Hårigt blekt värre

23BE9E9C-CA7D-4250-8F1F-2C0515DF46FA

Inte hör jag vad som sägs, det mal och mal. Frågar maken ”vad han lyssnar på? Golf instruktioner säger han.”
Bevare mig väl så urbota trist, sa jag.
”Jag var så dålig sist, att jag kunde kasta klubborna i sjön, blev svaret.” ”Bättre kasta dig själv i spat, klubborna genererar ju en del att sälja, sa jag.”
Sen blev det tyst …

Jag fnissar för mig själv, men gillar hans ärlighet, golf är i mina ögon tråkigt. Bangolf var jag bra på, brukade vinna, då, förr som med en normal kropp. Undrar om det visade på en möjligt bra golfkarriär? Nää, säkert inte, men ligga här och fundera på det som aldrig blev är ju döfött.

Finns det något tråkigare än att hålla på med sin feta lekamen. Håriga ben och armhålor, smörja in sig, fila fötter, klippa tånaglar, tvätta hår, föna hår? Dusch varje dag är min melodi, allt det andra får jag liksom tränga in när orken finns.

Förr behövde jag aldrig smörja min kropp … idag ett levande fnöske som kräver mer rundsmörjning än jag pallar med. Hur sjutton klarade män det förr, nu menar jag svenska äldre modellen av män, som tveklöst aldrig nuddade kroppen med annat smörj än möjligen en rak höger i nyllet vid bråk.

Nutidens män är ju annorlunda, de smörjer, klipper och rakar, till och med pungen. Har du fattat vad en rakad pung gör för skillnad? Det här med analblekning, betyder de att de bleker håret eller hålet? Antar att håret rakas och det som bleks är hålet, blir vad bättre då? Hur gör färgade män då, är de inte lite ljusar just där av naturen eller tänker jag fel? Det skulle se bra underligt ut med ett ljust blont hål på en svart man? Men igen vem skulle titta där?
Gud så glad jag är över att inte vara den typen av man i nutid.
Vem glor en annan i det hålet och blir till sig av lycka, ahhh ett blekt hål, hela världen ler mot mig. Ska väl vara bögarna som bleker hålet eller gör heteromän det och framförallt varför?

Förr kunde vi kvinnor alltid oja oss över att vi menstruerade varje månad, dåligt mådde vi och pengar kostade skydden. Männen slapp som vanligt undan med endast rakning, vilket var avundsvärt orättvist.
Skulle vi minsann ha allt kämpande, mens, graviditet, födandet, gynundersökningar, ammandet, klimakteriet.

Antar att männen tröttnade på att bara raka ansiktet, tänkte länge på vad de kunde lägga till, det blev rakning av hela kroppen, inklusive de ädlare delarna, (enligt de själva) lidande med vaxning både här och där. Men skägget slutade de raka och ser nu ut som gamla gubbar i förtid, ser ut som något man kan skrämma barn med.

En del tycker om skägg, gör sällan jag, inte ens de två hårstrån i kors jag ständigt jagar på min egen haka.
Denna dag idel frågetecken?

Ha de gött nu med blekta eller naturliga kroppsdelar.

Tjing

Livet med en klick tiger

FEB7AD79-14D2-4B3F-82F1-60E8198B0078Det finns så mycket goda människor i världen, ibland är det lätt att glömma det. 💛

Så skrev jag igår på Facebook …

Samtidigt som jag drunknar i mail från bedragare. Jag vinner oavbrutet stora summor, jag får hela tiden pengar att handla för från Lidl, Ica, Coop och andra. Bit coin i all evighet, de har till och med satt in pengar på ”mitt” konto, som jag inte ens vet att jag har. Herrar i lämplig ålder, gärna med metallskrot på axlarna från något Amerikanskt vunnet krig, blir ständigt kära i just mig. De vill så gärna ha kontakt med mig, de står i rad. Tror hela Nigeria vill med mig, åtminstone den manliga delen. När till och med Viagra glimmar till och tigger om köp, då inte bara muttrar jag.

Denna Covid19 sommar har varit något i hästväg när det kommer till bedrägligt förfarande på Fb. Aldrig har jag fått så mycket skit, min ”skräp” knapp är snart utnött. Inte spelar det så stor roll vad jag gör, skurkarna har automatiserade utskick, men visst borde Facebook kunna stänga av en massa ren skit.

Nästa elände är ryggen, något bättre, men så segt och så in i helskotta ont, just nu brinner nederdelen av ryggen och ner i skinkorna. Maken har smort in Tigerbalsam som både hettar och kyler, mycket konstig känsla. Så länge jag sitter eller ligger är det skapligt, men att ta sig upp … stå där och inse varför de skämtsamt visar ryggskott med någon som går krokig som en ostbåge. Att räta ut sig är plågsamt och de första stegen är banne mig märkvärdigare än de på månen. Först står jag bara där och konstaterar att inget händer, sen kommer det några pyttesteg som känns som ”den förlamade som tog sin säng och gick,” sen kommer det hela igång och bättras på varefter.

