Lång näsa nummer två

Hahaha nu har det gått troll i att få en ny legitimation. Kommer till Polisstationen, blir ombedd att logga in med siffror jag har fått. Nej, det är fel, finns ingen tid till mig, en snäll man som jobbade som volontär hjälpte mig, konstaterade att maken missade vilken månad vi skulle vara där, 18/3 inte idag. Så snopet, minst sagt. Så vi fick en ny tidigare tid, som jag nyss upptäckte är min fotvårdsdag, vilket jag gör var tredje månad, trött jag blir. Maken säger att vi bokar om ännu en ny tid ikväll.

Tänk att jag har fixat håret och sminkat mig två gånger i onödan, nästa, sista gången ska jag banne mig åka naturell, ser ju lika ful ut ändå på dessa bilder. Av den lilla turen till polisen blev jag helt slut, stå länge och sen gå till bilen en sväng. Inte mina bästa grenar, så flåsig och tryck som tvärs över bröstet. Funderar på om jag har fått Angina pectoris, få se imorgon hos doktorn.

Han sliter nu maken, allt som är i balkongrummet ska in i vardagsrummet, där ligger nu den nya snygga ekparkett på plats. Nya tassar på möblerna och skinnsoffan har han dammsugit och smörjer nu in dynorna. Vilken tur att jag valde en man som är orädd för att ta i när det behövs.

Nu ska jag skala potatis till ett potatismos, roligare än så blir det inte nu.

 

Enkla tips för komihåg

En strålande dag att titta ut på.

Igår testade jag att gå ner till grovsoprummet med rassligt resultat. Så det blir till att titta inifrån och ut, inga promenader här inte.

Maken kämpar på med att tömma vardagsrummet, ikväll kommer vår son och hjälper till. Det ekar nästan här inne och konstigt nog gillar jag det avskalade rummet. Fantiserar om hur det ska bli nu när allt är klart, efter nästan två års trixande med renovering av el, badrum, toa, måla, tapetsera och nu slutligen lister och golv. Det ska bli så skönt att rensa ut varefter vi plockar upp, jag ska fråga min städhjälp om hon kan hjälpa mig lite extra. Tänker be henne rensa ur alla köksskåp, skura ur och sätta in vaxpapper. Själva skåpen är ju sedan sextitalet och inget roliga inuti. Jag ska få dörrar och skåp sprutlackade, men fick höra av en granne att de bara lackar utsidan. Så snålt att jag inte tror det är sant, när det görs för första gången sedan det byggdes på slutet av sextiotalet, början på sjuttiotalet.

Ikväll får spisen vila, vi har tänkt handla pizza eller thai till middag.

Hur ofta tänker jag inte ”men det måste jag ventilera här inne” sen sitter jag här och det gnager, något var det som jag skulle skriva om. Hasse och Tage känsla dyker upp, ”tom och innehållslös som en påse.” Jag förundras varje dag över hur tomt det faktiskt kan bli mellan öronen. Jag skriver små komihåg på tidningskanter och papperslappar, bara det att jag inte minns vad jag ska komma ihåg. En väldigt effektiv variant att aldrig minnas, är att skriva upp en boksida, utan att skriva upp vilken bok. Toppentips!

Nu ska jag sticka vidare på barnhalsduk nr 4

Fridens

Mår du inte bra, då kör vi allt på en gång

Jag är så trälig nu att jag har avvaktat under förmiddagen med dusch och framförallt hårtvätt. Tog med mig mobilen för säkerhetsskull, vilket jag aldrig tidigare har gjort. Men det gick bra, var rädd att jag skulle ramla ihop. Klart jag tog trycket efter duschen, när jag hade suttit rakt upp och ner en bra stund, 93/67 puls 95, det tar sig sa mordbrännarn, imorse låg det på 85/61 puls 98. Jag har druckit mycket och jo, jag testade 1 tsk bikarbonat i ett glas vatten, men vet inte om det hjälpte. Ska dra på mig kompressionsstrumporna också, testar allt.

