Kräfttider

 

3A694F3C-BAB0-43FE-802F-FC71146B5546

Kommer bli många hönor och tuppar framöver, de är så fina.

Kräftor i helgen med sonens familj och min morbror med fru. Tidigt imorse kom en man och tittade på mulltoan i källaren, vi vill bli av med den. Vi har ju aldrig använt oss av den, utan fick besväret med den vid köpet av huset. Nu ska den ut! Om så där två veckor kommer de och tar allt med sig. Korkskallen som använde den lät den inte göra jord av det som var i den, så där är nu en stenhård massa, som vi får blöta upp i några dagar, för att en slambil ska kunna komma och tömma skiten. Mycket får man vara med om som man kunde klara sig utan, dessutom kostar det 10.000 kr, roligare kunde vi haft för de pengarna.

Men tanken är att göra fint i källaren, lägga sånt där klickgolv med plastplattor, bygga lårar till kommande förvaring av hemodlad potatis och andra rotfrukter, som vi tänker köpa in när de säljs som billigast på hösten. Förvaring av mat helt enkelt, sjutton vet vad som behövs framöver? Tänker mest på ungarna och barnbarnen.

Sommardag med lagom vind som smeker kind, men jag ska baka brytbröd, hela plåten full med frallor med olika frön på. Det blir bak idag för på lördag ska vi äta kräftor vid tre-tiden, så tidigt för att min morbror ska orka med några timmar. Jag pallar inte att baka brödet och fixa tårtan samma dag, så idag blir det brödbak. Maken drog precis igång gräsklipparen och berättade innan att det har kommit 24 mm nederbörd sedan vi var här sist.

 

Ammo hit och dit

40288FC9-1096-41EB-847C-F7F76782988BGötaPetter, nu e kröppen bra slak. Här har mest skuttats upp och ner, dessa ungar är ju för roliga. Så superbra de uppför sig, när vi slipper päronen. Det var utlovad  korvstroganoff som fick höga betyg av beställaren, som slevade in med glatt flin och ris får de nog aldrig hemma, för pappan gillar inte ris. Konstigt kan sånt verkligen gå i arv, jag gillade inte ris som yngre, men det ändrade sig. Att sen sonen ska härma mig är ju bra onödigt, när jag redan har testat och kommit på  att ris är gott. Så ris var också en höjdare att få bjuda på.

Det badades, skummet flödade och plötsligt hade jag tre vitskäggiga män i badkaret. Igår var det W som i Wilma som fick fullständigt skrattfnatt där i blötan, själv satt jag i nya sängen och bäddade nytt. Hon skrattade så gott att jag var tvungen att titta på henne. Det där barnskrattet som är så äkta och livsfarligt smittsamt, plötsligt satt jag där med kuddar och örngott och skrattade själv, åt hennes underbara glädje. Minns hennes yngre bror som när han första gången badade i vårt badkar med skum, för några år sedan, skrattade så ljuvligt och så länge att jag inte trodde det var sant.

Sen var det lite känsligt med lillfia, hon var så trött att tårar och lite hysteri fick fatt i henne. Jag tog henne i hand och vi knatade in i lekrummet medans jag sa att ”vi kunde läsa saga.” Jo, se då gick det bra och hon visste precis vilken bok hon ville höra. Sen la vi oss i den nyköpta sängen som doftade så gott med nybäddade lakan. Boken hon valt fattade hon inte mycket av, jag pekade på bilderna och läste lite mumlande sida upp och ner. Snart hörde jag att  andningen blev långsam och tyngre, vågade inte sluta mumla, utan fortsatte, tills jag kunde snegla ner på henne. Hon sov den mätta, nyfikade och framförallt nybadades goda sömn, hon var helt slut av dagens spänning i allt nytt. Vi har passat henne hemma hos henne, men detta var första gången hon sov över hos oss. Båda grabbarna har sovit hos oss, båda är av släkten ”sover som klubbade sälar” så aldrig har vi oroat oss för dem. Men lillfia är en blygare mammagris och verkar lite mer obalanserad, menar när hon kopplar på tårflödet och munnen som ett runt O när vrålet kommer, bara så där knäppa med fingrarna.

Krokodiltårar sa vi om ungarna ibland när de grät, en gråt som inte var äkta, en gråt för att få en fördel oftast. Men det var inte krokodiltårar igår utan mer trötthet och lite osäkerhet tror jag.

Imorse charmade farfar dem med bästa frukosten, bäryogurt, müsli, smörgåsar med rökt skinka. Farmor var som vanligt sist på bollen vid frukosttid, men de är ju vana vid mig och min sena entré på förmiddagen. Tänk att det finns småfolk som blir så lyckliga när jag kommer lufsande, Ammo, Ammo ropar hon lilla lintottan, asså farmor är ett besvärligt ord att få till. Min dotters dotter kallar sin farmor för min titel mormor, för farmor är bra knepigt även för henne.

Sen har det bara runnit på, pottbesök, törstiga, sugna, mellanmål, lunch och sen de yngsta ut med farfar. Av en händelse mötte de sina päron på väg att hämta dem, men se det gillades inte, sura miner minst sagt. De fick gå och handla en vända först och så fick de komma lite senare, medan jag förberedde ungarna på att snart blir ni hämtade av mamma och pappa. Som förälder skulle jag bli glad om mina ungar inte ville gå hem från barnvakten, då vet man att de har haft det bra. Fast det nog kan kännas i hjärtat när man ska hämta dem och de visar sura miner. Men det gick över och hem gick de glada och säkert nöjda med allt.

