Inställd fest

362C89D0-A6CD-473D-A724-D1B37DBFA42F

Just nu är jag glad att vi ställde in festen imorgon, festen när vi skulle tävla i två lag med våra barn med respektive och barnbarnen. Sitta ute och äta och ha det mysigt och lättsamt. Dottern tyckte det var mer än tråkigt att inte träffas i helgen, ”vi kan väl klä på oss mer” sa hon.

Hoppa säck i 5 cm snö, jaga med potatis i sked, käka kolasnören och lirka ner en kaka från ansiktet med bara grimaser. Nä, tänkte just det, att vi hoppar över den här helgen. Planerar nu för en med mer lämpligt vårväder för utekalas.

Svårt att fatta att vi satt ute förra lördagen, grillade och åt en god middag runt bordet, med parasollet görande sin uppgift.

Dagen har varit så trevlig, telefonen har ring, blombud har kommit och vänner på Facebook har grattar med vänliga tankar och lyckönskningar. Undrar om det finns många som mig, lycklig att få uppleva sin pensionsdag? Det hoppas jag, sen har jag festen kvar att vänta på, den kommer bli så mysigt.

Imorgon ska maken och andra ut på städdag i området, jag är nöjd med att stanna hemma och vakta stugan. På eftermiddagen kommer min älskade morbror med sin sambo, morbror som jag bodde mitt första år med, han bodde ännu hemma hos mormor. När jag blev äldre lärde han mig att sätta smörat hårt bröd fast under bordet. Mormor blev väl inte så glad över bus han lärde mig, men jag skrattade nog allt jag kunde. Världens bästa, snällaste, roligaste morbror. ❤

Idag är han svårt lungsjuk och tar sig fram hjälpligt med syrgas, det går åt fel håll och det känns så orättvist. Livet och åren tar oss till slut, men det är omöjligt att acceptera att folk långsamt ska kvävas. Jag blev så lycklig när de ringde idag och ville komma en liten stund och fika med oss imorgon. Jag har köpt en tårta att bjuda på och hoppas han orkar resa hit imorgon, vet ju själv hur orken lätt kan ta slut när man inte är riktigt frisk. Handlar inte om vad man har lust till, utan vad man klarar av.

Nu är klockan lite över tolv och min dag är slut, men jag är inte slut ännu, ska lägga mig och läsa.

Kram på er alla!

Slappskallar finns det gott om

19BC9D16-112A-451B-B304-1200B7278EF2

Va, jag en smitare?

Så glad att maken körde mig till sjukhuset på förmiddagen och hem.

Tappades på blod och var liggandes så nära att svimma att det inte är klokt. Men behandlingsstolen var tippbar åt alla håll som behövdes för att få blodet upp i knoppen. Min läkare kom in i behandlingsrummet och vi hade vårt möte där, efter tappningen,  jösses vilken frisk vind till kvinnlig läkare. ❤

Så nu har remiss gått till min VC läkare om ultraljud på hjärtat och att få ha ”knappar” satta på kroppen och mäta hjärtat i två dygn. Annars var allt bra, när det kom till njuren och medicineringen.

Jaha, så nu har jag sovit resten av dagen efter tappningen, samma mönster varje gång. Helt slut.

Ska ta mig upp och vänta in maken, paketet med jeans och annat har kommit till T, så jag tänkte handla lite mat, hämta paketet och sen åker vi hem med det till T, så slipper vi det imorgon, när vi ska till landet.

Det är städdag där, så maken vill alltid ställa upp. Det är rätt sorgligt att se friska vuxna människor alltid smita dessa dagar, de håller sig hemma i stan eller som döda i sina stugor. Där finns många sjuka och äldre och de tycker jag  självklart ska slippa. Men de yngre/medelålders … dessa slöfockar som nyttjar andra.

Jag brukar prata om det samhälleliga kollektivet vi trots allt är, utan att tänka på politik som S och V. Politik vill jag helst inte tänka på alls, bedrövliga lögnhalsar utan ryggrad. Punkt!

Men om fler slutar att ställa upp på gemensamma städdagen, där många andra som inte städade har fixat både mat och kaffe efter städningen, de ställt upp gratis för andra. Eller de som sliter med midsommarstången varje år, de som fixar, tränar ungdomar gratis, donar med allt runt resor för att spela match. Alla de som finns runt i föreningar av alla slag, är de en utdöende ras, så kan jag tala om, att vi alla med vår gemenskap i just vår kultur kommer självdö med tiden. Fy för alla slappskallar till smitare.

Jag tror det finns två sorters människor, de som hjälper till och så resten av nyttjarna som alltid har funnits, men tänker att ju mer samhället löses upp i kanterna, så blir det mindre självklart att hjälpa till, finnas för sin nästa. Rent av en sport att smita och känna det som en vinst.

Igår letade vi upp alla pocketböcker som var nedpackade, de flesta släpade maken idag in till sjukhusbiblioteket, de blev mycket glada över så många pocket.

Plats för skratt! Dottern mejlar att det blev så tyst där hemma, någon hade stängt dörren om sig. Sen kom filmsnutten, i rummet står 2-åringen med ett stort påskägg öppnat på golvet. ”Har du ätit upp pappas påskägg” frågar min dotter? ”Ja”, svarar busan och tuggar på, kletig runt ansiktet. ”Stängde du dörren?” frågade dottern. ”Ja” sa skitungen och jag skrattar så gott, för den lilla är så lik sin mamma som liten.

