Bak och fram ut och in

9172BFED-7446-4D90-8A22-EF22871F2844.jpeg

Denna förmiddag verkar jag ha vaknat bak och fram. Ni vet min äggkokare tog hand om två snart löskokta under tiden jag bryggde en kopp kaffe rakt ner i koppen. Kaffefiltret fick som vanligt sitta kvar i Melittahållaren tills sista dropparna runnit ut i vasken. Då larmar äggkokaren att den är klar och jag tar upp själva ägghållaren och börjar kyla ner äggen med kranvatten. Fipplar till och tappar ett ägg rakt ner i kaffefiltret, självklart krossades ägget med sump överallt.  Suck, dubbelsuck.

Sen fortsätter dagen men en totalt disträ Maggan som inte minns det minsta av allt hon tänker före, men inte efter. På väg in i duschen tänker jag att jag ska använda sista slatten duscholja, har redan öppnat en ny flaska. Inte minns jag det inte, små larviga saker som i mass blir härdsmälta i skallen på mig.

Igår bakade jag surdegsbröd igen, ljusare med bara vete och dinkel, ibland är det enklaste bröd det godaste. Redan i måndags ringde T nyss hemkommen från skidsemester i Norge. Kunde han komma och vilken dag passade oss båda?

Igår var dagen vår, han ringde mig, nu går jag från skolan! Ååå så vi har längtat efter varandra, stora långa kramen och munnen går på honom, han har så mycket att berätta från skidåkningen.

Jag frågade om han hade ätit, nej, sa han och menade mellis på fritids, jag tänkte på lunch. Jag sa ju det, att min hjärna rör till det. 🙂  Fiskbullar, vill du ha det? Jaaa, sa han som älskar fiskbullar. Han åt upp nästan hela burken och en redan kokt bamsepotatis nerskuren i fiskbullarna. Sen åt han äpple, blodapelsin, nybakt bröd, lite sparat godis från sist han var här. Middag fick också plats rökt fisk, potatis remouladsås och en stor härlig råkostsallad han hjälpte till att skära, riva.

Den smala spillivinken, där jag kan räkna alla revben, att han kan äta så mycket.

Idag borde jag en massa men det vill sig inte, packa lite inför helgen och glädjas åt att jag kommer få träffa tre av mina barnbarn, äta middag under skratt och stoj. Sen lämna över lite efterskickade presenter … ååå, jag virrar, köpte en fin hare i form av en nattlampa, de har en redan, men jag tänkte, ungarna delar rum och kan ha en på varje sida i fönstret. Den haren var så liten, inte visste jag att de fanns i olika storlekar. Så nu får jag säga till T:s 4-åriga bror att han får en kaninbebis som hör till kaninmamman som redan finnas, kaninmamman som har längtat så efter sin bebis.

Sen köpte jag en emaljmugg åt minstingen, flickan, en mugg med Pippi på, hon är galen i Pippi. Jag trodde inte mina ögon när jag packade upp den, så liten att jag undrar varför de gjorde sig besväret att tillverka den? På bilden såg den normalstor ut för ett barn i hennes ålder, säkert stod det hur många dl den rymde, säker som amen i kyrkan stod det där. Fast jag har ju så brått och går på bilder som luras. Hur stor den är? Den rymmer 1,5 dl, rena löjan. Så mina gåvor i helgen tillhör det minsta man kan tänka sig, fjant rent av.

Passade på att beställe fyra par jeans, fyra T-shirt och fem sockor till T, han behöver nytt, växer så det knakar.  Hoppas kläderna är i rätt storlek!

Fridens på er!

Ljusa toner i en upplyft själ

AD4E9A32-A44C-4372-AE54-90808F1790B3I stugan på marknivå hör jag en kakafoni av uppspeedade toner, locktoner, prassel i buskar och snår.  Resan hit genom vårt vackra landskap i gårdagens sista ljus, var nästan smärtsamt ljuvlig. Allt det efterlängtade, åkrarnas svaga grönska, trädens blygsamma blom, allt lovandes av kommande fröjder framöver.

Veckan har varit upphöjd i ljusare toner än på länge, jag och rullatorn har trampat på, både i närområdet och åkt bussen. Inte har jag tänkt på att man åker gratis med rullator, så det var ju en trevlig suprise. Nog har jag sett folk med rullatorer gå på bussen och bara sätta sig, men inte tänk mer på det, precis som med barnvagnar.

Läste mig till att så länge det finns en chaufför att betala till, gå från bakdörren och fram, behöver man inte betala, men vid andra tillfällen som tunnelbanans spärrvakter och liknande betalar man som alla andra.

Nu har jag två nya mål att åka till i höst, Röda Korsets Kupan öppnar igen på ny adress och då kommer jag att få åka dit i vårt eget tåg. Tåget har upprustats och var klart för säkert fem år sedan, i höst åker jag min premiärtur. Sen byggs äntligen ett Lidl som öppnar i sommar, jag är larvigt förtjust i Lidl. Vår dotter har ett stor Lidl som vi tvångsmässigt stannar till vid varje gång vi hälsar på henne. Hoppas nu även vi får ett med allt, jag gillar att de säljer kläder och annat.

All denna frihet och inre glädje tack vare rullatorn Rulle, det blir hans namn. Kom på att mina föräldrar hade en bekant som hette eller kallades Rulle i min barndom, undrar vilket namn han egentligen hade eller var det ett ”riktigt” namn?