Posten kom och jag öppnar ännu fler kuvert om pensionen, den kommande och nu var det den ”riktiga” pensionen de informerade om. När jag kom till vilket banknummer den automatiskt skulle gå in på, så höll jag på att börja grina. Blev så himla sentimental, mitt kontonummer har jag haft hela mitt vuxna liv och det blev jag rörd av, den känslan. Det säger mig också hur risigt jag mår, när den där överkänsligheten slår till, ledsen och halvdeppig.

När vi ändå håller på med posten fick jag idag tillbaka pengar från Radiotjänst, det nya gick väl igång vid nyår. Blir intressant att se hur mycket jag får betala, senare.

Med allt tok som blev med mig själv efter den lilla promenaden till banken, så fixade maken en tid till Täby polisstation för att få ett ID-kort. Han kommer hämta mig, köra dit mig och sen på vägen hem ska vi in till Danderydssjukhus och lämna in en proppfull Ikeakasse med pocketböcker till korridorsbiblioteket. Känns så skönt att bli av med böckerna, det kommer bli ännu fler när vi plockar upp böckerna i bokhyllorna igen.

Det var måndag, tisdag ska jag till min VC-läkare och före besöket måste jag klämma in blodprovstagning till njurläkaren. Det har gått tre månader sedan sist, hon ringer mig när provsvar har kommit. Jag blev riktigt glad, den nya njurläkare verkar jag få ha kvar, hon är verkligen toppen.

Samtidigt med allt detta jag ska göra kommer golvläggarna på måndag morgon och ska vara klara på tisdag. Men dra mig på en kärra, nu ska först vardagsrummet röjas ut till måndag, ny parkett ska in och på tisdag blir det balkongrummets tur, parketten förutsätter in i det rummet.

Vad är det som gör att allt alltid måste dra ihop sig samma datum, jag är ju för sjutton redan vissen. Fast golvkillen kommer sköta sig själv så kommer jag att bli helt slut.

Äsch, jag blir så irriterad på trycket, just det där att jag inte vet vad jag kan göra, att det ligger runt hundra räknas som ok lågt och det ska man kunna leva med. Men när det blir farligt lågt kan ju hela kroppen smälla av. Hjärtat kämpar ju som en galning för att få upp trycket, det är då jag flåsar som en idiot. Så saltlakrit, salt asså, strumporna som kramar som värsta boaormarna, och dricka mycket. Fler tips?

In en sväng på något helt annat. Dimper ner gör den Ikeakatalogen, tänk förr hur efterlängtad den var att bläddra i, drömma i, skriva listor och fantisera. Förra året var den tråkig, bläddrade inte ens igenom den. Detta år var den en katastrof av torftighet, det mesta såg ut som billigaste tänkbara möbler, prylar. Vad sjutton har hänt med Ikea? Sa det till maken som fick samma reaktion från en kollega på sitt jobb.

ja, så där, dagens babbel.

Nu ska jag äta lite frukt, är inte så hungrig sedan bankbesöket, som om kroppen inte mäktar med att smälta föda. Men klart jag äter, fast mindre, vilket inte drabbar någon spinkig precis.

Fridens

Ynk och gnäll

Igår sa min kropp ”gå och lägg dig” men jag skulle ju ner till banken med fotot till mitt nya ID-kort. Långsamt går jag ner, möter en vän och pratar en stund, släpar mig sen ner till banken. Helt slut sitter jag bara på deras soffa och flåsar.

Inte sjutton gör de ID-kort! Jag pendlade mellan arg och argare för det står att de gör på nätet, vilket jag tycker att de ska rensa bort. När jag kliver ut ur lokalen känner jag mig gråtfärdig, så svårt att må dåligt och tvinga sig iväg utan att få det gjort, som jag hela tiden bävat för, ”gå så långt” med mina mått mätt.

Nu började vidrigheterna på vägen hem, satt på alla soffor, även sandlådan i backen.