Fridens på er!

Tittar in

D7B3CFE0-A76D-4EFA-B3BC-7574388093D4

Valborg,  tänk att jag fattar inte ett dugg nu för tiden. Förr visste jag när ledighet var att vänta och det pratades om vad man skulle göra. Mitt huvud har varit mest fullt av mitt eget kommande kalas, som inte kommer hållas i helgen på grund av vädret, kallt, regn, rusk och drivis, välj det som passar. Vi bor för litet för att hålla oss inne hela tiden, för små barn, blir bara gnäll. Pratade med dottern som föreslog midsommar, det går lika bra tycker jag.

Nyss var maken och jag ner till Ica och handlade entrecôte till middag, vi köpte nyligen en sån där fritös som friterar helt utan olja eller med 1 tsk om man vill, blir så himla gott. Jag fortsätter med mitt ätande av 1300 kalorier per dygn, är nu på mitt minus sjätte kilo på tre månader. Tror jag har kommit in i lunken nu och äter mycket grönsaker och frukt. Men platåer lär dyka upp när till synes inget händer, det är då det blir tufft med motivationen, att hålla i.

Hämtade också nytt garn, inget jag vill basunera ut, badar ju i garn 🙂 men maken han säger inte så mycket, som tur är. När jag nästan aldrig gör något som kostar pengar, så får jag böka bäst jag vill med mina garner. På tal om garn, så ska vi röja ut alla nerpackade böcker imorgon, de står i lådor i garnrummer, kommer bli många turer ner till rummet, där vi kastar kartonger och annat i containers. Våra böcker tänker jag trava in i bokhyllorna, kanske någon annan som blir glad.

På torsdag ska jag till njurläkaren på besök och samtidigt passa på att tappas på blod. Självklart ska pocketböcker lämnas till korridorsbiblioteket.

Jag känner mig ännu tom i bollen, så det blir bara lite titta upp som gubben i lådan.

Trevlig Valborg önskar jag er alla!

 

Bak och fram ut och in

9172BFED-7446-4D90-8A22-EF22871F2844.jpeg

Denna förmiddag verkar jag ha vaknat bak och fram. Ni vet min äggkokare tog hand om två snart löskokta under tiden jag bryggde en kopp kaffe rakt ner i koppen. Kaffefiltret fick som vanligt sitta kvar i Melittahållaren tills sista dropparna runnit ut i vasken. Då larmar äggkokaren att den är klar och jag tar upp själva ägghållaren och börjar kyla ner äggen med kranvatten. Fipplar till och tappar ett ägg rakt ner i kaffefiltret, självklart krossades ägget med sump överallt.  Suck, dubbelsuck.

Sen fortsätter dagen men en totalt disträ Maggan som inte minns det minsta av allt hon tänker före, men inte efter. På väg in i duschen tänker jag att jag ska använda sista slatten duscholja, har redan öppnat en ny flaska. Inte minns jag det inte, små larviga saker som i mass blir härdsmälta i skallen på mig.

Igår bakade jag surdegsbröd igen, ljusare med bara vete och dinkel, ibland är det enklaste bröd det godaste. Redan i måndags ringde T nyss hemkommen från skidsemester i Norge. Kunde han komma och vilken dag passade oss båda?

Igår var dagen vår, han ringde mig, nu går jag från skolan! Ååå så vi har längtat efter varandra, stora långa kramen och munnen går på honom, han har så mycket att berätta från skidåkningen.

Jag frågade om han hade ätit, nej, sa han och menade mellis på fritids, jag tänkte på lunch. Jag sa ju det, att min hjärna rör till det. 🙂  Fiskbullar, vill du ha det? Jaaa, sa han som älskar fiskbullar. Han åt upp nästan hela burken och en redan kokt bamsepotatis nerskuren i fiskbullarna. Sen åt han äpple, blodapelsin, nybakt bröd, lite sparat godis från sist han var här. Middag fick också plats rökt fisk, potatis remouladsås och en stor härlig råkostsallad han hjälpte till att skära, riva.

Den smala spillivinken, där jag kan räkna alla revben, att han kan äta så mycket.

Idag borde jag en massa men det vill sig inte, packa lite inför helgen och glädjas åt att jag kommer få träffa tre av mina barnbarn, äta middag under skratt och stoj. Sen lämna över lite efterskickade presenter … ååå, jag virrar, köpte en fin hare i form av en nattlampa, de har en redan, men jag tänkte, ungarna delar rum och kan ha en på varje sida i fönstret. Den haren var så liten, inte visste jag att de fanns i olika storlekar. Så nu får jag säga till T:s 4-åriga bror att han får en kaninbebis som hör till kaninmamman som redan finnas, kaninmamman som har längtat så efter sin bebis.

Sen köpte jag en emaljmugg åt minstingen, flickan, en mugg med Pippi på, hon är galen i Pippi. Jag trodde inte mina ögon när jag packade upp den, så liten att jag undrar varför de gjorde sig besväret att tillverka den? På bilden såg den normalstor ut för ett barn i hennes ålder, säkert stod det hur många dl den rymde, säker som amen i kyrkan stod det där. Fast jag har ju så brått och går på bilder som luras. Hur stor den är? Den rymmer 1,5 dl, rena löjan. Så mina gåvor i helgen tillhör det minsta man kan tänka sig, fjant rent av.