Trevlig helg som gick för snabbt, T tyckte att vi  börja om från det att vi kom och hämtade dem i lördags. Japp glasskiosken var öppen och glassen var god tyckte vi alla.

Fridens

 

Kan ingen hacka tiden?

Nyss släpade Ikeas transportföretag in diverse paket, flera av typisk Ikeamodell, långa och platta. Ena killen gick sen rakt in i vardagsrummets fönster och njöt av utsikten, jag sa åt honom att gå ut på balkongen och titta. Han tyckte det var fantastiskt och berättade att de hade varit i närheten av Globen, som han såg från balkongen och levererat, då han plötsligt får se sin mormor komma gående på gatan. Hon bodde i närheten och slumpen kan ju bara vara för skön ibland.

Så nu har maken lite kul ikväll och alla kvällar framöver med att få ihop Hemnes dagbädd som samtidigt kan bli två sängar. På lördag kommer sonen liga hit, vi ska ha dem över natten, så päronen kan fira sin bröllopsdag i lugn och ro. Vi hämtar dem vid tvåtiden åker ner till glasskiosken, äntligen får jag åter äta en glasstrut med saltkaramellsmak. Skyller på att bjuda ungarna på glass, för att själv få glufsa i mig en glass jag har längtat efter, sedan jag åt den för några veckor sedan.

Sen sa maken att det är utebio i området i helgen, det brukar vara mysigt och omtyckt har vi hört. Så nu tar vi/maken med ungarna och en filt, så de kan få sitta ute och se barnfilm. Jag packar ner dricka och bullar, så de överlever hahaha!

Så där, nu är skruvdragaren på laddning till kvällen och makens slit.

Vi plockade med oss kryddor från landet i söndags, mest Salvia, persilja, gräslök, basilika och annat, tänk att det står still i skallen, minns inte vad de heter de förbenade örterna.

I förrgår tog jag tag i allt, sköljde av, rensade och hackade, blandade med grovsalt, en lök och en stor vitlöksklyfta. Så kördes allt till en röra som klickades ut i torkmaskinen, ett dygn brummade den i 50 grader sen var det snustorrt. Sen satt vi här båda två och bröt loss kryddsaltet från bakplåtspappret, som fan i mig inte ville släppa saltet. Men envis som en gris, så kom jag på, hur det lättast lossnade. Idag ska jag köra allt i mixern, sen är det bara att använda. Smakade lite igår och det smakade himmelskt gott, doftade mmmm.301D4FD8-5669-4FDD-B20A-BA03BBEF1197.jpeg

När ni äter lunch, då äter jag brunch … bästa tiden i livet, att få leva i den tid min kropp trivs bäst med.

Jag har blivit lite nojig på flingsalt med smak, nästa omgång ska jag riva av det yttersta på citroner och dels lägga ner i olivolja, sen sila bort raspet, när oljan har fått sin smak. Sen ska jag raspa mer citron och köra med flingsalt i torkmaskinen. Det finns många olika smaker att testa, hösten är lång.

Jo, jag har tänkt en massa olika saker om tillvaron sedan sist, men eftersom hjärnan inte är hemma idag, så slipper ni traggla er igenom gnöl, gnäll och ett och ett annat glädjesprång.

Ett minns jag med agendans anteckningar, jag firar snart 10 år med min ”nya njure”. Far och bada, tidens flykt ger mig ångest, kan inte någon praktisk person göra något? Nu direkt, utan långbänk i utredning!  Nu kommer ett nytt ord: Långsamgör tiden Pronto!

Tjing!

 

 

Vänner, går aldrig bort

Oftast skriver jag här och flyttar det till Facebook, men idag gjorde jag tvärt om.CFBB47E2-656B-4425-BD6B-A136A72F3D6D

Tänk vilken kvävande ångest jag fick av att ta bort två vänner, som vänner. Inte för att de inte är vänner längre, utan för att de har dött. Det blir verkligen konstigheter i facebooksvärlden när vänner går vidare, fyra gånger har jag tagit bort kära vänner, samma vånda varje gång.

Det känns så märkligt varje gång jag går in till vännens sida och anhöriga skriver om sin sorg och saknad, födelsedagar och alla högtider de firar, då skrivs längtansfulla kommentarer om den de saknar och jag blir så sorgsen.

Maken gräver upp, flyttar på hallonbuskarna, dottern seglar i Skärgården med ett tjejgäng, sonen med familj är på Grönan, jag sittligger i soffan som vanligt.

Olika falla ödets lotter … pratade med T som var på besök igår. Vi fixade favoritlunchen fiskbullar, han valde vanlig vit sås, ratade senapssmak eller tomat. Vi kunde konstatera att farmor visste man alltid var man hade, i soffan i stan eller på landet och så skrattade vi.

Innan vi åkte till landet körde vi ner till sonens familj, W 3-år är ju fullständigt galen i Pippi, så hon fick en Pippiperuk av mig. Hon blev så otroligt lycklig, tittade på sin spegelbild i portfönstret, vi träffades utanför porten och sen skrek hon rakt ut och sa självmant ”Tack Farmor!”

Det var stort även för mig, den lilla Pippiungen är en blyg viol som jag sällan går rakt på, kramar eller försöker lyfta upp i knät. Det gör jag för den delen aldrig med barn som är ”aviga”. Hon är inte det minsta blyg, om hon får vara ifred och komma när det passar. Då kan jag både få henne i knät plötsligt, eller en go kram.