Jojo, nu ska vi, jag snart stappla ner till utrymmet och titta om min elscooter  står kvar, laddas ska den, om den finns på plats.

Igår på väg hem i bilen köpte jag en ny tvättmaskin, hoppas de kommer med den innan veckan är slut. Den gamla maskinen har gjort sitt, den läcker värre än en gisten eka och sist tyckte jag inte kläderna luktade gott, vägrade ha dem på mig. Blev till att tvätta om dem i maskinen som är ny på landet. Fick för mig att den gamla maskinen inte skickade ut smutsvattnet ordentligt, där av lukten. Men maken han säger att min näsa är helt galet överkänslig.

Jo, jag tillhör de som har sjukt bra luktsinne, känner allt och lite till. Kan ju bara säga att det blev ännu mer utstuderat efter njurtransplantationen, varför? Har jag ingen aning om.

Imorgon får jag spotta upp mig, ett bokat besök till min morbror, han som har syrgas och inte så långt kvar. Han är ännu hemma med sin fru, som tar hand om honom, det är så tungt och sorgset. Han har varit som min bror i uppväxten, jag bodde hos mormor mitt första år och han bodde då ännu hemma. Fy fan rent ut sagt för att kvävas, sitta och vänta på att dö på detta vis. Vi sitter i trädgården med hans fru och fikar, han  själv sitter vid ett speciellt fönster inne, han tar sig inte ut. Så vi träffas på det viset.

Nu ner till scootern.

 

Mest mutter

AC0937CA-9885-403E-8D12-275AE2B5E6C1
På diskbänken ligger kräftor för att tinas, ikväll festar maken och jag, inte för något speciellt, bara för att vi blev sugna. Idag blir det till mångas glädje uppåt 25 grader varmt, så de känner sig extra lediga och lyckliga.

Klimathysterin passar på att skriva om värmeböljan i Europa … har de helt glömt bort det vanliga vädret? Varje augusti brukar det slå till med en värmebölja, till och med vi får det ibland. Växlande väder har vi haft i alla tider och förändringar kallare/varmare sker under otroligt lång tid. Så de fejkar med siffror om vädret hela tiden, jag har läst så mycket påhitt och folk blir rädda och sväljer allt. Vad jag inte förstår är vad de ska ha för nytta av folks rädsla och vad de ska ha alla pengar till? Men vi som litet skötsamt land är som en spott i havet, alla våra skattepengar och förändringar kostar oss galet mycket. Samtidigt som de riktiga miljöbovarna skiter fullständigt faan i det hela, stora länder som inte håller måttet för fem öre. Men folket i vårt land, låter de dra stora lass åt andra, resultatet blir bara högre skattetryck på oss, pengar vilket inte alls går till det vi tror.

Nej, nu ska jag fortsätta sticka och lyssna på någon som pratar om annat, lättsamt, lättsmält utan ringa värde. Något som kan få mig att tro att jag ännu lever i det land jag växte upp i.

 

Hönsigt värre

E39CBD46-D5D4-47B8-89F5-0C5A5B99A51A

Där uppe sitter en stor del av svenskarna, de som ser mönster i det som händer. Vi bruna hönor som andra så gärna kallar oss. Men jag har tröttnar på utsikten och har tagit mig ner på jorden, här är vilsamt, blundar och njuter av att allt är som vanligt.

Ovanför altanen hänger en klase med säkert 15-20 ballonger efter kalaset. Barnbarnen och deras mammas morgonpresent tillsammans med bubbel till farfar. Ballongerna har sakta men säkert lämnat sitt ståtliga stadie och hänger nu halvblåsta eller rent av skrumpna i alla tänkbara stadier.

De fick mig att tänka på vårt land, en gång så ståtliga samhällsbygge, hit kom folk från hela klotet för att ta del av undret. När jag imorse öppnade paddan och lät natten och nya dagen strömma emot mig, blev jag så in i norden trött på allt negativt. Alla synliga bevis för att vi flyter sjunkande i stormen, varken fartyget, dess passagerare eller stormen ser över hälften av befolkningen. Det sundaste vore att sluta använda paddan som information, inte bara den utan all mediainformation med enbart negativ dessutom ofullständig, mörkad information. Trött av att inte längre ha tillit till svensk media.

Ibland avundas jag de som inget ser, inget verkar förstå, så vilsamt att slippa må dåligt, känna att man ska ta något som helst ansvar, om så bara att pipa lite i den gemensamma gnölkören. Det här att knipa käft tror jag är en specialgren i OS för svenskar.

Men nu ska jag sätta mig och tärna grönsaker och rotfrukter till en soppa. Sätta på någon serie från Netflix och glo på under tiden.

 

Stora ungar små ungar

BA5D2629-44A6-4220-8AE3-637789A32B01

Idag börjar det inte bra med skrivandet som bara fjutt var borta. Så jag börjar om.

