Ungar, hund och kalas

Igår var en ”dagen efter” för mig och jag är väl inte så uppkäftig idag heller. Helgen var urmysig med sonens grabbar, som kom på lördagen och sov över hos oss. Massor av prat, skratt, lek med Frasse som verkar älska ju fler vi är. Det var bubbelbad, hårtvättning, godispåsar och kycklinggryta. På tv hittade jag en teater gjord av ”Fem myror är fler än fyra elefanter.” Den var både roligt och lärorik, ”jag är här du är där” lärde sig femåringen, häftigt att se när de plötsligt begriper. Sen började femåringen krokna, fast vi inte hunnit äta några chips, vilket är väldigt viktigt för L, han bäddades ner med löfte om att älskade storebror kommer senare. Tror han sov innan dörren drogs igen, han är extremt lätt att ha att göra med, som sin bror T. Men T har ju närmast vuxit upp med oss som extraföräldrar, eftersom sonen varit ensamstående med honom.

Söndag var det fart igen, brygga kaffe i stor termos, packa ner allt till mammas kalas, fixa ungarna, hämta smörgåstårtorna och tårtan. Sen bar det av till boendet, vi stormade in, kändes ungefär så i detta rätt stillastående vatten. Ner från andra avdelningen kom mammas favorit och kramade alla och grattade mamma. Han Saied den fantastiske invandrade mannen som har sin familj utspridd över hela världen. Han med största hjärtat jag tror jag har mött, på rätt plats i livet.

34A7B392-9D9A-4196-972C-C619257F1327

Sen tog vi mamma i hissen ner till rummet vi får låna, dukade upp, sen kom resten. Full rulle med alla fem ungarna och Frasse. Vi trängdes runt bordet, 14 personer mamma och hennes bror i rullstolar, ni minns säkert honom, den fina morbrodern med syrgas. Ett redigt kalas.

Dotterns yngsta är fullkomligt förhäxad av, håll i er, armbågar. Hon hjälper till att dra upp ev ärm och sen börjar hon pilla, nypa och kramas med armbågen hahaha, jag ser direkt när hon kommer att nu gäller det att kavla upp ärmen. Efter en omgång leker hon vidare och jag ropar ”nu drar jag ber tröjärmen” Hon svarar direkt ett bestämt ”Nej!” vi skrattar åt älskade tossa.

Både sonen och vi har korg med ostar, kex, 3 flaskor vin, frukt, vindruvor och goda italienska delikatesser och choklad. Så nu kan tanterna ha lite party några kvällar.

Imorgon ska jag till hud och kollas, hoppas ingen cancer har poppat upp sedan förra årets kontroll.

Annars bara lugnt denna vecka, så skönt.

Ungar, hund och gravstenar på sniskan

Nog var jag lite spänd på hur Frasse skulle hantera alla barnen under en eftermiddag och kväll. Han skällde lyckligt och for som en skållad råtta när de kom, ungarna var glada och tog det med ro. Det var nog mest svärsonen som hade problem och stora tvivel på Frasse, det såg jag i hans ansikte. Han är ingen hundmänniska, så är det bara.

Men Frasse bara gled omkring bland ungarna som lekte omkring honom, han låg ibland och vilade, slickade lite här och där, av godis sötsliskiga barnahänder i farten och verkade trivas mest hela tiden. När alla gått hem var både han och jag slut, jag låg på rygg i soffan med ett ben rakt vilande och det andra uppdraget mot ryggstödet. Med ett smidigt skutt hoppade Frasse upp och la sig mellan benen på mig, låter knasigt, men han var så slut, la sitt huvud på min mage och sov som en stock. Nu vet vi att han fungerar med oss alla och det är en välsignelse för oss.

Både maken och jag är så nöjda med gårdagen, mysigt med ungarna, prat och skratt, jag gjorde som Frasse for som en skållad råtta, skulle minsann fixa med maten och dona. Sonen sa till mig att lugna ner mig, det är bara familjen och vi hjälps åt. Sonen skar allt kokt avsvalnat kött från oxbringan och för den delen allt annat. Jag vet inte varför jag alltid blir så stressig nu för tiden. Ett vet jag, det är jobbigt att se andra, med det menar jag maken som jobbar långsamt i köket.

Vi kunde inte rosta brödet i ugnen för pommes friten gjorde att det blev för fuktigt inne i ugnen, utan jag sa ”ta fram brödrosten.” Sen varefter bröden rostades skulle redan hyvlad appenzellerost läggas på brödet, för att sen smältas i ugnen.

Då står maken och lägger ost på färdigrostat bröd, men kommer inte ihåg att rosta vidare samtidigt. Sån gör mig nipprig, det är ju så när man lagar mat, att man har tider att passa för att maten ska kunna serveras, när den är som bäst. Det vill säga pommes friten blir inte god av att vänta på i detta fall brödet. Svårt att släppa taget om att få saker gjort, organiserat och med fart. Jag tycker det är så svårt att inte vara mig själv längre med orken och farten.