Påsk igen, denna gång utan barn och barnbarn, sonen med familj åker skidor i Norge och dotter med familj som skulle fira påskafton med oss trycker hemma med virussmittad yngsta, med en tunga full av smärtande blåsor och röda prickar på febervarma kroppen. Glad påsk!

Men vi har handlat både lax, lammkött och sill, men jag gjorde ingen egen sill, eftersom jag inte visste om vi skulle bli fler till middag eller ensamma. Passar bättre att öppna en liten burk sill till oss, än att ha en stor sats som ingen orkar äta upp. Vad jag inte har är godis, maken fick ett proppfullt påskägg från jobbet, jag tänker inte nalla från det. Jag kämpar på och är nu inne på mitt -6 kilo, det har gått bra för det mesta, men jag tillåter mig lite övertramp då och då. Jag har gjort en frö och nötbars med smält 70% choklad ovanpå, som jag tar till kaffet på kvällarna, den är inräknad i min ranson.

Igår togs alla blodprov till tre månaderskontrollen, allt såg bra ut som jag såg det, dags för blodtappning igen och CRP kan visst aldrig lägga sig som hos en frisk, inflammation och ledvärk i kroppen ger utslag. Läkarbesök nästa vecka, det kommer bli helt galet framöver, blodprov, läkarbesök, tandläkarbesök, städerskan, 65-årskalas, klart det ska firas och tävlas med alla ungar och ätas gott, fotvård, hårklippning är avklarad och en ansiktsbehandling, som förövrigt gav mig en allergisk reaktion. Jag som i min lycka med Rulle bokade ansiktsbehandlingen, vilket jag inte har gjort på mängder av år. Får nu ännu mer anledning att inte sitta i solen, vilket jag inte bör göra vilket fall som helst. Men känner mig lite sur över det, denna första ljuva solhelg.

Men när allt detta är gjort väntar lugnet, det ska bli så skönt.

Glad Påsk på er alla! ❤

Min mormo, min

En dag i långsamhetens tecken, vaknar så stel och ovillig till liv, kroppen alltså. Tre ljuvliga dagar med familj och barnbarn på det ena eller andra viset. Idag tittar jag på första programmet av Hem till gården efter juluppehållet, det första var igår, den dag T dök upp och jag så nyvaken, tappade bäringen för några timmar. Glömde mitt TV program och glömde kastrullen med korvvattnet på spisen, det luktar konstigt när det torrkokar.

Nyss såg jag tv-serien och stängde av så fort den var slut, tystnaden, klockans tickande, fast den ännu inte är uppsatt efter tapetseringen, frågan är var vi vill ha den? Jag läser något här inne och tittar ner på min kropp, konstaterar att jag inte har gått upp än, nattlinnet har jag ännu på mig.

Igår kväll ringde min dotter, det var 2-åringen som pekade på telefonen och ville ringa mormor. Alltså jag dör av kärlek, hon håller mobilen tätt in till kroppen och säger, skriker ”min, min mormo” när syrran vill vara med och prata. Det blir sånt liv i luckan och jag släpper allt och låter mig sväva iväg i kärleksruset, egot fylls av att vara något hon vill ha för sig själv.

Att ha äldst här på dagen sittande bakom min ända och mina ben i soffan, tittandes på filmen Skönheten och odjuret och på kvällen bli uppringd av yngsta, de fyller mig med sån lycka att jag suckar djupt.

Sa jag att vi fick el på landet förra veckan! Nu är nästa oväder på gång i Roslagen, men denna gång snö i mass. Vi bara måste sticka dit så fort vi kan och kolla husen, värmen och nu även snömassorna. Sen har vi två tomma frysar att passa på att rengöra, lådorna tog vi hem sist med frysta maten, det är nu kastat eller uppätet så mycket vi nu hann, för frysen här hemma är nu minst sagt proppfull, den var full redan tidigare.

Sen är det mammas tur att få besök på söndag på vägen hem, samtidigt som svärsonen fyller år och väljer sitt kaffekalas på lördagen, idiotisk dag när de flesta behöver sin lördag till att fixa så mycket och vi är som sagt på landet. Men han brukar ha kaffe för oss päron och sen middag för sina vänner, så det är väl därför han väljer lördagen, vi åker nog över en sväng på söndag. Slänger in paketet, en snabbis, så vi inte stör fel dag.

Näää, nu ska jag in i duschen, dagen måste ju få börja någon gång.

Ps. Jag cyklade för första gången på min nya ”rehabcykel” igår. Ska trampa på även idag och glo på Netflix. Kram på Er!

Kapten kalsongs fantastiska äventyr

hade jag inte förväntat mig, så här tidigt på måndagens förmiddag, sitta här och se barnTV.

Efter en intensivt underbar helg som började i lördags med 10-års kalas för T. Jag var fullständigt väck på fredagen och trodde inte jag skulle orka gå på kalaset, men ibland har jag tur och vaknade med en helt ok kropp på lördagen.

Ett kaffebord fullt med hembakt, ”kom och ta kaffe ropade sonen” och jag gjorde som han sa, men fick på skallen att jag var för snabb. Det skulle blåsas ljus och sjunga, hurra så klart. Klart jag inget sa, men jag blev sur som en tillrättavisad barnunge. Ljusen tändes, blåstes, det sjöngs och alla försåg sig och jag tänkte vänta tills alla tagit. Sonen sa så klart att ”jag var som en tillrättavisad barnunge” och så klart jag var.