Här på landet har hon som de andra ungarna börjat komma in till mig ensam. Himla gulligt, kliver in ropar på farmor, pratar några ord, sen ett tydligt Mamma! Så pinnar benen iväg till mamma igen, hon lär nog också sitta i skinnfåtöljen och lösa världsproblem med farmor vad det lider.

Nu ska jag dra igång min dag.

Jagstark är viktigt

1C1143FA-E384-46A7-A704-28449B1EB0C9

En sista eftersläntrande tomatplanta som vi fick av dottern, nu börjar den få tomater.

Jag känner mig bestulen på en hel vecka, vart tar de vägen alla veckor, de är banne mig värre än sockor som går upp i rök i tvättmaskinen.

Idag har T varit här och vi har som vanligt pratar om livet, det bra och det som beter sig hopplöst mot var och en av oss, då och då. Jag har berättat om grooming, vad det betyder och var man kan möta sånt. Känns inte kul att behöva tala om att världen inte är bara god, tids nog kommer han uppleva motståndet livet bjuder, besvikelser och hela baletten som behövs för att bli vuxen. Nja, alla upplevelser behövs inte, men det blir som det blir.

Jag pratar mycket om att vara jagstark, det där som är vi, lyssna inåt och känna in magkänslan när något känns konstigt. Att våga lyssna på sig själv, våga stå upp, vara obekväm, om jag så är ensam om tanken, och den i sig inte skadar någon. Idag får små pojkar lära sig att se sig över axeln och springa av bara helsicke, när nya grupperingar hotar. Jag har inte ord för ilskan jag känner över all oro vuxna kommer behöva ha för sina barn i nutid. Han har redan mött elakheten från äldre skitungar vid rampen de åker på.

Ett gäng stjärnögda i vårt land tror ju alltid att allt är lögn och förbannad dikt, eller rasism, när jag och andra är förbannade över landets tillstånd. Till och med gammelmedia har ju tvingats berätta dygnet runt, om en del av allt som händer. Läser man lite mer vågat, alternativmedia och utlandspress, så får man mer av verkligheten än man klarar av att smälta.

Det är ju våra barn och barnbarn som kommer få stor påverkan i sina liv, inte sjutton kan vi sitta här då och blunda, mumla och brunsmeta alla som ser mer klarögt. Vi den äldre generationen kommer klara oss med nöd och näppe. De äldsta av de äldre har ännu den bästa pensionen, om man bortser från mig och resten av oss sk fattigpensionärer. Vi slipper den dåliga skolan, hoten under hela uppväxten, alla indragningar i alla samhällets led, bara vi håller oss friska nog och inte behöver bo på ett boende, utarmas det som varit självklar för oss. Våra barn får inte det fina land att växa upp i som vi fick, vi tvingas lämna över eländes, elände i ett längre perspektiv. En ren mardröm.

Men nu ska här packas, jag ska njuta av stugan, tystnaden, trädens sus och att sova som klubbad, vilket jag ofta gör där. Sen ska vi plocka tomaterna på vår stooora odling 🙂 och hämta upp mer potatis ur jorden.

Fridens på er alla, ha en skön helg. ❤

Orm för tusan, spring!

C2784247-FF99-49E5-9D2C-D13E1DD1CF2FDetta hände i fredags

Kommer då äntligen ut på landet, släpar kassar in i huset, rundar in i köket och där ligger ormen Orm!
Jäklar så rädd jag blev, kastar kassar vilt och skriker rakt ut! Sen kommer maken och han börjar skratta, han ska ta den, men jag är ännu så inne i Farlig Orm att jag säger ”Nej, rör den inte, ta sopborsten”!
Hjärtklappning och Stort adrenalinpåslag

Fattar att det är den förbenade Sonen med sina söner som har lagt den där, jädrans plastorm och jädrans unge. Ringer upp honom och han skrattar ihjäl sig i luren, han har väntat sedan förra söndagen på detta.

Nu får jag fundera ut en hämnd framöver. Grrrrrrr!

Någons död rör upp tankar och känslor

Igår dog en man vi umgicks med under de där åren barnen växte upp, han var gift och hade barn i vår dotters ålder. Så mycket kul vi hade tillsammans, vi åt väldigt gott, fikade, spelade massor av spel och löste världsproblem över köksbordet. Hon och jag är ännu goda vänner, fast paret skiljde sig för många år sedan.

Jag hade inte sett honom på lång tid, när vi hittar varandra i Icas gångar. Stort överviktig, satt han på en scooter och såg väl inte så där jättefrisk ut, men vi pratade på som förr, konstaterade att det var länge sedan vi sågs. Slängde käft och skrattade på det vis vi alltid har gjort. Att jag nyss blev pensionär och han som några år äldre hunnit träna en hel del som tidsmiljonär.

Idag är jag tacksam och glad att vi fick det där sista mötet, känns som något som ofta händer mig, att få ett sista oplanerat möte. I vintras dog ännu en manlig vän, även honom mötte vi och pratade om cancern och jag fick krama om, ta del och sa till maken, det där var nog sista gången vi såg honom. Även han en gourmand som lagade mat med skicklighet, trevlig som bara den att umgås med honom och hans fru. Frun som har haft T och nu även de två yngsta av sonens barn, som dagbarn. Vi är så insnärjda i varandra, vi som lärde känna varandra de där fantastiska åren när vi fick våra barn.