3CF0B402-65DF-440C-BFB4-9C8EC0EDC32C

Men så otroligt gott vi alla tyckte att det smakade, proppmätta reste vi oss från bordet, tanken var att ta med ostbrickan in till vardagsrummet och kaffet. Men vi vuxna orkade inte mycket ost, men ungarna gillade ostkex. Hade jag vetat att maten var så pass mäktig, hade jag gjort en enkel efterrätt med frukt och lite grädde eller glass.

Oj, nu ska vi åka och hämta T i Södertälje, han har kommit hem från Bryssel. Sonen ringde nyss, han och svärdottern har ätit räkor från Icas salladsbar, båda började må illa och sonen har kräkts. Fy farao! Men jag stannar hemma med Frasse bestämde jag mig för.

Maken var ner till kyrkogården tidigare och la en krans och tände ljus på sina föräldrars grav. 18 år sedan hans pappa dog och mamman dog -95 inte klokt, så fort åren har gått. Klart att vi fick betala för att gravstenen inte satt tillräckligt stadigt enligt nya normerna. På något vis tycker jag att det är en tjänst vi redan har betalt för och borde vara kyrkoförvaltningen som sköter det hela var efter. Men på ett annat vis tycker jag att myndigheter är rätt fjantiga i sitt evinnerliga säkerhetstänk, som när det kommer till kritan inte efterlevs, så mycket mer än på papper. (Tänker tex på hela byggsvängen, där folk stadigt faller ner och dör.)

Några barn leker på en kyrkogård … bara det, vem låter sina barn springa runt och leka på en kyrkogård? En gravsten rasar ner över ett barn som dör. Det är ju en tragedi, men att det skulle styra upp ett myndighetsdrev av testande av att gravstenar sitt fast och fakturor till mängder av folk, vars gravstenar sitter lite för löst. Sånt händer väl bara i Sverige.

Jo, vi har betalt 3000 kr, men på kyrkogården var det mängder med gravstenar som stod på sniskan, betalar man inte tas tydligen gravstenen bort. Undrar hur de tänker sen, ska nya begravas i de gravarna? Sen undrar jag hur de tänker om säkerheten när så mycket hänger på sniskan? Tänkte de inte på det? För mängder av folk kommer inte betala …

 

Gårdagen verkar evig

Jag behöver verkligen bara vara några dagar men ibland får jag inte till det. Gårdagens morgon segade jag mig upp och tänkte att jag drar täcket över skallen igen. Men detta var ju dagen allt skulle ske, det är väl märkligt med vissa dagar, spelar ingen roll hur jag planerar, allt kommer i alla fall att dra ihop sig på en gång.

Beskrivarbloggens bok Free Spin lämnade jag vidare till min vän som verkligen haft problem med spelandet, hon kommer ha mer nytta av boken än jag. Hon kom farande på sin elscooter mot mig, när jag var ute på hundpromenaden, glad blev hon över boken. Ps Hon tyckte att bilden på boken var läcker.

Boken var lättläst och fast jag aldrig själv drabbats av speljävulen, var det inte svårt att ta till sig själva beroendeproblematiken. Fast samtidigt är det just det som är så svårt att förstå. Hur totalt en människa kan förändras på så många olika sätt, bränna sina broar så totalt, på många vis samma resa som ett drogberoende. Gör allt för sitt beroende, ljuger, förskingrar anhörigs pengar och tillit.

Sen den tunga resan tillbaka, självföraktet, alla tankar och ”drogen” som ännu drar så pass att man får återfall i spelandet, fast man lovat andra och säker svurit inför sig själv tusen gånger att nu är det nog.

Det jag tyckte bäst om i boken var det öppenhjärtliga om kärleken, längtan och lusten. Den svåra vägen tillbaka till mannen och sorgen när han plötsligt bara dör, då när allt äntligen löst upp sig, mot det fina slut vi alla som läser boken så gärna önskar dem.

Men nu gör boken gott hos min vän och hennes många vänner som hon hjälper mot spelberoende.

Fortsättningsvis på gårdagen kom T vid tvåtiden, han har höstlov och tillbringar dagarna på fritids, igår åkte de skridskor på förmiddagen. Han ville så gärna komma till mig, för på torsdag åker han till Bryssel med min sons frus fostermamma och ett gäng sugna på pommes frites. 🙂

Vi har bjuda ungarna med familj på middag på lördag och ska tidigare svänga ner till kyrkogården, tända ljus och minnas våra saknade. Jag blir ju alltid lika sorgsen och vill kasta mig in och ut från kyrkogården i en fart, tror jag känner in den mäktiga våg av sorg och saknas som alla besökare vibrerar ut.

Så T kommer vara i Bryssel och även dottern vår blir bortrest, men resten kommer hit. Vi blir nio personer och jag ska bjuda på en väldigt manlig klassisk rätt som kallas Reuben. Rostade surdegsbröd rejäla skivor appenzeller ost, surkål, sötstark senap och kokt oxbringa. Serveras med saltgurka, chilisås och pommes frites. Egentligen rostat surdegsbröd med ost som smälter ner av ugnsvärmen efter rostning, på med surkål, avsvalnat kött, bre senap, lägg ihop två bröd, kläm ihop, dela i två halvor serveras med det som står där uppe. Ungarna ska få något annat till pommes friten.