Inte kan jag skylla ifrån mig, men jag ville bara ta min kaffekopp med dopp och sätta mig, var trött i kroppen. Ibland orkar jag inte stå och stå, knepigt detta med kroppfan, som får mig att bli som en barnunge. Jag var inte sur på det viset att andra såg eller mådde dåligt av mig, bara min son som väl är mer lik mig, än sig själv om jag säger så.

Sen var det massa prat och skratt, galna ungar som lekte och for runt, när alla hade gått hem kom 10-åringen och kröp upp hos mig. Efterlängtad kramstund och bara för mig att vara världens bästa ryggkliare, ”jag har bästa naglarna” säger min gounge.

I söndags var vi barnvakt hos dotterns yngsta, den äldsta ungen skulle på Disney on ice med föräldrarna. Jag var halvskaplig, oroade mig inte så mycket för själva barnvaktandet, hon sov när vi kom och det fortsatte hon med ett bra tag. Så hörde jag ”mamma” från hennes rum och gick ner för att hämta henne.

Jag smög fram och sa ”Hej!”

”mamma, pappa, syrran borta, mormor”

Då skrattade hon och lyfte armarna mot mig och vill upp i famnen. Men den ungen är ju bara för underbar, hon var ett under av glädje hela eftermiddagen. Låg i min famn och nöp mig kärleksfullt i armbågarna, hon gör så när hon myser. Haha, vilken sköning till unge! Så mycket kärlek, så mycket kramar, närhet rent av kärleksbombad i timmar. Av en unge jag inte träffar så ofta, äldst 10 och yngst 2-år i februari, de är nog mina speciella trollungar.

På vägen hem in på McDonald, det är ju inte ofta vi äter där, det var vi och den delen av stans alla invandrare. Jag vet att många gillar kulturutbudet i vårt land, jag känner mer att det är ett byte av befolkning än något annat och faktiskt tycker jag att det är skrämmande. Jag kunde svurit på att vi inte var i Sverige.

Jag var helt slut igår när vi kom hem, somnade i soffan, fullproppad av kärlek och hamburgare.

Idag välkomnade jag vardagens första dag, maken jobbar igen och jag skulle ha en lugn och skön dag. Vaknar och får ett mail om att 10-åringen kom till en skola som var stängd med sin kompis, inget fritids, ingen skola. Lärarna och fritidsledarna har planeringsdag.

Tänk jag blir förbannad bara jag hör sånt trams, inte själva planeringen, men att deras långa ledighet inte kunde innebära en dag av arbete med planerandet. Skulle ni kunna tänka er ett privat företag vara ledig i julhelgen och sen när vardagen börjar igen, så fortsätter de att ha ledigt för planering. Skillnad  mellan privat, statligt och komunalt är väl känslan för service till sina kunder.

Minns när jag jobbade i skolans bespisning, när våra barn var små. När det var ledigt i skolan, då skulle vi storstäda hela köket och salen ungarna åt i, skura golven, bakom elementen osv. Men lärarna väntade tills det var skoldags igen, då skulle de ta ledigt för studiedag, planering. Samma håller de på med på dagis och fritids, hur mycket tror ni det kostar för alla föräldrar att ta ännu en dag ledigt och vad kostar det företagen, samhället? Är det aldrig någon i kommunledningen som tänker på sånt? Ensamstående som ska ta ledigt ännu fler dagar de inte har eller har råd med.

Som barnbarnets skola idag, varför håller inte fritids öppet när lärarna har sin planering, de kan ju ha en frutidspersonal som hänger med på lärarna planering, med fritidsavdelningen öppen för ungarna. Att nu sonen och även en kompis förälder missade denna icke skoldag är ju slarv från föräldrarna. Men det ursäktar inte lärarnas och fritids smitande, för så ser jag det.

Men jag har sån tur, nu fick jag en oväntad dag med T. Han berättade nyss att kompisarna tycker det är konstigt att han vill gå hit, farmor är inget roligt att vara hos tycker de, men, Jooo det är roligt berättar T för dem. ”Så du har en rolig farmor”, säger de. Hahaha! Mysigt att höra, rätt vad det är blir så mycket annat mer spännande och då kanske han inte har tid att komma.

Nu har jag inte tid att hänga här längre, vi ska leta upp en film att se tillsammans, nu efter två korvar me brö äter han kladdkaka. Tror han överlever.

 

 

 

 

 

Önskar er alla en God Jul

Hör hela tiden prassel av papper, tejpbitar som rivs av, saxen som ömsom dras ömsom klipper genom julpapper och snören som tvingas i lockar av saxens vassa egg. Maken har rena julklappsverkstaden i köket och jag har en gnällig kropp som jag är ovän med. Men snart ska den tämjas med värktablett, så att jag kan sätta igång med hackandet till sillsalladen.

Igår kväll slog jag in mina klappar, tack och lov att det är gjort, jag har nog aldrig varit så förtjust i det här med att slå in paket, att pynta dem så vackert, att de inte borde öppnas, som en del med känsla för inslagna presenter gör. Tur att jag inte är född i Japan, för där är det en konst att slå in paket.

