi som medborgare har rätt till, ett land skött för vårt bästa, inte för alla andras folks bästa eller vad som passar EU, eller vad som passar Löfven, att åka runt som en ekonomisk frälsare i världen.

.Ungefär så tänker jag just nu, kärringen mot strömmen, en viktig uppgift jag har tagit på mig. Ensam är jag inte!

Tungan och jag överlevde ⚜️

Klarade av den lilla operationen under tungan, lite fick de bränna tunna blödande kärl, men den biten gick som jag tänkte mig, utmärkt. Värre var början, undersökningen, ulkandet när hon drog i tungan och kände runt i hela munnen. Det var precis den pärs jag var rädd för. Nu bedövar vi så slipper du ulkandet sa hon och sprayade något som gjorde att jag inte kunde svälja, fick en spypåse att spotta i och pappersnäsdukar. Allt rann, näsan ögonen och saliven, så obehagligt, men som hon sa ulkandet gick över. Trevlig läkare och syrra, så skönt att det är gjort, provsvar om några veckor, ska bli så skönt att höra att det inget är. Det skulle göra väldigt ont sa läkaren, men det klarade jag bra, ibland är det finemang att ha hög smärttröskel, idag har jag inte behövt ta något för värk i tungan, mer i hela kroppen.

Vi var till veterinären kl 13.00 Frasse har förhudskatarr och jag blev instruerad hur jag skulle sköta om det. Sen skulle jag till fotvården, men det gick bara inte. Kroppen la bara av och jag ringde Laura och sa att jag inte kan komma, skickar maken i stället. Så blev det, så nu är han fin om fötterna till midsommar, själv får jag ta fram mina maskiner och fixa fötterna när vi är tillbaka på landet.

Igår tog jag värktabletter när jag kom hem från sjukhuset, gjorde en egen soppa, allt för tungans skull. Men det funkade bra att dricka soppan och även att äta en smörgås, så detta sår läker snabbt hoppas jag. Nu vill jag inget mer gällande sjukvård och min kropp på två tre veckor hahaha! Då är det dags att ta alla blodprov för njuren, var tredje månad år ut och in. Men är allt ok så får jag frist i tre månader.

Så där ja, nu vet ni hur det hela landade. 😀

Jaha, avigt värre 🙊🙈

På väg till mamma med allt möjligt inser jag plötsligt att min klänning sitter bak och fram … och jag som nyss var in på Ica och handlade till just mamma, med den klänningen. Suck, händer sånt här bara mig? Konstaterade att jag inte klarade av att vända på den i bilen, så jag fick vänta till jag kom till mammas boende.

Dörren på boendet öppnas av en av de invandrade kvinnorna och jag skrattar gott och berättar att min klänning sitter bak och fram. Vi skrattar tillsammans och då berättar hon för mig ”att besöka bekanta till henne med för djup urringning går inte, så hon brukar göra just som mig, sätta klänningen bak och fram.” Så vi skrattar tillsammans i korridoren.

Så hemma i stan några intensiva dagar, maken ska få dragkroken till bilen tidigt imorgon och tänk att jag på bara en vecka fick tid till ”tungan” på öron-näs och hals imorgon eftermiddag. Jag kan då inte klaga på mina möten med sjukvården. Men jag ska villigt erkänna att jag är rädd för den lilla löjliga operationen av tungan. Inte för operationen som så utan stället … jag som ulkar så lätt. Tvi vale om de drar för hårt i tungan, eller om det blöder så det rinner ner i halsen. Tvi vale. Rapport kommer,

Sen på tisdag har vi veterinärtid till Frasse som har haft ”snoppedropp” lite för länge och behöver nog någon medicin, passa på och väga honom också. Han har nog gått ner lite i vikt, det är bara bra, önskar att jag kunde säga detsamma.

Inte nog med det, sen fotvården för min del.

Fridens 🐝

Vackra ord som uppvindar, bris, själ och fågelsång 🍋

När jag sitter där i skuggan på altanen, smekt av sommaren bris, med händer som vandrar runt i blomman vars utblommade skrufs, prompt måste bort för att nya blommor ska bildas, det är då jag ser min mammas händer.