Åter till gårdagen … tar tid det här. Vi hade tid till veterinären kl 15.00 och hon undersökte Frasse och skulle ge en spruta som han kommer få först idag då hon hade slut på den sort han har fått tidigare. Allt var bra med Frasse och hon tyckte han var väldigt fin, så snart ska han och jag tillbaka och få sprutan. Hon har sin mottagning tvärs över gatan två hus bort, passar perfekt.

Maken köpte med sig Sushi till middag igår och det var gott.

Äntligen verkar jag klar med gårdagen.

 

De e mycke nu

Igår blev det lite för mycket för min skalle, alla samtal och åka iväg, handlade hundleksaker, mat och vattenskålar, borste och kam. Vi börjar där, han ska få andra saker senare, vi måste veta hur stor/liten han är till sängplats, bur o annat. Efter en kebab i Bromma block, så drog vi till dottern på en snabbfika och titta på hennes nya fina badrum som nu är klart.

Dessa ungar, lilla H min goaste mullgroda, minst i gänget och sån härlig kopia på sin mamma som liten. Syrran E som precis har börjat skolan har förändrats, menar att det märks att hon har blivit större. Också hon en kelgroda med mycket fantasi och stor lust att berätta. Dottern min, lika är vi, men ändå så otroligt olika, ibland är det intressant med olikheter, får mig att fundera och konstaterar för mig själv att hon är mest lik sin pappa och mormor.

Sonen är mest lik mig på gott och ont, på ett vis förstår jag honom bäst av mina ungar, han reagerar väldigt likt mig och med åren har vi lärt oss att prata om det som låser sig ibland mellan oss i våra liknande reaktioner. Samtidigt som han och jag verkligen pratar otroligt öppet om allt. Dottern är mer distanserad, redan som ung var hon väldigt privat om sig själv. Men det kan ju variera med hennes egen lust och vem hon pratar med så klart.

I köket på landet när vi hade kräftfesten med min morbror, så hamnade jag och sonen i köket, värmande västerbottenpajerna i ugnen, de andra satt ute. När vi hade pratat klart sa sonen skrattande ”polarna skulle ju inte tro det var sant, att jag pratar sex med min mamma.” Men se det är så familjer med öppenhet fungerar, inte mycket är tabu. Minns att min mamma var väldigt öppen med syrran och mig om allt och det tackar jag henne för, ett fint arv att ge vidare till mina barn och barnbarn.

På tal om mamma så ringde hon idag. Hon har en golvlampa med en lampa upptill som är riktad mot taket och så sitter det en liten lampa på stången, som hon har som sänglampa. Jo, säger hon, den har gått av lampan. ”Va, hur menar du, har stången gått av?” ”Ja, allt bara hänger, men jag behöver en glödlampa, kan du ordna det?” Jag fattar ju inget och inte hon heller, hur skulle lampstången gå av? Blev samtal till en av godingarna som jobbar där. Inte heller hon fattade hur det har gått till? Men en helt ny lampa behöver vi köpa till henne. Det ordnar sig till nästa fredag, på väg till landet hoppar vi in med en ny lampa och så får hon träffa Frasse.

Nu har jag bestämt mig för att baka scones och bjuda Frasses matte och hennes mamma på när de kommer imorgon.  De har rest från Skövde, så kanske gott med lite i magen då. Jag känner mig som ett barn som väntar på tomten, otroligt fantastiskt, men jag tror inte på tomten, höll jag på att skriva. Men jag tror inte på det hela förrän Frasse blir kvarlämnad här imorgon.  Så känner jag det, allt har ju gått på sex dagar, blev uppringd i måndags kväll av kvinnan som håller i omplaceringar och imorgon kommer Frasse.

Ikväll ska vi äta lite gott vår sista kväll utan hund. Imorgon kommer ägarinnan, hennes mamma och Frasse från Skövde hit vid 11.30-12.00 och vår son hänger med. Sen när Frasse blivit lämnad med oss kommer sonens fru med ungarna, för att hälsa på vår nya familjemedlem. Så spännande.

Den mindre hunden är Frasse ❤

23B71895-E05F-4568-845F-A67AA3A9E06B

Frasse kommer på lördag

Frasse 5 år kommer på lördag … jag är så uppspeedad att jag snart far upp till månen. Väldigt trevlig ägare, vi fann varandra i vår känsla för hunden, som fd hundägare förstår jag att det är hjärtskärande att lämna ifrån sig sin hund, så jag förstår hennes sorg och skälet till att hon måste.

Hon skulle ta med sig hans korg, så doften hemifrån följde med, mat, regnkläder, vinterkläder och koppel. Vi kan ju köpa nytt till honom, när han är van vid oss på alla vis.