Så många som har dött genom åren, olika människor som jag har umgåtts med på olika vis. De har alla lämnat spår i mig, varje gång någon dör, slås jag av förgängligheten i våra liv och att man aldrig vet, när det plötsligt saknas någon, i det här, mitt närmaste känslomässiga kollektiv, alla grannar har varit genom åren. Grannar som oss, fick barn och kämpade för att få ihop tillvaron. Vi delade varandras liv, på närmast Bullerbyaktigt vis, vi mammor och alla barn, den sista generationen som var hemma med sina ungar. Vi var ett stort gäng på gården och delade våra liv på många vis.

Där fanns alla sorters kärringar, städkärringar, vi var tre,  bakkärringar, vi var två, skvallerkärringar, gladkärringar, mutterkärringar, vet bäst kärringar, tar hand om allt kärringar, allt fanns där, omväxling förnöjer. Men idag ekar tystnaden på de lekplatser byggda enligt fastställda EU-normer. Det var inte en tyst stund då, när vi var i den åldern att vi dagar i enda var ute med ungarna, året runt.

Jag ska tända ett ljus för Stefan ikväll, mitt sätt att säga tack och hej.

Håller med dig Bergalott man blir överrumplad av innebörden av åldrandet på många vis, det jag skrev om nyss är väl det tydligaste. De som gått/dött, välj det ord som passar dig bäst, de påminner mig om min ålder, då de blir fler och fler som lämnar. Stunden, jag får höra om någon som gått, stannar det mesta upp några sekunder i mig, jag glömmer först bort att andas, sen det tunga stråket, tankarna om allt som varit. Sorg, men ibland tacksamhet att den som dött, fick lämna smärta och elände, fri helt enkelt.

 

200 km/h bara å gasa på

Igår på väg mot dotterns middag på de vägar, som om man åker vidare leder till utanförskap och elände, enligt de boende själva, som om inget annat var möjligt i vårt land, att man skapar mycket själv, har ingen undervisat dem om. En bil kör förbi i ytterfilen så snabbt att jag faktiskt hoppar till och blir rädd. Jag tittat till på maken och konstaterar att den nog körde i 200 km/h. Så sjuk, den klämmer sig in och utsätter andra för livsfara, far ut och in genom filerna.

Efter en utsökt middag där dottern testade sin födelsedagspresent en  souwide, sjutton vet hur det stavas. Hon sjöd en hel oxfilé i en försluten plastpåse i flera timmar, däri plastpåsen var också smör och kryddor, sen grillades filén på, precis innan serverandet. Likadant med plastpåsen, gjorde hon med sina egenodlade morötter och annat, nyupptagen potatis mmmm säger jag bara, galet gott.

Det var så roligt att träffa småflickorna igen och lilla mullgrodan som är så lik min dotter som liten, vill upp i min famn direkt. Sexåringen hoppade också upp och kramades. Inte konstigt att hjärtat sväller och kärleken brer ut sig.

Det hände inte mycket, vi pratade och skrattade, lekte med ungarna och så försökte sexåringen och jag att videofilma henne med olika resultat. Vi konstaterade att mormor inte var något bra på det hela och inte heller en sexåring som annars kan det mesta. 🙂

Vid hemresan blev vi igen varse den nya körstilen i Sverige, denna gång tre bilar i rad som blåste förbi oss i så där tvåhundra knyck vid Nordiska Museet. Tävlingsköra i vanlig trafik som är såå roligt … not.  Folk utan hjärna har invaderat landet, vi får vara glada så länge vi klarar oss.

Igår natt låg jag och läste gamla och nu menar jag riktigt gamla inlägg. En vän undrade om jag hade sett att jag var bland de 100 mest lästa på WordPresslistan.  Nämen så kul för egot att bli påmind, det var roliga tider, med riktig fart på bloggarna här inne. Är vi inte en krympande skara, vi som vill skriva här inne?

Nyss kom vi hem från Blomsterlandet, nysatsning på blommor som gillar direktsol. Det går ju inte att ha annat i fönstren på ena sidan, skiner solen är det obarmhärtigt varmt och ljust.

På vägen hem slank vi ner till glasskiosken vid bryggan, så gott, en strut med en kula salt karamell, bland det godaste i glassväg, såg att den smaken hade vunnit pris, tro de ja! Den andra kulan citron/kaka, men dra mig på en skottkärra, så läcker och inga äckliga kaksmulor, utan bara själva smaken blandad med len citron. Havet, måsar, tärnor, bryggan, båten och ett blädderex av en känd kvinnas kåserier. Klar jag köpte mig ett eget ex 200 kr av Inger Grimlund. Minns att en kompis hjälpte henne att renskriva recept till en av de kokböcker hon är mamma till.

Finns så många fantastiska kvinnor på ön, minns en höstdag för några år sedan när jag fick äran att armkroka modeoraklet Gunilla  Ponten. Jag kan ju bara tänka mig hur kraftfull hon var i sin glans dagar, när hon hade en så stark utstrålning på äldre dagar. Jag fattar inte hur man får acsang där man vill ha det, vet att det saknas ibland i mitt skrivande som hos Ponten, gör mig galen av ilska. Så behöver vän av ordningen inte reta sig på det.

 

 

 

Överfallen av natur-liga känslor

BF4A132F-8B91-4EBA-B971-47BDFA6A42ECMen visst har det varit varmt idag … men jag har mått bra med fläkten som har jobbat hysteriskt större delen av eftermiddagen/kvällen. Sent på eftermiddag kom vi på att vi hade glömt bort att plocka ut lämplig middag ur frysen, så det blev en tripp till Ica Älmsta.