Det sorgsna och rörda sveper igenom min själ, mamma min mamma. Du finns, men ändå inte och jag ska snart titta in till dig. Bråkdelen av en stund ser du mig och gläds, sen tappar du fokus och rullar iväg med rullstolen och jag vet inte om jag orkar hålla på så här. Du säger att du har det bra och jag tror dig, fast ledan nog tar sitt kvävande tag från och till. Så mycket som är här och nu, snart har tiden och stunden runnit iväg och känner jag då, ångest över att jag inte orkade nu?

Jag vill bara vara, helst på rygg i soffan med stickningen, boken, tidningen, paddan, mobilen, korsordet på bordet. Är det så här resten av mitt liv kommer vara? Jag har inget emot det, klämmer in annat görande mellan turerna i soffan. Väljer jag detta? Ja, faktiskt, med åren och krämporna har det kokat ner till detta varande. Redan i uppväxten drog jag mig i det längsta hemma på morgonen, inte i sängen, utan inväntande att hela familjen hade gått iväg. Då satt jag i tystnadens kök med en skvätt ljummet kaffe efter mammas bryggda. Jag satt där i tystnaden, lyssnandes på husets morgonljud, klockans tickande och där i det vilsamma visste jag att jag hörde hemma. En evig längtan har bott i mig, att bara få vara.

Visst vet jag, vill jag motionera, men att veta vad man ska och kunna är två olika saker. Min kropp blir sjuk av träning, jag har prövat så många gånger. Kommer igång, tar mig knappt hem, kämpar på flera gånger i veckan, svårare och svårare att ta mig hem. Efter ett tag behöver jag mer än dagen efter för att orka träna vidare, sen ställer jag in ett träningspass av tre i vecka. Ligger all annan tid och mår så dåligt, till slut ger kroppen upp totalt och jag får sluta träna, sen tar det ett halvår för kroppen att må bättre igen. Undrar hur många år minus det blir i mitt liv av att inte ha kondis, hur många minus blir det av att ha en transplanterad njure och andra sjukdomar? Att vara fet helt enkelt och ska man överhuvudtaget bry sig om sin vikt? Hur lång tid extra får jag om jag går ner 30 kilo i vikt, tränar upp ett redigt flås, fast jag blir sjuk av träningen. Vad betyder skapligt välmående på rygg i soffan med god mat, med allt fettbildande som är så gott? Väga för och emot, väger ”må skapligt” tillräckligt mycket, för att övertrumfa några års minus?

Tankar som tar mig med, inte blir jag klokare alla gånger av dem, släppa taget och bara vara i det förbenat flyktiga nuet. Jag vevar vidare i min existensiella livsångest … men mår lyckligt bra oftast ändå. Mannen, barnen, barnbarnen och vänner, hur mycket tror människan man kan få ut av ett liv?

Åska och regn sommaren är här 🎯

Revisorn som sonen döpt räven till slank precis över tomten med ett gäng skränande kråkor efter sig. Måste vara svårt att jaga byte med kråkgänget efter sig.

Asså jag minns inte vad jag skrev sist, hur många dagar det var sedan jag var in här. Nu har jag varit hos tandläkare och fått en ny tand och ett hål som krupit bakom en lagning lagat. Efter det in till läkare och fick kortisonsprutan i tumbasen, var ingen höjdare, men gick snabbt. Verkar fungera, får väl se i längden hur det går. Läkaren sa att det bara var att ringa för påfyllning efter 3,6,12 månader, när det nu behövs.

Sen var det hudmottagningens läkare som remitterade vad det nu är under tungan till öron-näs och hals, där de har kirurgisk utrustning ifall alla blodådror som sitter där börjar blöda. Sånt har de inte på hudmottagningen. Jag var så trött när maken hämtade mig i torsdags efter mötet med hudläkaren, vi åkte direkt ut till landet. Maken hade handlat och packat allt inför lördagens kalas som äntligen blev av, under tiden jag tog en taxi till sjukhuset.

