Barnvakt 🎠

Så sitter vi där ute i plötsliga lagomvädret, proppmätta efter Dans fantastiska asiatiska födelsedagsmiddag till Emma som fyller år. Vi pratar och ungarna far omkring som vanligt, så pratas det om syrsorna som låter överallt … Va?

Nog har jag hört att gamla inte hör syrsorna, men det var ju gamla det, är det gammal jag har blivit i ett nafs? Så märkligt, maken ”hör” säger han, men det var väl tusan att han hör syrsorna, mig hör han inte alls vissa dagar. Maken säger att vi redan har konstaterat att jag inte hör syrsorna, minns jag inte. Det är ju inte som om man blir påmind om dem när jag inte hör dem. Hörs de inte, finns de inte eller?

I fredags blev vi barnvakter till sonens tre ungar, de var uppspelta att komma till landet och vara hos oss. Det var ju en evighet sedan vi hade alla tre på en gång. T och L var så himla nöjda och till och med W sa ”det är cool att vara med farmor och farfar”, vilket hon nog hört L säga, låter precis som något han skulle säga.

Men är man minst och ovan att vara utan sina päron, så rinner det lite saknadens tårar då och då. Evigheten låg mellan W och mötet med mamma igen. Men det fixade jag första kvällen, pratade och körde till slut utmattningstaktiken, när det var mer tårar än insomning. Upp och hoppa, sen satt hon uppe tills hon somnade sittandes. Sen var det inga problem att sova i sängen.

Men så vi pratar, vi letar fakta på paddan, boaormar och annat stort slingrande Farligt! Farfar stegar upp längden på ormarna på golvet. Med skräckblandad förtjusning förstår de hur stora de kan vara, finns de här? Nej, tack och lov.

Hur låter egentligen en Skallerorm? Jag letade och letade, hittade ingen. Men sonen hittade ljudet när vi hade ätit klart hans asieninspirerade middag. Jag ser ännu för mitt inre L:s stora ögon när han lyssnar på ljudet från Skallerormen, nästan så öronen står ut, totalt koncentrerad.

Dessa barnvaktsdagar har varit intensiva, men helt underbara. Maken har kört uteaktiviteter, det har badats och badats, inte så svårt att roa när värmen vibrerar och badringarna är fyllda med farfars andedräkt. Själv har jag mer tagit hand om hemmafronten, jag är ett säkert kort för barn och hund, alltid på plats, sittande eller liggande i soffan. Redo med berättande, att se dem förstå är nog det allra bästa jag vet. Aha uttrycket i deras ansikten är för mig högsta vinsten. Förste glassutdelare och fixare här hemma, det är min lott.

I farmors kök har det lagats mat som ligger på barnmenyn, fiskbullar gör succé varje gång, grillspett där de fick välja vad som skulle vara på, farfar handlade prinskorv och köttbullar enligt önskemål. Sen på med härligheten, tränga på paprika och champinjoner mellan köttbullar och prinsar. Sen att äta sina egengjorda spett, får alla ungar att äta upp allt. Så snälla och mysiga barnbarn kan vara, det lilla groll som hördes var inget, en gång sa jag ifrån på tre dagar.

Förstår inte vad päron klagar över? 😂🤣😂 En bra fostrad unge är trevlig borta och hopplös hemma. Det brukar vara ett bra mått på att man har lyckats med sin fostran. Idag städar de kåken, tvättmaskinen går, allt för att syrran med familj som kommer senare i veckan ska ta över kåken några dagar. Familjen ska vidare på äventyr i sommarlandet Sverige.Själv tänker jag passa på att boa i soffan till nästa gäng kommer.

Fridens ⛵️

Fantasi om det som inte blev ✍🏻

Hopp i sängen sent i går kväll, korsord, ny tidning och sen boken som fängslar mig just nu, 365 dagar Utdrag ur kända och okända dagböcker av Anders Bergman & Emilie Perland. Berättelserna ett tvärsnitt om allt i vår historia på gott och ont, varje berättelse en dag från någons dagbok. Så det blev sent eller tidigt i natt hur man nu ser på det, när mobilen ringde ville jag inte vara med, tänk att jag tror jag ska smälla av, när det är dags att kliva upp. Men idag hade jag ett uppdrag.

Klockan två skulle jag hämta 6-åringen på skolgården, han skulle få åka, stå framför mig på elscootern, till fiket, där skulle vi köpa tårtbitar och sen sammanstråla med farfar och Frasse i parken. Farfar hade kaffe, papptallrikar och skedar med sig. Där stod jag på skolgården med alla dessa ungar i olika åldrar. 🤪 Hej hej hej hur gammal är du! 67 år sa jag, 47 sa någon, som blev rättad. Hur fort går den här? Får jag åka med, snälla? När vårt barnbarn kom var en del lite avis, andra sprang med, när vi långsamt åkte iväg. Ungar är ju så underbara i sin direkthet, fritidsledare måste ha ett härligt jobb, så meningsfullt och så mycket kul de hittar på. Pratade med två av fritidsledarna, en sa att hennes son skulle vara så sotis att inte han fick åka. 😂

Sjutton så jag känner att jag verkligen borde utbildat mig till lärare/fritidsledare och haft ungar i typ ettan till sexan, bästa åldern. Att ha dessa lyssnande ungar, att få berätta, fånga upp deras intresse, lyssna till deras tankar och veckla in sig i allt mellan himmel och jord.

Fixade två träffar med min egen skolklass för en del år sedan, då kom vi så klart att prata om skoltiden och en tjej kom ihåg att jag ville jobba med gamla, hon rös och kunde aldrig fatta hur sjutton jag kunde vilja jobba med gamla? Det gjorde jag också på olika vis under många år, jobbade med äldre, tänker att jag kanske borde ha valt barnen. Vi alla är olika och jag har haft en medfödd läggning att umgås med barn och äldre, något jag inte förstod under många år. Tänk om en skoltrött unge som mig, fått lite mer vägledning, jag hade så tydlig begåvning för tex syslöjd, matlagning och bra med barn, var barnvakt redan som barn. Så något kunde väl syokonsulenten ha hjälpt till med. Slöjdfröken eller hemkunskapsfröken kunde ju också varit roligt. Man kan ju fantisera lite om allt som inte blev.

