Lång näsa nummer två

Hahaha nu har det gått troll i att få en ny legitimation. Kommer till Polisstationen, blir ombedd att logga in med siffror jag har fått. Nej, det är fel, finns ingen tid till mig, en snäll man som jobbade som volontär hjälpte mig, konstaterade att maken missade vilken månad vi skulle vara där, 18/3 inte idag. Så snopet, minst sagt. Så vi fick en ny tidigare tid, som jag nyss upptäckte är min fotvårdsdag, vilket jag gör var tredje månad, trött jag blir. Maken säger att vi bokar om ännu en ny tid ikväll.

Tänk att jag har fixat håret och sminkat mig två gånger i onödan, nästa, sista gången ska jag banne mig åka naturell, ser ju lika ful ut ändå på dessa bilder. Av den lilla turen till polisen blev jag helt slut, stå länge och sen gå till bilen en sväng. Inte mina bästa grenar, så flåsig och tryck som tvärs över bröstet. Funderar på om jag har fått Angina pectoris, få se imorgon hos doktorn.

Han sliter nu maken, allt som är i balkongrummet ska in i vardagsrummet, där ligger nu den nya snygga ekparkett på plats. Nya tassar på möblerna och skinnsoffan har han dammsugit och smörjer nu in dynorna. Vilken tur att jag valde en man som är orädd för att ta i när det behövs.

Nu ska jag skala potatis till ett potatismos, roligare än så blir det inte nu.

 

Mår du inte bra, då kör vi allt på en gång

Jag är så trälig nu att jag har avvaktat under förmiddagen med dusch och framförallt hårtvätt. Tog med mig mobilen för säkerhetsskull, vilket jag aldrig tidigare har gjort. Men det gick bra, var rädd att jag skulle ramla ihop. Klart jag tog trycket efter duschen, när jag hade suttit rakt upp och ner en bra stund, 93/67 puls 95, det tar sig sa mordbrännarn, imorse låg det på 85/61 puls 98. Jag har druckit mycket och jo, jag testade 1 tsk bikarbonat i ett glas vatten, men vet inte om det hjälpte. Ska dra på mig kompressionsstrumporna också, testar allt.

Posten kom och jag öppnar ännu fler kuvert om pensionen, den kommande och nu var det den ”riktiga” pensionen de informerade om. När jag kom till vilket banknummer den automatiskt skulle gå in på, så höll jag på att börja grina. Blev så himla sentimental, mitt kontonummer har jag haft hela mitt vuxna liv och det blev jag rörd av, den känslan. Det säger mig också hur risigt jag mår, när den där överkänsligheten slår till, ledsen och halvdeppig.

När vi ändå håller på med posten fick jag idag tillbaka pengar från Radiotjänst, det nya gick väl igång vid nyår. Blir intressant att se hur mycket jag får betala, senare.

Med allt tok som blev med mig själv efter den lilla promenaden till banken, så fixade maken en tid till Täby polisstation för att få ett ID-kort. Han kommer hämta mig, köra dit mig och sen på vägen hem ska vi in till Danderydssjukhus och lämna in en proppfull Ikeakasse med pocketböcker till korridorsbiblioteket. Känns så skönt att bli av med böckerna, det kommer bli ännu fler när vi plockar upp böckerna i bokhyllorna igen.

Det var måndag, tisdag ska jag till min VC-läkare och före besöket måste jag klämma in blodprovstagning till njurläkaren. Det har gått tre månader sedan sist, hon ringer mig när provsvar har kommit. Jag blev riktigt glad, den nya njurläkare verkar jag få ha kvar, hon är verkligen toppen.

Samtidigt med allt detta jag ska göra kommer golvläggarna på måndag morgon och ska vara klara på tisdag. Men dra mig på en kärra, nu ska först vardagsrummet röjas ut till måndag, ny parkett ska in och på tisdag blir det balkongrummets tur, parketten förutsätter in i det rummet.

Vad är det som gör att allt alltid måste dra ihop sig samma datum, jag är ju för sjutton redan vissen. Fast golvkillen kommer sköta sig själv så kommer jag att bli helt slut.

Äsch, jag blir så irriterad på trycket, just det där att jag inte vet vad jag kan göra, att det ligger runt hundra räknas som ok lågt och det ska man kunna leva med. Men när det blir farligt lågt kan ju hela kroppen smälla av. Hjärtat kämpar ju som en galning för att få upp trycket, det är då jag flåsar som en idiot. Så saltlakrit, salt asså, strumporna som kramar som värsta boaormarna, och dricka mycket. Fler tips?