12 person blev vi på vårt efterlängtade kalas, att se alla fem barnbarnen sitta i en lång rad vid fikabordet var en så gudomligt skön glädje. Massor av prat och skratt, jag fick fina presenter precis sånt jag gillar. Vacker temugg, te, kakor och marmelad, en trave böcker, en av var som dottern läst i sin bokcirkel, fick nya så klart, ser fram emot att läsa speciellt Caitlin Doughty Will my cat eat my eyeballs? And other questions about dead bodies. Nyfiken är jag på Jag är Malala flickan som fick nobels fredspris 2013 och Kvinnor kan förändra världen av Melinda Gates. Det finns några till, men dessa är förstahandsvalet. Sen ett gäng jordgubbsplantor vilket vi verkligen blev glada över. Jag tänker att de inte behövde ha något med sig, jag är så glad bara de kommer.

Kalaset blev precis så mysigt som jag hade drömt om, dessa ungars kramar och prat är så härligt att vara mitt i. Farmor hit och mormor dit, sen att de trivs så bra att leka, som de lekte och sonen vår ordnade tävlingarna för alla.

Nu regnar det ute, ett stilla sommarregn som jag och Frasse tog sista kissturen i, såg allt för många svarta sniglar. Maken åkte hem, han ska ta sista sprutan imorgon och hämta lite på posten.

Nu ska jag lösa korsord så ha det bra … 😎🐄😎

Tiden, stanna den! ✍🏻

Vi har precis kommit in från en rundtur med Frasse, jag på scootern, åkte efter i lugnt mak. Frasse skäller på hundar och bollar … vi gick genom området, förbi mängder av grillande folk, fotbollsmatch med småttingar med suporters som tjoade, andra barn som sparkade bollar och då tror ju Frasse att det är hans tur att vara med. Frasse speedade upp sig av allt sorl och hojtande hit och dit skällde, morrade och maken, han är väl inte så där snabb att bryta i tid med en levergodis.

Tiden rusar fram och jag har väl inte mått så där bra som en kan önska. Var till tandläkaren och det var inget mer fel än tanden som lossnade förra sommaren. Så nu ska den åtgärdas, hon tog också bild på mitt märke under tungan och skickade remiss till typ privat käkkirurg på Östermalm. Var där igår och säga/tycka vad man vill om privat vård, men så trevligt med bemötandet. Jag önskar jag hade råd med privat vård med alla kroppens behov.

Läkaren tog upp alla uppgifter och gick igenom munnen allt såg bra ut, men märket som inte ser ut att vara något märkvärdigt med, ska bort. Vi började prata och hur som helst ville han inte göra operationen på mig, då jag har så mycket blodkärl just där. Han tyckte att jag skulle be min njurläkare om remiss, hon vet att jag redan har haft helt utvecklad cancer på ett födelsemärke och förstadie på ett annat. Han opererade så gärna, men inte igår på en fredag, ifall jag skulle få blödningar pga blodkärlen. Då kan jag inte få hjälp av dem typ idag, om han hade tagit bort den och jag får problem. Sen var han vänlig nog att påpeka att det skulle kosta många tusen att ta bort den privat. Så det var bättre att ta det på vanliga sjukhuset med alla resurser, eftersom jag redan är inne i den vården och går stadigt till hudkliniken.

Så trodde ni den sjuka delen var avklarad? Icke, jag ringde njurmottagningen om att tappas på blod, den huvudvärken, tröttheten och yrseln stod jag inte ut med längre. Syrran tittade i journalen och undrade om det kunde ha åkt upp så snabbt, sedan senaste provtagningen. Ja, sa jag. Sen ringde min njurläkare och skrattade samtidigt som hon sa ”Säger ”jag” att det är dags, då är det så”. Mycket riktigt för högt Hb, så i onsdags tappades jag på så där 4-5 dl. Resten av den dagen sov jag, vet inte varför det blir så ibland, andra gånger mår jag bara toppen efter.

Så nu har jag tandläkare och sen ortoped som ska ge kortisonspruta i tummen på onsdag, ska också ringa min njurläkare om den där remissen till tungan. På torsdag bär det av till landet och på vägen storhandlar vi till kalaset som äntligen blir av, annat kan jag inte tänka mig och blir det inte av, då ger jag fan i mig upp.