Nu har vi ätit lax i ugn, tänk jag tycker just lax är så himla gott på alla möjliga vis. Men det ska helst vara färsk lax, de där frysta laxbitarna i plastförpackning är inte riktigt de bästa i min smak.

Igår stickade jag klart ett par sockor till ett barnbarn, vuxen storlek, minns ni att jag tänkte sticka vantar och sockor till dem som vuxna, lägga i en fin kartong som de får när jag inte finns. Jag har ni börjat på tovad vante nr 2 nu blir det rosa toner till en av flickorna.

Kram på er alla! 🕶☀️🕶

Grattis till mig själv

Wp säger att det idag är 14 år sedan jag började skriva här, inte klokt.

Nu har jag spelat Fia med knuff med barnbarnen, jag vann. Lärde yngsta att hålla tärningen i öppen handflata och liksom rulla iväg tärningen. Skrattade gott, hon var så kletig att tärningen satt fast i handflatan, frågade om hon hade lim i handen. 😃 Handtvätt är inte hennes bästa gren.

Maken och sonen handlade fågelholkar på vägen hem från golfandet, gamla holkar ska rensas och nya sättas upp. Vädret briljerar ännu och jag har bjudit chokladbollar stående barfota på trädäcket, det var så härligt att känna de ljumma plankorna under fötterna.

Nu snackar vi mat igen, sonen har köpt rostbiff och vi entrecôte, grillat blir det och vad som ska serveras till får vi se. Igår grillade maken palsternackor och det var väldigt gott, rotfrukter är verkligen något alla borde äta mer av, så gott även i ugn, blandat med andra rotfrukter.

Tingeling, snart ut till mina små skunkar igen. 💛☀️💛

Hejda tidens flykt

Kliver ur bilen och njuter av det vårlika vädret och fåglarna som håller låda i vår trädgård på landet. Tiden har bara rusat iväg och jag inser att jag redan ikväll kan krama mina barnbarn, det ser jag fram emot. Tog sista sprutan i torsdags, så nu får det bli mer liv i livet, maken har en vecka kvar, sedan är det tre veckor sedan hans första dos. Det nya nu är ju att vi ska kunna umgås då med våra nära, men jag kommer ha munskydd och hålla avstånd vid andra tillfällen med okända runt om.

Det är extra rörigt för oss med immunsänkande medicin, verkar inte som om vi får upp stort antal antikroppar efter vaccinering. De testar nu varefter med just vår grupp transplanterade, så allt blir bra. Min läkare ringde igår och sa att de skulle testa just oss i höst för att se om vi behöver ännu en dos. Det är en förvirrande värld vi alla har hamnat i och inte blir det bättre av att lyssna varken på politikerna som skaffat sig en massa tv-tid utan att ha så mycket att säga, som folkhälsomyndigheten att tolka detta virriga, gör en inte trygg precis.

Jag fick redigt påslag av värk och stelhet i kroppen efter första sprutan och CRP 16, oroat mig som sjutton för spruta nr 2 helt i onödan, har bara fått rejält ont i armen efter vaccineringen.

På väg hit åker vi förbi Ländia, fabriken som gör kokosbollar och chokladbollar. Säger till maken att vi kan väl stanna vid macken och handla en stor kartong med kokosbollar … barnbarnen kommer ju ikväll och de kommer gå åt. Klart han hoppar in och handlar, bråttom bråttom … väl framme och packar upp visar det sig att han tog en kartong med chokladbollar. Fatta att han hade ett uppdrag och köper fel sort, irriterande, de kommer att gå åt. Men alla vet hur det är att vara sugen på något, tro sig få det och upptäcker att det inte blev rätt sort.

Veckan som gått har varit knepig, först var det tandläkartiden som blev inställd, antog att tandläkaren fått covid, sa tandsköterskan, ny tid i maj. Fotvården blev av, så skönt för både fötter och själen att sitta i stolen och umgås med min vän L sedan många år, sen igår den sista sprutan. Hemma har vi verkligen rört till i mitt arbetsrum, tömt dessa förbenade kartonger som stått travade och skapat nya högar i rummet. Högar som ska till Myrorna både kläder och prylar, prylar till ungarna om de vill ha, och ännu mer högar med mina tyger, mönster, mönstertidningar, mönsterböcker tar aldrig slut. Problemet är hur jag ska förvara alla mina garner, tyger och allt runt om detta handarbetande. Men nu har vi det så lyxigt med gemensamma tiden, att det känns mest roligt med planerandet av det vi ska förändra både hemma och här på landet.

I veckan var vi till mamma med kläder jag har skickat efter till henne, frukt och blommor. Jag stod och ordnade tulpanerna i en vas till henne när maken säger ”där stack hon.” Jag hämtade henne i det gemensamma lunchrummet pratandes med en av killarna som jobbar där. Det funkar inte längre med hennes tankeverksamhet. Jag har ju jobbar med äldre i många år, så jag känner igen det mesta, har upplevt hur det kan vara att bli gammal. Men fan rent ut sagt, nu är det min mamma som rullar iväg från mig när jag är på besök. Jag finns inte mer, jag blir arg, ledsen och besviken känner att det inte är kul att fixa till henne hela tiden, när hon rullar iväg efter 5-10 minuter. I veckan som kommer ska maken och sonen köpa ny TV till henne, de har bytt från analogt till digitalt i hela vårt land och hennes TV är från 2006 och klarar bara att visa 1 och 2:an. Men klart att jag inte anklagar henne för något, bara kände att det blev så jobbigt känslomässigt, jag kämpar så med mitt eget, att orka med mig själv och mitt. Att ta tag i allt runt henne är så ofta mer än jag orkar, men jag gör det.

Nog om det mamma är senil och mer förvirrad varefter tiden går.

Nu ska jag göra en sallad modell råkost, maken grillar fänkål och andra grönsaker + kyckling …någonting, finns så mycket olika sorters file, stek, minut, sjutton minns allt.

Ha en skönt solig Vårhelg 💛🕶💛

Bit för bit ☕️ och tankar

Imorse gjorde det ont när mobilen talade om att det var dags att gå upp och ta sin medicin. Så trött och virrig slängde jag in tabletterna med för lite vätska, det trycker sig ner allt för torra och gör ont. Så där som någon gång har hänt som barn, med en för stor nersvalt typ köttbit.

En grå dag, lika grå som min kropp känner sig, tror vaccinet bubblar runt och ökar upp inflammationen jag ständigt har i kroppen. Idag blir det en Alvedon dag.