Kalaset blev en trevlig dag/kväll, hela tomten såg ut som ”hela havet stormar” med aktivitetspunkter. Ungarna böljade fram och tillbaka, dessa kusiner leker så bra, har så kul när de träffas. Vi hade tänkt oss tårta och kaffe vid tvåtiden, vår vanliga kalastid, men dotterns familj har nog aldrig/otroligt sällan passat en tid. Ursäkterna är lite spännande att höra, denna gång ålade yngsta ur bilstolens säkerhet (vilket säkert hände) varvid de var tvungna att stanna och vända bilen? Åka en halvtimme åt fel håll … ja, varför vända bilen och åka åt fel håll? Varför inte bara stanna eller som vuxen klänga över sitt säte och sätta ungen rätt under färd. Undrar hur många gånger jag hängde över framsätet och fnulade med ungarna där bak, när de växte upp.

Men festen gick av stapeln, det är en så underbart obeskrivligt skön känsla att sitta och se hela familjen. Massor av prat och skratt, ungarna lekte och sprang runt som ungar gör. Sonen höll i tävlingarna, satte upp stationerna och så började tävlingarna, själv satt jag inne och gjorde iordning den franska potatissalladen, med dottern som sällskap. Tanken var ju att sitta på altan och titta på när de tävlade. Det blev ju en timmes senare fika och då var jag tvingad att koka pluggen och fixa det som skulle hällas över potatisen, sen behövde potatisen stå och gifta sig med olja, vinäger, hackad dill och persilja, salt o peppar. Nu hade vi trevligt i köket, diskande dottern och jag, men det var väl inte så jag hade tänkt mig det hela.

Sen drog det ihop sig till middag och vår hemgjorda coleslaw, potatissallad blev väldigt omtyckt, köttet från gårdsbutiken och korvarna, många sorter. När jag kom ut med en bricka med glass, jordgubbssås och choklad, då sa Leo ”Du är alltid så  snäll farmor.” 😃 Än så länge lätt att göra sig poppis, lättförtjänta poäng.

Nu har jag stickat luvor åt mina egna ungar plus maken och till fyra av barnbarnen, började med den sista igår. Färgglada restgarner och ett enkelt mönster som går snabbt att sticka, blir lagom i höst att ha på sig. Sonen har döp den till sin kondom hahaha, en tajt ribbstickad mysse.

Idag åker sonen med familj hem, vi åker en sväng hemåt imorgon, hämta paket på posten och dona lite.

Jag överlevde kalaset och ingen tog illa vid sig av att jag några gånger gick in och la mig i soffan. Fönstret var ju öppet ut mot altanen där de satt, så jag var liksom med, fast lite på sidan. Alla ungarna är införstådda med att de inte får vara i vårt hus, så fönstret är vår träffpunkt, deras fingrar finns på alla fönster efter altanen. De kommer och gestikulerar att jag ska öppna fönstret om det är stängt, de små når bara precis över med ögonen, får stå på tå. När de blir vuxna och jag inte finns kommer de säga ”och farmor låg alltid i soffan.” Men hon där i soffan fanns alltid tillgänglig för dem när de ville prata och berätta. Att det nu sker via fönstret är ju coronans fel.

Jag har farit runt på Fb och storknar av alla misslyckanden våra politiker åstadkommer. Ingen människa med förståndet i behåll kan ju vara nöjd med allt de ställer till med. Allt för ofta undrar ju hur detta ska sluta, men det är väl det det inte gör, slutar. Det kommer hålla på tills allt vi tänkt oss som ett vi är nermalt till ett intet. Undrar hur de som inget ser, känner, förstår kommer må då? 

Alla dessa konspirationsteorier som jag har hoppat över i alla år, har börjat läsa mer om slaveri, trafficking och allt det runt sexövergrepp från rika, kända människor med yngre barn. sån jäkla soppa.

Tillbaka till vardagen hör jag sopbilen tömma våra sopcontainer, var fjortonde dag, så det gäller att packa ordentligt. Tackar dem för mig själv, vad skulle det bli utan deras arbete.

Nu ska jag snart vinka hej då till sonens familj, Frasse som älskar att vara med ungarna och oss vuxna kommer nog tycka att det blir tråkigt utan dem. Idag fick ungarna gå ut med honom, instruerar hur bajs ska plockas upp med påsen. Men ”han gjorde det imorse” sa maken när han kom hem från golfrundan med sonen. så det blev bara en ut på vift tur med kissning. Han är ju fri på tomten större delen av vår vakna tid, ännu har han aldrig stuckit. Vår älskade hund, så älskad av oss alla.

Fridens

 

Är det hopp om livet?