Tankarna tar sig in och jag funderade i veckan på en av dotterns nära manliga vän under uppväxten. Hur går det för honom, vad gör han, bor, hur många barn? Ni vet hur man funderar över folk då och då, så ringde dottern igår med en hälsning från den killen. Av en slump fick de tag i varandra och jag skakade lite på mitt huvud, hur ofta det händer mig precis så där.

Vet inte om ni minns vår fd hundvakt Bertil med sin fru Irene? De ville inte skaffa egen hund, men hade ju Watson så ofta, han bodde hos dem under tiden jag låg på sjukhuset och fick min väns njure. Sen var de så aktiva med att promenera och tog Watson med sig när jag inte var så uppkäftig under njursviktstiden. De hängde med på våra påskmiddagar och till landet några gånger. Irene dog för några år sedan och efter det ville inte Bertil ha kontakt som förut. Han deppade tror jag, som försökte ringa och boka besök, men se det ville han inte ha. Till slut la jag ner, ville inte tränga mig på.

Tiden gick och han blev senil och hamnade på ett hem. Jag fick en del info om honom via fd arbetskompisar på dagvården, där han gick innan det blev tvunget med ett hem. För några dagar sedan tänkte jag på Bertil, vilket jag så ofta har gjort, lever han? Sa till maken frågande ”Undrar hur det är med Bertil”? På vår tur idag mötte vi tidigare grannar till oss och Bertil, han dog förra veckan. Usch, det var sorgligt fast han var över 90 år. En så fantastisk kille, han var rak, ärlig och så hjälpsam, den generation som ofta har något med sig som många senare generationer saknar. Vad jag menar med det får ni fundera på …

Snacka om att jag hade tur igår, hade beställt all min medicin från apoteket och skulle hämta det på eftermiddagen. Frågade när hos plocka ner allt i en pappkasse, ”Har jag fritt ännu”? Tänk att det var fritt sista dagen, så nu klarar jag mig ett bra tag framöver. Sånt borde jag ha koll på, men när jag inte mår så bra och det hela tiden ska åkas till läkare och labb, då snurrar det av stressen i skallen på mig.

Men jag har det så bra med allt annat, stickningen är ju väldigt viktig för mig. Jag har precis stickat och tovat vantar till min tandsköterska. Hon har tidigare fått tovade vantar och säger att hon aldrig fryser i dem när hon åker skidor, utför tror jag på vintern. Dottern hennes försöker sno hennes vantar, så får hon ett par till kan ju dottern ta de första. Sen har jag stickat två par sockor till vuxen man. Vilket är till mina barnbarn, när de vuxit upp och så håller jag på med ännu ett par tovade vantar. Har helt snöat in på tovade vantar och vanliga sockor, lätt att hålla i och skapligt snabbt går det.

Nu ska vi äta, ytterfile som är marinerad och har gottat sig i ugnen med potatis och rotfrukter. Idag började jag om med ätandet, jag kan inte vara så här jäkla tjock längre. Gick med i Aftonbladets Wellobe igen, inte med ett rungande Jippi utan mer uppgivet fan också.

Ha det nu bra och njut när sommaren kliver över tröskeln. 🔆

Kunde ge mig på de

Tog mitt Hb blodprov idag och det var allt för högt, kvinnor ligger normalt mellan 120-150 mitt låg på 160, så det blir tappning nästa vecka. Min läkare ringde och bekräfta att jag alltid har rätt, jag känner verkligen av för högt Hb, huvudvärk, yrsel, trötthet och så en känsla av hetta i händerna. Jag har ingen lust att få trombos eller andra konstigheter som döden i blodproppsform någonstans alls.

Vi åkte till metropolen Hallstavik där de har en utmärkt, trevlig vårdcentral, som alltid fungerar så bra och väl där möter jag samma sköterska som sticker mig. Gu så härlig person hon är, önskar att hon fanns på mitt labb.