Maken är ute med Frasse på sin långtur, vet inte om det blir en eller en och en halvtimmes tur. Jag hade tänkt mig besök hos mamma idag, men kroppen orkar inte. På tisdag ska hon äntligen opereras för gråstarr, det ska bli så skönt att det äntligen blir av. På torsdag ska vi hälsa på mamma med påsktårta, påskägg, tidningar och frukt. Först ska jag bara till vårdcentralen och lämna alla blodprov och annat. Sen bär det av till landet och friheten att välja själv hur länge vi ska stanna där, onsdag är makens sida arbetsdag. 🥳✨⭐️💥☀️🌈🥂🍾

Stickade nytovade vantar.

Nu har jag fått en idé om att skaffa fem typ skokartonger med snyggt papper på, kommer köpa snygga lådor, en för varje barnbarn. Varje unge ska få ett par tovade vantar och ett par sockor i vuxenstorlek. Sen har jag lite annat fint som jag tänker lägga ner i lådorna och stoppa in lite kärleksord i vantarna, de ska hitta lappen, när vanten ska prövas. Dessa lådor ska fyllas med personliga gåvor, sånt jag tycker skulle passa just det barnet. Tänk om jag hade fått en sån låda efter min mormor, då hade jag storgråtit av glädje. Nu är ju inte min tanke att de ska storgråta, mer att de kommer minnas mitt eviga stickande och den förhoppningsfullt sköna känslan att jag får värma deras händer och fötter även som vuxna.

Så nu har skallen lite att spinna på framöver, får väl skynda mig, vet ju aldrig framöver vad som händer med alla muterade virus.

Mamma sa i telefon att hon inte hängde med, jag pratar för snabbt. Gud så jag har tänkt på det. Jobbade i många år med äldre och anpassade mitt prat för att de skulle hänga med. Men, som om jag inte har tänkt tanken, att min mamma inte skulle hänga med i mitt prat. Mamma är ju mamma, hon fattar vad jag säger … fattar, men hinner inte med. Allt förändras, mamma är mamma, men likväl inte, jag är hennes mamma numera. Jag vill inte att det ska vara så, så kapabel som hon har varit genom livet, chef på jobbet, rest långa resor ensam, Kina, Ryssland och andra länder. Varit en orädd kvinna, på många vis ett föredöme att växa upp med.

Nästa tanke kommer till mig själv, mitt eget åldrande. Det kommer nog bli ensamt om jag bor på boende, ensamt på besök från barnen. Men det överlever jag säkert, många föräldrar får nog sitta ensamma, hoppas på de fem barnbarnen, kanske de tittar in en gång om året, det blir fem besök. Sen kommer ungarna i maj när jag fyller år och en gång till jul. Vilken tur att jag inte förväntar mig så mycket, det förenklar för mig. Fast tankarna snurrar.

Tänker på hur det ser ut redan nu oavsett Corona, mamma får väl besök typ två ggr om året av dottern, hon pratar, men det händer inget. Sonen åker dit några fler gånger, men det är nog hans fru som vill och trycker på. Får man ens skriva sånt här? De flesta har yta som ledord, bara det ser fint ut för andra, så är allt bra. Lyckliga familjer, tror ni de finns, som glider genom hela familjelivet med bara kärlek och leenden, fester, mys och livet leker, gärna på långa fina resor, god dyr mat, vinglas i fokus som visar på lyckan i livet.

Min längtan efter ärlighet i skrivandet är både självklart och förbaskat svårt. Det som skrivs om andra är ju bara min vinkel av saken, personen. En liten skärva av allt den andra personen är.

Mina barn är ju det absolut bästa som har hänt mig och jag älskar dem som man numera säger ”till månen och tillbaka.” De växte upp så olika redan från början, det är det som är så fantastiskt spännande med att få barn, vad blir det av dem som personer. Vissa delar av utvecklingen är ju bara jubel och klockspel, andra drag skylls på maken för inte skulle väl jag … jo, då. Så vissa drag är tydliga redan som små och en del gillar jag inte, men det hör ju till deras personlighet.

Man får heller inte tycka mer om den ena än den andra ungen, fast alla vet att man gillar alla sina barn, fast på väldigt olika vis och vissa delar kommer du ärligt aldrig, riktigt tycka om. Precis som de kommer tycka mindre bra om vissa av mina personlighetsdrag.

Nu tror jag att jag ger mig för denna gång. Nu har det grå vädret blivit ett fint regn som klänger på rutan och gör min utsikt lika diffus som livet ibland kan vara. Jag envisas med att försöka skala av mig själv, bit för bit, men det blir lätt ensidigt och sig själv ser man ungefär lika tydligt, som ut genom ett riktigt regnigt fönster. Men avslöjande blir texten, för er som läser och ser min ynklighet som människa.

Så här dagen efter själva vaccinerandet mår jag ännu bra, bara vänsterarmen som kunde ta en paus. Men igår några timmar efter undret skedde, blev jag yr på nytt vis och mådde så konstigt. Några timmar trodde jag att jag skulle bli riktigt sjuk, men det la sig. Läste runt och hittade fler som känt sig så där konstiga, så vet ni om ni upplever detsamma.

Ni kan glömma hushållsnäras vaccinerande i samma veva som vi transplanterade får vårt vaccin. Det har Region Stockholm tagit bort, men det fungerar tydligen fint på andra orter. Så i maj lär de ha vaccin till resten av befolkningen och det tror jag fan i mig inte på. Även om de får vaccin, så klarar inte regionen av att organisera det hela. Sämsta regionen i hela landet, det skäms de inte för. Det som gör mig så arg är att de går ut med upplysning om att vi ska kallas och hushållsboende, min man då, ska få ett papper som ger honom förtur till vaccination på vårdcentralen. Sen kommer jag där till min vaccination och ber om pappret till min man, syrran som kollade mitt leg visste inte ett dugg om det. Inte min vårdcentral heller. Hur vore det om regionen kunde upplysa oss om det som blir pannkaka? Nä, misslyckanden ligger de lågt med, oavsett hur och vem, vad det drabbar.

Igår ringde Frasses förra ägare, hon ska upp till Stockholm idag och kommer över på en fika, ute så klart. Det ska bli så spännande att se hur Frasse reagerar. Jag tror han får glädjefnatt, men det var inte förra ägaren så säker på. Det blir bra att träffas en stund, få prata lite om Frasse och livet.