In en sväng på något helt annat. Dimper ner gör den Ikeakatalogen, tänk förr hur efterlängtad den var att bläddra i, drömma i, skriva listor och fantisera. Förra året var den tråkig, bläddrade inte ens igenom den. Detta år var den en katastrof av torftighet, det mesta såg ut som billigaste tänkbara möbler, prylar. Vad sjutton har hänt med Ikea? Sa det till maken som fick samma reaktion från en kollega på sitt jobb.

ja, så där, dagens babbel.

Nu ska jag äta lite frukt, är inte så hungrig sedan bankbesöket, som om kroppen inte mäktar med att smälta föda. Men klart jag äter, fast mindre, vilket inte drabbar någon spinkig precis.

Fridens

Suckarnas soffa

Gårdagen förmiddag väcktes jag av ”medicinklockan” tog min medicin, åt något, sen gav jag upp, sov resten av dagen. Idag är en piggare dag, men det är en bit kvar till normalläge. Inte åker jag till landet den här helgen, fast jag oror mig för snömängden på lilla husets tak.

Jag har ett matbröd på jäsning med russin i som omväxling, det brukar bli gott när mjölet är lite grövre. Tänkte slänga ihop en sockerkaka, men vet inte om jag orkar,  just därför tar jag kanske ett extra tag och får till fikabrödet för kvällen.

Nästa vecka ska jag hälsa på i en grupp som handarbetar, det är ABF som håller i gruppen, men jag betalar avgiften till PRO. Vette sjutton hur de har lyckats få ihop det hela, verkar inte som om jag behöver vara med även i PRO, men det får vi se. Jag ser verkligen fram emot att tillhöra något, åka till något varje vecka. Samtidigt som det är min fasa, först vet jag inte exakt var det ligger, vet att jag måste gå en bit efter busshållplatsen och det är ju inte min bästa gren. Sen gäller det att vara frisk, inte falla ihop i soffan som en medvetslös Snövit av tantmodell på onsdagarna framöver.

Nu ska jag baka ut russinlimpan. Kram på er!

 

Orgelspel och begravning

Nyss hemkommen från en begravning, det känns så bra att ha varit med. Jag gick hem efter själva begravningen. Ville bara vara med den stora fina familjen, mina tidigare grannar som jag tycker så mycket om.

Ibland när man är till åren, över nittio och sjuklig, tror jag det är skönt att få släppa taget och gå. Mannen som dog var så fantastisk, han var faktiskt det, på riktigt, inget jag säger för att man ska tala gott om de döda. Till hans dödsbädd kom 28 personer, bara det talar sitt eget språk. Prästen sa att man får vara glad om det kommer 28 på en begravning. Salen var verkligen full av folk, släktingar och andra vänner.

Vacker tvärflöjt spelades, underbart intrument att lyssna på, operasångerska som sjöng vackert och högt, ingen risk att någon halvdöv missade en enda ton där inte. Pastorn talade väl, kände den döde och sa att han önskade att han fick vara som den döde när han själv blev äldre.

Jag satte mig längst ut på ena sidan med orgeln bredvid mig, det blev en upplevelse. Jag har stått högt upp i ungdomens kyrka med orgen bakom mig och sjungit, men se vad organisten gjorde när han spelade, har jag aldrig gjort på detta vis.

Fötterna gick, tåspel, klackspel och så upp ovanför ”trätvättbrädan” där tå trycktes på, sen fanns det två avdelningar till sen alla dessa knappar in och ut och händerna på dubbla rader av tangenter. Som om inte det räckte, sjöng karln också. Jösses, han tog i så jag hoppade högt, inte för att jag själv sjunger så tyst, men jag hörde inte mig själv. Här var det inget mumlande, utan vana besökare som kunde texten ordentligt. Härligt, jag sjöng för kung och fosterland.

Jag älskar att sjunga, förr sjöng jag i kör, men numera blir det bara vid bröllop, dop och begravning, snarare blir det nog bara begravningar framöver. Ungarna är gifta och barnbarnen vars föräldrar ville ha dop för dem är döpta.

Igår var 10-åringen hos mig på eftermiddagen, vi poppade popcorn, tittade på Sune i Grekland och så fixade vi en pizza till middag. Jag hade köpt två långärmade T-shirt och ett par överdragsbyxor till honom, han blir alltid lika glad för kläder.

Imorgon ska jag inte göra ett dugg …

 

 

Alltid i sista stund

Idag hasade jag runt extra länge i nattlinnet bara för att jag kan. Tvättar och donar lite, då ringer dottern och undrar om jag vet vad det är för dag idag? Hon hade nyss pratat med pappa!