Sen åkte vi till centrum för maken skulle handla på Ica och jag sa ”parkera så jag ser folk.” Det är skillnad på folk i mindre orter och i stan, det är inte illvilja från min sida, jag har inget emot en enda person, det är mer ett konstaterande, där jag sitter känner jag mig lite som en gapande fågelholk i skogen. Folk ser annorlunda ut i mindre byar, städer, mer praktiskt klädda, typ kamouflagebyxor och annat just bekvämt/praktiskt som de har som jobbar i skogen eller på gården. Tjocka och tjockare, slitna kvinnor, unga som äldre och män med sina jätteskutor gungar fram, kvinnor med slitet hår, oklippt sedan länge, en stor grupp rediga arbetsklädda klev ut från restaurangen och såg ut precis som de gör i hela vårt land, med sina varselvästar. De såg vanliga ut och fina på sitt vis, så kom den äldre vanliga tanten som jag alltid hurrar för, hon gick förbi och såg ut som tanter gör i hela vårt land.

Vad vill jag nu säga med detta? Ser inte så många välklädda, friserade, oslitna människor på den lilla stund jag var där och undrar vad som gör skillnaden så pass stor? Det finns ju precis samma typ av människor över hela landet, men på de mindre orterna ser jag fler av de som dels inte har klädsmak och ser väldigt slitna ut. Jag själv är både fet och mest bara praktiskt klädd, men jämför jag mig i stan med andra så tycker jag att flertalet är relativt välklädda, friserade och kvinnorna är ofta sminkade, vilket inte jag är. Så vad gör att jag kan se att jag är på en mindre ort och handlar? Tycker det är en intressant gåta. Ska väl på en gång skriva att jag själv passar in väldigt bra där i den skaran folk.

Ikväll blir det matjessill, gräddfil och gräslök, i landet har vi gräslök som inte är av denna värld, hög som bara den och tjock. Jag ska klippa ner den och frysa in, vill inte att den börjar blomma.

Fridens 🔆🐄🐂🐑🐏🐎🐐🐖🐓

Bråkdelen av en atom, ett andetag ✍🏻

vårt besök på jorden, mitt i det myllrande livet från minsta kryp till människan finns det stunder vi känner oss ensamma. Vi drömmer våra drömmar, spinner nät att fånga dem i, längtar och väntar att drömmen ska slå in.

Jag har hört så många vänner berätta om hur de har drömt om att olika drömma ska slå in. Själv har jag funderat på det här med drömmar, har inte haft så många medvetna drömmar.

Undrar om andra har nya drömmar hela tiden om prylar, karriär, privatliv? Vad är andras drömmar spunna av?

En klar har följt mig så länge jag kan minnas, jag ville ha barn, innan jag en själv slutat vara barn. Så stark längtan var att få barn, inget har varit i närheten i sin djupa tydlighet.

Jag har rest en del själv, sen med min man och företaget jag hade ett tag. Men jag har aldrig haft resandet som någon stor längtan, av alla länder jag har besök är det Mallorca som är favoriten, ett ställe som kändes som om jag kom hem varje gång. I nutid längtar jag aldrig efter att resa utomlands, längtar jag efter något, så är det friheten husbilen bjöd. Packa ihop och dra iväg till en gärna enslig natur, backa in i spenaten, öppna dörren mot naturen, ljuset och allt som hör skogen till. Jag visste inte att jag trivdes så bra på en så liten yta. Så där ja, husbil drömmer jag om, men vi har ju vårt sommarställe i stället.

Nyss satt jag på altanen, lyssnande på journalister som har en podd Ingrid&Maria.se Plötsligt ser jag ett rökmoln komma genom skogen, det är ju eldningsförbud och visst hajade jag till och i samma veva insåg jag, att det var frömjöl. Makalöst mycket frömjöl i luften detta år, inte så konstigt att jag och andra allergiska behöver både tabletter och spray för att överleva. Ute är allt gult, bilen, altanen, bord och stolar. Vi väntar med att skrubba altangolvet och olja in det, för resultatet blir inte bra.

Igår låg jag med huvudvärk och sov hela dagen, känns hopplöst och jag undrar var huvudvärken kommer ifrån? Två omgångar samma månad, hoppas det är något tillfälligt. Ska imorgon ta blodprov, kolla mitt Hb, är det högt blir det blodtappning igen.