Passade på att beställe fyra par jeans, fyra T-shirt och fem sockor till T, han behöver nytt, växer så det knakar.  Hoppas kläderna är i rätt storlek!

Fridens på er!

Ny journalsida

Bilden är två svenska huvudlösa politiker

Ibland strular det till sig och trött blir jag på tramset runt min kropp. Jag har haft ont i sidan på min tunga i många månader, tittar, men ser inget speciellt, lite blankt, aningen rött.

Bokar tid hos tandläkaren, det gör ont på samma vis som när en vass tand skaver. Men han säger att det inte är någon tand som skaver, utan jag har fått något icke smittsamt, autonomt som heter Lichen uttalas Licken. Så ”jag skriver en remiss, så du får hjälp”, sa han.

Efter många veckor blir jag uppringd och erbjuden att komma dagen efter … visade sig att det var en privat läkare och att bara gå dit och gapa skulle kosta tusen kronor. Nej tack, sa jag och tänkte att jag ringer min husläkare, då den här Lichen tydligen behövs hållas koll på varje år och min husläkare kan jag lättare ta mig till än till stan.

Men min husläkare lyckades jag inte komma fram till på telefontiden förra veckan, i måndags gick just hennes telefontid bort pga röd dag. Ringde syrran på mottagningen och fick veta att min läkare är borta imorgon, på sin telefontidsdag. Knöligt, antar att jag fått Licken för mitt nedsatta immunförsvar och behöver dunderkuren att skölja runt i munnen i ett par veckor.

Nu stänger jag akutjournalen för denna gång. Är jag trött, blir jag trött på min kropp?

I söndags var vi in till mamma på visit, då passade jag på att fråga om Rulle, namnet från barndomen, vad mannen kunde tänkas heta, för Rulle kan man väl inte döpa sin unge till? Stackarn hette Rudolf, då var nog Rulle att föredra. Det är nu min rullators namn hahaha!

Fick en bekräftelse på min kommande pension 8.094 i månaden och så har de mage att skriva ”skatten ska dras på den summan”. Men hur tänker de? Just det gör de inte, fattar. Jag minns att jag redan när det här ”nya pensionssystemet” kom i dagen sa ”att vi kommer bli så lurade,” men det fattar inte folk. Jag tillhör den årskull som först skulle drabbas, när det nya skulle gå in, snarare slå ut.

Men jag tänkte mig för och tog en privat försäkring som kommer gälla i fem år. Så med den och lite andra småslantar från Kåpan och gud vet vad de heter alla fonder som har tagit hand om mina surt förvärvade pengar, så tänker jag inte klaga än. Men de som då bara får så lite skitpension, de tycker jag synd om. Ett är säkert, de som föddes på 30-40 talet har det gått bäst för med pensionen, sen las det om lagom till det var femtiotalisterna tur att gå i pension, kommande generationer tycker jag ännu mer synd om. Lite bättre hade det nog blivit om jag inte blivit sjuk så klart, det är inte gynnsamt för ekonomin.

Sen icke att förglömma att maken ännu jobbar och har lön och sen bättre pension än jag någonsin kommer få. Men de som är ensamma med sin hyra, räkningar, mat hela altet, de måste vi ju hjälpa på något jäkla vis. Hur nu det ska se ut? Spelar ingen roll hur vi röstar, vad vi påpekar är fel. Oavsett regering är det bara politiker med selektivt förstånd, utom när det gäller att fylla sina egna fickor, då har de inga förståndshandikapp.

Japp, ännu en dag med sol och sommarvärme.

 

 

 

Ljusa toner i en upplyft själ

AD4E9A32-A44C-4372-AE54-90808F1790B3I stugan på marknivå hör jag en kakafoni av uppspeedade toner, locktoner, prassel i buskar och snår.  Resan hit genom vårt vackra landskap i gårdagens sista ljus, var nästan smärtsamt ljuvlig. Allt det efterlängtade, åkrarnas svaga grönska, trädens blygsamma blom, allt lovandes av kommande fröjder framöver.

Veckan har varit upphöjd i ljusare toner än på länge, jag och rullatorn har trampat på, både i närområdet och åkt bussen. Inte har jag tänkt på att man åker gratis med rullator, så det var ju en trevlig suprise. Nog har jag sett folk med rullatorer gå på bussen och bara sätta sig, men inte tänk mer på det, precis som med barnvagnar.

Läste mig till att så länge det finns en chaufför att betala till, gå från bakdörren och fram, behöver man inte betala, men vid andra tillfällen som tunnelbanans spärrvakter och liknande betalar man som alla andra.

Nu har jag två nya mål att åka till i höst, Röda Korsets Kupan öppnar igen på ny adress och då kommer jag att få åka dit i vårt eget tåg. Tåget har upprustats och var klart för säkert fem år sedan, i höst åker jag min premiärtur. Sen byggs äntligen ett Lidl som öppnar i sommar, jag är larvigt förtjust i Lidl. Vår dotter har ett stor Lidl som vi tvångsmässigt stannar till vid varje gång vi hälsar på henne. Hoppas nu även vi får ett med allt, jag gillar att de säljer kläder och annat.