Nää, aldrig får vi ordning på bröllopsdagen, samtidigt är jag så lättad och glad över att maken och jag är så lika där. Jag får blommor från och till hela året runt, vi äter gott när det passar oss, också året runt. Han finns där när jag behöver honom och jag tror han känner att jag finns för honom, när så behövs. Om inte annat vet han alltid var jag är, hemma.  

Efter kontakt på mailen konstaterade vi att det får bli räkor, hovmästarsås och rostat bröd till middag. Synd, jag som har mycket rom i frysen, kunde ju tinat och serverat med rostat bröd, hackad lök och gräddfil, men det får väl bli någon annan gång.

Hemma igen efter en vecka på landet, underbart är kort sägs det ju och jag undrar varje gång vart sjutton dagarna tog vägen. Säger bara snöandet. Upplevde hur snön mjukt landade och rundade av allt i omgivningen, dämpar alla ljud och får mig att sväva invärtes. Det är så vackert och gnistrar oemotståndligt.

Minns barndomens kälkåkning i långabacken som gick mellan våra hus, hur alla äldre killar släpade kälkarna upp i kvällens mörker, upplyst endast av några gatlampor. Hur jag stod i snönfallet med tungan ut för att fånga en snöflinga. Betydligt bättre än när jag fastnade med tungan på målstolpen till killarnas hockeymål. Men i kälkbacken var de stora grabbarna så förtjusta i min lillasyster, hon fick åka med dem på deras kälkar.

Själv kände jag aldrig att jag hade någon som helst kontakt med dem, de stora. Var bara en av de där osynliga småjäntorna med för stora nya framtänder, pottklippt lugg och smal kropp.
Men det jag aldrig glömmer är spänningen att få vara ute i mörkret och åka tillsammans med det tillfälliga kollektiv vi bildade. Skratten och tjuten som ekade när vi for ner genom backen över parkeringen och vidare i nästa slänt som slutade på ängen. Stor och vacker Sätra äng som sträckte sig böljande ner mot Edsviken, i Danderyds kommun.

Nu har vi firat vår 41:a bröllopsdag med havskräftor och Budapestbakelse till kaffet. Tänk att vi alltid kommer in sent i handlingen, vi borde ju någon gång få ordning på det hela. Men å andra sidan löser det sig allt, till och med det år jag trodde jag var bröllopsdagen i spåret, bara det att jag ordnade allt till dagen före själva dagen. Så, nu struntar vi i det hela och snor ihop något snabbt som attan och njuter av det hela.

Fridens

Kung Bore

Nyvaken hasar jag upp och bara njuter av allt kung Bore har åstadkommit inatt. Tittar på fåglarna som i mängd flyger runt våra fågelmatare, får syn på Gråsiskor och lyckan att få se dem är så där larvigt stor, rent av barnslig.

Ser sen väldigt vackra Gulärlor och utbrister  ”ååå Gulriskor” varpå vi båda skrattar gott, nyvaken blandar jag ihop dem med svampen riska.

Maken är redan ute och skottar, vi åker hem senare idag och vi konstaterade att vi ska ta med oss kaffe i termosen och något att tugga på. Vi tror vi kommer få sitta i milslånga köer, vilket inte gör mig ett dugg, stickning, bok och kaffe så överlever vi det hela. Fast jag vill inte åka hem, stannar gärna en vecka till.

I födelsedagspresent i juli ska maken få en snöslunga av mig, önskar så att han hade den nu.

Inte såg vi sk Mello igår, förr såg vi aldrig på detta hysteriska program, nu för tiden brukar vi missa början och halka in på slutet. Undrar varför Sverige är med på slutklämmen, den avgörande tävlingen? Tror det skulle räcka för svensken att bara ha sin egen tävling, så galet märkvärdigt hela Mellovärlden beter sig. Nu ska vi se/lyssna på en massa usla låtar och sångare. Sen ska de skvallras om dem, skrivas spaltmeter både före och efter. Vi andra betraktare kommer delas upp i lag för och emot, ha vår favorit och bara bli lyckliga om just den vinner.

 

Ibland har jag tur möter inte glad lax utan glad tax

Med nollans hastiga intrång i vädervärlden krympte mina fina höga ”snövallar” på altanräcket och träden blev sorgset nakna igen, när snön föll av. Men nu fryser det på och vi kan se fram emot rena iskanan imorgon.