Vi stämmer upp i sång hela familjen!5D16DAFD-E087-4727-913D-7E2AF262B207

Det blir fodervärd under prövotid, hon vill ju inte att vi ska sälja honom vidare om det inte funkar. Men om hon kände mig skulle hon tro på mitt ord, om att inte sälja honom vidare om det inte fungerar, utan låta honom komma hem till henne igen.

Nu är hela familjen uppåt, sonen ska börja springa och kommer ta Frasse med sig, T är så glad att han inte tror det är sant. På lördag efter att ägaren har åkt kommer sonens familj och hälsar på Frasse. En sak är lite lustig, sonen vill också köpa hund och den skulle heta Frasse. Vad ger ni mig för det?

Nu ska jag laga mat, vi hörs.

Magknas och kalas

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

Inget speciellt alls

Här de två underbara tavlorna till treåringens vägg. Synd bara att rummet mitt emot tavlorna speglar sig i glaset. Men det överlever ni nog. 🙂
Har precis bakat ihop ett bröd med müsli, hasselnötter, klippta aprikoser och russin. Så bra att bli av med tråkig müsli, blir snopen ibland över att vissa müslisorter bara innehåller rågflingor och andra flingor, sånt kan jag blanda själv om jag vill ha.

Jag har bokat tid hos en massör imorgon och jag har tänkt mycket på det här att ligga ensidigt på en sida av kroppen i soffa. Får ont i skallen, kinderna och öronen av ensidigheten, nu tas krafttag. Sittligger på rygg nu, det och massage borde få ordning på kärringa. Ska väl säga det att jag faktiskt kan sitta som folk i soffan och gör det.

I kväll ska maken och jag köpa barnkläder till sonens yngsta, dottern som fyller tre år, det får bli presenter från min mamma, som denna gång är bokad med Förtjänst till söndag 13.30. Han som missade sist, ringde mig i tisdags när jag satt i taxin på väg hem, berättade att det var bokat. Glad blev jag, hoppas nu att de duschar henne och fixar håret, så hon blir fin. Maken och jag har köpt två tavlor till födelsedagsbarnet, de är så söta. Ska fota dem och visa er senare.

Sen ikväll ska maken och jag till Lidl och handla, det ser jag fram emot, själva premiären hoppade jag över förra veckan, sånt klarar inte jag av. Jag har längtat efter en Lidl i många år, dottern har en inte långt ifrån sig, men dit är det för ”långt” för oss att åka för att handla.

Nu skiner solen och regnet gör det det är bäst på regnar. Alltid märkligt känsla med solregn.

Nu ska jag sätta lite fart. D948A586-C83F-4360-B4DF-D5B8BC984CC7

Glad

Vaknade utvilad och klev upp till kaffebryggarens blurrande, vilket inte alls var självklart. Vi insåg på lördagskvällen, att det sista kaffet var i termosen och maken insåg att han skulle få åka till affären och handla kaffe, direkt när han klev ur sängen. Ibland är det tur att inte ha körkort, men ytterst sällan.

Vi åt frukost och tog det väldigt lugnt, jag läste och skrev, så skönt. Vi tog sats och städade av, körde till mammas boende och hängde upp nystrukna gardiner, jag packade upp nya kläder jag hade köpt till henne. Att se henne bli så glad, se hennes blick dras till gardinerna som hon tyckte så mycket om.  Att glädja andra, ger alltid glädje tillbaka i mitt hjärta.

Sen bar det av hem igen och in på Ica, där ser jag en bekant med sin son … jag kommer bakom honom, skojar och nyper honom i baken. Han ser så härligt förvånad ut när han vänder sig om, vi skrattar gott och pratar, hälsar på hans son som kan vara så där 13-14 år. När vi står där och pratar hör jag plötsligt ett skratt jag känner igen. Frågar honom om hans mamma är med? Yes! Hon är en av de finaste hjärtan jag känner, mamma till flera nu vuxna män och farmor till barnen i familjen jag bodde granne med tidigare. Stora, varma go familjen. Minns ni begravningen jag var på tidigt i våras, det var hennes man som begravdes. Han som var så varm och hjälpsam, lagade mat och bakade till hela tjocka familjens kalas. Hon och han en match made in heaven, så begravningen var så sorglig. Men så vi kramades Bettan och jag om och om igen, henne är jag så svag för.

Det är en glad Maggan som kommer hem, vi packar upp och sen kommer några rader från sonen om att deras triangelbyte verkar bli av, de kommer bo i mitt område igen och jag blir så lycklig att jag nästan börjar gråta. Tänk att alla tre barnbarn med tiden kan gå till mig utan att gå över någon gata, bara följa trottoaren utanför sitt hus till mitt. Lotta om du läser får du hålla truten tills allt är klart. 🙂

Hemma igen och det här med rentvättade fönster och nystrukna gardiner är något jag kommer njuta av ett bra tag framöver.