Förra helgen tog maken med sig Frasse till en Västgötaspetsträff på Gärdet. Tänk er 26 hundar av samma ras, lösa och lyckliga i en stor grupp. Först var Frasse lite avvaktande, men sen lossnade det och han for runt med hela gänget. En timmes promenad en gång i månaden, maken kommer åka dit igen. Trevligt folk och måste vara så kul att se alla glada hundar, en ras som älskar sin egen ras bäst, ras”ister” helt enkelt hahaha! Jo då, det var andra hundraser med och de lekte så fint med varandra hela högen, lika bra att förtydliga i landet där allt nagelfars och ondska ständigt upptäckts i varje sneseglande ord.

Nu minns jag inte vad jag har skrivit tidigare … men cancerfri är jag, såret blödde lite senast igår, så det är det värsta sår jag någonsin haft på att läka uselt, opererades 10 februari. Tänker på det lååånga ärr jag fick efter njurtransplantationen, det läkte så snabbt och fint jämfört med detta lilla skitsår.

Påsken närmar sig och för mig är det inte bara påsk utan maken går äntligen i pension. Det ska firas på på landet med sonens familj och min morbrors änka. Det ser jag fram emot, barnbarnen, maten, samt att bara vara ute tillsammans. Nu ska jag ta tag i dagen, eller om den tar tag i mig?


Nu ere jul

Vi brukar bjuda ungarna på middag denna helg, men som det nu är, blir ju inget som man har tänkt sig. Så vi köpte korgar som vi fyllde med ostar, kex, vin, marmelad, vindruvor, päron och godispåsar till ungarna. Så drog vi iväg för att överlämna korgarna.

På väg ut genom porten visar maken mig dekorationen som någon har hängt upp. Jag skrattar gott, ”men tok där säger jag, det är ingen som har hängt upp det, den hänger i ett spindelnäts tråd.” Naturen har dekorerat helt själv, fantastiskt glad blev jag.

Sen bar det av till dotterns familj. Så jag längtar efter att få krama om dem alla, men det blir bara lite armbågsluftande för oss vuxna. Men så kul att titta på barnen, en snabbfika stående på altanen.

Sen tillbaka till Lidingö och in till Dans familj som mötte upp utanför porten. Mysigt att se dem, min T var ute på annat äventyr och hade skickat hälsning och bild på sig till mig. Dan höll på med julmiddag … hahaha! De har dansat runt en icke synlig julgran med ungarna och sjungit alla kända ”dansa runt granen” visor.

Han är ju tokig i att laga mat och kompisarna som kommer tror det blir en vanlig middag, men det blir julbord. Vi fick nygjord Gubbröra av honom, det passar vår middag så bra. Vi ska äta dillstuvad potatis och gravad lax, så Gubbröran blir som förrätt.

Imorgon ska de hämta Frasse på tur och då ska vi få julmat, ser vi fram emot.

Här har ni naturens egen konst, snyggt eller hur? Här hänger den och dinglar i vinden.

Längtans famntag

A2120863-495A-46C6-A994-40551F575EF4
Idag som dagen efter mår jag riktigt bra, maken stack till Uppsala, här ska handlas ny frys, en modell med dörr att öppna och grillarnas Grill, inte sjutton minns jag vad märker heter. Den gamla har rostat samman efter så många års ständigt grillande, han är iväg med flaket på ”😃manliga ärenden” själv njuter jag av att vara ensam.

Var ingen idé för mig och Frasse att hänga med, sitta och vänta i bilen är inte så kul, så vi häckar här hemma. Ingen riktig lugn och ro för ute håller grannen som ”aldrig är där,” på med både trädfällning och slyröjning. Ett yngre par med ett barn 3-4 år är med och hoppas nu att de ska ta över stället som bara stått tomt i alla år. Kanske barn och barnbarn som tar över. Eller snyggar de till för försäljning?

Jag räknar nu in två flickor 5-7 års ålder hos de som köpte huset en bit längre ner över gatan. Med hopp om ny familj i huset som röjer idag närmast vårt, med lilla grabben, sen barnbarn hos de andra boende runt mig. Tror det kan bli roligt för mina barnbarn i framtiden här. Minns mina egna somrar hur vi ungar lekte från morgon till kväll, barfota rände vi runt, badade, busade, bondgården, sov någon natt i tält, brännboll och allt sånt friska ungar gjorde förr.

Tog en snabb paus, kråkfamiljens överhuvud gick på altanräcket och kraxade på min uppmärksamhet, tursamt hade jag lite bröd ämnat för dem.

Jo, igår var det födelsedagskalas för dotterns äldsta som fyllde sju år,  nu med redig glugg framtill, som jag inte sett tidigare och blev så full i skratt när hon flinade upp sig. Det här att tiden går och i mångt och mycket bjuder på repriser generation efter generation tänker man inte så ofta på. Men sjuåringar med sina gluggar, sparade tänder, tandfebesök, försök att vissla, vickande på lösa tänder, förväntan och spänning. En generationsgrej som är festlig att få uppleva, sin egen, ens barns och barnbarns.

Det var verkligen en mysig eftermiddag, jag kände att det var mina ungar och deras barn jag saknat så mycket, just tillsammans. Vi längtade galet efter att kramas, så vi spritade och tvättade händer, dotter tog fram munskydd till sin familj, stora som små och jag har ju alltid med mig.
Asså det var en starkt känslomässig stund, tror vi krymper utan att ha fysisk kontakt med varandra. Min elvaåring stod först i kön och vi kunde nog stå kvar där till idag, om inte alla andra också behövde kramas med oss och vi med dem.

Där stod hon, 3 snart 4, farmors lilla aviga, blyga, håll avstånd och ville verkligen kramas med farmor. Hennes val och jag kramade hårt och kände vår längtan att få vara bara hon och jag precis som mellan T och mig. Hon behöver mig, min hjälp att våga blomma upp ur sin blygsel, det ska bli ett nöje att stärka upp henne och hennes tankar, de ser jag fram emot att ta del av.

Att krama, verkligen krama min dotter gjorde mig varm, det var så skönt och efterlängtat, hennes varma omfamnande kärlek. Oftast när man kommer eller går till varandra är det snabba kramar, ungar och andra på plats ska ha kramar och det blir någon slags snabbvariant, med längre ögonkontakt än normalt, mor och dotter.