Samlade ihop soppåsen och gjorde samtidigt iordning lite påfyllning till koltrasten och de andra som pickar på marken, äpple, bröd och jordgubbar, låter ju inte klokt. Men jag har ätit färska jordgubbar varje dag sedan i fredags, det var många gubbar i kartongen vi köpte, så jag delar med mig av de sista. Med soporna i näven traskade jag till soptunnan och mot mig kommer en ettårig strävhårig dvärgtax skuttande. Matte stod på vägen och jag blev så lycklig över att bli varvad om och om igen av den lilla med krut i benen. Trevligt också att prata med en ny granne, fast hon bor längre bort ifrån oss. Så här på landet, vet jag, att hon vet mer om mig, än jag om henne, hon är granne med ”han med grävmaskinen”. Som säkert har berättat om oss, hon sa grävarns namn, för att jag skulle förstå vem hon bodde granne med. 🙂

Skillnaden mellan att bo i stan och på landet har drabbat mig med en ny insikt. Nyfikenheten på vad som händer utanför fönstret är bra mycket större här än i stan. Tro sjutton det, kommer det en bil, sopbil, snöplog om dagen, så bara måste jag hålla koll, titta ut.

Klart här pratas mer om vad grannen gör eller inte gör.

Va, åkte de hem nu?

Oj, har de hela släkten på besök!

Titta nu är hunden lös igen och rusar mot barnbarnet, hur svårt ska det va?

Konstigt att de inte är rädda om sina saker, allt står ute året om, den där tygstolen är hemskt solblekt, kommer brista när de sätter sig i den.

Vattenbrist, nämen inte tappar de väl upp sin pool?

Festligt när han på sommaren går till postlådan nyvaken i kalsonger och öppen morgonrock. Sån gör bara sommargäster.

Se där, tankar som vi 08 har när vi är på landet.

I stan är det så mycket bilar och folk hela tiden att det inte är mycket som fastnar, hjärnan blir som belagd av tefon, det mesta rinner bara av. Säkert skvallras det lika mycket om andra, bara jag som inte umgås med folk som förr, som inget vet eller hör. Lika skönt är det.

Nu tar skymningen dagen och jag har inte fått besök idag heller av elektrikern. I helgen gjorde jag något jag aldrig har gjort tidigare, jag letade gardintyg på nätet, en firma hade otroliga mängder tyg och så syr de upp gardiner. Jag letade och letade, tog timmar, sen slog jag till och beställde tre kappor. En till fönstret där gardinkappan brann upp och så till långa, dubbla fönstret, samma tyg. Så skönt, kommer på posten om några dagar. Jag ska försöka komma ihåg att fota, så ni får se.

Det här att komma ihåg, hrmf … sånt jag sa och självklart gjorde förr, fastnar ofta som ord som rann ur munnen, utan kontakt med minnet. Jo, jag ska fota, skicka, fixa, hämta, dona, vara snäll, ställa upp osv. Men minnet ställer banne mig inte upp, ibland lägger jag fram saker, som jag ska ge till någon nästa gång vi ses. Nog sjutton ligger det kvar där, oavsett om jag besöker personen eller den besöker mig.

Det här med lunch och middag blir det ingen ordning på när jag är ensam, konstaterade lättat att middagen blir avancerad ikväll, kokt korv, korvbröd och räksallad. Jag har riktigt god råkost sedan gårdagens middag med balsamico med mangosmak, kanske kan jag toppa korven med lite fibrer? Då blir det avancerat.

Fridens på er alla!

 

 

Att tänka rätt eller fel

I det otroligt vackra vinterlandskapet med mängder av fåglar som besöker matstationerna, darrar ett stråk av både sorg och uppgivenhet i mig.  Det här med att tänka högt, så korkat, man ska vara som de flesta andra, som inte hörs, de som sitter och kniper på sina tankar, åsikter. Har de några som hörs är de väl anpassade till rätt och riktigt enligt gällande PK.

Först vill jag börja med att säga att mina tankar och åsikter är just mina, varken rätt eller fel, men ett infall, anfall, utfall, från en annan vinkel helt enkelt, ett fritt tänkande om än helt åt helskotta galet, enligt vissa. Det där fria tänkandet är farligt, inte bara för samhället, utan även för enstaka medborgare som tar väldigt illa vid sig. Ja, jag blir attackerad, ifrågasatt, beskylld, inte så ofta, men det händer, mest möts obekväma åsikter, tankar, av tystnad.

Samtidigt tänker jag att utveckling aldrig handlar om tystnad, tystnad är stagnation i utveckling. I hela världshistorien är det de som står ut, vågar vara obekväma, har egna idéer, blir uteslutna, fängslade, avrättade, som står för utveckling. Med det absolut inte sagt att  jag tillhör de som gör någon skillnad, varken i det lilla eller stora, det har svenska Jante lärt mig.