Det finns så mycket som inte är ”hela världen” att jag inte lagar all julmat som förr, bakar allt matbröd och kaffebröd, bränner mig på knäcken, häller ischokladen utanför lilla formen, som far iväg vid första bästa suck, storstädar och pyntar. Nej, det är inte ”hela världen” men någonstans är det hela världen att saker och ting inte kan få gå av stapeln som förr, rent av, varför är det inte som förr?

Energin i kroppen, förväntan och lusten att slå knut på sig själv till allas glädje, smaklökarna, vart tog de vägen? Inte smakar något som förr, magin med att tända de fyra ljusen, egen förväntan och längtan, eller se på barnen och deras längtan, nu barnbarnens.

Förr som i riktigt förr, ingick mormor och morfar, hela tjocka släkten i mormors och morfars 2-rumslägenhet. Min barndoms julaftnar, med dofter och ljud från allt omkring, det brusade i mumman pappa blandade i den höga vackra karaffen som nu finns i mina ägor. Hela tiden möts då och nu i ett avslaget eko som oftast säger ”det var bättre förr”. Ja, tänk att det var det, för barnet i mig som växte, för tiden jag själv skapade magi till mina egna ungar och slutligen för tiden mer som betraktare av magin mina barn skapar, för sina barn.

Vad ni än skapar till jul, vill jag påminna om att tanken, den goda, samtalet som borde ringts för länge sedan, har en naturlig plats för oss alla. Svårare behöver det inte vara, att vara en god mänska, förgylla stunden för någon när fjärde ljuset tänds.

Från mig till er alla en kärleksfull jul. ❤

 

Limmad läpp och kladdkaka

Igår slängde jag ihop en kladdkaka och grädde skulle vispas, storfrämmande på gång. Undrade om han gästen kom ihåg koden till porten, oroade mig för att han stod där nere utan att komma in. Så jag i klänning och tjusigt prickiga kompressionsstrumpor sk knästrumpor ilade in i hissen och tänkte ”måtte jag inte träffa någon, som jag ser ut.” Öppnar hissdörren och hoppar högt, hojtar till och damen som var min relativt nya granne stod där och såg för jäklig ut i ansiktet, snacka om blåslagen, sårig och dan. Hon trodde hon skrämde slag på mig, men ibland kan jag vara så där inne i mig själv att jag hoppar högt när jag öppnar hissdörren och någon står där, som om jag vore ensam i huset. Larvigt eller hur.

Grannen hade varit ute med sitt barnbarn som hon höll i famnen och så skulle hon snurra så där som vi gjorde förr med barn i famnen. Snubblar och håller så klart ungen, så inte den kom till skada och så föll hon rakt ner i gruset med ansiktet först.

Väl hemma fick de en akutläkare som kom hem och limmade det som behövdes och det var vi lika förvånade över att akutläkaren gjorde, kom hem till henne. Vi gjorde sällskap i hissen upp då mitt äldsta barnbarn inte stod utanför porten. Under tiden vi sen stod och pratade som grannar gör över allt mellan himmel och jord hör jag hur lätta steg springer i trapporna, upp, upp min kära unge så brått,  att han hoppar över hissen.

Han var så imponerad av kladdkakan, grädden vispade han själv och sen satt vi där och bytte tankar om allt som hänt sedan sist. Han blev kvar på middag, fiskbullar till hans lycka, vet inte vem av föräldrarna som avskyr fiskbullar, tror det är svärdottern. Sen spolades ett bad upp, han älskar att bada, de har ju inget badkar. Jag har köpt en sån där ”handske” av grovt vad det nu är som jag tvålar in honom med och sen tvättar jag håret på honom.

Jag känner mig så tacksam över hans besök, att han vill vara med oss, det där stora JAAA som han säger, när vi frågar om han vill hänga med på landet eller sova över här hemma. Sån otrolig glädje han skänker mig, jag frågade vad han ville ha i julklapp, kläder, sa han. Då letade vi upp barnkläder på nätet, visst är det lika bra att han får visa vad han vill ha på en gång, så det blir rätt. Så nu är hans klappar klara, lite böcker ska jag också beställa.

Minns inte om jag berättade att mamma fick en kartong med ostar, kex, vin, druvor, päron och choklad av dottern i födelsedagspresent. Tänk på söndagskvällen då satt det fem damer på boendet och festade. Det var succé sa mamma, de skulle inte bjuda varandra på tårta hädanefter vid kalas utan ost och vin, det kändes så härligt, såg dem framför mig.

Imorgon ska jag till hudmottagningen och kollas så ingen ny cancer har fått fäste. På ett vis oroas jag inte, det är så ofattbart, som om det inte var mig det handlade om. Men långt inne gnager något, hoppas så att inget nytt dykt upp.

Fridens

 

 

 

 

Onda ögat av mormor

Maken lagade middag igår, planka med entrecote, bea och duschesspotatismos. Men färgen på fotot är ju inte i närheten av hur det såg ut. Det var himmelskt gott!

Till mammas boende kom vi igår släpandes på kassar med kaffetermosar, saft till ungarna och allt som hör till ett 85-års kalas. Tiramisutårta till oss, en till personalen och ännu en till mammas mys med sina boendekamrater till idag. Dottern kom med en kartong full av ostar, vindruvor, päron, rödvin, choklad och massor av ostkex. Tanken är att de idag ska äta ost och sippa vin före kaffe och chokladmoussetårtan vid 2-tiden. Jag hoppas de får en trevlig stund med andra smaker på ost än den boendet bjuder, gorgonzola och vällagrad brie är väl aldrig fel.