Ärligt talat tror jag att jag ska dö, kroppen vinglar, orkar inte gå normalt, flåsar och slutligen lägger jag mig på bänken utanför vår port. Jag vill gråta, men orkar knappt hålla mig vaken. Tar i det absolut sista min kropp ha, kommer in i porten, hissen upp, in genom dörren, kastar av mig kläder, skor var som helst och landar i soffan.

Tog blodtrycket 74/49 puls 87, pulsen var tokhög tidigare, sen lyckades jag somna och sov och sov. Som om inte det var nog utlöstes en rest av migrän med flimmer och lättare huvudvärk. Hela kvällen usel, somnar tidigt och sover till 10-tiden, vaknar med huvudvärk. Usch jag mår verkligen inte bra. Hur svårt ska det vara, det enkla av enkla, att gå några hundra meter.

Så nu har maken bokat tid hos polisen nästa vecka för att göra ett ID-kort till mig, vad skulle jag göra utan honom?

Jag ska ringa min läkare, boka in tid, vad att göra? Dricka mer vätska och motion lär hjälpa … finns inte så mycket att göra åt lågdykande tryck. Motion, min nya motionscykel står ju här och väntar på att jag ska komma ur detta sega skov av fibromyalgi. Jag har bara mjölksyra i kroppen, redan innan jag rör mig.

Nu ska jag fortsätta vila, har ont i skallen idag, typiskt att alla svagheter ska passa på när annat brister.

Hjälp till inloggning

Snälla rara!

Kan någon berätta för mig hur ni gör dels för att logga in till er blogg och hur ni gör för att stanna kvar inloggade.

Berätta som till en idiot, så jag fattar.

Är så trött på att bara loggas ut.

Förevigad för fem år

Upptäckte av en slump att mitt ID-kort går ut om några veckor, ve och fasa. Sist för fem år sedan fick vi åka in till stan, till den stora statliga skattemyndigheten som var fruktansvärt hårt ansträngda. Vi kunder vi väntade och väntade, var verkligen ingen höjdare, sen var vi tvingade att åka dit igen, för att hämta kortet, mer köande.

Allt för att jag inte såg att datumet gått ut i tid. Denna gång kan jag gå ner till banken och få ett nytt ID-kort gjort. Idag var ännu en skruttdag, men jag sa till mig själv, att det bara är att slänga i sig en Alvedon och skärpa sig. Dessutom skulle foto tas till identitetkortet, så jag kände hur mitt glåmiga, trötta ansikte krävde rundsmörjning för att inte spräcka kameralinsen.

Hör här hur jäkla knasig jag har blivit, svårt att somna, sover men ytligt och vaknar så fort maken kliver ur sängen. Han brukar vakna före mig och det stör mig aldrig normalt. Men vad i hela friden är det för onormalt att ta sig upp, frukost, duscha och spackla till fejset? Berätta det den som kan, känner mig inte orolig för detta, men själva oron ligger i att jag inte ska orka, yrseln slår till, magen kör sitt eget race, flåsandet och jag vill bara lägga mig ner och dö precis var som helst.

Jag är alltså rädd för att bli sjuk, tappa orken, luften, benen rent av hela kroppen. Har ju gjort det rätt många gånger, klappat ihop och knappt tagit mig hem. Glömmer aldrig den gången jag låg i en port efter en sk lättare dagoperation, jag kunde inte ställa mig upp. Kröp mot porten och hängde mig upp via handtaget, tog mig ut, lyckades vingla till en trapp där jag satt och inte trodde det var sant. Ropade, bad om hjälp från en förbipasserande kvinna, som hjälpte mig till en buss som tog mig hem. Taxin jag hade beställt kom aldrig.

Dessa hemska tillfällen är en blandning av mitt galet hoppande låga blodtryck, fibromyalgi och allmän svaghet, så otränad som jag är. Min son han tror nog mest att det är psykiskt, han kan ju omöjligt fatta hur det är att ha sjukt lågt blodtryck som hoppar svanhopp ner i knäna när det passar som sämst. Om det bara var psyket skulle jag ju alltid ha det så, framförallt borde jag väl uppleva det på väg in till doktorn, inte på väg ut.