Men jag föredrar folk som luftar sina tankar, intressant att höra andras vinklar på sånt som andra, även jag är så fast i, gammalt invant.

Om jag bortser från politik så är världen full av ämnen som är tabu, minerad mark att tassa runt i. Massa moral med hög svansföring om att ha rätt, rätt att känna sig både indignerad och kränkt, om någon tänker annorlunda. Då ska man ha på skallen, svärtas ner.

Bara tänk att ha fräckheten att tycka att ett museum bara för judarna som offer, inte känns rätt. 50 miljoner dog under andra världskriget, folkmord på inte bara judar, men det är bara dem vi ska minnas i vårt land. Ska vi ha ett statligt museum för att aldrig glömma förintelsen, så vill jag att andra förintades röster också ska höras på museet.

Samtidigt tänker jag att staten verkligen tjatat i rena rama kommunistisk anda, maniskt proppat mig full, hela uppväxten, vuxenlivet och i nutid med att vi aldrig får glömma förintelsen av judarna. Tycker inte jag heller vi ska göra, ondskan den ofattbara som drabbade alla de olika grupperna av människor, under den hemska tiden.

Finns det några andra länder som håller på så här om just förintelsen av judar, statligTV, filmer, radio, intervjuer, teater, manifestationer,  museum, minnesdag osv. År ut och in. Allt detta jag nu skrev är totalt förbjudet att ens tänka, det är som om jag är antisemit, en som inte bryr sig. Spelar ingen roll vad jag säger, har jag tänk dessa tankar högt är det kört. För mig handlar det inte bara om judarna, jag känner samma som dig som förfasar sig över detta ofattbara grymma brott mot judarna, mot utrotningen. Men tänker samtidigt att de inte var ensamma i förintelsen och det verkar vara väldigt tabu i vårt land.

Men det har hänt flera folkmord sedan den tiden, men de verkar inte vara lika viktiga. Dessutom har vi en utrikesminister som är bojkottad av Israel, hon är inte välkommen dit. Hur hänger det ihop med statens arbete för judarnas bästa, som enligt nutida kritik, inte hjälper judarna alls, de känner sig mer otrygga än andra och många flyr Sverige.

Så där ja, nu har jag väl skitit i det blå skåpet igen. För åsikter om detta får man bara inte ha. Då frågas det om 6 miljoner judas död inte betyder något? Tolkning av sånt man läser är ju fri, fast man väljer så klart sin tolkning, ungefär som fan läser bibeln. Tänka fritt och fel är absolut förbjudet.

Alla länder och religioner har sitt rätt och fel. Alla länder i historien har vetenskapsmän som har ”tänkt fel” fast de hade rätt och blivit behandlade som paria, avvisade, förlöjligade osv. Alla budskap som avviker, slås ner obevekligt av de som har rätt.

 

 

Ont i halsen, tom i bollen

Ont i halsen och känner mig så där lagom pigg, undrar hur förkylningen blir? Ja, ja säkert från besöket hos min förkylda mamma i söndags.

Det händer inte mycket just nu, jag känner mig mest orkeslös, trött och tom i bollen. Snart åker jag till landet, elektrikern ska komma och koppla in en elektrisk handdukstork på toaletten. Den får fungera som element i första hand, för vi har inget där inne.

Inte lämpat som återbruk

Har varit mest irriterad denna vecka över wordpress konstigheter, har loggats ut hela tiden, då tappade jag lusten.

Men efter ett harvande hit och dit har jag plötsligt återfötts som ägare av min blogg.

Veckan som gick var en blandning av lealös värkande kropp, mycket sovande och suckande från min sida. Men i fredags slog jag till och bjöd sonen med familj på soppa med nybakta pizzabullar. Jag bara måste bryta mitt hamsterhjul av kroppsgnäll, stoppa i mig en tablett och tänja på gränserna. Maken som skulle komma hem lite tidigare och hjälpa till fastnade i långsamma köer, olycka och lite snö räckte för att sabotera mitt planerande. Men jag lyckades stressa fram middagen i tid på kroppens bekostnad.

Men så mysigt att träffa ”ungarna” både de vuxna och de små, sen blir allt så lagom i tid, då de små kroknar framåt 21-tiden och forslas hem och i säng.

Igår var vi över till mamma, som hade blivit förkyld och jag höll mig på avstånd, om jag hade vetat att hon var risig, hade vi inte åkt dit. Men skönt att se henne, min lilla mamma, tänk så livet kan förändras för vem som helst.