EB016128-814D-4CAA-A247-1E2D55D0263C

Hålet, det svarta tunga har halvt slukat mig. Mest handlar det om kroppen, som har slagit bakut, har ont nedre delen av ryggen, ner i skinkorna, kroppen skakar, flåsar bjuder till med hela maskineriet. Magen är konstig, som någon slags molande värk och aningen illamående, är inte förstoppad. Matlusten minimal, vore jag ensam skulle jag nog inte äta mer än smörgås, yoghurt och kaffe. Maken lagar middagsmaten, då äter jag. Nu är det slut på penicillinkur nr 3 och jag fortsätter nu med tranbärsdryck spetsat med mängder av citron och de där tabletterna med koncentrerad tranbär. Vore väl fan om jag åker dit igen.

Sen är det kalaset på lördag, det är ju bara familjen med sina ungar, tårtan lätt att fixa själv och kaffe på eftermiddagen. Grillmiddag med gott kött och lite olika sorters korvar, fransk potatissallad och hemgjord Coleslaw.

Det ska tävlas igen, vuxna mot barnen, vinster har införskaffats till ungarna, jag håller koll, kommer sitta och häcka på altanen.

Men det låter väl trevligt och bra …

Dessutom kommer sonen med familj redan idag och han fixar så gärna grillandet och dottern sitter inte heller på baken om det behövs. Mest jag som tänker att maken som oftast sköter allt nu för tiden, kan få slippa serva hela gänget på sin födelsedag, mig är det inget att räkna med.

Mitt psyke blir överstressat och jag vill bara försvinna i ett hål, åka hem och gömma mig. Jag blir lika överraskad varje gång jag upplever detta och varje gång tänker jag, säger jag till maken att ”det får vara slut nu på lite större kalas.” Men maken fyller 65, det måste bara firas och så dottern som fyller samma dag.

Jag undviker ju i möjligaste mån att ha besök från andra, står inte ut med tanken på att kroppen bara lägger av, att inte orka resa mig när mjölksyran/eller vad det är, tar mina ben, det är så överjävligt när det plötsligt, hur trevligt jag än har bara sätter igång. Sist satt jag hos dottern, vars dotter fyllde år, jag känner mig så olycklig när det sätter igång, frustrerad och hjälplös, inget syns ju på mig och jag vill inget säga.  Jag kan snart inte sitta upp, det vill jag inte säga, utan jag blir liksom avtrubbad hör inte riktigt vad de säger, hänger inte med i pratet, koncentrerar mig på att sitta kvar.

Vojne samma gnöl som vanligt från bana 5.

Tja, nu sticker maken till Ica, sista inköpen till imorgon. Jag överlever detta kalas, övertygad om det … är ju inte första gången jag känner mig så här knäpp, ska kolla om jag har en lugnande 5 eller 10 mg Valium. Brukar be om en liten kartong med lugnande med många års mellanrum, är nog lugnande att bara veta att de finns oftast. Men så tvistas livet till, då är det skönt att ha, tror det här med Lenas död också har tagit på mig mer än jag förstår. Så mycket tankar sedan beskedet, bara att tänka att hon, den levnadsglada ligger kall i ett kylrum. så jävla ofattbart det här med döden.

Tjing

Mitt i juli dras ett stråk av sorg genom oss

21A04B57-A137-4320-BEDD-AC7D12618E45
En ganska typisk svensk sommardag i juli med lite temperaturväxling åt det svalare hållet. Fast solen skiner och vinden för prasslande björkar åt det håll den vill.
Det skimrar i björkens alla blad och molnen som alltid drar förbi skänker tillfällig och vilsam skugga till den som så önskar.

Tänk så livet kan gnistra och blänka av solstrålar, vi har sorg i familjen, en stark solstråle har lämnat oss, ungarnas farmor i Skåne släppte taget imorse.
Så många tankar som far runt, lättnaden över att hon släpptes fri från det fängelse demensen innebar.
Samtidigt tankar om allt trevligt vi har haft tillsamman, allt vi gjorde och hur varm Lenas själ alltid var mot oss, vi Stockholmare som plötsligt dök upp i hennes liv.

Plötsligt fick maken två halvbröder och Lena tog emot maken som sin egen son. Det var verkligen en lycka av stora mått, många blev turerna ner till Skåne, vi till och med funderade på att flytta dit.

Men nu sitter vi här med hjärtat fullt av minnen och ett svart stråk drar genom min familjs hjärta. Vi minns alla så mycket trevliga, kärleksfulla stunder med Lena.

Vila nu ut och få din kraftfulla själ i form igen, du har många axlar att sitta på framöver, många att hålla ett öga på.

🌷💛🌷💛🌷 

Begriper inte

… varför det blir så varmt inne, ute 25 grader och inne 23 grader, fast AC:n pumpar på. Sommar är inget kul när man mår skrutt, värmen kan dra åt häcklefjäll. Vilket jag tror den kommer göra med början imorgon, regn du välsignade ta över, make my day. Inatt vräkte det ner någon timme, vaknade till och suckade av välbehag.