All denna frihet och inre glädje tack vare rullatorn Rulle, det blir hans namn. Kom på att mina föräldrar hade en bekant som hette eller kallades Rulle i min barndom, undrar vilket namn han egentligen hade eller var det ett ”riktigt” namn?

Påsk igen, denna gång utan barn och barnbarn, sonen med familj åker skidor i Norge och dotter med familj som skulle fira påskafton med oss trycker hemma med virussmittad yngsta, med en tunga full av smärtande blåsor och röda prickar på febervarma kroppen. Glad påsk!

Men vi har handlat både lax, lammkött och sill, men jag gjorde ingen egen sill, eftersom jag inte visste om vi skulle bli fler till middag eller ensamma. Passar bättre att öppna en liten burk sill till oss, än att ha en stor sats som ingen orkar äta upp. Vad jag inte har är godis, maken fick ett proppfullt påskägg från jobbet, jag tänker inte nalla från det. Jag kämpar på och är nu inne på mitt -6 kilo, det har gått bra för det mesta, men jag tillåter mig lite övertramp då och då. Jag har gjort en frö och nötbars med smält 70% choklad ovanpå, som jag tar till kaffet på kvällarna, den är inräknad i min ranson.

Igår togs alla blodprov till tre månaderskontrollen, allt såg bra ut som jag såg det, dags för blodtappning igen och CRP kan visst aldrig lägga sig som hos en frisk, inflammation och ledvärk i kroppen ger utslag. Läkarbesök nästa vecka, det kommer bli helt galet framöver, blodprov, läkarbesök, tandläkarbesök, städerskan, 65-årskalas, klart det ska firas och tävlas med alla ungar och ätas gott, fotvård, hårklippning är avklarad och en ansiktsbehandling, som förövrigt gav mig en allergisk reaktion. Jag som i min lycka med Rulle bokade ansiktsbehandlingen, vilket jag inte har gjort på mängder av år. Får nu ännu mer anledning att inte sitta i solen, vilket jag inte bör göra vilket fall som helst. Men känner mig lite sur över det, denna första ljuva solhelg.

Men när allt detta är gjort väntar lugnet, det ska bli så skönt.

Glad Påsk på er alla! ❤

Klippt

BD6D08FA-4F29-4426-A9EF-D56CEAC33D53

Tröttnade på ”peruken”, ringde till frissan på torget, de med dropp in. ”Välkommen” sa hon och jag tog rullatorn och gick dit. Vad spelar det för roll om jag är lite snurrig och svag, bara hålla i sig och sitta om så behövs.

Stormagad var hon frissan, det var ett tag sedan jag var in till dem, roligt att hon har hittat någon och ska ha barn. Det bara trillade glada ord ur hennes mun, barnkläder, barnrum och allt som skulle fixas till den lilla kommer. Hos min vän frissan dit jag oftast går, måste jag boka tid, det är charmen med tjejerna på torget, bara hoppa in med drop in. Fast jag ringer och bokar in mig.

Tror nog jag lättade viktmässigt när hon klippte mig, har tjockt hår som växer snabbt. På tal om vikt vägde jag mig imorse och nu är det -5 kilo, det är en klädstorlek mindre och jag kämpar vidare.

Idag är det verkligen vår ute, jag satt en stund i solen och bara njöt.

Hör många oroande berättelser om hur andras föräldrar har det på slutet av sina liv. Samhällets omsorg om äldre har fått allt för mycket sprickor, ingen värdighet i det och jag känner mig väldigt frågande till den minskade omsorgen om gamla, barn och  sjuka. Vi är många som bryr oss, oroar oss, men politikerna har vi inte med oss, de har andra intressen att lägga pengarna på.

Väskan :)

Maken kör mot ett bestämt mål och på vägen dit säger jag, ”här skulle inte jag vilja bo”. Så mycket stora vägar och biltrafik överallt, ”men säger maken, vänta ska du få se något annat, småstadsaktigt fint”. Så rätt han hade, där var myset och plötsligt förstod jag det fina med Sundbyberg. Alla små affärer, trevligt och just småstadskänslan som vibrerade.

Hittade affären och köpte en väska till billigt pris, i höst ska jag dit igen och köpa en ny. Det här med väskor är ju en stor grej, just ordet ”stor” är viktig, jag har ju halva hemmet med mig när jag går hemifrån.  Bra att ha prylar och gärna stickningen nertryckt.

Misstänker att väskan har för lite stadga i sig och jag kommer gräva som värsta grävling och svära över allt som liksom bara förflyttas runt i botten på väskan. Men plötsligt i affären var det en röd väska som bara ropade på mig, tänkte att den är sladdrig men då fanns bara vill ha, vill ha!

Veckan som gått vet jag knappt vad jag har gjort, rullatorn har jag luftat några gånger och det känns tryggt. Men än har jag inte mött någon jag känner och inte har jag tagit den varken till affären, fotvården eller frissan, en liten bit i taget.