Samtidigt är jag så tacksam att jag fick in henne på just detta boende, så otroligt många gamla och sjuka finns det ingen plats för. De får nöja sig med ett evigt rännande ut och in från hemtjänst och med det inte sagt att många inom hemtjänst inte gör ert bra jobb.

Nya? regeringen, suck, inte av lättnad, utan mer av frustration. Återbruk är ju så poppis, tänker på Ygermans återkomst, var väl inte oväntat. Jag lämnar det egenupphöjda skräpet här i en hög, absolut inte lämpat för återbruk, bara att se dessa lögnare stå ihop runt sk stadsministern får mig att må uselt. Jag stänger av eländet.

Stänger av mig själv. Bestämmer mig för att titta på något roande på Netflix.

 

 

Hoppsan

Det tar emot, så svårt att gå till bussen, men jag tar mig till busshållplatsen. Lämnar blodprov, köper färdig smörgås med rostbiff på Gateau på min väg hem. Väl hemma en latte och smörgåsen, ser min TV-serie och somnar sen totalt slut.

Nyss vid 17.30 ringde maken och sa ”det har kommit 1 dm snö, så det tar nog tid att ta sig hem.” Han väckte mig, jag har sovit hela dagen, ute är det så vackert vitt och jag känner både yrvaken och förvånad. Inte en flinga i sikte när jag var ute, bara kallt.

En rolig sak hann jag med idag, sittandes i väntrummet med många andra, kliver en äldre dam i kappa med kapuschong in och frågar ropandes, ”har någon nummer fem på klädskåpet?” Inget svar.

”Jag har nummer fem”, sa en äldre tant som nyss satt sig. Då rusar mösslösa tanten dit och rycker åt sig skåpnyckeln med sin stora korkkula, samtidigt som hon i receptionen, där hon som är född samma dag och år som mig, vinkar med armarna och säger något som mösslösa inte hör, hon är så inne i sin egen mössjakt. Det hel slutar med att mösslösa backar in med ryggen mot receptionisten som plockar mössan ur kapuschongen. Vi skrattade alla gott, det var lite som de där uteteatrarna där allt blir fel och det springs ut och in i en massa dörrar.

 

Ingenjör ingen nytta gör

Tvålpumpar får mig ofta att bli irriterad, svårt att öppna dem och sen när de ska användas sitter pipen alltid på baksidan, när den äntligen släpper lite tvål ifrån sig. Undrar varför fabrikören bryr sig om att dekorera den så kallade framsidan, när det ändå bara funkar med baksidan fram?

Att ha en artrostumme är ett evig gnissel, gnäll och utrop som Aj och jäklar, jag tappar saker i vissa lägen, öppna burkar och andra förpackningar är ett evigt kämpande. Jag har inkompetentklassat större delen av förpackningsbranschens ingenjörer. För att inte tala om mutter, mutter de som tillverkar medicinburkar. Det nya nu är att de ska vara så barnsäkra att inte ens en blivande pensionär kommer in i dem.

En modell där en pil i locket ska stå ovanför en pil på burken, själva öppnandet sker när tummen hårt trycker, snäpper upp locket. Tack för omtanken om artros och reumatismföreningars folk, plus alla andra svaga i händer och tumme. Sen nästa modell, ännu sämre för mig, plastlocket som har två ställen där du samtidigt som du skruvar ska trycka in locket. Samma öppnande får du roa dig med om du vill rengöra toaletten, eller skura golvet. Halva min pyttelilla energi går ofta bort på dessa träningspass för hand och tumsvaga. Tummsvaga, tumsvaga är osäker på stavningen här, så välj den som passar dig bäst.

Solen skiner och himlen bjuder ljusa skyar, jag känner att jag vill gå ut, men kroppen bryr sig inte alls om det. Jag brukar överlista kroppens motstånd med att ta med lite pappersskräp, som ska kastas i grovsoprummer, det är där i bokhyllan jag hittar böcker hela tiden. Dessa dagar är det vad kroppen kan tänjas till, klä sig, gå ner till nästa hus och gå in till grovsoprummet. Vilket fantastiskt liv jag lever …

Jag har ringt till syrran på njurmottagningen idag och bett henne skicka en remiss, måste kolla hur Hb:t ligger, misstänker att det är dags för blodtappning igen, tappades senast i september.

Har en vas med tulpaner som slokar på samma vis som min kropp, men nu ska jag ta tag i dagen.

 

 

Bekväma jag kollar läget

Sakta kör maken förbi all nedfallen skog på vägen mot vårt hus, inte förrän vi körde upp på sista lilla vägen och ser belysningen runt altanen lysa, kände jag mig lättad. Bekväma storstadsmänskan jag är vill ha rinnande vatten, toalett, dusch och el som styr allt.