Imorgon ny vecka …

 

Vita flygare

Det finns ett otyg som heter vita flygare, de har flyttat in här hemma. Det är ett slags straff för att jag köpte ett gäng nya krukväxter, utan en aning om att jag med dem skulle få nya gäster. När det gäller allt som flyger runt inne hos mig, så infaller sig ett stort mått av galenskap inom mig när de börjar flaxa omkring. Jag har suttit på vakt vid vardagsrumsfönstret, när jag väl förstod vad dessa mycket små illbattingar passat på att göra när de flög runt mig, de förökade sig snabbt.

Små vita punkter har jag tryckt ihjäl och tryckt ihjäl, så spred de sig till andra blommor och till balkongen. Då fick jag spunk, blandade såpa och vatten, ställde ner dem i badkaret och sprayade på. Klippte av långa rankor med blad, som fått så många nya hyresgäster att de hängde tunga. Så flera fick tacka för sig och hamnade i soporna, resten är närmast snaggade.

Så nu har jag beställt fönsterputs till på torsdag, rutorna ser inte fina ut, om jag säger så efter allt dödande. Ska bli roligt att sätta upp nya gardiner, känslan att gå in i rummen med nya gardiner är alltid upplyftande.

Min fina Lina städade så fint idag, jag passade på att baka ett nytt bröd och gjorde dubbel sats, så Lina fick en nybakad limpa med sig hem. Hon fotar mjölpåsarna, inte lätt att veta vad man ska köpa i ett nytt land med konstigt språk.

Imorgon har jag bjudit över en vän, som det var allt för länge sedan vi sågs, fast vi bor i samma område. Jag tänker baka en sockerkaka till kaffet, en sån minns jag inte när jag bakade sist. Fick mail från T:s mamma, hon undrade om T kunde få vara hos mig imorgon, då skolan, plus fritids stänger för planeringsdag. Klart han får, det blir fiskbullar och kokt potatis till hans lycka. Jag fattar inte varför lärarna inte kan sköta sånt som alla privata företag, på kvällar eller varför inte ta några dagar av all sin lediga tid och gör er planering inför terminen? De gör ju likadant på dagis, stänger alla avdelningar, har ni tänkt vilket enormt ekonomiskt tapp detta är för alla föräldrar, företag och staten år efter år. Ska man tänka ekonomiskt som privata företag får lov att göra, får man anpassa sig till kunden, då stänger man inte sin verksamhet på det viset.

Strunt samma, jag får trevligt imorgon.

Idag gör jag en korrigering i mitt tyckande. Det var kvartssamtal han skulle ha i skolan och det tycker jag självklart lärarna ska göra på arbetstid.

 

När andra inte gör det de har betalt för, då blir någon utanför

 

Här mina slarvigt nedskrivna recept till dig Meggie eller om någon annan vill ha.

Gårdagen blev en släng av det bästa och två bottennapp. Det började med att min IBS mage fick spunk, där satt jag och satt på toa tills skinkorna blev som bedövade. Efter den turen skulle jag duscha, men se då slank blodtrycket i botten, blodtrycksmanschetten åkte på och visade 84/51, ingen kaxig Maggan då inte. Låg i soffan och inväntade ett bättre tryck, var så glad över plastbrädan över badkaret, satt fint där och duschade senare.

Först skulle vi på barnkalaset och sen skulle dottern med familj hem med oss på middag och dusch. Det låter lite tokigt, men deras badrum renoveras efter en läcka. Så det var mycket som skulle ordnas här hemma, förberedas så långt det bara gick.

Vi åker ner till kalaset och sitter kvar i bilen för att invänta färdtjänstbussen med min mamma. Då ringer min mobil och en person ringer från mammas boende och undrar vilken adress hon skulle till, han vet inte ett dugg. Vet ni, jag blev så förbannad, vi skulle på ett barnkalas som varar ca två timmar och de har inte beställt färdtjänst i förväg. Jag lämnade lapp med adress och tid redan förra helgen, ringde dessutom på fredagen för att kolla att allt blivit rätt, då de nu för tiden har så många olika timanställda invandrare, som knappt förstår vad man säger. Så där satt min mamma en lördag klockan två, ingen idé att försöka få en rullstolstaxi beställd då. Så jag bad att få prata med mamma som var ledsen, tro sjutton det.

Kalaset var trevligt, men det gnagde i oss alla att mamma inte var med.

Sen lagade jag och maken en ny bjudrätt som blev en hit, det var kokt potatis med skrubbat skal som sen las på en plåt, trycktes ihop med botten på ett glas, olja, salt och peppar på, sen in i ugnen till den var knaprig och hade fin färg. Till potatisen hackade jag några nävar valnötter som fick stekas i olivolja i en kastrull tills de fick färg, sen i med specialbeställd Aleppopeppar och finriven vitlök, det doftade ljuvligt och valnötshacket blev knaprigt.

Två stora fläskytterfiléer stektes till de fick redig färg tillsammans med smör, färsk timjan och vitlök, östes redigt under stektiden, sen in i ugnen. Köttet serverades uppskuren tillsammans med potatisen som las på ett lager av créme fraîche och sen hälldes röran av valnötter/vitlök/Aleppopepparn över potatisen, hackad dill och klyftade citroner.