Mamma satt så nöjd, fin i håret efter besök av frissan, hon njuter av att se oss alla prata och skratta. Det var stor skillnad i år med barnbarnen, förra året var det ett jäkla liv på dem, de skrek, trotsade, lekte och rymde ut i korridorerna, inte en lugn stund. Men igår var de lagom nivå på allt, de blir äldre och lugnare, dottern hade packat ner ritpapper på rulle och färgade pennor, först ritade ungarna, sen satt föräldrarna där och ritade.  🙂

Min morbror med fru kom och det var jag så glad över, vi har inte setts på ett tag, sommarn var ju läskigt varm och många besök och uppgjorda planer grusades. Morbror med syrgas, så tärd av att röra sig, det gör ont i mig, han har varit en sån otrolig kraftkarl, jobbat som få, ställt upp för andra, mer än ni kan föreställa er. Det finns en snällhetsgen i min släkt på mammas sida, morfar var också sån, ”snäll, så han nästan var dum.”

Jag bodde mitt första år hemma hos mormor och morfar, då bodde ännu morbror kvar hemma, så vi har lite mer känsla för varandra, lite bror och syster kan jag tänka mig. Han har bytt blöja på mig, lekt med mig och lärde mig nyttiga saker som att sätta upp hårda smörgåsen med smörsidan som klister upp under köksbordet. Eller varför inte skjuta gröna ärtor med gaffeln ut i köket? Mormor gav oss onda ögat, men jag tror hon smålog när vi inte såg, var väl morbror som fick städa efter oss.

Sonen sa igår att det var dags för middag hemma hos oss eller hos dem med hela familjen och lekar ville han ha, precis som vi hade på vår bröllopsdagsfest. Det här att tävla vuxna mot ungarna är så roligt, kissade nästan på mig av skratt. Det gjorde faktist en vän till mig, kissade på sig, vid värsta tänkbara tillfälle, sittandes på sin mans axlar för att palla äpplen. Hon svajade och skrattade så hon kissade på sig, vilken tur i oturen att det var hennes man. 🙂

Idag har det varit en lång startsträcka för mig, ont här och där och under tiden jag har tyckt synd om mig själv, har maken gått igång som en galning. Målat väggen rakt fram i klädkammaren, planterar nu om blommor, de nya vi köpte har ju bara skit som sk jord. Jo, tvättmaskinen har han satt på och sen ska han måla väggen en gång till. Tack Gode Gnu att jag har ett sånt under till make och tro inte jag har sagt ett ord om det som händer, han är självgående, fostrad av mig hahaha!

Fridens

Lite mutter bara

När jag äntligen går in för att ta ur tvätten ur tvättmaskinen, så inser jag att idioten inte har centrifugerat, den hoppar över vid 60 graders tvätten, jag har alltid svurit och undrat vem som inte vill centrifugera sin 60 gradiga tvätt? För vad tvättar man i 60 grader, lakan, handdukar, trosor allt som verkligen ska centrifugeras. Suck!

Tidigare tänkte jag vara lite smart och ”skala” mitt hårdkokta ägg som han gubben från Hajk visade som ett tips. Jag la ägget i en lite kastrull utan vatten och satte igång att skaka av bara den. När det stänkte upp på min arm insåg jag snopet att ägget inte var riktigt hårdkokt. Dubbel suck! 🙂

Å nu tar skymningen mig och jag har smitit hela dagen ifrån sista garderoben, rensningen av den. På tal om skymningen så blidde det väldigt mörkt plötsligt med vintertiden/vanliga tiden. Känns som om vi har levt i en evigt ljus, lång, varm sommar, som det nu blev, redan tidigt i våras. Nu önskar jag kyla, så vi slipper det grå slasket, fram för snö i mass, det gillar jag.

Annars ”händer det ingenting här” som min mamma brukar säga. Jag är verkligen inte deppig, men avslagen och känner mig tom på något vis. Ibland i mitt ingetgörland drabbas jag av lättare panik över tiden som så obarmhärtigt bara drar förbi.

Tiden känns annorlunda nu mot förr i mitt friska liv, då drog dagarna med rasande tempo förbi utan att jag tänkte så mycket på det, då var det så mycket som skulle hinnas med, ungar, städ, tvätt, umgås och jobba.
Idag tittar jag på klockan och mer känner att min tid på jorden bara går och här sitter jag som en idiot i soffan. Det finns möten jag vill ha, saker att göra, upptäcka, men allt det där är skallen full av utan att något händer.

Ibland väljer jag att blåsa liv i kärringen för en eftermiddag, sen får jag sitta här igen på paus. Kroppens val, inte mitt val, suck.

Då ringer dottern, hon kommer över och fikar imorgon med båda ungarna, nu blev jag glad, här ska pussas och klämmas på yngsta trollet, modell mer vild än tam och världens sötaste unge. Femåringen vill nog lite andra saker.

Nu styr jag morfars hemfärd via bageriet, måste finnas en tårta som är ok även imorgon.

Nä nu jädrans ska jag in och rota i garderoben.