Samma när jag tappar blod, då tas trycket före och efter, före är det högt eller normalt. Efter har de så dåliga manschetter som sällan fungerar … tills vi kom på att mitt tryck var för lågt att mäta. 🙂  Så inte är det psykiskt på det vis sonen tror, fast det självklart blir lite psyke inblandat, morsan är väl alltid lite knäpp på sitt vis, vilket underlättar i min värld.

Nu ska maken få fixa ner julgardinen i köket, det ser så malplacerat ut att ha den uppe. Sen stickar jag vidare på halsduk nr 3, minns ni halsdukarna till barn, där man stoppade in en snibb i en kanal?

Dagens babbel strösslat med lite psykbryt ovanpå. Tänkte ett tag sätta in nya fotot till mitt ID-kort, men fegade ur. Vem skulle bry sig egentligen? Men visst finns det en nyfikenhet på hur vi ser ut, så värst anonym är jag ju inte här inne fast jag försöker. Men ni som har hängt med länge har nog klurat ut det ni ev vill veta.

 

 

Suckarnas soffa

Gårdagen förmiddag väcktes jag av ”medicinklockan” tog min medicin, åt något, sen gav jag upp, sov resten av dagen. Idag är en piggare dag, men det är en bit kvar till normalläge. Inte åker jag till landet den här helgen, fast jag oror mig för snömängden på lilla husets tak.

Jag har ett matbröd på jäsning med russin i som omväxling, det brukar bli gott när mjölet är lite grövre. Tänkte slänga ihop en sockerkaka, men vet inte om jag orkar,  just därför tar jag kanske ett extra tag och får till fikabrödet för kvällen.

Nästa vecka ska jag hälsa på i en grupp som handarbetar, det är ABF som håller i gruppen, men jag betalar avgiften till PRO. Vette sjutton hur de har lyckats få ihop det hela, verkar inte som om jag behöver vara med även i PRO, men det får vi se. Jag ser verkligen fram emot att tillhöra något, åka till något varje vecka. Samtidigt som det är min fasa, först vet jag inte exakt var det ligger, vet att jag måste gå en bit efter busshållplatsen och det är ju inte min bästa gren. Sen gäller det att vara frisk, inte falla ihop i soffan som en medvetslös Snövit av tantmodell på onsdagarna framöver.

Nu ska jag baka ut russinlimpan. Kram på er!

 

Orgelspel och begravning

Nyss hemkommen från en begravning, det känns så bra att ha varit med. Jag gick hem efter själva begravningen. Ville bara vara med den stora fina familjen, mina tidigare grannar som jag tycker så mycket om.

Ibland när man är till åren, över nittio och sjuklig, tror jag det är skönt att få släppa taget och gå. Mannen som dog var så fantastisk, han var faktiskt det, på riktigt, inget jag säger för att man ska tala gott om de döda. Till hans dödsbädd kom 28 personer, bara det talar sitt eget språk. Prästen sa att man får vara glad om det kommer 28 på en begravning. Salen var verkligen full av folk, släktingar och andra vänner.

Vacker tvärflöjt spelades, underbart intrument att lyssna på, operasångerska som sjöng vackert och högt, ingen risk att någon halvdöv missade en enda ton där inte. Pastorn talade väl, kände den döde och sa att han önskade att han fick vara som den döde när han själv blev äldre.

Jag satte mig längst ut på ena sidan med orgeln bredvid mig, det blev en upplevelse. Jag har stått högt upp i ungdomens kyrka med orgen bakom mig och sjungit, men se vad organisten gjorde när han spelade, har jag aldrig gjort på detta vis.

Fötterna gick, tåspel, klackspel och så upp ovanför ”trätvättbrädan” där tå trycktes på, sen fanns det två avdelningar till sen alla dessa knappar in och ut och händerna på dubbla rader av tangenter. Som om inte det räckte, sjöng karln också. Jösses, han tog i så jag hoppade högt, inte för att jag själv sjunger så tyst, men jag hörde inte mig själv. Här var det inget mumlande, utan vana besökare som kunde texten ordentligt. Härligt, jag sjöng för kung och fosterland.