Jag kan inte fatta att jag inte såg naturen när jag var ung, den fanns ju där runt mig hela tiden. Det åktes skidor i skog och backar, skridskor, varm choklaaa och Jaffa apelsiner, ni ser, allt som hör till vinter. Sen sommar i skärgården, öar, vatten, kluckande och evigt badande. Höstens klara höga luft, regn, blåst, överallt löv och åter löv. Vårens skira spirande, den första ljumna vind som smeker min kind och ger mig den tillhörande vårdeppigheten. Alla dessa är mitt i naturen, jag såg, utan att se.

Idag på väg genom Roslagens ofantliga grönska, jag blir rörd över allt det vackra, de varmt honungsgula fälten med ljust böljande gräs i kanterna. Kan man storkna av alla ljuvliga nyanser som möter min iris! Kan man bli tårögd och rörd av glädjen av få vara med om allt detta sköna?

Jag undrar när jag ”vaknade” och vad som gjorde att jag inte såg tidigare i livet?

Nu har jag börjat planera för torsdagen, maken fyller år och svärdottern har fyllt 30 och ska firas. Nu vet jag inte säkert om de dyker upp, de har ju semester och så mycket att göra i stan.

Men imorgon ska jag baka två kladdtårtsbottnar med vaniljsmak och maräng med hackad mandel eller hasselnötter, står still i skallen just nu vilken sors nötter, sen ska de stå i kylen över natten. Passar så bra att bara dekorera dem med grädde och jordgubbar på torsdag. Jag kommer fuska med köpta bullar och kakor. Finns ju inget bageri i närheten och jag ställer mig inte och bakar mer i denna värme. Ja, och så passade jag på att bjuda in de enda grannar här som vi har träffat en gång hemma hos dem, på middag för flera år sedan, de bor året runt här. Jag har så hopplöst dåligt samvete över att inte ha bjudit in dem tidigare.

Vi har pratat många gånger med dem, om att det är ju faAn att vi inte kommer till skott, maken jobbar ju ännu och har ofta så himla mycket att ta hand om när vi väl är här. Själv är jag livrädd för att hamna i ”min tur att bjuda och sen ska de känna sig tvingade att bjuda igen.” Det har ju bara med min hopplösa kropp att göra, jag vill inte bjuda, för att behöva ringa och ställa in eller ta sig genom något som jag egentligen vill, men inte orkar, men så klart gör ändå.

Men nu ska det bli kalas och jag ringde och bjöd över dem, berättade att vi har två att fira, men att de absolut inte ska köpa ett dugg, bara komma över och äta tårta. Men jag sa att ”jag ville säga att de fyller år,” för det är så konstig känsla att komma bjudna utan att veta att någon fyller år. Men betonade igen Inga Paket! Hoppas de förstår det nu.

På torsdag ska det bli extra varmt hörde jag på vädret, vi ska sitta på altanen under partytältets tak i skugga och jag sa till maken att vi ska ställa ut fläkten, så den kan bjuda på lite svalka.

Stickade en blåturkosrandig socka till sonens snart femåring, han älskar blått. När jag började med den, hade jag ett ullnystan med smutsrosa och ett knalligt rosa och det sa min T att han ville ha randiga strumpor av och jag kunde inte hålla mig, var så nyfiken på hur de färgerna skulle ta sig, så nu stickar jag på hans strumpa. Snart har de en var, önskar ofta att strumpor och vantar bara var just en. Egentligen tar tålamodet slut efter en, men det är ju bara att skärpa sig. Just inget flow i mig när det gäller det mesta sedan några veckor, en bok håller jag på med, en deckare sedan minst tre veckor, den är bra, men jag brukar ju sluka böcker. Sen sockorna bara nr två på alla veckor … här går det undan, not.

 

 

Släkten är inte värst, men nog känns den.

413373F2-5687-484B-9BFA-109D91CFA015Plötsligt slår insikten ner, min ena vän på Fb håller på att dö av sin cancer. Jo, men visst har jag vetat det länge, vilket håll det lutar åt, men nu tror jag det bara är en tidsfråga och jag fick sån äcklig ångest över livets förgänglighet.

Visst har jag mina favoriter både här och där, nu är det den tredje som kommer försvinna på Fb, de två tidigare lever så starkt i mitt minne att jag förstår att även hon kommer behålla mina tankar på henne. En sak har de gemensamt, glädjen, humorn, de varma hjärtan som klappade. De två första var otroligt duktiga på att skriva texter jag skrattade åt, tog åt mig av, på alla sätt och vis, precis så som en riktig text bjuder in till.

När jag nu ändå höll på med ångestsnörp så gled tanken över till dottern med familj som flyger/bilar ner till Frankrike för två veckors semester med svärmor och dottern makes familj. Lycka till säger jag, som mest skulle fasa för att dela hus med  närmaste familjen så länge och med små barn. Säkert bjuds många trevliga stunder, men den andra delen.

Igår drog vi in till hufudstaden, kollade posten, blommorna, hämtade paket och handlade på Ica, innan vi åkte på barnkalas för dotterns yngsta. Hembakt som smakade finfint, där var deras vuxna vänner, med några äldre barn och så deras närmaste släkt. Vår son med familj och vi var också där, det är så konstigt detta hur jag ibland känner mig som om jag sitter i en bubbla för mig själv, på fel plats.