Persbrandt och jag

Vissa dagar i ens liv blir så där nästan magiskt varma med livsnerven darrande som aldrig förr. Där satt jag i stugan med en sovande tvååring, lite spänd på hur hon skulle reager om hon vaknade upp med bara mig. Men int da, hon sov som en stock tills svampplockarna kom hem från sin tur i skogen. Femåringen fick lite nagenack av farmor, tjusigt med simmande guldflagor, som jag tagit med för att göra henne glad, sen glittrade vi ikapp. Visst är det festligt att både vår dotter kallade och nu även barnbarnet kallar nagerlack för nagenack, jag blir fnissig varje gång femåringen förtjust beundrar sitt nagenack.

Vi rensade svamp dotter, jag och femåringen, här skulle bli årets första svampsås till middagens grillade fläskytterfilé med alla tänkbara rotfrukter i ugnen.

Vi äter, alla är hungriga, avslutar med ostbricka och vindruvor, men äppelkompotten dottern gjort och släpat med till osten glömdes bort i kylskåpet. Sen klämde vi till med dottern nya äppelkaka med lite flingsalt och den var så drömskt god, simmande i vispad vaniljsås. Tanken var att äta den till kaffet på eftermiddagen, men det blev så sent att vi hoppade över den då. Det receptet är att dö för, ska be dottern maila det till mig.

Sen diskade kära svärsonen allt och de packade ihop och åkte hem till stan. Jag var så trött, men likväl pigg, vi glodde på tv en stund, sen la vi oss. Maken han snarkar så fort han såg kudden, men jag läste och läste Persbrandts memoarer, helt fast. Jag kan inget speciellt om varken teater, filmvärld eller folk i branschen. Det som fascinerade är ju Persbrandts val av liv och hur han generöst bjuder på sitt privata i mitt tycke, helvete. Det är dyster, läskigt och så destruktivt toppat med att nudda himlen om och om igen rent artistiskt.

Men på småtimmarna känner jag att nu är det min tur att somna, släcker lampan och gäspar så där ni vet, att man tror käkarna ska gå ur led. Det gör de inte, men jag lyckas smälla ihop käften så hårt efter gäspningen att jag bet mig själv till en blödande fläskläpp. Det är ju inte klokt, ont gjorde det och järn smakade det, upp och hoppa in på toa och kolla in förödelsen på insidan av läppen nertill. Sköljde och spottade ett tag och tog sen en redig toapappersbit och tryckte mot såret. När jag lägger mig igen tittar maken upp och undrar vad jag höll på med? Den som det visste tänkte jag och släckte lampan.

 

Barnvakt

Tanken var att dottern skulle komma hit med sina barn och sonens tre, hon skulle passa dem alla under flytten. De skulle leka ute och senare landa hos mig …

Med min vanliga otur blir dottern och hennes yngsta smällförkylda så nu hamnar sonen tre hos mig idag. Det hade ju underlättat om dottern varit med mig idag, egentligen är det väl bara yngsta som oroar mig. Jag mår ju inte bra, har tagit Alvedon och ska snart göra mig iordning. Ibland känns det som allt för stor del av mitt liv blir just så här, att ställa upp fast jag mår skunk.

Vilket gäng, maken på bättringsvägen, men ännu förkyld, sonen smällförkyld  precis som dottern och hennes yngsta. Tänk att jag har klarat mig än så länge, åker väl på skiten så fort jag inbillar mig att jag har klarat mig.

Så nu måste jag sätta fart …

Väder kropp barnvakter

Kroppen är som en väderstation, vid omslag som nu får jag värk i kroppen vilket jag är van vid, så van man nu kan bli av sånt. Men efter denna varma, i stort sett värkfria sommar … bara det att ha mått så pass bra i lederna, har ju varit underbart. Själva värmen fick mig att säcka ihop, men att ha känt igen sin kropp, har ju varit så himla skönt.

Idag har vi äkta svenskt sommarväder och jag jublar av tacksamhet, måtte det nu hålla sig så här. Jag tänker att nästa vecka ska jag börja gå med stavarna, korta turer, allt för att komma igång. Jag ska börja på gymet i höst, så det vill till att börja gå, i denna värme har jag inte rört mig alls och tjockare har jag blivit, så tråkigt, känner mig frustrerad som vanligt över övervikten.

Ingen diet, bara vanlig mat med bra tankar om grönsaker, frukt, fibrer, raps och olivolja, ta bort allt godis och kaffebröd, suck. Jag ska röra på mig sa min njurläkare, inte för att bli smal, inte för att tävla med mig själv. Bara gå en gång i veckan på gym och röra lite med betoning på lite, på musklerna. Tjänar ju inget till att göra så som typiskt mig, kul att träna, här tar jag i och tävlar med mig själv, kämpar på fast kroppen skriker ”tryck på pausknappen.” Jag gör ett nytt försök.

Ikväll ska vi vara barnvakt till dotterns döttrar, bara några timmar medans päronen äter bröllopsmiddag i kvarteret. Tänker på när våra var små, vi hade i stort sätt aldrig barnvakt. Svärföräldrarna blev aldrig den glädje jag hade önskat både oss och ungarna. Svärmor blev tidigt senil och jag fick ta kontakt med mina tidigare arbetskompisar som fick se till att hon fick en plats på hemmet. Svärfar så snäll, så snäll men egensinnig och lite senil även han, men han klarade sig hemma tills han dog.