Jag har fullt upp med kroppen mest hela tiden. Har snart tandläkartid, hon ska fixa tanden/kronan som lossnade förra sommaren. Har tid hos ortoped som ska spruta kortison i min värkande artrostumme. Måtte det fungera så jag slipper värken ett tag, det funkar för en del. Snälla låt det fungera för mig. Ha trodde ni det var slut där? Så ska jag till en mun och käkspecialist som ska kolla ett ”födelsemärke” eller vad det nu är under tungan. Antingen är det inget, jo, något är det, men är det ofarligt skulle det vara skönt, eller så bedövar han och tar ett biopsiprov.

Snart kommer maken hem från golfrundan, så skönt att vara ensam en stund, andas för sig själv behöver vi båda ibland. Igår var han flitig när jag sov, klippte allt gräs plus efter ängen så alla hundägare som vill kan gena den vägen. Han planterade ner blommor och potatis, blandade jord och gödsel runt jordgubbarna och annat. Tvätten gick i källaren, hörde centrifugeringen, fast jag sov. Sån tur att han är lika flitig i nutid som jag var som frisk, är så glad att han är en sån pärla, när jag inte klarar av att vara mitt bästa jag längre.

Nu drar det ihop sig till grillad lax och något mer så klart som jag inte har bestämt ännu. Maken kom nyss hem, så det vankas snart middag. 🐄🐄🐄

Fest ingen fest, fest ingen fest ..

Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

Oväntat möte med glädjen

Lördagen bjöd klackarna i taket, glädje som oväntat hälsade på. Min dotter ringer och frågar om jag kunde ta emot en kompis som har vuxit upp i området, som skulle lämna fina målningar som min dotter hade köpt. Va är NN konstnär? Minns att hennes bror blev duktig tatuerare, så självklart finns konstnärsådran hos fler av de fyra syskonen. Så fick jag en länk av dottern, där jag kunde gå in och titta på målningarna. Jag blev riktigt häpen, så vackra målningar och inte fattar jag hur jag har missat detta? Klart jag satte hjärtan vid fantastiska målningar, jag är ju väldigt svag för blommor och njöt av hennes akvareller med blommor.

Så kommer hon med sin lilla hund och en kompis, jag kilar ner och öppnar porten. Så märkligt det är med dessa kvinnor och män som växte upp med oss vuxna runt om sig. Hon gick i parallellklass till dottern, brodern spelade handboll med vår son, med min man som tränare, plus hans egen pappa som hjälptränare. Alla dessa år vi träffades och umgicks på olika vis, allt som hände och ungarna som växte.

Så räcker hon mig en påse med dotterns målningar och drar upp en underbar tavla med blommor som jag nyss satt hjärta på. Hon sa att hon blev glad att jag gillade just blommorna, det var de hon tyckte mest om att måla. Den underbara var till mig, jag blev så rörd, känner så starkt allt det där som finns mellan oss, kunskap om våra tidigare liv och nu står hon där så kapabel i livet med sina fyra egna ungar, gift, socionom och konstnär. Så vi pratar, om mamman som nyss dog så oväntat och tankar, känslor runt våra liv. Jag känner att vi inte är klara där, vi hörs och ska träffas över en kaffe på vår väg till vårt land, då kan vi hälsa på dem på deras landställe. Jag kände så stark glädje efter vårt möte och tankarna flög högt och brett, ungarna hennes behöver raggsockor på fötterna inne i huset på landet, så tänkte jag och ska rota och se hur många jag har att ta med. Med kärlekskänsla kommer som så ofta lusten att dela med mig av något jag har gjort eller ibland köpt, något jag kan göra en annan glad av. Skrattar för mig själv, raggsockor är väl inte det andra tänker på i första hand? 😂

Det är ju så spännande att träffa de nu vuxna ungarna från förr, några har bott eller bor kvar i området.

Nu har jag precis avslutat och börjat på ännu ett par sockor till en av mina barnbarn, killarnas vuxna raggsocker. Ni minns mina lådor, som jag vill ge barnen den dag jag inte finns. Tre tovade vuxenvantar och ett gäng sockor till flickorna. Snygga armband till flickorna, blir nog klackringar till grabbarna … Tiden får visa vad mer som ska läggas ner i överraskningslådorna.

Tjing på er alla, imorgon är det dags för tandläkaren, sen drar vi till landet. I helgen ska vi ha kalaset med alla ungar små som vuxna.

Uppvindar idag

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.