Jag älskar att sjunga, förr sjöng jag i kör, men numera blir det bara vid bröllop, dop och begravning, snarare blir det nog bara begravningar framöver. Ungarna är gifta och barnbarnen vars föräldrar ville ha dop för dem är döpta.

Igår var 10-åringen hos mig på eftermiddagen, vi poppade popcorn, tittade på Sune i Grekland och så fixade vi en pizza till middag. Jag hade köpt två långärmade T-shirt och ett par överdragsbyxor till honom, han blir alltid lika glad för kläder.

Imorgon ska jag inte göra ett dugg …

 

 

Alltid i sista stund

Idag hasade jag runt extra länge i nattlinnet bara för att jag kan. Tvättar och donar lite, då ringer dottern och undrar om jag vet vad det är för dag idag? Hon hade nyss pratat med pappa!

Nää, aldrig får vi ordning på bröllopsdagen, samtidigt är jag så lättad och glad över att maken och jag är så lika där. Jag får blommor från och till hela året runt, vi äter gott när det passar oss, också året runt. Han finns där när jag behöver honom och jag tror han känner att jag finns för honom, när så behövs. Om inte annat vet han alltid var jag är, hemma.  

Efter kontakt på mailen konstaterade vi att det får bli räkor, hovmästarsås och rostat bröd till middag. Synd, jag som har mycket rom i frysen, kunde ju tinat och serverat med rostat bröd, hackad lök och gräddfil, men det får väl bli någon annan gång.

Hemma igen efter en vecka på landet, underbart är kort sägs det ju och jag undrar varje gång vart sjutton dagarna tog vägen. Säger bara snöandet. Upplevde hur snön mjukt landade och rundade av allt i omgivningen, dämpar alla ljud och får mig att sväva invärtes. Det är så vackert och gnistrar oemotståndligt.

Minns barndomens kälkåkning i långabacken som gick mellan våra hus, hur alla äldre killar släpade kälkarna upp i kvällens mörker, upplyst endast av några gatlampor. Hur jag stod i snönfallet med tungan ut för att fånga en snöflinga. Betydligt bättre än när jag fastnade med tungan på målstolpen till killarnas hockeymål. Men i kälkbacken var de stora grabbarna så förtjusta i min lillasyster, hon fick åka med dem på deras kälkar.

Själv kände jag aldrig att jag hade någon som helst kontakt med dem, de stora. Var bara en av de där osynliga småjäntorna med för stora nya framtänder, pottklippt lugg och smal kropp.
Men det jag aldrig glömmer är spänningen att få vara ute i mörkret och åka tillsammans med det tillfälliga kollektiv vi bildade. Skratten och tjuten som ekade när vi for ner genom backen över parkeringen och vidare i nästa slänt som slutade på ängen. Stor och vacker Sätra äng som sträckte sig böljande ner mot Edsviken, i Danderyds kommun.

Nu har vi firat vår 41:a bröllopsdag med havskräftor och Budapestbakelse till kaffet. Tänk att vi alltid kommer in sent i handlingen, vi borde ju någon gång få ordning på det hela. Men å andra sidan löser det sig allt, till och med det år jag trodde jag var bröllopsdagen i spåret, bara det att jag ordnade allt till dagen före själva dagen. Så, nu struntar vi i det hela och snor ihop något snabbt som attan och njuter av det hela.

Fridens

Kung Bore

Nyvaken hasar jag upp och bara njuter av allt kung Bore har åstadkommit inatt. Tittar på fåglarna som i mängd flyger runt våra fågelmatare, får syn på Gråsiskor och lyckan att få se dem är så där larvigt stor, rent av barnslig.

Ser sen väldigt vackra Gulärlor och utbrister  ”ååå Gulriskor” varpå vi båda skrattar gott, nyvaken blandar jag ihop dem med svampen riska.