Mina egna föräldrar fostrade mig och syrran till att klara oss själva. Mamma körde karriärsspåret och då blev det ingen hjälp där inte, några dagar per år under sommaren fick ungarna plus syrrans dotter tälta på landet. Det gillade ungarna, det var ju inget fel på mina föräldrar, mer än att de hade mest tid och intresse för sig själva. Typiskt 40-talister tror jag fast mina föräldrar var lite äldre.

Så att inbilla sig att mina föräldrar skulle hålla sig hemma från landet en lördag för att passa våra ungar medans vi åt bröllopsmiddag ute, fanns inte på kartan. Det fanns inte på kartan att räkna med hjälp överhuvudtaget, de få gånger ungarna fick åka med till landet en fredag för att vi skulle bort, förväntade min föräldrar sig att vi skulle gå upp tidigt nästa morgon och åka en timma mot färjan som gick vid 12-tiden. Om det ibland var lååång kö ner till färjan, så vi fick ta nästa, då var det surt när vi kom fram. Så inte sjutton var det med någon glädje vi åkte ut på landet för att hämta barnen. Om vi nu gick bort på kvällen med god mat och lite att dricka, med betoning på lite, så fick vi inte ens sova ut, var ju värdelöst att ha barnvakt. Därför gjorde vi mest sånt som ungarna kunde vara med på.

Dottern är väldigt bortskämd med barnvakt, svärmor hämtar äldsta dottern sedan flera år varje onsdag på förskolan och stannar sedan till middag. Win-Win situation för dem alla och hon ställer väldigt ofta upp, hämtar lämnar, handlar osv i ett evigt flöde. Vi har inte ofta varit barnvakt till deras barn, nu är ju äldsta gärna hos oss, men nu har de den yngsta som är väldigt pipig och det är inte så kul med otröstliga ungar.

Om vi överhuvudtaget kom ihåg vår bröllopsdag blev det en räkmacka och ett glas vin hemma utan krusiduller. 🙂

Genom att sonen blev ensamstående tidigt med sin son blev det mer naturligt att vi ofta var barnvakt till honom. Grabben har varit så mycket med oss i perioder, så att han känns som vår egen unge. Han vill vara med oss och längtar efter oss precis som vi gör med honom. Han har som barnbarn förstföddas speciella plats, precis som jag hade för min mormor och min dottern för min mamma. Alla barnbarnen är min kär på olika vis, de är ju alla olika personligheter.

Fridens

Gnäll, gnäll

Jag känner mig så besviken, det började redan igår med fingrar stela och tjocka, kändes precis som när jag hade njursvikt och vatten i kroppen/fingrarna, men denna gång värker det i båda händerna. Förbaskade fibromyalgi, den löper amok i min kropp så jag åker inte till träningen idag, insåg det redan i söndags, var rätt utslagen, men hoppades att jag skulle vakna piggare idag. Jag tror min artrostumme har ”spridit” sig till båda händerna, men det finns ju inget att göra, så det är bara att lida av den frenetiska värken. Jag stickar ännu och ser det som träning för händerna, min husläkare vill inte ge mig kortisonspruta för det fungerar visst inte på alla. Har retat mig på det, men hörde nyligen att man bara ska låta ortoped eller reumatikerläkare ge den sprutan, då det tydligen kan försämra det hela om det blir fel. Så nu får jag väl försöka lära mig göra en egen remiss, så att jag kan testa om kortison funkar i tummen. Jag misstänker att det gör rackarns ont att få sprutan där i min svullna värkande tumme.

Ute rena snöyran sedan igår och det roar mig och oroar mig, maken ska flyga till Holland på eftermiddagen och det har under morgonen varit kalabalik på vägen till Arlanda, halka, köer och krockar. Som om det inte räckte, inställda flyg. Men han lär nog komma iväg …

Sportlovsveckan startade i helgen för Stockholm, jag önskar så att jag var mer att räkna med, skulle vara så kul att ha i alla fall 3-åringen och 9-åringen här några dagar. Baka, prata och läsa böcker för dem, men det blir bara T som kommer en eftermiddag, han klara sig själv och är som min egen unge, så mycket som han har varit med oss genom åren.

 

1 m är 100 cm

Efter en tur till metropolen Elmsta i Roslagen insåg vi att bli klippt inte var riktigt vad Elmsta tänkte erbjuda maken och barnbarnet T. Vi fick åka hem med de nytvättade kalufserna i ogjort ärende. På vägen, bara några steg från frisören som hade fullbokat i veckor framåt ligger den Ica vi gärna åker till och handlar.
Vi tog fram vår lista och satte igång, efter ett tag gav jag mig iväg utan grabbarna och hittade ett ”fröbröd” som skulle passa mitt lchf ätande, så jag slog till. Nog tittade jag på prisskylten och tyckte priset var helt ok.
Väl hemma insåg jag att 200 gr fröbröd kostade 70 kronor och den snikna känslan var nog värre än om jag hade börjat vissla av fröbrödet. Väl hemma tog jag mig tid att läsa på kartongen och inser att det är hon Katrin Zytomierska som säljer varan. Hon med glappkäften som förr ofta sa mest dumma, ibland väldigt elaka saker, hon fick sånt där rykte man kan få om man är för rak och ärlig med sina egna åsikter.
Ja, väl hemma berättar jag för T om fågeln Kondoren, som har världens största vingbredd, så där 3 meter. Samtidigt som käften på mig går om fågelfan ja, ursäkta men jag gick samtidigt mot bordet med en kopp kaffe och det där fröbrödet med en redig smörklick på, så klart viftade jag omkull kaffekoppen över bordet.
Lättnaden var stor när garnet klarade sig, de två nystickade sockorna till barnbarnen, paddan, mobilen inte klokt sån tur, men bordet, fröbrödet, golvet allt annat dröp av kaffe.
Lite senare har vi haft en lektion med måttstocken, T har fått lära sig hur man mäter upp en meter och att det är 100 cm. Sen fick han räkna ut ur långt från väggen 3 meter är och då ställa sig och titta hur långt det är med tre meter, inse hur stor kondoren är.
”Farmor du är bättre på att lära än min fröken”. Jo, jag skulle nog ha blivit lärare för barn i den åldern, de som ännu är nyfikna på allt.  🙂
Nu ska vi leta fram filmer på Kondoren och häpna över vingbredd, glidförmåga och farmor kommer svepa med armarna i soffan så grabben får huka sig, sån är hon den här farmorn.
Vi hörs!