Dotterns svärmor som stadigt hämtar barnen från dagis en gång i veckan och aväter middag tillsammans med familjen, ränner även periodvis ut och in och ställer upp massor som barnvakt till dem. Allt detta har jag inget emot, tycker det är bra, för vi bor för långt bort, för den där dagliga enkla, självklara kontakten. Men svärmor verkar ha besvär av det, igår gjorde hon problem av att yngsta dottern säger mormor till henne, det är enklare för barn att säga mormor än farmor. Vet väl jag som kallades Tarmor under lång tid av T när han var i den åldern. Hon ber om ursäkt för att hon har tagit mitt mormornamn, jösses vad ska jag säga. Känner inte min ”plats” hotad på något vis, men för henne känner jag att det är galet viktigt att vara nummer ett på alla vis för dottern barn.

Idag en helt normal svensk sommardag 23 grader med lagom vind, lite moln och mycket sol. Jag fick besök av närmsta grannen och rantade efter henne barfota. En får lida om en e dum, snacka om ont i fötterna efteråt. Jag som sprang barfota hela somrarna under uppväxten, jag kan ännu förnimma känslan i fötterna när jag hoppade ner från högre platser, gick på allt för het asfalt eller sandstrand, gräset, ängen och klättrandet upp och över murar, i träd.

Nu bär det snart iväg till vårt lilla Ica, tänk att man alltid glömmer något, fast jag hade lista och allt.

Fridens

 

Regnet

AA4A266C-A19E-4A3F-B553-C83241A353A8När vi kom ut till stugan konstaterade vi att det låg snö efter vägen, ett häftigt regnoväder hade slagit över i hagel, 24 mm berättade regnmätaren att det kommit i veckan och det var början på ett dygns häftigt regnande, hela 50 mm på ett dygn har vi fått. Det är inte över ännu, maken tömde regnmätaren som flödat över och blev då upplyst av en granne som rastade sin hund, om att det kommit 50 mm. Vi måste köpa en större regnmätare om det fortsätter så här och fortsätter gör det, tunga regnmoln dränker oss hastigt, sen lite uppehåll, som för att ladda för ny omgång.

Igår bakade T väldigt goda vaniljmuffins som sen smörkrämsspritsades, sprits finns inte här, så vi gjorde en egen med bakplåtspapper. Vi konstaterade att vi inte var så bra på just sprittsning, vi såg 🙂 både en bläckfisk, höna och kossa, som sen dekorerades med strössel och chokladlinser.

Det händer mycket mellan oss tre, vi skojar, pratar och jag berättar så klart om allt mellan himmel och jord.

Glassbilen kör sin sjungande tur, tror inte den får några köpare idag sa T.

Nu är det dags att ta tag i resten av dagen, allt går sakta inom mig, i det dämpade dagsljuset, maken läser och T flyttar sina krigsagubbar runt på bordet, bygger värn och använder lådor, böcker och annat på så vis grabbar i alla tider har lekt. Vi njuter alla av lugnet, tystnaden.

Kram

Allt saktar ner

3534BDC7-A019-40D6-88EC-48A5884BA6A4Gårdagens resa till vårdcentralen fick jag tursamt åka med en kompis som också skulle till VC samma tid, men på ett närliggande ställe. Så när vi var klara hämtade hon mig,  vi åkte till ett underbart fik, som jag bara har läst om. Där satt vi i Kaptenshusets trädgård i underbart sköna stolar med kuddar. Kaffe och prat gör gott för själen med blicken vilande ut i Kyrkviken.

Nu har jag fått ledigt från omläggningen av bölden till på måndag, måtte det bara vara helt ok då. Semestern börjar på måndag och jag har tänkt mig att göra annat än att vara på vårdcentralen varje dag. Dessutom ska T vara med oss hela veckan, vi har en del planerat, köpa en ny bärbar dator med ett löst riktigt tangentbord. Tänk så jag har saknat att kunna skriva med rätt fingersättning, det går ju så mycket snabbare, än denna hopplösa pekfingervals på paddan.

Sen har jag tänkt att gå på glassbar med T och maken, säkert ett besök på kulinariska McDonalds, så är det med barnbarn, då hamnar man på ställen, som inte ofta får besök. Sen ska maken och jag placera T framför en film och dra igång rensandet av mitt arbetsrum. Det har blivit som en hopplös rest från renoveringen, allt som packades ner i lådor står ännu kvar, där är dammigt och stökigt. Jag blir sjukt trött bara av att titta in i rummet, men nu jäklar får det vara nog. Jag har ringt till äldreboende som förr fick mina böcker, men de har startat ett samarbete med biblioteket och behöver inga nya böcker. Så det blir till att bära ner i soprummet, andra kan rota igenom och ta vad de vill ha, så blir det bara att kasta resten.

Maken suckade igår efter en titt på vädret framöver, två veckor mulet och fläckvis regn sa han, skönt sa jag. Tänk så olika vi vill ha väder, för mig är svensk sommar mellan 18-25 grader, varmare än det, är för äckligt att leva med. Arma människor i Europa, de lider nu och de äldre, sjuka har ett värre helvete än friska.

Denna semester ska efter passningen av T börjas med att inhandla T-bensstek, förklaring kommer. Förr som i uppväxten var min pappa en riktig gourmand, han älskade god mat, lagade lyxig fantastiskt god mat. På balkongen hade vi en elgrill och pappa grillade allt på den, favoritmat var just T-bensstek och vi kom fram till, att vi ska köpa det och grilla under semestern, jag har inte ätit en sån på mängder av år. En favorit på pappas grill var också njure och lever, smakade så galet gott, så inte var det bara möra biffar inte.