Efterrätten Banooffe i glas var galet gott, flinar för mig själv när jag tänker på svärsonen som bara åt och åt, djupt försjunken i det goda i glaset. Sen var vi proppmätta.

Ungarna badades, pappan och mamman duschade, sen bar det av hem med ungarna redan i nattsärken med borstade tänder. De bar in de små och bara stoppade om dem, de sov som stockar.

Jag var så nöjd med maten och gästerna, mycket mys med mina småstintor och lång kram med dottern, det blir ju för sällan vi ses.

Men nu denna gråa dag ska vi snart åka till mamma, lämna frukten vi hade köpt till henne igår och bullar från svärdottern.

 

 

 

 

 

Fryst tårta

E02B011F-99F5-49C3-8324-C3285C22A979

Ställde klockan på ringning i morse, osäkert när killarna som ska såga itu mulltoan och slänga den på tippen skulle komma, ville inte stå här i nattsärken. Som om inte det räckte skulle sonen med arbetskompis komma och äta lunch, så inte en morgon i min smak, men upp stressade jag.

När jag precis har duschat klart ringer sonen och ber så mycket om ursäkt, han har blivit skickad på ett annat jobb, så han kommer inte på lunch. Så chili con carne får maken och jag ta till middag ikväll. Sen hem till stan igen, imorgon kväll ska jag få besök av sonens snart fem, vi ska på kalas till honom på lördag. Han ska vara hos mig och ev farfar om han hinner hem, under tiden sonen och resten av familjen är iväg och handlar present. Den grabben är så festlig, mamma hans bakar till kalaset och önskemålet från snart fem är julbord. Hahaha! Så saffransbullar, knäck och annat är på gång i tomteverkstan. Hans mamma bakar så gott, så det ser jag fram emot, en tidig saffransbulle kan aldrig vara fel.

Själv skäms jag inte, fast jag borde ha en allvarlig inre dialog med mig själv. Kaffedags och så galet sötsugen minns jag att jag delade upp resterna av pärontårtan och frös ner. Så grävde i frysen tadaaa tårta! Att den kan vara så hårt fryst, var ju en miss i beräkningen, jag hugger mig igenom chokladen, marsipanlocket och resten. Ibland struntar jag bara i kalorier, stänger ner den kloka sidan av mig själv.

Företaget kom i tid och gjorde sitt med mulltoan, de två städade så fint efter sig och var väldigt trevliga, inte en polack i sikte, utan två svenskar med egen firma.

Att bli älkad är bra skönt

Brytbrödet jag bakade på fredagen, blev gott. Självklart skulle tårtan fotas och lika självklart glömde jag bort det.

Sov längre än jag brukar, väcktes av ”medicinklockans” melodi långt borta. Kände mig riktigt utsövd och nästan helt normal, stannar upp och bara mår gott en stund, smakar på tillståndet. Knoppen börjar direkt att ha åsikter om allt jag ska passa på att göra, men sen sansar jag mig. Det får räcka med att tvätta några maskiner och göra ett nytt örtsalt. Men denna gång ska jag vara lite smartare när jag gör saltet, får se om smeten lossnar lättare från bakplåtspappret.

Helgen började redan på torsdag kväll för vår del, vi tog oss ut till stugan. Maken klippte gräs och plockade runt med allt som behövde fixas ute.

Kräftskivan på lördag blev så där trevligt som det blir ibland, alla var vi glada över perfekt väder, vilket hade oroat oss hela veckan. Ingen som helst ordning på åska och regn natten innan, efter en vecka med sol och värme som räckte och blev över.

Min kära morbror lyckades ta sig de få stegen från bilen upp på altanen, sen fick han sitta där en god stund och hämta tillbaka andan. Det är förtvivlat svårt att se honom, blå om läpparna och totalt slut. Han släpar syrgas med sig hela tiden och sonen som alltid har varit så kär i min morbror, blev så ledsen. Morbror har varit så mycket för min son i hans liv, kärleksfull, mjuk, lekfull, berättande om allt och lite till, stark man som byggt hus, grävt och aldrig varit rädd för att ta i. En äkta socialdemokrat med ett brinnande patos för allt det S stod för en gång i tiden. Det jag själv föddes upp i och in i via hela familjen, släkten. Då på den tiden S var som de skulle, går inte att jämföra med de maktmänniskor som fladdrar runt i sossarnas ”makten framför allt,” i nutid.

En stor förebild för min son, och nu se morbror så nedbruten, att känna hur tiden i någons liv, så synligt rinner bort.

Hela helgen var så skön med mina kära, småungars besök i stugan, ut och in, prata, berätta och nu har snart tre bestämt att hon älkar famom och vill vara själv med mig. Det är en befrielse att hon har kommit ut ur sitt blyga skal, hon är så väldigt efterlängtad.

Sjutton jag mår så själsligt bra, visst blev det en panikunge med lite tappat blodtryck och hjärtklappning, när jag fixade tårtan på lördagen. Ett lager med mosade päron blandat med vispad grädde och florsocker, ännu ett lager med grädde och vaniljkräm, allt mellan chokladbottnar. Marsipanlock över hela härligheten och sen smält choklad över marsipanen, avslut med hackade rostade hasselnötter. Men ni vet, värme och stress, då klipper tryckskrället gärna till.