Barnvakten

Vi umgicks inte bara med barn och barnbarn i midsomras, där snurrade baciller runt, de små var alla förkylda och så klart sög maken i sig och blev förkyld när vi kom hem. Jag som var förkyld i så där tre månader i vintras skydde honom som pesten, men det små barn inte klarar att, smitta mig, det fixar han galant varje gång han blir förkyld via dem.

Så nu när jag idag ska vara barnvakt för första gången åt dotterns äldsta, så snorar och hostar jag. Klart jag berättade att jag var eländig, men det var ok för dem om jag orkade. Lillflickan 4-åringen har ju sett fram emot att komma hit och sova över en natt. Vi ska till glasskiosken, träffa hennes kusiner och ha det trevligt, fast det blir ju morfar som får ta hand om det mesta. Vi har varit barnvakt hemma hos dem några få gånger, men dotterns svärmor bor på nära håll och har väl nästan flyttat in. Men det är för det mesta bra för hela familjen och svärmor. Det är ju bara så att jag inte orkar och jag tänker att det är tur att jag inte är svartsjukt/ägande lagd med mina barnbarn. Alla vuxna som gillar min barnbarn får gärna vara just vuxna goa människor i deras liv, vi behöver alla varandra.

Nu ska jag ta mig upp, lite frukost och dusch sen håller jag tummarna för att allt bli trevligt i helgen.

Med elmoppe igen

Just nu känns det lite lustigt, vi har varit och köpt en begagnad mindre elmoped till mig. Jo, det är sant jag har en redan, men den går ju inte riktigt in i min hiss och jag blir helt slut av att baxa den in/ut genom hissdörr och porten, så den har bara stått i hallen sedan jag köpte den. Två turer har jag kört med den, så den är verkligen ny, hoppas jag kan hitta en köpare.

Det här att det känns lustigt har mest med min egen känsla av att sitta där som handikappad, jag är ju inte det och så är jag det likväl. Min dröm är att gå till barnbarnets skola och hämta honom när jag vill, nu kan jag det med lilla elmoppen. Den går i promenadtakt så T kan gå bredvid mig hem till bostaden, tänker att vi kan sen när värmen kommer gå ner till stranden, ha med saft och kaffe, mata fåglarna, läsa högt i en sagobok, mina drömmar kanske inte behöver vara drömmar längre, jag kan till och med lämna hem honom till sitt hem.

Igår var vi på restaurang, sonen fyllde år så det blev middag med familj och vänner, så trevligt med lilla fyramånaders bebisen som gnöla en stund, fick bröstet och sov sen på soffan mitt i allt. Grabben snart tre for som en skållad råtta mellan borden med moster i hälarna. Sen satt han också med oss, skötte sig fint. Även jag skötte mig bra, drack en Margeritha drink, det var åratal sedan sist, sånt kan man göra när man inget körkort har, men sen blev det vatten till maten.

Jag saknade T, blev väldigt ledsen när jag kom på att jag inte alls skulle träffa honom under middagen. T levde loppan med sin moster med familj, satt på Friends Arena och roade sig med direktsänd Melodifestival om nu någon missade det? Inte, skulle inte tro det vare sig man ”såg” eller inte ”såg”.

Vi har varit en sväng till min mamma, nu vill hon handarbeta, så jag har köpt garn och virknålar, hon pratade först om en liten kofta till barnbarnet, men insåg nog att det är en liten halsduk med enkla fasta virkade maskor  eller stolpar hon får sikta på. Mycket som inte fungerar efter en stroke, fast man kan se helt normal ut.

Inte hade hon tid med oss inte, de har betalda ungdomar som kommer varje lördag och söndag, komun betalar deras lön och många av de unga utbildar sig sen inom vården. Frågesport, måla, rita, baka, pyssla, promenader, utelekar på sommaren och så hänger de med på utfärder ibland, sånt gör de med de gamla, mycket trevligt. Efter frågesport blev det kortspel ”Finns i sjön” och då åkte vi hem, hon verkar vara nöjd med ungdomarnas sällskap.

Imorgon ska jag till en privat mottagning och ta bort två födelsemärken, ska bli skönt att få det gjort.

Ikväll blir det slöhög i soffan av mig, lite sticka och glo på TV, känner mig trött efter helgen, känns som om det har gått i ett.