Minns när jag var njursviktig att jag aldrig var sugen på njure under den tiden, 🙂 sneglade hastigt till, om jag såg sånt i kyldisken på Ica. Men nu äter jag det gärna igen, fast det händer inte så ofta. Jag älskar grillad inälvsmat, men det gör inte maken, så det blir inte ofta.

Tänk så glad jag var över denna helt obokade vecka, innan veckan startade. Jag skulle passa på och dona med olika saker som behövs hanteras. Inte en tid att passa, morsning korsning! Så kom bölden som uppkäftigt startade hela min vecka. Nää, man vet banne mig aldrig hur något blir här i livet.

Nu ska jag skölja upp en halsduk jag har stickat åt dotterns snart 6-åriga dotter, hon önskar sig en sån i karamellfärger. Sen ska den nålas upp och sitta så tills den torkat så att den sträcks platt.

Friden

Drottningen på min ära

754614AF-B378-4DA5-8E89-2E252B781A54Nu är han på väg, skolan är stängd och idag även fritids, så snart kommer han och vi har längtat så, vi har inte setts sedan den 4 juni. Nu ska jag få höra om hela Londonresan, ska bli så spännande att höra vad som fastnade, alla tankar runt ett annat land, själva resan, språk, mat.

Ikväll börjar sonens och min planering inför midsommarätandet, ska bli så mysigt att ses igen och äta festmat. På dagen brukar de dra iväg till midsommarfirandet, ta lotter, dansa lite och njuta av kommunens ordnade midsommarfirande. Jag brukar stanna hemma och fixar tårtan till kaffet eller hur vi nu tänker oss eftermiddagen.

Att här ”känns lika hemma som hemma” är nog inte så konstigt, han har ju varit här så mycket genom åren. Han kom till lunch och jag värmde favoritfödan, fiskbullar och potatis. Han tar en redig portion och hämtar mer, när han går för tredje gången säger jag, ta du hela kastrullen och sleven. Tomt blev det i kastrullen, sen var han mätt.

London var shopping, tunnelbana, pizza och långa vandringar mellan de ställen de tänkte besöka, London är ju verkligen stort. Men kan ni tänka att han hade sån tur att Drottningen stod på en balkong på slottet och vinkade, just när han var där. Jag sa att den tanten är så pass gammal, att det var tur att han fick se henne, det kommer du att minnas i hela ditt liv.

Sen hände en märklig sak, på väg hem till Sverige igen, sitter han på en bänk på flygplatsen när en kille kommer fram och frågar om han är T? Då är det hans 12-åriga ”halvkusin”, ni vet nu för tiden blir det så märkliga familjer pga ingifta, skiljda, barn hit och dit. Denna kusin leker han ofta med, pappan till grabben är gift med T:s moster. Hur är det möjligt, vara i samma land, utan att de visste om det och åka samma flyg hem. De fick dessutom sitta bredvid varandra hela flygresan hem, det spelades kort och annat så tiden skenade nog iväg. Men visst är det festligt att kusinen frågar om han är T, det är ett så oväntat möte att han inte tror sina ögon.

Han var nöjd, mer än nöjd med sin första utlandsresa och det var kul att höra honom berätta om allt. Han stannade över middag och konstaterade att nu var det inte så ledsamt att lämna mig, när farfar skulle köra hem honom, för nu ses vi ju redan på torsdag kväll på landet.

Nu måste jag sätta fart, min fina städerska kommer efter lunch, jag brukar plocka undan så det går smidigare att städa.

Bak och fram ut och in

9172BFED-7446-4D90-8A22-EF22871F2844.jpeg

Denna förmiddag verkar jag ha vaknat bak och fram. Ni vet min äggkokare tog hand om två snart löskokta under tiden jag bryggde en kopp kaffe rakt ner i koppen. Kaffefiltret fick som vanligt sitta kvar i Melittahållaren tills sista dropparna runnit ut i vasken. Då larmar äggkokaren att den är klar och jag tar upp själva ägghållaren och börjar kyla ner äggen med kranvatten. Fipplar till och tappar ett ägg rakt ner i kaffefiltret, självklart krossades ägget med sump överallt.  Suck, dubbelsuck.

Sen fortsätter dagen men en totalt disträ Maggan som inte minns det minsta av allt hon tänker före, men inte efter. På väg in i duschen tänker jag att jag ska använda sista slatten duscholja, har redan öppnat en ny flaska. Inte minns jag det inte, små larviga saker som i mass blir härdsmälta i skallen på mig.

Igår bakade jag surdegsbröd igen, ljusare med bara vete och dinkel, ibland är det enklaste bröd det godaste. Redan i måndags ringde T nyss hemkommen från skidsemester i Norge. Kunde han komma och vilken dag passade oss båda?

Igår var dagen vår, han ringde mig, nu går jag från skolan! Ååå så vi har längtat efter varandra, stora långa kramen och munnen går på honom, han har så mycket att berätta från skidåkningen.

Jag frågade om han hade ätit, nej, sa han och menade mellis på fritids, jag tänkte på lunch. Jag sa ju det, att min hjärna rör till det. 🙂  Fiskbullar, vill du ha det? Jaaa, sa han som älskar fiskbullar. Han åt upp nästan hela burken och en redan kokt bamsepotatis nerskuren i fiskbullarna. Sen åt han äpple, blodapelsin, nybakt bröd, lite sparat godis från sist han var här. Middag fick också plats rökt fisk, potatis remouladsås och en stor härlig råkostsallad han hjälpte till att skära, riva.