Maken är redan ute och skottar, vi åker hem senare idag och vi konstaterade att vi ska ta med oss kaffe i termosen och något att tugga på. Vi tror vi kommer få sitta i milslånga köer, vilket inte gör mig ett dugg, stickning, bok och kaffe så överlever vi det hela. Fast jag vill inte åka hem, stannar gärna en vecka till.

I födelsedagspresent i juli ska maken få en snöslunga av mig, önskar så att han hade den nu.

Inte såg vi sk Mello igår, förr såg vi aldrig på detta hysteriska program, nu för tiden brukar vi missa början och halka in på slutet. Undrar varför Sverige är med på slutklämmen, den avgörande tävlingen? Tror det skulle räcka för svensken att bara ha sin egen tävling, så galet märkvärdigt hela Mellovärlden beter sig. Nu ska vi se/lyssna på en massa usla låtar och sångare. Sen ska de skvallras om dem, skrivas spaltmeter både före och efter. Vi andra betraktare kommer delas upp i lag för och emot, ha vår favorit och bara bli lyckliga om just den vinner.

 

Alla får lalla på i sitt

Nu äntligen ett snöoväder, som jag har väntat. Maken kommer ikväll och jag oroar mig att det ska bli allt för mycket snö och halt på vägarna.

Den totala tystnaden störs bara av två saker, en väggklocka som gör sitt och kylskåpet som suckar igång eller av. När jag tänker tillbaka på mitt liv så förstår jag att jag sitter här ensam i en liten stuga på landet och stormtrivs. Men hur är det möjligt att vara så social och igång och samtidigt vara helt off. Detta pendlande under alla år och äntligen får offdelen sitt.

Off och off, mobilen ringer, Netflix roar mig, TV visar sina nyheter, vilka jag kan vara utan, vi har fått det Sverige folk har röstat för anser många. Pang du är död! Svisch inte bara rispa med kniven! Knutna handen och skon tar sats och söker mänsklig hud och ben att krossa! Det förgrips på allt som går på två ben och fyra. Aldrig har vi haft så mycket djurmisshandel/dödande av djur, stjälande av djur. Men det mesta onormala som nu händer i vårt land är enligt många, klimatet, socialt utanförskap, taskigt vaggat folk, synd om alla de som inte sköter sig och så hata SD så klart. Suck!

Suckar mest över att ingen gör något åt ett dugg, floskler spottar de som har mandat att göra något ur sig hela tiden. Det ska tas tag och det ska bli tuffa tag, morsning korsning. De har gemensamt handlingsförlamat sig, ingen har någon som helst plan på vad som ska göras, bör göras. Har ni hört något om en seriös plan med alla aktörer som behövs, inklusive oss, folket? Nej, skulle inte tro det.

 

 

 

 

 

 

 

 

Guldbaggen

Guldbaggen väger ca 1,2 kilo och alla guldbaggar tillverkas för hand av Karl Axel Pehrson genom en komplicerad process där man driver den i koppar, emaljerar den och sist tillför äkta guld.

Jag såg den på riktigt och höll i den hemma hos en vän som fick den för en mycket bra och stark film 2005 Ninas resa – En överlevnadsberättelse om hennes mamma.

Guldbaggen är otroligt snygg, syns inte alls hur vackra de är på TV.

Nyss såg jag min dotters vän Isabella Eklöf kliva upp på scenen då hennes manus skrivet tillsammans med regissör Ali Abbasi fick guldbaggen för filmen Gräns. Det gör mig så stolt, Issa är en favorit sedan dottern växte upp. Så roligt när det går bra för människor, ännu roligare när det är någon jag känner. Kanske är det larvigt, men jag blir stolt å deras vägnar.

 

Ibland har jag tur möter inte glad lax utan glad tax

Med nollans hastiga intrång i vädervärlden krympte mina fina höga ”snövallar” på altanräcket och träden blev sorgset nakna igen, när snön föll av. Men nu fryser det på och vi kan se fram emot rena iskanan imorgon.