Igår fyllde svärdottern år, vi bjöd på grillad hälleflundra och tonfisk, själv åt jag inne, orkar inte sitta med just nu. Nyss kom maken och sonen hem från en golfrunda, så mycket mer blir det inte idag. Så bra vi har rester till middag, så det hela blir enkelt.

Men jag ska sätta igång ett matbröd, såg hon Mandelman baka ett med äpple i bitar, hackade valnötter och lite färsk rosmarin. Hon drog den utplattade degen över det hackade, lät det runda brödet jäsa upp, drog en sträng med olivolja tvärs över det runda brödet och la en färsk rosmarinkvist där.

Imorgon är det till att åka till Hallstaviks vårdcentral, nu ska många blodprov tas, det sk tre månaders testet av hur njuren och kroppen mår. Ska även lämna ett urinprov, bra så ser de om det penicillinet jag nu äter funkar eller om jag behöver byta sort.

Tillvaron ter sig väldigt festlig just nu för mig eller hur? Gnälla och klaga … såg ett program från Sydafrika igår, fy tusan arma kvinnor och barn i ett enormt getto. Ständig fattigdom, bo i sjul utan säkerhet, med sina egna ynkryggar till män, som farligaste hotet dygnet runt, ständigt super de och röker på dåligt heroin och marijuana,  som om inte det räckte, hopplöshetens hopplöshet, våldtog de kvinnor och barn på löpande band. Stolta var de över gängvåldtäkterna, beskrev hur de jobbade i team. En höll benen, en armarna och den tredje slet av kläderna. Skrattande berättade de och var väldigt nöjda med sitt arbete. Att de sprider HIV var väl inget de brydde sig om. Att de förstörde flickor, barns, kvinnors liv fanns inte på kartan.
Samma typ av grottfolk som våldtar i vårt land. Kvinnofrid finns inte heller på asylsökandes karta i Sverige, ingen svensk är fredad längre i vårt eget land.
6BA9E7BD-C02F-4D98-87FE-7CF73B480374
Dagens hopplöshet delat med personligt gnöl. 💩 Sätter dit en bajskorv, har lärt mig på nätet att bajskorvar är bra som symbolik. 😀

 

Nu jäser degen, ska ställa mig och hacka äpple och valnötterna.

Det mulnar på och hoppet stiger i mig … kanske ska jag dansa regndansen? Sånt orkar jag inte, jag är bra på att vänta, väntar.

Massa Kram till den som så önskar, det är ju ofarligt att utlova det här. Jag är inte alls kramig när jag inte mår bra. Ibland inte ens när jag mår bra … 🌼

Ett trött ynk

10F71499-3D26-4450-81C5-2730FDE35A46
Vaknade tidigt mellan 06-07 och upptäcker att jag återigen har urinvägsinfektion. Känner paniken krypa över hela mig och självklart är det lördag, åker till akuten på Norrtälje sjukhus.

När jag kommer dit blir jag upplyst av en avig kvinna i receptionen om att något slags avtal gör att de ska hänvisa mig till Närakuten. Visserligen ligger den utanför själva akuten, jag skulle ringa och boka tid.

Sitter där utanför, så galet kissnödig, ringer, ringer, ringer, men de ber mig ringa senare hela tiden. Va fan är det här för vård!? Jag svettas, och ringer upp njuravdelningen på Danderyd, de har ju också stängt, men deras Närakut är alltid öppen. Jag får sällskap av maken, som hjälper till att ringa den Närakut vi sitter utanför.

Nu börjar jag tro att vi ska behöva åka till Danderyd för att få vård, jag håller på att börja gråta av frustrationen. Plötsligt svarar en kvinna och säger att jag ska komma upp, hon öppnar dörren. Hon vill ha urinprov och jag kastar mig tacksamt in på toa.
Sen kommer en annan och säger att hon som släppte in mig har gjort fel, de är redan bokade alla tider.
Nu vill jag bara lägga mig ner på golvet och storgråta, men samlar ihop mig och får ett rör med mitt urinprov med mig. Tillbaka till akuten igen, de ringer upp Närakuten för att kolla att det inte fanns någon plats, antar att de tror jag ljuger.

Just då har jag mest lust att ge receptionistsjuksköterskan en rak höger. Men så värst kaxig är man inte när man hela tiden måste springa på toa, klämma fram en droppe under tiden man ryser, fryser och får sabla ont.

Får komma in, blodtryck väldigt lågt och fiint, tro jag det, yrslar ju runt av det där låga trycket i stort sätt varje dag. Syremättnad bra, ultraljud på blåsan visar på 1 dl urin där i. Litet stick i fingret, leta infektion, odling på urinprovet, sen kommer läkaren, palperar och lyssnar på hjärta och lungor, knackar på olika ställen. Ringer en infektionsläkare på Danderyd och hör vad han tycker. Så där noga som bara en gullig underläkare kan vara. Jag får mina piller, vi hämtar på apotek och åker hem.