Fick mitt första nummer av Allers, prenumererar lite då och då på några tidningar med bra korsord. Har nu legat två nätter i sängen med korsord, insett att jag behöver tränas upp igen till sommarens korsordsrace. Det här att korsord ska hålla igång hjärnan tror jag på, men å andra sidan, skriver man som jag mycket och läser väldigt mycket, så hålls nog vindlingarna igång även av det.

Jag har groddat  böngroddar som snart är uppätna, himla gott.

Bakade igår ett surdegsbröd, denna gång ljust med aprikoser, russin, pumpafrö och solrosfrö. Maken som kan, käkade för oss båda, så gott sa han, men klart att jag också äter, men ska jag ner i vikt så är det inte med hjälp av smörgåsar. Jag hattifnattar på mitt -5 kg, men det får ta tid, fast jag blir sur när det händer för lite på vågen. Har mätt i midjan den obefinliga och där har det minskat så pass, att jag tänkte att jag måste ha mätt fel från början.

Nu håller tvättmaskinen på och tovar ett par torgvantar till T, snart kommer sonen och han hit. Sonen har redig borr från jobbet med sig och ska borra upp en hylla, hjälpa oss med lite sladdar som ska dras genom väggar fram till TV:n. Det är viktigt att T kommer och själv sätter på sig de tovade vantarna blöta, så de formas efter hans händer. Jag håller ännu på och sorterar garn och hittade ännu en korg med färdig tovat som jag kan skicka med sonens ungar, när de ska åka skidor i Norge i påsk.

Dotter ringde nyss och ville, verkligen ville fira påsk med oss, efter tre år med svärsonens familj. De är så välkomna till oss på påskafton, ska bli så mysigt och efterlängtat. Det blir ju så där ibland med firandet, förr som i frisk, då firades allt här hemma med buffé och allt som tänkas kan behövas för att fira helger.

”Nu kommer han me borren”

 

Jaha, en sån dag

11546728-32A0-45F3-BE6A-97C6524F2B61.jpeg

Gick upp tidigare än vanligt, behövde en tid hos min läkare, så jag duschade och gjorde mig iordning, ifall jag skulle få en tid. Jag kom inte ens fram på hennes telefontid, så nu verkar det vara samma här, som i alla andras kommuner, helt omöjligt att ens komma fram per telefon. Här i vårt förlovade land ska ju alla gå på hörntänderna samtidig, rättvist illa, ska det vara för de flesta. Så nu kan vissa känna sig lugna, allt drabbar även mig.

Så jag gjorde en redig frukost och tänkte … blev inte mer för sen kroknade kroppen som straff för att jag promenerade igår. Jag kunde inte hålla mig vaken, energin i kroppen puts väck, bara lägga sig ner och sova. Det skulle jag kunnat fortsätta med om jag inte varit så kissnödig, drömde hela tiden om att jag skulle sätta mig ner och kissa, vilket jag gjorde i drömmen, men drömde likväl och letade efter en toalett.

Ögonlocken, det är det märkligaste, de går nästan inte att öppna när jag kraschat på detta vis. Klart jag glider upp och försöker öppna dem, men det är hopplöst svårt, denna gång gick jag halvblundande upp, bara måste kissa.

Så nu är jag vaken, nästan hela jag efter 3 1/2 timmes sovande,, ute skiner solen och jag skulle ju gå där med rullatorn. Har funderat på namn och kommer nog döpa rullatorn till just Moster, visst passar det bra, att jag just hjälper mig själv. Tänkte ett tag på Syster, som i min egen syrra, men det lutar nog åt Moster.

Idag blir inga barn födda och inte heller kommer jag med välgrundade tankar 🙂 dra till mig ett Nobelpris. Här ska bara hasas vidare i tillvaron, lunch lagom till eftermiddagsfikat. Ingen ordning på torpet.

Fridens

Moster

FDCF3FBC-783C-4603-A850-D981FE134A0D

 

Det är idag det ska ske, det jag har så mycket känslor inför, en tur med rullatorn. Uselt väder ute, så det blir en kort tur, mest för att få premiärturen gjord.

Ibland händer det saker som jag inte är förberedd på. Jag har många halvsyskon utspridda i landet, syskon jag inte har vuxit upp med eller haft direkt kontakt med. De har nu barn, både vuxna och halvstora.

Kontakt på Fb har jag med några, men de skriver inte mycket, så det är inte mycket till kontakt. Så en dag ser jag att ett systerbarn fyller arton år, jag grattar henne från faster, men kommer på herregnu jag är ju moster! Ändrar i gratulationen till ”moster” och skojar om det.

Sen kommer mysko meddelanden på min privata messenger. Moster, jag älskar dig!

Moster, bara det ordet och jag svarar och frågar, utan någon direkt reaktion. Mest bara detta Moster. Det börjar kännas obehagligt, har någon hackat hennes Fb? Jag skriver till min halvsyster som är mamma till 18-åringen. Undrar, är de så här fåordiga nu de unga, när de skriver till varandra eller?

Får trevligt svar och upplysning om att systerdottern har nedsatt intelligens, autism och så några bokstäver så klart. Aha, var det så det låg till, fortsätter skriva till flickan, på ett bra sätt som hon förhoppningsvis förstår. Varje eftermiddag … Moster, vi skriver några rader.