Vet du, ibland tror jag inte det är mig det handlar om, att jag har hunnit med allt det här ja, gudomliga med att föda två barn, hela deras uppväxt i reafart, deras bildande av sina familjer och kronan på det hela, barnbarnen. Jag kan omöjligt begripa hur allt gick till och så snabbt.

 

 

Jag flyger svävar fram i naturen

6AF6242D-19E8-41F8-99C9-453CE477506AIdag ”flög” jag och scootern till min frissa, luggen växer som om den har fått växtra eller något sånt vid schamponeringen. Jag kan nog inte sätta ord på den frihet jag känner när Herr Blå och jag åker i promenadtakt genom området. Jag har nedfarter från trottoarkanter som ska tas rakt framifrån, det skumpar och vinglar till, ett jäkla äventyr. Nu har jag tryckt bort sköldpaddan och bjudit in haren, det går snabbt om jag gasar. Sköldpaddan håller ner farten och det har varit bra, så att jag kunde lära mig i lugn fart. Med haren är det full sprutt och det var spännande att pröva på en raksträcka. Men det är promenadtakt som gäller för mig.

Där i långa backen förbi skolan kör jag om en kvinna i klänning, hör hur en röst närmast skriker ”Hej!” Jag tänker ”jösses så högt hon talar i mobilen.” Sen var det en vän till mig sedan många år, inte såg jag det, jag kör scooter gubevars och har fullt sjå med det. Så roligt och prat blev det och vi tog oss över gatan med livet i behåll. Så klart stod en Stor flyttbil jäms med trottoaren, så jag tvingades åka på gatan utanför flyttbilen. Men Ingvor 🌷🤎🌷 gick före och kollade läget, skulle ha henne med så fort det står hinder i vägen.

Sen in till frissan som klippte till luggen, jag vill ha den redigt kort på höger sida, sneddad ner på vänster, hänger ni med?

Så iväg igen och trodde inte det var sant, där kom två av mina barnbarn med dagmamman efter vägen. Vi blev så glada att ses, femåringen, treåringen och jag. Men vi konstaterade att vi ses ikväll, vi ska ner och titta på lägenheten de flyttade till, en snabb titt in och ut och jag med munskydd så klart. Sen ut och fika på baksidan av deras hus … om nu inte regnet kommer.

Åkte vidare både till apoteket och Ica, på med munskydd, snabbt in och ut, sprita sprita och sen körde jag hem fast jag inte ville. Men magen kurra och i kassen låg en chicken tandoori  wrap och Icas smoothie avokado kokos äpple, rackarns gott och fler sorter såg jag. Ska be maken köpa ett gäng, en om dagen vore väl inte fel.

Så var det tänkt att jag skulle köpa förebyggande kapslar med tranbär för att hålla ph värdet lågt i urinen. Jag var minst sagt virrig när jag kom in i apoteket, försökte säga vad jag ville ha och blev påprackad något helt annat, en kvinna som har gjort precis samma sak tidigare. När jag kommer hem och läser på förpackningen, så är det som en receptfri medicin mot urinvägsinfektion. Alltid prackar hon på mig det dyraste som inte ens är det jag ber om. Så arma maken får väl byta det, till det jag vill ha, kapslar med tranbär. Jag är nu klar med penicillinkuren och urinvägsinfektionen verkar borta, därför tänkte jag stötta/sura till urinen med kapslar av tranbär.

När jag kommer hem skakar kroppen invärtes och jag är så slut, tänker fixa en kaffelatte och fixar med espressomaskinen, tänker vad sjutton fixade jag den uppvispade mjölken med? Inte med maskinen … plötsligt inser jag att jag har glömt min mjölkmaskin. Tar ner den och tänker att jag nog håller på att bli senil, otäck känsla som lever sitt eget liv, varefter jag glömmer det ena och andra. Mina jämnåriga vänner berättar samma historier, men för mig känns det så konstigt. Har varit spindel i nätet person på jobb jag har haft, massor av kom i håg och mycket på gång då det begav sig. Allt nu för tiden verkar vara från förr, det var då det.

Nu måste jag blunda en stund, så jag orkar träffa sonens familj efter sex.

Fridens!

Den trevliga varianten av midsommar

B85509FD-BAA6-4770-93DB-AF3E44E47AA6
Gårdagen var allt en farmor kunde önska, vädret till att börja med var på topp för värmeälskarna. Ungarna var glada att vara här igen, vi firade nyår sist, vi alla var här.
Klart de var och badade, krukan själv åkte inte med utan höll sig hemma tillsammans med farfar som gjorde tårtan. Vi drack vårt kaffe till tårtan och ungarna fick läsk.

Sen började tävlingarna som bestod av, kast med stora tärningar högst siffra av tre kast vann. Så kasta kula genom krocketbågar som var olika värda. Kasta pil. Kasta ringar på pinnar. Alla ungar vann godispåsar. Jippi!

Sen var det förberedelser till middagen, sonens förrätt var ett helt bord med lax, sillsorter i stort stim, rom, räkor på ägg, kokt potatis, gubbröra, rostade brödsnibbar, hackat både det ena och andra. Typiskt sonen, mat för ett helt regemente. Släktdrag, men jag har lärt mig att dra ner på mängden mat.

Sen var varmrätten vår, potatis i ugn en grekvariant med citron, salt och oregano. Grillad marinerad karré med tre röror som var läckra att både se på och äta. En grön med just gröna ärtor, en med kokt morot och en med nykokt rödbeta. Smaksatt med pressad vitlök salt och peppar, i den med mosade ärtor var det även sesamfrö. 

Men samma som förra året, blir för mycket mat, men hur övertyga min matlagningsglada son?

Han vill att vi äter sillunch vid lunchtid … vem är hungrig då? Jag går ju upp sent och min kropp är ju inte som andras. Jag kastar in en smörgås till kaffet och är inte hungrig igen fören på eftermiddagen. Jag har föreslagit att vi tar det där stora sillbordet till middag, men se då vill han också ha grillat på midsommar.

Men så mysigt det var att äta tillsammans igen, jag läste saga för ungarna och vi pratade om en massa. Alla våra grannar hade barn och barnbarn på besök, det gräts lite, skrattades, åts och våra hundar voffade ibland.