Nu har jag ätit några smörgåsar och druckit kaffe, tagit min första tablett. Jag är trött och kommer nog somna en stund vilken dag som helst. AC:n går och jag drar filten om nedre delen av kroppen, kyligt blir det. Fast det ännu är 24 grader i rummet och 28 grader ute. Men snart blir det behagligt kallt här inne.

Allt jag inte skrev om idag, barnbarnen, sonen med fru, middag igår, ungarna badar, invigning av nya grillen.

Hej svejs!

 

 

 

Längtans famntag

A2120863-495A-46C6-A994-40551F575EF4
Idag som dagen efter mår jag riktigt bra, maken stack till Uppsala, här ska handlas ny frys, en modell med dörr att öppna och grillarnas Grill, inte sjutton minns jag vad märker heter. Den gamla har rostat samman efter så många års ständigt grillande, han är iväg med flaket på ”😃manliga ärenden” själv njuter jag av att vara ensam.

Var ingen idé för mig och Frasse att hänga med, sitta och vänta i bilen är inte så kul, så vi häckar här hemma. Ingen riktig lugn och ro för ute håller grannen som ”aldrig är där,” på med både trädfällning och slyröjning. Ett yngre par med ett barn 3-4 år är med och hoppas nu att de ska ta över stället som bara stått tomt i alla år. Kanske barn och barnbarn som tar över. Eller snyggar de till för försäljning?

Jag räknar nu in två flickor 5-7 års ålder hos de som köpte huset en bit längre ner över gatan. Med hopp om ny familj i huset som röjer idag närmast vårt, med lilla grabben, sen barnbarn hos de andra boende runt mig. Tror det kan bli roligt för mina barnbarn i framtiden här. Minns mina egna somrar hur vi ungar lekte från morgon till kväll, barfota rände vi runt, badade, busade, bondgården, sov någon natt i tält, brännboll och allt sånt friska ungar gjorde förr.

Tog en snabb paus, kråkfamiljens överhuvud gick på altanräcket och kraxade på min uppmärksamhet, tursamt hade jag lite bröd ämnat för dem.

Jo, igår var det födelsedagskalas för dotterns äldsta som fyllde sju år,  nu med redig glugg framtill, som jag inte sett tidigare och blev så full i skratt när hon flinade upp sig. Det här att tiden går och i mångt och mycket bjuder på repriser generation efter generation tänker man inte så ofta på. Men sjuåringar med sina gluggar, sparade tänder, tandfebesök, försök att vissla, vickande på lösa tänder, förväntan och spänning. En generationsgrej som är festlig att få uppleva, sin egen, ens barns och barnbarns.

Det var verkligen en mysig eftermiddag, jag kände att det var mina ungar och deras barn jag saknat så mycket, just tillsammans. Vi längtade galet efter att kramas, så vi spritade och tvättade händer, dotter tog fram munskydd till sin familj, stora som små och jag har ju alltid med mig.
Asså det var en starkt känslomässig stund, tror vi krymper utan att ha fysisk kontakt med varandra. Min elvaåring stod först i kön och vi kunde nog stå kvar där till idag, om inte alla andra också behövde kramas med oss och vi med dem.

Där stod hon, 3 snart 4, farmors lilla aviga, blyga, håll avstånd och ville verkligen kramas med farmor. Hennes val och jag kramade hårt och kände vår längtan att få vara bara hon och jag precis som mellan T och mig. Hon behöver mig, min hjälp att våga blomma upp ur sin blygsel, det ska bli ett nöje att stärka upp henne och hennes tankar, de ser jag fram emot att ta del av.

Att krama, verkligen krama min dotter gjorde mig varm, det var så skönt och efterlängtat, hennes varma omfamnande kärlek. Oftast när man kommer eller går till varandra är det snabba kramar, ungar och andra på plats ska ha kramar och det blir någon slags snabbvariant, med längre ögonkontakt än normalt, mor och dotter.

Vet du, ibland tror jag inte det är mig det handlar om, att jag har hunnit med allt det här ja, gudomliga med att föda två barn, hela deras uppväxt i reafart, deras bildande av sina familjer och kronan på det hela, barnbarnen. Jag kan omöjligt begripa hur allt gick till och så snabbt.

 

 

A som i Akut Tandvård

När jag satt där i väntrummet for tankarna runt, stor oro för att få en tandläkare som inte var svensk. Fördomar är idiotiskt att ha, men jag tycker det står så mycket om fusk med licenser och det gäller väl både läkare och tandläkare? Som om inte en svensk tandläkare skulle kunna köpa sin licens? Dumskalle tänker jag om mig själv. 💩

Så blir jag hämtad av en invandrad manlig tandläkare som ropade upp mitt namn. Jaja tänkte jag ”allt går utom nyfödda barn.”
Men här fick jag på nöten, rätt åt mig, något trevligare, sympatiskare än denna man får man leta efter. Han tog röntgenbild och konstaterade att tanden hade ett brott längre ner där den satt fast i en metalldel och ovanpå den satt den del av den synliga tanden som en tandtekniker gjort för så där 20 år sedan konstaterade Ahmed.