Samlade ihop soppåsen och gjorde samtidigt iordning lite påfyllning till koltrasten och de andra som pickar på marken, äpple, bröd och jordgubbar, låter ju inte klokt. Men jag har ätit färska jordgubbar varje dag sedan i fredags, det var många gubbar i kartongen vi köpte, så jag delar med mig av de sista. Med soporna i näven traskade jag till soptunnan och mot mig kommer en ettårig strävhårig dvärgtax skuttande. Matte stod på vägen och jag blev så lycklig över att bli varvad om och om igen av den lilla med krut i benen. Trevligt också att prata med en ny granne, fast hon bor längre bort ifrån oss. Så här på landet, vet jag, att hon vet mer om mig, än jag om henne, hon är granne med ”han med grävmaskinen”. Som säkert har berättat om oss, hon sa grävarns namn, för att jag skulle förstå vem hon bodde granne med. 🙂

Skillnaden mellan att bo i stan och på landet har drabbat mig med en ny insikt. Nyfikenheten på vad som händer utanför fönstret är bra mycket större här än i stan. Tro sjutton det, kommer det en bil, sopbil, snöplog om dagen, så bara måste jag hålla koll, titta ut.

Klart här pratas mer om vad grannen gör eller inte gör.

Va, åkte de hem nu?

Oj, har de hela släkten på besök!

Titta nu är hunden lös igen och rusar mot barnbarnet, hur svårt ska det va?

Konstigt att de inte är rädda om sina saker, allt står ute året om, den där tygstolen är hemskt solblekt, kommer brista när de sätter sig i den.

Vattenbrist, nämen inte tappar de väl upp sin pool?

Festligt när han på sommaren går till postlådan nyvaken i kalsonger och öppen morgonrock. Sån gör bara sommargäster.

Se där, tankar som vi 08 har när vi är på landet.

I stan är det så mycket bilar och folk hela tiden att det inte är mycket som fastnar, hjärnan blir som belagd av tefon, det mesta rinner bara av. Säkert skvallras det lika mycket om andra, bara jag som inte umgås med folk som förr, som inget vet eller hör. Lika skönt är det.

Nu tar skymningen dagen och jag har inte fått besök idag heller av elektrikern. I helgen gjorde jag något jag aldrig har gjort tidigare, jag letade gardintyg på nätet, en firma hade otroliga mängder tyg och så syr de upp gardiner. Jag letade och letade, tog timmar, sen slog jag till och beställde tre kappor. En till fönstret där gardinkappan brann upp och så till långa, dubbla fönstret, samma tyg. Så skönt, kommer på posten om några dagar. Jag ska försöka komma ihåg att fota, så ni får se.

Det här att komma ihåg, hrmf … sånt jag sa och självklart gjorde förr, fastnar ofta som ord som rann ur munnen, utan kontakt med minnet. Jo, jag ska fota, skicka, fixa, hämta, dona, vara snäll, ställa upp osv. Men minnet ställer banne mig inte upp, ibland lägger jag fram saker, som jag ska ge till någon nästa gång vi ses. Nog sjutton ligger det kvar där, oavsett om jag besöker personen eller den besöker mig.

Det här med lunch och middag blir det ingen ordning på när jag är ensam, konstaterade lättat att middagen blir avancerad ikväll, kokt korv, korvbröd och räksallad. Jag har riktigt god råkost sedan gårdagens middag med balsamico med mangosmak, kanske kan jag toppa korven med lite fibrer? Då blir det avancerat.

Fridens på er alla!

 

 

Att tänka rätt eller fel

I det otroligt vackra vinterlandskapet med mängder av fåglar som besöker matstationerna, darrar ett stråk av både sorg och uppgivenhet i mig.  Det här med att tänka högt, så korkat, man ska vara som de flesta andra, som inte hörs, de som sitter och kniper på sina tankar, åsikter. Har de några som hörs är de väl anpassade till rätt och riktigt enligt gällande PK.