Frasse fick fnatt när ungarna sprang runt och sköt varandra med vattengevär eller vad de nu kallar dem. Han körde sitt ståndskall så vi blev lomhörda, tror inte han har varit med stojiga barn tidigare. När alla är lugna då är han lugn, men fattar inte alls vad som händer när vi (kastar) tävlar och kastar bollar, ringar. Då tror han att det är till honom vi kastar, men vi vill inte kasta bollar till honom. Han haltar efter springande efter boll, så något funkar inte med ena bakbenet. Funderar om han har artros och farten, svängarna blir för tvära för benet? Vi har ju röntgat benet, men det syntes inget, så vi ligger lågt för stunden.

En granne, som tutar lite för mycket och byter nyttiga (de får bygga o dona) män som jag byter underkläder, hon hade rajtan tajtan med några män. Det skränades högt, skanderades om fotbollslag, typiskt fylleslag. Mest sorgligt, en nyår behövde hon hjälp, av vår son, som vänligt följde med. Men det hon ville ha hjälp med, var inte han intresserad av. Pinsamt med män och kvinnor som i fyllan ska charma yngre nyktra personer till en snabbis på köksbordet. Bläk!

Hon bad om ursäkt för det senare.

Snäll granne, men ingen jag vill ha kontakt med, mer än ytligt vanligt prat när vi ses på vägen.

Såg att Skåne haft det bråkigt, all fylla och bråk, så tråkigt att läsa och så det ”nya” sedan många år nu, med stora gäng som vill ha ihjäl varandra. Undrar hur mycket tid, kostnad dessa invandrade onyttiga typerna kostar vårt land? Först förstör de saker omkring sig, sen knivskär de varandra eller försöker slå ihjäl varandra med vad som helst, en planka, hammare, man tager vad man haver. Så ska polisen larmas, extrapatruller ska också åka dit för gängen är stora. Ibland helikopter … ambulanser, sen allt tjafs, några åker i ambulans till sjukhus för vård, några med polisen för arrest. Sen ska domstolen ta över, advokater, kanske sitter den/de våldsamme i arrest, där ska det ätas och bevakad.

Vad tror ni ett sånt här invandrargräl mellan två grupper kostar oss? Jag tror inte 100000 kr räcker och detta skitproblem skapar de om och om igen. Trodde de ville komma till ett fredligt land och leva ett normalt liv. Men gode gnu så de tär på alla våra instanser som tänkas kan. Hur länge tror ni vi har råd att låna pengar för främmande folks gärningar eller bara rent av omkostnader för hela deras liv, utan att de någonsin kommer dra ett strå till stacken. Snarare bara dra ner förstöra så mycket de kan av landet, värderingarna, folket de hatar.
Här inkluderar jag verkligen inte alla invandrare som trivs, lärt sig svenska, jobbar som alla andra och fostrar sina ungar till vettiga människor. De vi vill ha här och är glada för att ha här.

Nämen, nu blev det gnöl på sluter. Jag som gungade så fint i midsommarens sista turer. Som knorr på gnället har jag ont i Hela kroppskrället idag, så nu blir det till att sona allt trevligt vi hade igår. Sonen och farfar tänkte såga upp mer av de stora fällda träden som ännu ligger på tomten. Men till bakfulla grannarnas lycka, gick inte sågen att dra igång.

Själv ska jag ta mig in i duschen och sen gå ut i sommaren, visa att jag lever.

Fridens

Mönster kaffeslurk och annat löst

Idag fick jag kontakt med en skolkompis, så roligt att höra hur livet blev för honom. Vi ska träffas med respektive på en fika på landet i sommar, det ska bli kul. Lite uppåt som jag var plockade jag fram mönster och mönsterpapper, här skulle det fixas, tanken är att sy sommarklänningar till flickorna tre. Asså jag har inte sytt på massor av år.

Upp med mönsterpappersrullen och så mönstret, rita och rita som jag har gjort så otroligt många gånger i mitt liv.
När ungarna var små sydde jag väldigt mycket till dem och till en kemtvätt vars kunder ville ha hjälp. Så jag har varit duktig, sytt bröllopsklänningar, kavaj till maken och sånt man inte ger sig på som nybörjare.
Men hahaha det var då, nu ringrostig och darrhänt. Min tanke var att sy ärmlösa klänningarna av något av alla mina aldrig använda klänningar som bara hänger. Sen finns det så klart mängder av tyger … men var, förmodligen nerpackat i källaren.

Så när jag nästan är klar med mönstret kommer jag på att NU just NU ska jag testa att göra det där kaffet det plötsligt stod om överallt, till och med kvällsprogrammet i SVT hade en som visade hur man gjorde. Vad det heter? Måste kolla minns inte just nu. Här kommer det … Dalgona coffee Koreansk kaffedrink.

Till två personer i en vispbar bunke 4 msk socker, 4 msk snabbkaffe och häll över 4 msk kokande vatten. Vispa av bara sjutton 2-3 minuter, blir tjockt, lite pösigt. I höga kaffeglas, lägg i ett gäng isbitar och häll på 2 dl mjölk i varje glas, toppa med skummet. Det var gott, men jag tycker det var rätt starkt själva skummet, nästa gång ska jag inte ta så mycket ovanpå mjölken och isen.

Min man satt och konfererade med flera på sitt jobb, han jobbar ju hemifrån som alla som kan. Han undrade vad sjutton jag gjorde, vispa på högsta, kastade ispåsen upprepade gånger i golvet för att dela på isbitarna och några satt ändå ihop och kastades på diskbänken några gånger. Jag skulle också undrat vad det var för oljud hahaha!

Tillbaka till att sy, i min kreativa yra tog jag fram kartongen med alla mönster. Tänker sätta mig och drömma lite, tänkte sy mjukisbyxor till femåringen och elvaåringen eller T-shirt. Leta lätta mönster, det blir som att börja om, antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig, så sitter det där det ska, när man prövar. Men vingligt lär det bli, minns inte ens hur symaskinen träs.

Idag ringde en av njurläkarna mig. Oroat mig att jag har en urinvägsinfektion på väg. Tänkte redan i söndags att jag ville kolla det hela, ringde njuravdelningen på söndagskvällen och fick via en sköterska remiss att lämna kissprov. Idag ringde läkaren och provet var ok. Himmel och hav vilken lycka, jag är så skiträdd för UVI, framförallt blir jag så sjuk och det tar så lång tid att bli frisk. Sen väldigt rädd att det ska gå uppåt, har ju bara en njure, donerad av en vän.