Sen ringer hon och pratar, pratar till och med värre än Moster haha! Men det är nu det börjar bli jobbigt, hon ringer varje kväll och jag orkar inte, vill helt enkelt inte prata länge i mobilen, inte med henne inte med andra. Ringer inte själv så ofta eller många, de gånger jag ringer, pratar jag länge, men då har det gått lång tid sedan sist.

Så nu vill jag helst inte svara alls när ordet Moster dyker upp, för det slutar med att hon ringer och jag struntar i att svara för jag orkar inte. Men jag mår ju så illa av det hela, att ignorera flickan tar så fruktansvärt emot.

Så kan det sluta när jag bara ville gratta en 18-åring, mena väl och allt blir fel stuket.

Nu måste jag sätta fart, ok snigelfart.

 

Vika deg

3B7DFE80-A3F4-4B94-B4E2-5F5F4EB0DE0B

Nu tickar degklockan här på bordet, ännu en surdeg jäser i sin bunke, när klockan ringer är det dags att vika den.

Jag har nu vikt degen och den får jäsa vidare, gjorde samtidigt en sallad till en sen lunch. Jag köpte ett salt med citronsmak och citrontimjan, varje gång jag öppnar burken får jag nästan tuppjuck, det doftar så ljuvligt. Mill & Mortar heter företaget och själva saltet kommer från Spanien, Alicante. Kanske har min lyst till salt att göra med njursviktstiden, då var salt förbjudet liksom att dricka när man var törstig.

Jag har upptäckt att salt inte bara är salt, köper jag flingsalt från olika delar av jorden, så smakar själv saltet olika. Sen att jag gillar när flingorna är smaksatte gör ju inte saken sämre.

Jag har letar deo och parfym i flera år, det är citron jag vill dofta, lätt och fräsch som en citron. De blommande dofterna går bort för att inte tala om tunga gardet, som får mig att storkna när de tränger sig in på bussen.  Då föredrar jag nästan, men bara nästan fyllskallen, som inte tvättat vare sig själv eller kläderna på allt för lång tid.

Igår på vägen hem från landet satt skyltar uppe varnande om viltolycka, olycksbilen var skadad, men inte så farligt, så vi tänkte att föraren klarat sig. Men älgen gjorde inte det och jag har blivit så känslig för alla trafikdödade djur som ligger efter vägarna.

På fredagskvällen under resan ut i skymningen, såg vi så mycket betande rådjur att det inte var klokt. Men hem var det älgen och en grävling som blivit dödade, men  tre havsörnar segla högt där uppe och många olika sorters falkar, både i luften och sittande på staket efter vägen fick mig att spana ännu mer.

Skicka mig en tysk fälthare och jag blir själaglad, fåglar ska vi inte tala om, djur talar till mig på samma vis som barn gör, och som en del äldre när jag jobbade med dem. Längtar jag starkt efter ett speciellt djur, så dyker de upp på ena eller andra viset, ibland i dubletter. Konstigt låter det, men jag upplever det så.

Så in till mamma på hemvägen, tog ner gamla gardinerna och satte upp solgula nya. Torkade av fönsterhyllan, tråkigt att de städar så dåligt, trasan blev så smutsig. Fram med fyra nya vita blomkrukor med begonier i, två solgula och två lite mörkare rosa. Hon låg och vilade när vi kom, hon blev så glad över sitt ”nya” fina fönster. Nästa gång ska jag ställa fram lite påskpynt.

Måste samla ihop mig och rensa ur hennes garderober, så mycket som bara hänger, då hon har gått upp i vikt av sittandet i sin rullstol.

Nu måste jag ut och vika deg igen!

Fridens!

 

Tanten i mig

AAABC2A0-F0EF-4ED5-90D8-628550CD4B8D

Tog mig iväg till vårdcentralen idag, rena vårvädret ute och naturligtvis fick jag sällskap av en pratsjuk tant i busskuren. Jag såg tanten komma och tänkte nej, prata inte med mig, jag vill bara sitta här med näsan i vädret en stund innan bussen kommer. När bussen kom reste hon sig och gick pratande vid mig till bussdörren, så skulle hon inte med, hon var ute och gick. Kunde inte låta bli att bli full i flin, så sällskapssjuk.

Sen testades mina lungor av en sjuksyster, före medicin fick jag flåsa i en tub kopplad till dator och igen efter medicin för att se om det var någon skillnad. Starka lungor visade det sig, men likväl en förbättring efter astmamedicinen. Så en dos om dagen och en annan sort när jag går ut kom vi överens om att testa.

Vi pratade och skrattade gott, alltid så kul när jag känner att jag får den där speciella igenkännande kontakten. Efter allt prat kom rullatorn upp igen, då tänkte jag att nu har varvet gått runt, för plötsligt pratade vi om mitt behov av en rullator för att komma ut, komma igång. Vi tittade på varandra och hon förstod precis kampen i mig, nederlaget som måste fås att kännas som ett uppsving.

Hem åkte jag och beställde direkt en egen rullator, kommer i början på nästa vecka. Den ni ser på bilden.