Han berättade hur han skulle göra och började med att ge mig 750×2 penicillintabletter som han ville skulle börja cirkulera i systemet innan han började jobba med tanden. Det hade blivit en infektion långt ner i tandköttet … jag somnade nästan de 15-20 minuter jag låg och väntade på att penicillinet skulle blandas ut i min kropp.
Har man sänkt immunförsvar så blir det alltid penicillin innan de gör något större ingrepp i munnen.

Sen gick det undan feta bedövningssprutor fick jag innan väntan på att tabletterna skulle jobba på, tången togs fram och plopp var tanden borta. Han joxade ner något som inte gjorde något om det lossnade sa han, för själva tanden är rotfylld.

Så fick jag tanden med mig i en plastficka till min tandläkare plus en kopia på röntgenbilden, till och med jag, ser sprickan.

Klart jag var lättad när jag gick där ifrån, såld på Ahmed som tandläkare och skäms över mina tidigare tankar. Så nu har jag ett hål nertill och så får det vara till i augusti när min vanliga käftis är hemma från semester.

Sen passade vi på att svänga hem, hämta post och vattna blommor, hämtade penicillinet och ett paket på ica. Sen gasade vi ut till landet igen. Ja e trött nu!

Ja, idag visade jag prov på liten hjärna med förutfattade meningar, sånt jag egentligen inte gillar.

F04C182F-B90B-45A1-B235-4819236D5963

Förberedelser

8B2799CF-67DA-4646-8371-A9C918928856
Packat ner symaskin, tyger, mönster, nålar prylar i mass och skulle inte förvåna mig om jag inte syr ett stygn under semester. Garner? Jorå, ett lass av dem också, jag stickar bara upp restgarner nu, ribbstickade mössor, vantar, sockor.
Tänker för mig själv att jag har packat ner för mycket kläder, lär mig visst aldrig. Sen är det bökigt med juli månad, så många som fyller år, min svärdotter, barnbarnet, min dotter och maken de två sista samma dag. Så det gäller att köpa presenter och försöka få ihop det hela.
I år fyller maken 65 och jag ville köpa något mer speciellt till honom. Men det blir inget av med det, jag tänkte på en robotgräsklippare, men det pratade han själv om, som inte nödvändigt. Vedklyv har jag gett honom tidigare att köpa själv, jag kan ju inte handla sånt själv, har inte körkort, kan inte släpa tunga saker. Men inte har han hittills varit iväg och köpt en.

Jag har min fina städhjälp Lina här idag, så skönt att komma hem till ett städat och nybäddat boende när ledigheten är slut. Jag var igår in i en presentaffär och köpte en stor vacker keramikmugg i mjukt rosa, en sån där muggdröm, mer lik en badbalja att ha varje morgon eller kväll.

Jag fick en mörk chokladkaka av henne, hon har listat ut att jag gillar mörk choklad bättre än ljus. Förra gången kom jag på att vi har samma storlek på fötterna, så hon fick ett par riktigt fina ballerinaskor som jag bara använt på sonens bröllop. Inte kan jag gå i klackar och inte går det bättre med plattfotade skor. Vi gillar varandra Lina och jag, synd bara att vi inte kan prata med varandra, öststaterna har aldrig lyckats utbilda sin befolkning i engelska, de fick väl läsa ryska vare sig de ville eller ej.

På vägen till landet ska vi köpa frukt och en tårta att lämna in till mamma och hennes tantkompisar lagom till kaffet. Vi kommer hem redan på söndag, då har dottern barnkalas för sin äldsta dottern som fyller 7 år. Vi har delats upp i tre barnkalas ett med kompisar, ett med svärföräldrarna och svägerskan med familj och så vi med sonens familj. Vår dotter tycker inte de har plats på altanen för hela släkten på en gång med 2-meters regel, tror vi är 8 vuxna och 6 barn. De har närmast panisk skräck för covid19, bra med respekt, men överdriva behöver man inte göra. Jag hoppas vi får tillfälle att umgås i hela vår familj på landet i sommar, kusinerna kan leka bada och ha kul, som jag hade med mina kusiner i uppväxten.

Nu ska jag ringa till min vän Stig sedan många år, snart 90 år inte klokt så tiden går, en riktig globetrotter och tänkare av stora mått.

🌷🌷💛🧡💛🌷🌷 Önskar er de bästa av dagar framöver.

 

Dagen

07A403BA-BC07-43C5-8B60-97270F5B7B34
Dagen idag är en märklig dag,
den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll, än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag,
den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv ..
Dagen idag är en märklig dag.
DEN ÄR DIN … !!