Mina föräldrar hyrde i många år en stuga, utan det mesta, de lagade mat på gasolkök, hämta vatten i brunn och utetoa, var ingen höjdare, men el hade de. Jag har alltid sagt efter många semestrar under uppväxten i tält, ”att tälta som vuxen vill jag aldrig göra” och jag har klarat mig. ”Om jag skulle skaffa stuga ska det vara bekvämt”, fattar inte de som sitter i stugor i samma skick som för 100 år sedan. Jag vill ju vara ensam här ibland och behöver både tystnaden, radion, tv:n och el, det där att kunna välja är ju ett måste.

Så har första arbetsveckan efter jul flimrat förbi, jag har inte varit på topp precis, gnöl och gnäll. Jag är så nöjd med att ha Netflix att glo på när kroppen inte orkar, trodde väl aldrig att jag skulle fastna i så många serier, det är ju så bekvämt att titta precis när det passar mig.

Imorgon ska maken måla klart fönstret som vi inte hann med sist, sen ska vi åka runt i området och se hur det ser ut, se om mycket skog blåst ner längre in i området. Jag har fått nya böcker hemskickade och kommer lägga mig tidigare än normalt. Kan ni fatta hur folk som aldrig läser har det? Vilket mörker.

 

Min mormo, min

En dag i långsamhetens tecken, vaknar så stel och ovillig till liv, kroppen alltså. Tre ljuvliga dagar med familj och barnbarn på det ena eller andra viset. Idag tittar jag på första programmet av Hem till gården efter juluppehållet, det första var igår, den dag T dök upp och jag så nyvaken, tappade bäringen för några timmar. Glömde mitt TV program och glömde kastrullen med korvvattnet på spisen, det luktar konstigt när det torrkokar.

Nyss såg jag tv-serien och stängde av så fort den var slut, tystnaden, klockans tickande, fast den ännu inte är uppsatt efter tapetseringen, frågan är var vi vill ha den? Jag läser något här inne och tittar ner på min kropp, konstaterar att jag inte har gått upp än, nattlinnet har jag ännu på mig.

Igår kväll ringde min dotter, det var 2-åringen som pekade på telefonen och ville ringa mormor. Alltså jag dör av kärlek, hon håller mobilen tätt in till kroppen och säger, skriker ”min, min mormo” när syrran vill vara med och prata. Det blir sånt liv i luckan och jag släpper allt och låter mig sväva iväg i kärleksruset, egot fylls av att vara något hon vill ha för sig själv.

Att ha äldst här på dagen sittande bakom min ända och mina ben i soffan, tittandes på filmen Skönheten och odjuret och på kvällen bli uppringd av yngsta, de fyller mig med sån lycka att jag suckar djupt.

Sa jag att vi fick el på landet förra veckan! Nu är nästa oväder på gång i Roslagen, men denna gång snö i mass. Vi bara måste sticka dit så fort vi kan och kolla husen, värmen och nu även snömassorna. Sen har vi två tomma frysar att passa på att rengöra, lådorna tog vi hem sist med frysta maten, det är nu kastat eller uppätet så mycket vi nu hann, för frysen här hemma är nu minst sagt proppfull, den var full redan tidigare.

Sen är det mammas tur att få besök på söndag på vägen hem, samtidigt som svärsonen fyller år och väljer sitt kaffekalas på lördagen, idiotisk dag när de flesta behöver sin lördag till att fixa så mycket och vi är som sagt på landet. Men han brukar ha kaffe för oss päron och sen middag för sina vänner, så det är väl därför han väljer lördagen, vi åker nog över en sväng på söndag. Slänger in paketet, en snabbis, så vi inte stör fel dag.

Näää, nu ska jag in i duschen, dagen måste ju få börja någon gång.

Ps. Jag cyklade för första gången på min nya ”rehabcykel” igår. Ska trampa på även idag och glo på Netflix. Kram på Er!

Kapten kalsongs fantastiska äventyr

hade jag inte förväntat mig, så här tidigt på måndagens förmiddag, sitta här och se barnTV.

Efter en intensivt underbar helg som började i lördags med 10-års kalas för T. Jag var fullständigt väck på fredagen och trodde inte jag skulle orka gå på kalaset, men ibland har jag tur och vaknade med en helt ok kropp på lördagen.

Ett kaffebord fullt med hembakt, ”kom och ta kaffe ropade sonen” och jag gjorde som han sa, men fick på skallen att jag var för snabb. Det skulle blåsas ljus och sjunga, hurra så klart. Klart jag inget sa, men jag blev sur som en tillrättavisad barnunge. Ljusen tändes, blåstes, det sjöngs och alla försåg sig och jag tänkte vänta tills alla tagit. Sonen sa så klart att ”jag var som en tillrättavisad barnunge” och så klart jag var.