Jag ropade på både svärdottern och maken kom och hjälp mig. Märkligt att jag har blivit så duktig, att jag ber om hjälp, men då hade jag suttit en stund och kämpat, rest mig upp igen och försökt att fortsätta med tårtan, men fick sätta mig igen. Så maken kom, la på locket och hackade nötterna så var det bara för mig att smälta chokladen och hälla på nötterna.

Just nu känner jag mig sur på mig själv, har landat mellan två stolar och kan inte stå fast vid vilken stol jag ska sitta på, + nästan 2 kilo och jag borde så mycket, hämta upp tappad ork, lust att verkligen ta tag i mig själv. Men vill mest bara flyta runt, äta lite brieost, ta mer smör på mackan … blir inte bra alls.

Kräfttider

 

3A694F3C-BAB0-43FE-802F-FC71146B5546

Kommer bli många hönor och tuppar framöver, de är så fina.

Kräftor i helgen med sonens familj och min morbror med fru. Tidigt imorse kom en man och tittade på mulltoan i källaren, vi vill bli av med den. Vi har ju aldrig använt oss av den, utan fick besväret med den vid köpet av huset. Nu ska den ut! Om så där två veckor kommer de och tar allt med sig. Korkskallen som använde den lät den inte göra jord av det som var i den, så där är nu en stenhård massa, som vi får blöta upp i några dagar, för att en slambil ska kunna komma och tömma skiten. Mycket får man vara med om som man kunde klara sig utan, dessutom kostar det 10.000 kr, roligare kunde vi haft för de pengarna.

Men tanken är att göra fint i källaren, lägga sånt där klickgolv med plastplattor, bygga lårar till kommande förvaring av hemodlad potatis och andra rotfrukter, som vi tänker köpa in när de säljs som billigast på hösten. Förvaring av mat helt enkelt, sjutton vet vad som behövs framöver? Tänker mest på ungarna och barnbarnen.

Sommardag med lagom vind som smeker kind, men jag ska baka brytbröd, hela plåten full med frallor med olika frön på. Det blir bak idag för på lördag ska vi äta kräftor vid tre-tiden, så tidigt för att min morbror ska orka med några timmar. Jag pallar inte att baka brödet och fixa tårtan samma dag, så idag blir det brödbak. Maken drog precis igång gräsklipparen och berättade innan att det har kommit 24 mm nederbörd sedan vi var här sist.

 

Ammo hit och dit

40288FC9-1096-41EB-847C-F7F76782988BGötaPetter, nu e kröppen bra slak. Här har mest skuttats upp och ner, dessa ungar är ju för roliga. Så superbra de uppför sig, när vi slipper päronen. Det var utlovad  korvstroganoff som fick höga betyg av beställaren, som slevade in med glatt flin och ris får de nog aldrig hemma, för pappan gillar inte ris. Konstigt kan sånt verkligen gå i arv, jag gillade inte ris som yngre, men det ändrade sig. Att sen sonen ska härma mig är ju bra onödigt, när jag redan har testat och kommit på  att ris är gott. Så ris var också en höjdare att få bjuda på.

Det badades, skummet flödade och plötsligt hade jag tre vitskäggiga män i badkaret. Igår var det W som i Wilma som fick fullständigt skrattfnatt där i blötan, själv satt jag i nya sängen och bäddade nytt. Hon skrattade så gott att jag var tvungen att titta på henne. Det där barnskrattet som är så äkta och livsfarligt smittsamt, plötsligt satt jag där med kuddar och örngott och skrattade själv, åt hennes underbara glädje. Minns hennes yngre bror som när han första gången badade i vårt badkar med skum, för några år sedan, skrattade så ljuvligt och så länge att jag inte trodde det var sant.

Sen var det lite känsligt med lillfia, hon var så trött att tårar och lite hysteri fick fatt i henne. Jag tog henne i hand och vi knatade in i lekrummet medans jag sa att ”vi kunde läsa saga.” Jo, se då gick det bra och hon visste precis vilken bok hon ville höra. Sen la vi oss i den nyköpta sängen som doftade så gott med nybäddade lakan. Boken hon valt fattade hon inte mycket av, jag pekade på bilderna och läste lite mumlande sida upp och ner. Snart hörde jag att  andningen blev långsam och tyngre, vågade inte sluta mumla, utan fortsatte, tills jag kunde snegla ner på henne. Hon sov den mätta, nyfikade och framförallt nybadades goda sömn, hon var helt slut av dagens spänning i allt nytt. Vi har passat henne hemma hos henne, men detta var första gången hon sov över hos oss. Båda grabbarna har sovit hos oss, båda är av släkten ”sover som klubbade sälar” så aldrig har vi oroat oss för dem. Men lillfia är en blygare mammagris och verkar lite mer obalanserad, menar när hon kopplar på tårflödet och munnen som ett runt O när vrålet kommer, bara så där knäppa med fingrarna.