Först vill jag börja med att säga att mina tankar och åsikter är just mina, varken rätt eller fel, men ett infall, anfall, utfall, från en annan vinkel helt enkelt, ett fritt tänkande om än helt åt helskotta galet, enligt vissa. Det där fria tänkandet är farligt, inte bara för samhället, utan även för enstaka medborgare som tar väldigt illa vid sig. Ja, jag blir attackerad, ifrågasatt, beskylld, inte så ofta, men det händer, mest möts obekväma åsikter, tankar, av tystnad.

Samtidigt tänker jag att utveckling aldrig handlar om tystnad, tystnad är stagnation i utveckling. I hela världshistorien är det de som står ut, vågar vara obekväma, har egna idéer, blir uteslutna, fängslade, avrättade, som står för utveckling. Med det absolut inte sagt att  jag tillhör de som gör någon skillnad, varken i det lilla eller stora, det har svenska Jante lärt mig.

Men jag föredrar folk som luftar sina tankar, intressant att höra andras vinklar på sånt som andra, även jag är så fast i, gammalt invant.

Om jag bortser från politik så är världen full av ämnen som är tabu, minerad mark att tassa runt i. Massa moral med hög svansföring om att ha rätt, rätt att känna sig både indignerad och kränkt, om någon tänker annorlunda. Då ska man ha på skallen, svärtas ner.

Bara tänk att ha fräckheten att tycka att ett museum bara för judarna som offer, inte känns rätt. 50 miljoner dog under andra världskriget, folkmord på inte bara judar, men det är bara dem vi ska minnas i vårt land. Ska vi ha ett statligt museum för att aldrig glömma förintelsen, så vill jag att andra förintades röster också ska höras på museet.

Samtidigt tänker jag att staten verkligen tjatat i rena rama kommunistisk anda, maniskt proppat mig full, hela uppväxten, vuxenlivet och i nutid med att vi aldrig får glömma förintelsen av judarna. Tycker inte jag heller vi ska göra, ondskan den ofattbara som drabbade alla de olika grupperna av människor, under den hemska tiden.

Finns det några andra länder som håller på så här om just förintelsen av judar, statligTV, filmer, radio, intervjuer, teater, manifestationer,  museum, minnesdag osv. År ut och in. Allt detta jag nu skrev är totalt förbjudet att ens tänka, det är som om jag är antisemit, en som inte bryr sig. Spelar ingen roll vad jag säger, har jag tänk dessa tankar högt är det kört. För mig handlar det inte bara om judarna, jag känner samma som dig som förfasar sig över detta ofattbara grymma brott mot judarna, mot utrotningen. Men tänker samtidigt att de inte var ensamma i förintelsen och det verkar vara väldigt tabu i vårt land.

Men det har hänt flera folkmord sedan den tiden, men de verkar inte vara lika viktiga. Dessutom har vi en utrikesminister som är bojkottad av Israel, hon är inte välkommen dit. Hur hänger det ihop med statens arbete för judarnas bästa, som enligt nutida kritik, inte hjälper judarna alls, de känner sig mer otrygga än andra och många flyr Sverige.

Så där ja, nu har jag väl skitit i det blå skåpet igen. För åsikter om detta får man bara inte ha. Då frågas det om 6 miljoner judas död inte betyder något? Tolkning av sånt man läser är ju fri, fast man väljer så klart sin tolkning, ungefär som fan läser bibeln. Tänka fritt och fel är absolut förbjudet.

Alla länder och religioner har sitt rätt och fel. Alla länder i historien har vetenskapsmän som har ”tänkt fel” fast de hade rätt och blivit behandlade som paria, avvisade, förlöjligade osv. Alla budskap som avviker, slås ner obevekligt av de som har rätt.

 

 

Ont i halsen, tom i bollen

Ont i halsen och känner mig så där lagom pigg, undrar hur förkylningen blir? Ja, ja säkert från besöket hos min förkylda mamma i söndags.

Det händer inte mycket just nu, jag känner mig mest orkeslös, trött och tom i bollen. Snart åker jag till landet, elektrikern ska komma och koppla in en elektrisk handdukstork på toaletten. Den får fungera som element i första hand, för vi har inget där inne.