Den smala spillivinken, där jag kan räkna alla revben, att han kan äta så mycket.

Idag borde jag en massa men det vill sig inte, packa lite inför helgen och glädjas åt att jag kommer få träffa tre av mina barnbarn, äta middag under skratt och stoj. Sen lämna över lite efterskickade presenter … ååå, jag virrar, köpte en fin hare i form av en nattlampa, de har en redan, men jag tänkte, ungarna delar rum och kan ha en på varje sida i fönstret. Den haren var så liten, inte visste jag att de fanns i olika storlekar. Så nu får jag säga till T:s 4-åriga bror att han får en kaninbebis som hör till kaninmamman som redan finnas, kaninmamman som har längtat så efter sin bebis.

Sen köpte jag en emaljmugg åt minstingen, flickan, en mugg med Pippi på, hon är galen i Pippi. Jag trodde inte mina ögon när jag packade upp den, så liten att jag undrar varför de gjorde sig besväret att tillverka den? På bilden såg den normalstor ut för ett barn i hennes ålder, säkert stod det hur många dl den rymde, säker som amen i kyrkan stod det där. Fast jag har ju så brått och går på bilder som luras. Hur stor den är? Den rymmer 1,5 dl, rena löjan. Så mina gåvor i helgen tillhör det minsta man kan tänka sig, fjant rent av.

Passade på att beställe fyra par jeans, fyra T-shirt och fem sockor till T, han behöver nytt, växer så det knakar.  Hoppas kläderna är i rätt storlek!

Fridens på er!

Ljusa toner i en upplyft själ

AD4E9A32-A44C-4372-AE54-90808F1790B3I stugan på marknivå hör jag en kakafoni av uppspeedade toner, locktoner, prassel i buskar och snår.  Resan hit genom vårt vackra landskap i gårdagens sista ljus, var nästan smärtsamt ljuvlig. Allt det efterlängtade, åkrarnas svaga grönska, trädens blygsamma blom, allt lovandes av kommande fröjder framöver.

Veckan har varit upphöjd i ljusare toner än på länge, jag och rullatorn har trampat på, både i närområdet och åkt bussen. Inte har jag tänkt på att man åker gratis med rullator, så det var ju en trevlig suprise. Nog har jag sett folk med rullatorer gå på bussen och bara sätta sig, men inte tänk mer på det, precis som med barnvagnar.

Läste mig till att så länge det finns en chaufför att betala till, gå från bakdörren och fram, behöver man inte betala, men vid andra tillfällen som tunnelbanans spärrvakter och liknande betalar man som alla andra.

Nu har jag två nya mål att åka till i höst, Röda Korsets Kupan öppnar igen på ny adress och då kommer jag att få åka dit i vårt eget tåg. Tåget har upprustats och var klart för säkert fem år sedan, i höst åker jag min premiärtur. Sen byggs äntligen ett Lidl som öppnar i sommar, jag är larvigt förtjust i Lidl. Vår dotter har ett stor Lidl som vi tvångsmässigt stannar till vid varje gång vi hälsar på henne. Hoppas nu även vi får ett med allt, jag gillar att de säljer kläder och annat.

All denna frihet och inre glädje tack vare rullatorn Rulle, det blir hans namn. Kom på att mina föräldrar hade en bekant som hette eller kallades Rulle i min barndom, undrar vilket namn han egentligen hade eller var det ett ”riktigt” namn?

Påsk igen, denna gång utan barn och barnbarn, sonen med familj åker skidor i Norge och dotter med familj som skulle fira påskafton med oss trycker hemma med virussmittad yngsta, med en tunga full av smärtande blåsor och röda prickar på febervarma kroppen. Glad påsk!

Men vi har handlat både lax, lammkött och sill, men jag gjorde ingen egen sill, eftersom jag inte visste om vi skulle bli fler till middag eller ensamma. Passar bättre att öppna en liten burk sill till oss, än att ha en stor sats som ingen orkar äta upp. Vad jag inte har är godis, maken fick ett proppfullt påskägg från jobbet, jag tänker inte nalla från det. Jag kämpar på och är nu inne på mitt -6 kilo, det har gått bra för det mesta, men jag tillåter mig lite övertramp då och då. Jag har gjort en frö och nötbars med smält 70% choklad ovanpå, som jag tar till kaffet på kvällarna, den är inräknad i min ranson.

Igår togs alla blodprov till tre månaderskontrollen, allt såg bra ut som jag såg det, dags för blodtappning igen och CRP kan visst aldrig lägga sig som hos en frisk, inflammation och ledvärk i kroppen ger utslag. Läkarbesök nästa vecka, det kommer bli helt galet framöver, blodprov, läkarbesök, tandläkarbesök, städerskan, 65-årskalas, klart det ska firas och tävlas med alla ungar och ätas gott, fotvård, hårklippning är avklarad och en ansiktsbehandling, som förövrigt gav mig en allergisk reaktion. Jag som i min lycka med Rulle bokade ansiktsbehandlingen, vilket jag inte har gjort på mängder av år. Får nu ännu mer anledning att inte sitta i solen, vilket jag inte bör göra vilket fall som helst. Men känner mig lite sur över det, denna första ljuva solhelg.

Men när allt detta är gjort väntar lugnet, det ska bli så skönt.

Glad Påsk på er alla! ❤