Eftervården av min njure har varit så himla bra, jag litar verkligen på dem, hittills har allt fungerat så bra. ❤️

9FFE3E10-B1CD-4020-BF13-262B195BCEFE

Nu planerar sonen och jag för midsommar, han kör förrätten med sill på olika vis och jag det vi grillar och allt runt det. Sen har jag ett recept på en tårta med hembakt botten, lemon curd, grädde och jordgubbar som blir årets midsommartårta. Det är sonen som lagar all mat i deras hem, han är verkligen duktig, dottern likaså. Något jag är väldigt stolt över, att båda blev som mig med matlagning, intresset och lusten att planera och laga mat både till vardags och fest. Bakar gör inte sonen, det gör hans fru så gott. Men min dotter hon kan också baka, där dräller det ut surdegsbröd, tårtbottnar och gud vet allt ur ugnen. Tror hennes yngsta snuffla kommer bli som oss matmänniskor, åt hennes bullar sist vi träffades, så fina, runda med god fyllning och hon är tre år. Det ska börjas i tid … våra stod ofta vid spisen på en stol för att steka mat.

Nej för tusan nu ska jag fixa klart med mönstret.

Fridens!

Efterlängtat besök av dotterns familj

En så underbar försommardag i vår mysiga park med föräldrar och alla lekande barn, ännu bättre blev det när dottern med familj kom på besök.

Glass, tårta och hembakta kardemummabullar, livet leker och barn hojtar runt om, ett liv och ett kiv.

Våra barnbarn, E och H så efterlängtade känner jag verkligen mer än vanligt när E kommer sprintande som värsta OS-löparen och ropar MORMOR! Den längtan och glädjen kan man inte ta miste på.

Nog känns det snöpligt att inte kunna avsluta längtan i famnen på varandra.
Hålla avstånd när man bara vill krama, pussa och vara nära.

När man inte ses så ofta så ränner ungar iväg på längden, även yngsta H verkar ha tappat mycket av bebishullet. Den lilla roliga raringen pratar som bara den och nog är det bra kul att förstå vad hon säger mer och mer.

När hon kom och sträckte sin lilla hand med självplockade blommor mot mig, då klappar mormorshjärtat av kärlek. Denna Goa MumsMums till unge med empati i mass och starkt känsloliv. Så minns jag hennes mamma som liten, fullt ös medvetslös, men så stormande glad och nyfiken på livet som dottern var, är det inte många som är, möjligtvis H då. Så i dotterns familj är det yngst som är mest lik mamma, i sonens familj är äldst mest lik sin pappa.

Fy tusan så jag älskar alla mina skunkar.

Fick fina blommor från dotterns trädgård de där stjärnflocka som jag är så förtjust i och vill så i mängder av olika färger på landet, vilket år som helst.
Nu spelar och dunkar partybåten förbi vårt hus, tänk att jag en gång orkade och njöt av dansdunkljud. Nu är det skönt när dunket tunnas ut för att försvinna över nejden.

Nu har vi gjort en stor sallad med massor av smaskens i.
Middagsdags!

Kram på er alla Tjing!

Så lycklig över livet

En strålande dag med besök på Agabryggan och glasskiosken, solen glittrade förföriskt i vattnet, tärnor och mås cirklade runt och vågor skvalpade. Vem  tackar nej till en glass med kolasmak och havssalt, toppat av en kula kokos.

Vi åkte runt ön och njöt av vårens skira grönska, det gröna i alla tänkbara nyanser fullkomligt nockade mig, så ljuvligt att få leva. Ännu ett stopp vid Elfviks gröna ängar med får och lamm, ner till havet och ut i solblänket igen. Här låg det på mer vind, vi vänder blicken ut mot vattenvägen till Stockholm. Massor av båtar stora som små slängde mjukt vågor efter sig och jag njöt in i själen av svallets kluckande.

Ensamma var vi inte, överallt folk på lagom avstånd, det promenerades, satts med glasstrutar och kaffekoppar i nävar var jag än tittade. Vi njöt tillsammans med ansiktet mot solen, havet, livet, helt befriade från alla tankar om Coronans oro. Jag närde drömmar om allt jag kan åka till med min blivande kompis scootern. Ibland sjuder det liksom i mig av liv och lust, igår och idag är det mer liv än vanligt i tanta.

769CE36F-AE60-4D9A-A04F-BBC4FCFD7BDA

Gårdagen var starten på helgens finväder, där satt jag med min sons familj, ungarna for omkring som ungar gör och yngsta sa så där ogenerat som bara barn kan tills de har lärt sig, vad man får säga, be om  ”farmor kan ni köpa en sparkcykel till mig.” Båda bröderna sparkade runt som galningar, så visst ska Stintan också få en sparkcykel. 

Idag ringde sonen, bad liksom om ursäkt för tiggandet, men ville bara säga att om vi nu köper en sparkcykel, så skulle det vara en rosa Elsa Frost sparkcykel. Så det inte blev fel sort, bra att ungen vet vad hon vill ha hahaha. Jag ska skicka efter en idag, mysigt att få vara givaren till min lilla tiggerska.

Snart är det torskrygg vilandes på en bädd av spenat, ägg och persiljesås ska hällas över, in i ugnen och sen ett räkregn över det hela, sa jag potatismos. Middag på G!

Friden och njut nu, ut med er i sol och natur, packa ner fika och dra iväg. 🌷🌷❤️🌷🌷❤️🌷🌷

Hallå?

4E9E0FD3-338C-4F0F-B4B7-2E61D9D74977En dag i fart och fläng med glädje i släptåg. Vi körde i hemlighet till dotterns hem, ringde och sa nu kör vi in på parkeringen. De kom till oss på framsidan av huset, vi stod på ena sidan staketet och de på den andra, vårt Coronaavstånd. Ur en kasse fiskade jag upp stora påskägg till ungarna, en påsklilja till dottern och en tidning. Gla påsk på er, min lust att kramas var stor, men Corona höll ordning på oss. Det var skönt att se dem, det var ju ett tag sedan.

Klart vi tog ut Frasse, han ville hälsa och kände så väl igen sig, ville in vid grinden, här har han firat både födelsedagar och julafton med tjocka släkten sin.