Krokodiltårar sa vi om ungarna ibland när de grät, en gråt som inte var äkta, en gråt för att få en fördel oftast. Men det var inte krokodiltårar igår utan mer trötthet och lite osäkerhet tror jag.

Imorse charmade farfar dem med bästa frukosten, bäryogurt, müsli, smörgåsar med rökt skinka. Farmor var som vanligt sist på bollen vid frukosttid, men de är ju vana vid mig och min sena entré på förmiddagen. Tänk att det finns småfolk som blir så lyckliga när jag kommer lufsande, Ammo, Ammo ropar hon lilla lintottan, asså farmor är ett besvärligt ord att få till. Min dotters dotter kallar sin farmor för min titel mormor, för farmor är bra knepigt även för henne.

Sen har det bara runnit på, pottbesök, törstiga, sugna, mellanmål, lunch och sen de yngsta ut med farfar. Av en händelse mötte de sina päron på väg att hämta dem, men se det gillades inte, sura miner minst sagt. De fick gå och handla en vända först och så fick de komma lite senare, medan jag förberedde ungarna på att snart blir ni hämtade av mamma och pappa. Som förälder skulle jag bli glad om mina ungar inte ville gå hem från barnvakten, då vet man att de har haft det bra. Fast det nog kan kännas i hjärtat när man ska hämta dem och de visar sura miner. Men det gick över och hem gick de glada och säkert nöjda med allt.

Trevlig helg som gick för snabbt, T tyckte att vi  börja om från det att vi kom och hämtade dem i lördags. Japp glasskiosken var öppen och glassen var god tyckte vi alla.

Fridens

 

Kan ingen hacka tiden?

Nyss släpade Ikeas transportföretag in diverse paket, flera av typisk Ikeamodell, långa och platta. Ena killen gick sen rakt in i vardagsrummets fönster och njöt av utsikten, jag sa åt honom att gå ut på balkongen och titta. Han tyckte det var fantastiskt och berättade att de hade varit i närheten av Globen, som han såg från balkongen och levererat, då han plötsligt får se sin mormor komma gående på gatan. Hon bodde i närheten och slumpen kan ju bara vara för skön ibland.

Så nu har maken lite kul ikväll och alla kvällar framöver med att få ihop Hemnes dagbädd som samtidigt kan bli två sängar. På lördag kommer sonen liga hit, vi ska ha dem över natten, så päronen kan fira sin bröllopsdag i lugn och ro. Vi hämtar dem vid tvåtiden åker ner till glasskiosken, äntligen får jag åter äta en glasstrut med saltkaramellsmak. Skyller på att bjuda ungarna på glass, för att själv få glufsa i mig en glass jag har längtat efter, sedan jag åt den för några veckor sedan.

Sen sa maken att det är utebio i området i helgen, det brukar vara mysigt och omtyckt har vi hört. Så nu tar vi/maken med ungarna och en filt, så de kan få sitta ute och se barnfilm. Jag packar ner dricka och bullar, så de överlever hahaha!

Så där, nu är skruvdragaren på laddning till kvällen och makens slit.

Vi plockade med oss kryddor från landet i söndags, mest Salvia, persilja, gräslök, basilika och annat, tänk att det står still i skallen, minns inte vad de heter de förbenade örterna.

I förrgår tog jag tag i allt, sköljde av, rensade och hackade, blandade med grovsalt, en lök och en stor vitlöksklyfta. Så kördes allt till en röra som klickades ut i torkmaskinen, ett dygn brummade den i 50 grader sen var det snustorrt. Sen satt vi här båda två och bröt loss kryddsaltet från bakplåtspappret, som fan i mig inte ville släppa saltet. Men envis som en gris, så kom jag på, hur det lättast lossnade. Idag ska jag köra allt i mixern, sen är det bara att använda. Smakade lite igår och det smakade himmelskt gott, doftade mmmm.301D4FD8-5669-4FDD-B20A-BA03BBEF1197.jpeg

När ni äter lunch, då äter jag brunch … bästa tiden i livet, att få leva i den tid min kropp trivs bäst med.

Jag har blivit lite nojig på flingsalt med smak, nästa omgång ska jag riva av det yttersta på citroner och dels lägga ner i olivolja, sen sila bort raspet, när oljan har fått sin smak. Sen ska jag raspa mer citron och köra med flingsalt i torkmaskinen. Det finns många olika smaker att testa, hösten är lång.

Jo, jag har tänkt en massa olika saker om tillvaron sedan sist, men eftersom hjärnan inte är hemma idag, så slipper ni traggla er igenom gnöl, gnäll och ett och ett annat glädjesprång.

Ett minns jag med agendans anteckningar, jag firar snart 10 år med min ”nya njure”. Far och bada, tidens flykt ger mig ångest, kan inte någon praktisk person göra något? Nu direkt, utan långbänk i utredning!  Nu kommer ett nytt ord: Långsamgör tiden Pronto!

Tjing!