Fasiken, nu är den snart här, att öppna porten med den framför mig för första gången, tror jag kommer känna mig fånig, antar att det är rester från ”allt ljus på mig”. Näää just det Maggan, nu för tiden är du en tant, en sån som jag alltid har gillat. Men ett kan vi väl vara överens om ”man syns knappt som tant”. Jo, visst syns jag ibland av män och jag blir lika förvånad varje gång. Myntet har två sidor, vare sig jag vill eller ej. Det här att synas, ”har väl bara att göra med att män ska se på en”. Eller?

Det här med tant, tantandet har väl nästan förbjudits i vårt land, hela mitt liv har jag sett upp till tanter och tänkt fy farao så skönt när man väl är där. Slut på hela köttmarknaden, slippa detta piffande, sminkande, färgmatchande klädval, få vara sig själv. En glad kärring med resår i midjan, fotriktiga skor och en redig väska på axeln full av ”bra att ha prylar och livets klokhet i beredskap”. Jag och min rullator hahaha!

Men när jag närmar mig tantåldern är samhället som förryckt, alla kvinnor kämpar med att se unga ut, det inte bara piffas på utsidan, det fylls ut från insidan, för att skingra levande livets kråksparkar. Det startas nya företag, nytt boende både här och där, nya resor jorden runt, inte en sekund av varande, bara farandet, flykten från åldrandet.

Äsch det där hoppar jag över, lite fönande och smink om jag känner för det, varken mer eller mindre än förr, älskar resår i midjan både som ung och äldre, fotriktiga skor är himmelriket, jag kanske har varit tant i hemlighet hela livet hahaha!

Allt är så dubbel i känsla och tanke, ungdomens vackra skal, vem vill inte slippa sitt kalkonkrås under hakan, flytbojen runt magen, taxöronen, allt som hänger och beter sig? Men jag som gillar tanten/ålderns framfart med kroppen, överlever nog trots allt även pensionsålderns intåg.

Letar efter tappade tag

2DF0B203-6982-4B8D-80B7-C71165D801B7

Jag läste om en metod för att lära sig hushålla med den lilla energi jag har, kommer inte ihåg vad de kallade metoden.  Först skriva ner allt man gör för att få en vink om när man tog i för mycket … suck. Sen efter någon vecka, eller var det mer tid? Då skulle jag kunna se ett mönster. Jag är rent hopplös med sånt, som när man går till sjukgymnasten för ont någonstans och så får man ett papper och ett gummiband med sig hem. Instruktioner om att dra i bandet hit och dit eller hänga i en dörr, trycka sig mot en vägg eller karm. Suck, är ni flitiga och följer alla instruktioner hela vägen ut?

Njaha, jag tillhör inte den skaran, ibland tänker jag att vissa sjukgymnaster lättvindigt smiter med alla sina färgade gummiband. En mig närstående med klara bekräftade rygg och nackskador mötte en sån där ”gå hem o dra i gummiband en månad”. Personen var ment att bli utredd av specialistläkare på plats för ryggoperation. Personen blev så jävla arg att han aldrig gick tillbaka, vilket jag förstår.

Men självklart är det oftast vi själva som kan och ska utföra det vi blir ombedda att göra för ett bättre välmående. Ansvar för sig själv, skyldigheter inte bara rättigheter, som allt för många fostrats att tro, fostrats både hemma och av staten. Funkar väl så där lagom bra med bara rättigheter, för kollektivet vi trots allt är.

I söndags var dagen så där hopplös, jag bara sov tills maken sa att vi måste åka hem från landet. Det känns så konstigt i mig, som om kroppen och jag var delade i två delar. Den ena är helt slut och sover, den andra segar sig upp till ytan och inser att ögonen inte går att öppna, på riktigt alltså. Kroppen sover så tungt, orkar inte vakna, men upp var jag tvungen att ta mig.

Gårdagen var en höjdardag när jag gjorde allt jag ville … surdegsbrödet blev så gott som jag önskade, disken diskades, sängar bäddades, hår tvättades och annat plockades undan. Som straff har jag nu ”en sån där kropp igen” så jag bara måste lära mig att inte vara mig själv ens när jag tror att jag är det.

Ute skiner det och det skiner jag i, jag har precis serverat mig själv frukost. Minns ni den löjliga äggkokaren jag köpte? Jag älskar den och kokar numera ägg till varje frukost, så himmelskt perfekta blir de, värd varje krona denna äggkokare, hela 99kr.

 

 

Något gjordes i veckan

BAA2B1AC-3BDE-4E1A-89D5-D6E4175EE99B

Lite skämt tål väl de flesta, i kränkthetens land.

Jag blir lite hög när maken kommer in och meddelar att både  blåsippor och krokus har tittat upp. Tanken att sätta sig på altanen med en filt runt benen, svalnade när solen drog moln över sig.

Ett tag, bråkdelen av en sekund trodde jag att det brann nedanför vår tomt, men det var granngubben som elda sly och fjolårets rester från trädgården. Tur har vi, att vinden för röken mot grannens egen tomt. Vi skulle ha köpt en egen eldningstunna, men det har inte funnits på nära håll, så inköpet har dröjt.

Först tänkte jag säga att inget har hänt i veckan, tog upp min agenda och konstaterade att veckan inte alls varit ”så utan händelser”, som jag först fick för mig. Måndag drog igång med städfirman, nylackade dörrarna och väninnebesök med valp.

Tisdag bilturen till polisen, äntligen har jag mitt ID-kort med ett förevigat spökfoto på mig själv.