Inte kan jag skylla ifrån mig, men jag ville bara ta min kaffekopp med dopp och sätta mig, var trött i kroppen. Ibland orkar jag inte stå och stå, knepigt detta med kroppfan, som får mig att bli som en barnunge. Jag var inte sur på det viset att andra såg eller mådde dåligt av mig, bara min son som väl är mer lik mig, än sig själv om jag säger så.

Sen var det massa prat och skratt, galna ungar som lekte och for runt, när alla hade gått hem kom 10-åringen och kröp upp hos mig. Efterlängtad kramstund och bara för mig att vara världens bästa ryggkliare, ”jag har bästa naglarna” säger min gounge.

I söndags var vi barnvakt hos dotterns yngsta, den äldsta ungen skulle på Disney on ice med föräldrarna. Jag var halvskaplig, oroade mig inte så mycket för själva barnvaktandet, hon sov när vi kom och det fortsatte hon med ett bra tag. Så hörde jag ”mamma” från hennes rum och gick ner för att hämta henne.

Jag smög fram och sa ”Hej!”

”mamma, pappa, syrran borta, mormor”

Då skrattade hon och lyfte armarna mot mig och vill upp i famnen. Men den ungen är ju bara för underbar, hon var ett under av glädje hela eftermiddagen. Låg i min famn och nöp mig kärleksfullt i armbågarna, hon gör så när hon myser. Haha, vilken sköning till unge! Så mycket kärlek, så mycket kramar, närhet rent av kärleksbombad i timmar. Av en unge jag inte träffar så ofta, äldst 10 och yngst 2-år i februari, de är nog mina speciella trollungar.

På vägen hem in på McDonald, det är ju inte ofta vi äter där, det var vi och den delen av stans alla invandrare. Jag vet att många gillar kulturutbudet i vårt land, jag känner mer att det är ett byte av befolkning än något annat och faktiskt tycker jag att det är skrämmande. Jag kunde svurit på att vi inte var i Sverige.

Jag var helt slut igår när vi kom hem, somnade i soffan, fullproppad av kärlek och hamburgare.

Idag välkomnade jag vardagens första dag, maken jobbar igen och jag skulle ha en lugn och skön dag. Vaknar och får ett mail om att 10-åringen kom till en skola som var stängd med sin kompis, inget fritids, ingen skola. Lärarna och fritidsledarna har planeringsdag.

Tänk jag blir förbannad bara jag hör sånt trams, inte själva planeringen, men att deras långa ledighet inte kunde innebära en dag av arbete med planerandet. Skulle ni kunna tänka er ett privat företag vara ledig i julhelgen och sen när vardagen börjar igen, så fortsätter de att ha ledigt för planering. Skillnad  mellan privat, statligt och komunalt är väl känslan för service till sina kunder.

Minns när jag jobbade i skolans bespisning, när våra barn var små. När det var ledigt i skolan, då skulle vi storstäda hela köket och salen ungarna åt i, skura golven, bakom elementen osv. Men lärarna väntade tills det var skoldags igen, då skulle de ta ledigt för studiedag, planering. Samma håller de på med på dagis och fritids, hur mycket tror ni det kostar för alla föräldrar att ta ännu en dag ledigt och vad kostar det företagen, samhället? Är det aldrig någon i kommunledningen som tänker på sånt? Ensamstående som ska ta ledigt ännu fler dagar de inte har eller har råd med.

Som barnbarnets skola idag, varför håller inte fritids öppet när lärarna har sin planering, de kan ju ha en frutidspersonal som hänger med på lärarna planering, med fritidsavdelningen öppen för ungarna. Att nu sonen och även en kompis förälder missade denna icke skoldag är ju slarv från föräldrarna. Men det ursäktar inte lärarnas och fritids smitande, för så ser jag det.

Men jag har sån tur, nu fick jag en oväntad dag med T. Han berättade nyss att kompisarna tycker det är konstigt att han vill gå hit, farmor är inget roligt att vara hos tycker de, men, Jooo det är roligt berättar T för dem. ”Så du har en rolig farmor”, säger de. Hahaha! Mysigt att höra, rätt vad det är blir så mycket annat mer spännande och då kanske han inte har tid att komma.

Nu har jag inte tid att hänga här längre, vi ska leta upp en film att se tillsammans, nu efter två korvar me brö äter han kladdkaka. Tror han överlever.