Sen gasade vi iväg till sonens familj, ringde upp och sa ”nu får ni komma till porten, för nu kommer vi.” Överraskade och glada kom de ut ur porten, sonen med de två yngsta ungarna, min T var inte hemma. Ut med Frasse igen och stora kramkalaset började och jag trollade fram ännu en kasse med påskägg till ungarna och blomma till päronen. Såg min son i ögonen, läste hans oro för mig/oss och jag ville så gärna krama både honom och ungarna.
Så mycket mina barn betyder för mig, allt vi har gjort genom åren, mysiga middagar, fester, tjafs och gräl om än inte så ofta, det sista.
Men utan det tror jag inte man har ett ärligt förhållande, alla kan inte vara lyckliga, glada och tillfreds hela tiden. Man blir ovänner ibland och så får man reda ut det hela. Livet på en pinne.

Men vi var inte klara där utan gasade vidare till mammas boende, med just det påskägg, tidning, blomma och frukt. Ringde på och lämnade in, vi vinkade till varandra och hon kunde inte förstå att ”personalen inte släppte in hennes dotter.” Hon har förmodligen haft någon blödning i smyg, hon har blivit så virrig, glömmer och varken hör eller ser, hänger inte med längre.

Sen åkte vi till stugan igen och det var så skönt att komma hem, maken var in på Ica och handlade lite, så lugnt i vår butik. Sen grillade vi lite middag och fixade ny mat till Frasse, kycklingfilé stekt i små bitar och kycklinglever, den levern får man bara ge honom lite av, innehåller för mycket A-vitamin för hund, de kan bli förgiftade, så det blir bara lite vissa dagar, det får ligga i frysen. Jag skalade och skar morötter, färsk broccoli, palsternacka och två potatisar i tärningar som kokades till hans mat. Sen la maken till ris. Tror Frasse överlever ännu en vecka i matväg.

Sen ringer mamma … hör henne, men hon hör inte mig. Hon ringer igen, lika knasigt, jag skriker och hoar, inte hör hon mig. Då ringer jag till en av de gulliga tjejerna som jobbar och ber henne gå in till mamma och ringa upp mig, mamma har ju en telefon där hon bara trycker på siffran 1, så kommer hon till mig.

Hon som jobbar där ringer upp och säger att mamma höll luren upp och ner … ska jag skratta eller gråta. Allt har blivit svårt med vår kontakt. Jag frågar mamma efter en stund om hon fått blomman? Påskägget? Tidningen? Frukten? ”Nää, jag ser inget” säger hon. Så börjar allt om, jag ringer den rara igen och vi fnissar, jag sa ”hon ser inget,” kan du hjälpa henne att hitta påskägget? Den rara ringde inte upp och det betyder att allt hittades. Suck!

Nu är det sent tröttmys i soffan, kaffe och tårta blev det ikväll, maken köpte en gul påsktårta, sånt har jag svårt att avstå ifrån.

Kram på Er 🐣🐥🐔🐤

 

Det gnager i själen

A2727077-D5BA-4D26-95B5-ACC0D9EECA0A

Snubblar upp, nyvaken och halvt blind, ser att det är ett riktigt snöoväder ute och Bore har målat landet vitt. Det är mys på hög nivå, fast jag vet att det imorgon säkert har smält undan. Flåt, till er som drömmer vår, sol och värme. Men det kommer var så säker, lite aprilväder får man räkna med.

Själen jublar som ett barn, minns ni när ni satt inne som barn på morgonen och snöovädret höll på utanför fönstret? Hur brått ni hade att ta er ut, pjäxor, åka kana, skidor, T-fat eller kälke och bara öppna munnen ut med tungan och låta flingor smälta på den.
Röd i ansiktet och små snöbollar på Lovikkavantarna och inuti fanns det fuktiga små bollar av ull jag pillade på. Vantarna kunde bli väldigt blöta till slut, rena sänken på händerna, eller som stora snöbollar beroende på vädret.

Men jag tänker sitta inne och titta ut, kroppen gapar och gnäller för andra dagen, ont här och där. Stapplande gång, utan normal muskelkraft i benen. Så vid lunch kokar jag soppa till maken, dukar upp, under tiden han går ut med Frasse, tur som en tok att Frasse har honom, 4-5 km rantar de iväg. Men idag vill nog inte Frasse gå så långt och säkert inte tvåbeningen heller.

Nu är jag isolerad för tredje veckan, sedan maken kom hit har jag inte mycket att klaga över. Han sitter i ungarnas stuga och jobbar hela dagarna.
Nu sover han i vårt hus på nätterna, fast i gästrummet, tänker om han blir sjuk på natten, att det är lika bra han ligger i eget rum och så får han flytta ner till ungarnas stuga igen i så fall.

Ingen mänska kan ju fatta hur och när man verkligen blir smittad med detta jäkla virus. Men jag inbillar mig att jag har ordning på oss två här ute i spenaten. Nu har vi också beställt mat och betalt via nätet, bara att hämta kassarna.

Jag känner mig liten, utsatt och rädd för detta osynliga monster till virus. Mamma på sitt boende, de är ännu friska, men tänker om alla blir smittade, hur gör de arma anställda som säkert inte har några skyddskläder att tala om? Sticker de då, som de gjorde i Italien eller var det Spanien?

Sen denna återkommande oro över mina barn och deras barn/familjer. Inte nog med att jag inte får träffa dem, krama om dem, ha de yngre i knät.
Tiden går och jag är så rädd att någon av mina närmaste blir sjuk, att inte kunna vara där, sitta där, krypa ner i sängen om det är någon av de små allra bästa jag har, som blivit sjuk, Inte kunna hålla om … dottern, sonen.

Sen går ju tiden och den är värdefull, inte sjutton vet jag hur lång tid jag har på mig med mina barn, barnbarn, oavsett corona.

Tänker att jag växte upp med Röda faran i medvetandet. Men det är Gula faran som verkligen är farlig, med sin befolkning och deras gräsliga marknader med levande djur. Det är inte djuren fel, utan människorna som säljer dessa tama och vilda djur. Visst är det uselt av Gula farans ledare att inte totalt förbjuda dessa marknader med djur.

Nu drar det ihop sig till lunch för er, själv tänker jag börja med frukosten och snart även lunch till maken.

Ha det bra, tvätta händerna, sluta andas, nysa och hosta så kommer vi alla överleva.