Onsdag tvättade jag.

Torsdag lagade jag mat och bakade en banankaka med 70% choklad, blev mycket god.  All dötid har gått till det eviga sorterandet av garn.

Sen veckans bästa dag fredag, med besök av dottern med döttrarna. Vi pratar jämt i mobilen dottern och jag, men vi ses för sällan. Jag blir så aptrött, men njuter likfullt av ungarna och dotterns besök. Lillfia, hon tvååringen ville sova direkt efter lunchen, nattades av dottern och kvar vid matbordet satt femåringen och jag. Hon är ett mirakel i självupptagenhet. 🙂

Efter att hon upptäckte sin egen spegelbild i mikrons glas, pratade jag hela tiden med hennes profil, för hon var mest intresserad av det egna intrycket hon kunde göra på sig själva i sina olika inställsamma poser.

Lite senare dök min T upp efter skolan, jag vill att kusinerna träffas en liten stund när möjlighet bjuds. Dottern och flickorna åkte hem tidigt, då pappan väntades hem från en Kinaresa. Kvar blev jag och T, vi såg en film han valde och sen hade vi viktigt prat om livet, det bästa och det som trasslat till sig sedan sist, vilket redan hade trasslat upp sig, vilket vi tyckte var skönt.

Sen beundrade han mina senast stickade/tovade blå torgvantar och blev häftigt förtjust över blommor jag hade broderat på dem. Han kom på att pappa hans, hade ett par blomlösa stickade av mig. Vill du ha ett par frågade jag? Jaaa sa han.

Kom och välj färg, vi gick in i mitt röriga garnrum och han tog ett vitt ullgarn. Nja, sa jag, de kommer bli urskitiga bara du sätter på dig dem. Han som sin far verkar ha lite problem men färger, trodde ett vitt och gulvitt var samma färg. Så jag sa till honom att kisa och titta på garnerna, bara för att han skulle se, förstå att de faktiskt var olika nyanser. Han blev mäkta förvånad och glad över att se att de var olika, att han kunde se det. Jag kisar ofta mot garner för att se vilket garn som ”slår igenom mest, lyser igenom”.

Så det blev ett mörklila garn och jag tipsade om att den lila färgen är snygg med turkost om jag randar stickningen. Vill du ha något broderat på frågade jag? Först sa han en döskalle, men jag vet inte om jag har något mönster … då tänkte han en stund till och sa ”en blomma”. Klart jag ska se om jag kan sticka in en döskalle bland ränderna, men det sa jag inte.

Nu känner jag att det är ut jag ska, solen verkar ha tagit sats med nya tag.

Skön helg på er alla.

 

Bulldogg

9689E565-AA6D-4A65-8C26-9A92F1034AC2

Visst är det märkligt att så mycket ska gå av stapeln samma dag? Ta bara gårdagen, min städerska skulle komma 12.30. I fredags ringde hantverkaren som tog alla våra dörrar och skåpluckor med sig för omlackering, sa ”på måndag kommer vi med dörrarna mellan 12.00-14.00.” Innan de kommer ringer en vän och vill titta upp med sin hund, har du hund? In kom hon med en 8 månaders fransk Bulldog. Ja, men hur söt får man vara? Blev en väldigt nyttig socialiseringsstund för voffen, två killar som sprang runt med dörrar, surrande skruvdragarljud när de satte på alla handtag. Sen städerskan som hade oförskämdheten att röra sig fram och tillbak! Rent av hotande med dammsugaren. Då skällde voffen och muttrade, vi skrattade och fostrade om vartannat.

Jag tog en bild som jag skickade till sonen som dog någon slags sötdöd när han såg bilden. Är det din soffa, hemma hos dig, undrade han? Sonen berättade på kvällen i mobilen att det började med Engelsk Bulldog, Bulle kallad, kralliga hundar som hängde sig i hasorna på tjurar. Då trodde man att köttet blev mörare om djuren var rädda, stressande före slaktandet.

Så de var just slaktarna som hade Bulldogg, det fina i kråksången var att slaktarna tog hem hundarna efter dagens slut och med de blev Bulldoggen en självklar familjehund.  Det är den engelska Bulldoggen sonen vill ha.

Med tiden avlade fransmännen Bulldoggen till en mindre och nättare variant, Fransk Bulldogg sk Fralla, som vad jag förstod lider av många sjukdomar. Det var en Fralla som inspekterade mitt hem igår, sov mesta tiden mellan mig och min vän i soffan. Jo, snarkade och fes gjorde han, vilket de tydligen är kända för, själva fisandet. 🙂

Idag var jag tvungen att ringa polisen, inte journummret, min fråga löd, ”När får jag mitt nya ID-kort?” Det skulle maila mig efter en vecka, nu är vi inne på tredje veckan utan att de har hört av sig. Kvinnan som tog hand om mitt ärende var, saklig, trevlig och jagade upp allt i fallet. Det blir tydligen fel ibland med just mailandet, vi var där den 11/3 och den 14/3 var tydligen mitt ID klart att hämta. Minns ni att jag sa att det har gått troll i hela den här grejen, har ju hållit i sig in i det sista.

Jag har flera paket på posten som jag inte får hämta ut, det har varit trassligt minst sagt.

Fridens