Jag flyger svävar fram i naturen

6AF6242D-19E8-41F8-99C9-453CE477506AIdag ”flög” jag och scootern till min frissa, luggen växer som om den har fått växtra eller något sånt vid schamponeringen. Jag kan nog inte sätta ord på den frihet jag känner när Herr Blå och jag åker i promenadtakt genom området. Jag har nedfarter från trottoarkanter som ska tas rakt framifrån, det skumpar och vinglar till, ett jäkla äventyr. Nu har jag tryckt bort sköldpaddan och bjudit in haren, det går snabbt om jag gasar. Sköldpaddan håller ner farten och det har varit bra, så att jag kunde lära mig i lugn fart. Med haren är det full sprutt och det var spännande att pröva på en raksträcka. Men det är promenadtakt som gäller för mig.

Där i långa backen förbi skolan kör jag om en kvinna i klänning, hör hur en röst närmast skriker ”Hej!” Jag tänker ”jösses så högt hon talar i mobilen.” Sen var det en vän till mig sedan många år, inte såg jag det, jag kör scooter gubevars och har fullt sjå med det. Så roligt och prat blev det och vi tog oss över gatan med livet i behåll. Så klart stod en Stor flyttbil jäms med trottoaren, så jag tvingades åka på gatan utanför flyttbilen. Men Ingvor 🌷🤎🌷 gick före och kollade läget, skulle ha henne med så fort det står hinder i vägen.

Sen in till frissan som klippte till luggen, jag vill ha den redigt kort på höger sida, sneddad ner på vänster, hänger ni med?

Så iväg igen och trodde inte det var sant, där kom två av mina barnbarn med dagmamman efter vägen. Vi blev så glada att ses, femåringen, treåringen och jag. Men vi konstaterade att vi ses ikväll, vi ska ner och titta på lägenheten de flyttade till, en snabb titt in och ut och jag med munskydd så klart. Sen ut och fika på baksidan av deras hus … om nu inte regnet kommer.

Åkte vidare både till apoteket och Ica, på med munskydd, snabbt in och ut, sprita sprita och sen körde jag hem fast jag inte ville. Men magen kurra och i kassen låg en chicken tandoori  wrap och Icas smoothie avokado kokos äpple, rackarns gott och fler sorter såg jag. Ska be maken köpa ett gäng, en om dagen vore väl inte fel.

Så var det tänkt att jag skulle köpa förebyggande kapslar med tranbär för att hålla ph värdet lågt i urinen. Jag var minst sagt virrig när jag kom in i apoteket, försökte säga vad jag ville ha och blev påprackad något helt annat, en kvinna som har gjort precis samma sak tidigare. När jag kommer hem och läser på förpackningen, så är det som en receptfri medicin mot urinvägsinfektion. Alltid prackar hon på mig det dyraste som inte ens är det jag ber om. Så arma maken får väl byta det, till det jag vill ha, kapslar med tranbär. Jag är nu klar med penicillinkuren och urinvägsinfektionen verkar borta, därför tänkte jag stötta/sura till urinen med kapslar av tranbär.

När jag kommer hem skakar kroppen invärtes och jag är så slut, tänker fixa en kaffelatte och fixar med espressomaskinen, tänker vad sjutton fixade jag den uppvispade mjölken med? Inte med maskinen … plötsligt inser jag att jag har glömt min mjölkmaskin. Tar ner den och tänker att jag nog håller på att bli senil, otäck känsla som lever sitt eget liv, varefter jag glömmer det ena och andra. Mina jämnåriga vänner berättar samma historier, men för mig känns det så konstigt. Har varit spindel i nätet person på jobb jag har haft, massor av kom i håg och mycket på gång då det begav sig. Allt nu för tiden verkar vara från förr, det var då det.

Nu måste jag blunda en stund, så jag orkar träffa sonens familj efter sex.

Fridens!

Törnrosa släng dig i väggen

587BA5FE-8201-4981-B53F-12935BD50EAB
Först sover jag igenom nattens regnande och åskande, det var rejält säger maken. Min mobil väcker mig på min absolut senaste förmiddagstid för medicinering 10.30.
Allt är segare än vanligt, dricker min kaffekopp och äter två smörgåsar, sen sov jag igen i soffan till fyratiden. Helt slocknad sa maken.

Ja, det är ju så min kropp beter sig då och då, det går inte att hålla sig vaken och att vakna är såå svårt. Nu har jag segat mig upp, borstat tänderna duschat och skulle lätt kunna somna om. Kan ju inte låta bli att undra vad detta är för något, det sömniga? Jag har haft det i många år och brukar tänka att jag inte ska klaga, det finns de som sover så här mest hela tiden, leva som en dö sill. Stackare, jag lider så med dem, när TV ibland visar inslag om deras liv.

Men jag ska åka ner till Ica på min scooter, Frasse ska med och maken. Han får gå in och handla, så stannar Frasse och jag utanför. Det ska bli så spännande men jag vill helst gräva ner mig i soffdynorna, det är så jobbigt när kroppen tar emot så förbenat mycket.

Fridens!